över bilaga 1 i proposition 1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan jämte motioner

Yttrande 1986/87:FöU1

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Försvarsutskottets yttrande 1986/87:1 y

över bilaga 1 i proposition 1986/87:18 om vissa

åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan jämte        iQfiA/«7-i

motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 14 oktober 1986 i fråga om proposition 1986/87:18 om vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan jämte eventuella motioner anhållit om yttrande ay försvarsutskottet såvitt avser bilaga 1 i propositionen. Bilagan gäller.dels beredskapshöjande åtgärder, dels information till riksdagen om en konvention som har utarbetats inom Internationella atomenergiorganet och som regeringen avser att senare underställa riksdagen.

1. Beredskapshöjande åtgärder

I propositionen lämnas inledningsvis en redogörelse för kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen natten mellan den 25 och 26 april 1986. Härefter redovisas åtgärder som regeringen och myndigheterna i Sverige har vidtagit. Beträffande beredskapshöjande åtgärder föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att besluta om föreskrifter rörande avgifter för sådana åtgärder i enlighet med vad föredragande statsrådet - försvarsminister Roine Carlsson -har förordat. Vidare föreslår regeringen att riksdagen anvisar6 milj, kr. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87. Slutligen lämnas riksdagen tillfälle att ta del av vad försvarsministern har anfört i övrigt om åtgärderna för att höja beredskapen vid kärnkraftsolyckor.

Motioner

Med anledning av proposition 1986/87:18 har väckts tolv motioner, 1986/ 87:N104- NI 15, Flertalet av motionerna innehåller yrkanden som hänför sig till bilaga 1 i propositionen. Försvarsutskottet redovisar och kommenterar sädana yrkanden i det följande. Avslutningsvis behandlas några mottonsyrkanden med viss anknytning till bilaga 1, Några av dem tillhör mottoner som under våren 1986 har väckts med anledning av proposition 1985/86:170. Övriga motionsyrkanden i ärendet har ansetts tillhöra annat utskotts beredning.

Försvarsutskottet

Försvarsministern påminnerom att regeringen i proposition 1985/86:170 oni räddningstjänstlag, m. m, har föreslagit att föreskrifterna i atomskyddslagen

1  Riksdagen 198Ö/S7. 10saml. Nrl y

tas in i en ny räddningstjänstlag utan några större sakliga ändringar:     FöU 1986/87:1 y Försvarsutskottet  svarar  för  beredningen  av  nämnda  proposition.   Ett betänkande (FöU 1986/87:2) över propositionen jämte motioner beslutas i   . omedelbar anslutning till detta yttrande. Utskottet föreslår i betänkandet att räddningstjänstlagen träder i kraft den 1 januari 1987.

/ Allmänna synpunkter på beredsksipshöjande åtgärder

En av de slutsatser som går att dra av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är enligt försvarsministern att det inte går att geografiskt avgränsa det område som kan drabbas av nedfall efter en sådan olycka. Detta gäller oavsett om utsläppet har skett inom eller utom landet. Mot bakgrund härav är det enligt hans mening angeläget att omedelbart vidta åtgärder för att höja beredskapen inom landet. De åtgärder som avses är grundade på förslag i augusti 1986 från statens strålskyddsinstitut och remissyttranden över dessa. Försvarsministern uttalar i detta sammanhang

-    att bildandet av statens räddningsverk den 1 juli 1986 och proposition 1985/86:170 om ny räddningstjänstlag, m.m. kommer att jeda till en naturligare rollfördelning mellan olika myndigheter och därmed till en bättre beredskap,

-    att det är viktigt att de länsstyrelser som har särskilda resurser och särskild kompetens på området i händelse av en kärnkraftsolycka ges i uppdrag att biträda näraliggande länsstyrelser i den utsträckning som erfordras,

-    att länsstyrelserna bör kunna knyta extern personal - bl. a. kvalificerade brandingenjörer från de större kommunernas brandförsvar - till beredskapsorganisationen.

Försvarsutskottet, har inte något att invända mot vad försvarsministern anfört om beredskapshöjande åtgärder i denna del. Med anledning av Tjernobylolyckan har konstaterats brister i den svenska beredskapen för radioaktiva utsläpp. Regeringen och berörda myndigheter har yidtagit en i:ad åtgärder. Utredningar har påbörjats och i vissa fall redan slutförts. Ytterligare åtgärder övervägs, förbereds eller pågår. Många av de motionsvis föreslagna åtgärderna bearbetas alltså redan. Utskottet återkommer härtill i det följande.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) och statens strålskyddsinstitut (SSI) beslöt den 20 maj 1986 med anledning av olyckan i Tjernobyl att undersöka hur beredskapen och verksamheten i övrigt har fungerat inom myndigheternas ansvarsområden. Undersökningen skulle även avse förslag till förbättringar i beredskapen eller verksamheten i övrigt. Till utredningsman utsågs generaldirektören Göran Steen, statens haverikommission. Han lämnade i mitten av oktober delrapporten Beredskap efter Tjernobyl. Den innehåller bl. a. förslag till ny beredskapsorganisation och behandlar förvarningssystem, larmsystem, organisationsfrågor, m,m.

Yrkande 1 i motion N105 (vpk) gäller framtida information om effekterna av händelser som Tjernobylolyckan, Motionärerna anknyter till kritik som har framförts bl, a, om motstridig information frän myndigheter.

Efter Tjernobylolyckan uppstod en komplicerad situation med stort behov av information till allmänheten, betydande svårigheter för berörda myn-

digheter och mycket stort engagemang från massmediernas sida. Situationen FöU 1986/87; 1 y var inte tillräckligt förutsedd av någon. Människor upplevde att det sammanlagda utbudet av uppgifter om konsekvenserna i Sverige inte skingrade deras ovisshet och oro. Det är därför angeläget att analysera informationsproblemen i samband med Tjernobylolyckan, Generaldirektören Steen kommer att behandla sådana frågor i en särskild rapport. Som framgår av det följande kommer att utarbetas en informationshandbok för olycksberedskap vid kärnkraftsolyckor. Motionsyrkandet bör inte föranleda något uttalande av riksdagen.

Regeringen uppdrog den 7 maj 1986 åt rådet för långsiktiga elanvändnings-och elproduktionsfrågor (energirådet) att mot bakgrund av olyckan i Tjernobyl på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m,m, I uppdraget ingick bl, a, att lämna förslag som ökar säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands. Samtidigt tillkallade statsrådet Birgitta Dahl en expertgrupp för att utarbeta underlag till energirådet.

Nämnda expertgrupp har i slutet av oktober lämnat rapporten Efter Tjernobyl (Ds 11986:11), Expertgruppen förordar att frågan om ytterligare förstärkning och andra åtgärder beträffande beredskapen mot kärnkraftsolyckor tas upp till noggrant övervägande på basis av tillgängligt material, inkl, delrapporten Beredskap efter Tjernobyl,

Energirådet har i början av november 1986 till regeringen överlämnat expertgruppens rapport m, m. Rådet föreslår att beredskapsfrågorna ytterligare övervägs i en särskild utredning.

Det är mot denna bakgrund riksdagen nu har att ta ställning till redovisningar och förslag beträffande åtgärder som kan höja beredskapen mot kärnkraftsolyckor redan pä kort sikt. Försvarsutskottet räknar med att regeringen kommer att tillsätta en utredning om beredskapsfrågorna i enlighet med energirådets förslag.

Planläggning för kärnkraftsberedskapen

Försvarsministern påpekar att enligt 28 § förslaget till räddningstjänstlag får alla länsstyrelser ett ansvar för åtgärder till skydd av allmänheten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning liksom vid överhängande fara för sådant utsläpp. Försvarsministern uttalar

-    att statens räddningsverk bör fä i uppdrag att ta fram riktlinjer för länsstyrelsernas planläggning för sitt ansvar enligt räddningstjänstlagen,

-    att han avser att senare föreslå regeringen uppdra åt räddningsverket att i samråd med bl, a, SSI undersöka möjligheterna att komplettera beredskapen mot kärnkraftsölyckor till att i begränsad omfattning gälla samtliga län genom att utnyttja befintlig räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggning för beredskapsåtgärder.

Försvarsutskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har anfört om planläggning för kärnkraftsberedskapen.

Försvarsutskottet anser det vara viktigt att alla länsstyrelser har en grundkompetens i fråga om beredskap vid kärnkraftsolyckor. Genom de

1* Riksdagen 198Ö/87. lOsaml. Nrly

åtgärder som försvarsministern redovisar i denna del avses även länsstyrel-     FöU 1986/87:1 y serna i län utan kärnkraftverk få en sådan grundkompetens. Härtill kommer ett planerat samarbete mellan länsstyrelser med olika kompetens och de ytterligare åtgärder som kan bli följden av genomfört eller föreslaget utredningsarbete.

I motion N112 (fp) finns ett yrkande om förstärkning av civilförsvaret.
Motionärerna påminner om folkpartiets förslag i andra sammanhang att
2 000 värnpliktiga om året direktrekryteras och utbildas för civilförsvarsupp
gifter. En sådan förstärkning skulle enligt deras mening me"dföra särskilt
påtagliga fördelar vid fara för radioaktivt nedfall,                                            .      ■

Frågan om direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret behandlas av
1984 ärs försvarskommitté och torde därmed bli aktuell-i samband med
riksdagens långsiktiga försvarsbeslut i slutet av det nu pågående riksmötet.
Riksdagen bör enligt försvarsutskottets mening inte i detta sammanhang ta       -    _

ställning till en förändring av principerna för att utnyttja värnpliktiga.

Beredskapskompetens i norra Sverige

Kärnkraftslänen i Sverige ligger i landets mellersta och södra delar. Detta har

fört med sig att kompetensen i fråga om kärnkraftsolyckor koncentrerats till

dessa delar av landet. Enligt försvarsministern finns det därför ett starkt

behov av att på olika sätt höja kompetensen i norra Sverige. Han tillstyrker '     ■     '

ett förslag från SSI om särskilt stöd till länsstyrelsen i Västerbottens län för att

samordna kunnandet i länet och fä samma kompetens som länsstyrelserna i

kärnkraftslänen samt till länsstyrelsen i Västernorrlands län för anskaffning

av mätinstrument.

Med anknytning till detta avsnitt finns flera motionsyrkanden. Åtgärder av ' det slag som försvarsministern förordar för länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands län bör enligt motionerna N105, yrkande 5 (vpk), N112, yrkande 1 (fp) och NI 13, yrkande 5 (c) sättas in i alla län som inte redan har särskild kompetens. Beträffande behov av utökad kompetens finns särskilda ytkanden beträffande Gotlands län i motion N106 (c) och angående Gävleborgs län i motion N114, yrkande 1 (c), I motion Nlll, yrkande 1 (c) hävdas att för Norrlandslänens beredskap bör vidtas åtgärder utöver dem som försvarsministern förordar.

Genom räddningstjänstlagen och regeringens föreskrifter i anslutning till
denna samt de olika åtgärder som redovisas av försvarsministern avses alla
länsstyrelser redan på kort sikt få en grundkompetens i fråga om beredskap
vid kärnkraftsolyckor. Av länsstyrelserna i Norrlandslänen ges länsstyrelsen.
i Västerbottens län samma kompetens som én länsstyrelse i ett kärnkraftslän.
Länsstyrelsen där avses utnyttja det kunnande som finns bl. a. vid universite
tet och försvarets forskningsanstalt. Härefter finns i alla delar av landet minst
en länsstyrelse med stor kompetens pä området. Sådan länsstyrelse skall i
händelse av en kärnkraftsolycka - inom eller utom'landet - kunna bistå
näraliggande länsstyrelser.                                           ,

Enligt vad försvarsutskottet inhämtat har statens räddningsverk numera
påbörjat arbete med att i samråd med SKI, SSI och länsstyrelserna finna
vägar för att i alla län komplettera beredskapen mot kärnkraftsolyckor             .   '

genom att utnyttja räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggningen för     FöU 1986/87:1 y beredskapsätgärder. Arbetet bedrivs på sådant sätt att uppbyggnaden.av den grundläggande beredskapen skall kunna påbörjas efter årsskiftet 1986-1987.

Den nya räddningstjänstlagen ger möjlighet att utnyttja personal inom civilförsvarsorganisationen vid olyckor i fred. Räddningsverket kommer att vidta åtgärder för att underlätta att både personal och utrustning kan disponeras i olika nödlägen (jfr FöU 1986/87:2).

Försvarsutskottet anser att riksdagen nu bör, godta de åtgärder som försvarsministern anger för att på kort sikt förbättra beredskapen vid kärnkraftsolyckor. Principen om samarbete olika länsstyrelser emellan bör kunna tillämpas tills vidare. Länsstyrelserna i Uppsala län och Gävleborgs län skall samarbeta. För Gotlands.län förutses stöd från länsstyrelserna i Kalmar län och Uppsala län.

Fortsatta överväganden med anledning av de utredningsresultat och förslag som nyligen har lämnats kan enligt försvarsutskottets mening komma . att leda till bedömningen att länsstyrelsernas kompetens generellt bör höjas' ytterligare. I nuläget finns dock inte tillräckligt underlag för beslut härom. Med påpekande att Gotlands läge i det fortsatta arbetet bör beaktas särskilt anser utskottet att här.nämnda motionsyrkanden inte bör bifallas av ;, riksdagen.

Informationshandbok för kärnkraftsolyckor

Vid en kärnkraftsolycka inom eller utom landet är det viktigt att de olika myndigheter som har beredskapsuppgifter handlar snabbt, rätt och samordnat. Försvarsministern ämnar föreslå regeringen att uppdra åt räddningsverket att i samarbete med berörda myndigheter och organisationer utarbeta en informationshandbok för olycksberedskap vid kärnkraftsolyckor. Verket avses få disponera högst 3 milj. kr. för ändamålet.

Motion NI 14, yrkande 6 (c) avser ökad myndighetskompetens i fråga om hot från kärnvapen och kärnkraft.

I rnotion N115, yrkande 3 (c) hävdas att de mest utsatta länens och. kommunernas företrädare bör vara med i arbetet med informationshandboken. Samma motion bar också ett yrkande (yrk. 4) om uppbyggnad av en effektiv informationsorganisation. Vidare föreslås (yrk. 5) ett utbildningsprogram för centrala verk, länsstyrelser och kommuner.

Statens räddningsverk har påbörjat arbetet med en informationshandbok för kärnkraftsolyckor. Den beräknas vara klar före utgången av kalenderåret 1987. Verket räknar med att arbetet att ta fram handboken kommeratt leda till att en samordnad informationsorganisation successivt växer; fram. I arbetet deltar bl. a. representanter för myndigheter på olika nivåer.

Länsstyrelsernas nya ansvar för räddningstjänsten vid kärnkraftsolyckor medför bl. a. utbildning av berörda tjänstemäri. Utbildning ingår också i den särskilda förstärkning av beredskapen som skall anordnas i norra Sverige. Utarbetandet av informationshandboken beräknas "på informationsområdet få samma effekt som utbildning.

I utbildningen för brandförsvarens personal ingär avsnitt som gäller    '
räddningstjänst vid olyckor med radioaktivitet.                                                      •

Mot denna bakgrund anser försvarsutskottet att riksdagen bör godta vad FöU 1986/87:1 y försvarsministern har anfört i denna del och inte bifalla något av berörda motionsyrkanden. Utskottet förutsätter att också kommuner som drabbades av radioaktivt nedfall efter olyckarr i Tjernobyl bereds tillfälle att medverka i arbetet med informationshandboken. Ytterligare behov av åtgärder för information, utbildning och övning kan komma att konstateras under fortsatt utredningsarbete.

I detta sammanhang kan nämnas att statens strålskyddsinstitut i samarbete med bl. a. statens räddningsverk i dagarna distribuerar en informationsskrift till alla hushåll i landet om följderna för Sverige av olyckan i Tjernobyl.

Alarmering

Försvarsministern redovisar beslutade och vidtagna åtgärder för alarmering av befolkningen vid de svenska kärnkraftverken. Han förordar att tyfonalar-meringssystemet förbättras genom utbyggnad. Utbyggnaden bör enligt hans mening ske genom punktvisa förstärkningar av systemet inom den inre beredskapszonen (12—15 km från kärnkraftverket). Skisserade förbättringar och vissa säkerhetshöjande åtgärder vid Forsmarksverket avses bli genomförda av statens räddningsverk.

Enligt motion N105, yrkande S (vpk) bör riksdagen begära förslag och åtgärder som säkrar en snabb alarmering över hela landet. I motion NI 14, yrkande 4 (c) efterlyses ett landsomfattande förvarningssystem för radioaktiva utsläpp. Yrkande 5 i samma motion gäller organisatton för indikering.

Runt de svenska kärnkraftverken finns ett utbyggt system för tyfon- och telefonalarmering. Enligt propositionen förbättras detta ytterligare. De åtgärder; som försvarsministern anger har påbörjats av räddningsverket.

Med anledning av motionsyrkandena vill försvarsutskottet påminna om att
utanför zonerna vid kärnkraftverken finns möjlighet att varna befolkningen
med hjälp av tyfonsignalen "Viktigt meddelande" (se telefonkatalogen) och
information i radions program 3.         -

Civilförsvarets utomhusalarmering är rikstäckande och beräknas den 1 juli 1987 vara utbyggd till ca 70 % av planerat slutmål. Systemet avses bli färdigutbyggt år 1992. 1 räddningsverkets programplan för budgetåren 1987/88-1991/92 redovisas verkets planering för utomhus- och inomhusalar-mering. Dessa varningssystem betraktas som en betydelsefull del av beredskapen inför kärnkraftsolyckor.

Vid en kärnkraftsolycka utomlands kan förvarningstiderna antas öka genom tillämpning av den konve:ntion om ttdig informatton vid en sådan olycka som redovisas i propositionens bilaga 3.

Försvarsutskottet biträder vad försvarsministern har anfört om alarmering. De nämnda motionsyrkandena bör inte bifallas av riksdagen.

Beredskapen vid länsstyrelserna i kärnkraftslänen

Försvarsministern anser att förvaltningsresurserna hos länsstyrelserna bör ses över med utgångspunkt i kärnkraftsberedskapen. Försvarsutskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har anfört i denna del.

Länsstyrelserna har omfattande beredskaps- och totalförsvarsuppgifter.      FöU 1986/87:1 y Försvarsutskottet har under förra riksmötet (FöU 1985/86:5 y) konstaterat att det råder obalans mellan uppgifterna för länsstyrelsernas försvarsenheter och de resurser som står till deras förfogande.

Finansiering

Försvarsministern förordar att 6 milj. kr. avsätts till statens räddningsverk för planläggningen för kärnkraftsberedskapen, höjningen av beredskapskompetensen i norra Sverige och utarbetandet av informationshandboken för kärnkraftsolyckor. Vidare förordar han att 5,5 milj. kr. avsätts till räddningsverket för utbyggandet av alarmeringen vid kärnkraftverken. Han anser att sistnämnda kostnad bör finansieras genom avgifter från de berörda kärnkraftsföretagen.

Motion N112 (fp) innehåller ett yrkande (yrk, 4) att även informationshandboken skall finansieras av kärnkraftsindustrin. Enligt motion N113, yrkande 6 (c) bör alla kostnader för beredskapshöjande åtgärder täckas genom avgifter från kärnkraftsindustrin.

Försvarsutskottet anser att riksdagen bör besluta om finansiering enligt regeringens förslag. De åtgärder som inte avser alarmering runt de svenska kärnkraftverken har enligt utskottets mening större samband med riskerna för radioaktiva utsläpp utanför Sverige och bör därför finansieras över statsbudgeten.

Övrigt

Med anledning av proposition 1985/86:170 om räddningstjänstlag, m,m, väcktes i juni 1986 bl, a, motionerna 1986/87:Föl03 (fp) och Föl06 (c). I dessa finns yrkanden som har större anknytning till proposition 1986/87:18 om vissa åtgärder m,m, efter Tjernobylolyckan, Försvarsutskottet har beslutat att med eget yttrande överlämna dessa yrkanden till näringsutskottet för behandling i samband med sistnämnda proposition. Utöver nämnda motionsyrkanden behandlar utskottet i detta avsnitt motton 1986/87:N105, yrkande 7, Vidare berörs nägra yrkanden i motionerna 1986/87:N114 och N115,

I motton FÖ103 (fp) finns ett yrkande (yrk, 5) om en utvärdering av vilka åtgärder som länsstyrelserna vidtog i samband med kärnkraftsolyckan i Sovjetunionen, Försvarsutskottet anser att en sådan utvärdering numera är genomförd. Den ingår i den tidigare nämnda rapporten Beredskap efter Tjernobyl. Rapporten innehåller bl. a. redogörelser för händelseutveckling och åtgärder vid en rad länsstyrelser och en analys av händelseförloppet. I rapporten finns också förslag till förbättringar av den regionala beredskapen. Såvitt gäller informationsfrågor skall, som ttdigare har nämnts, tillkomma en särskild rapport. Utskottet delar motionärernas uppfattning att erfarenheterna av länsstyrelsernas handlande vid denna olycka bör utnyttjas som underlag för förbättringar i beredskapen för räddningstjänst på länsnivå. Det nu sagda gäller självfallet också samarbetet mellan länsstyrelserna i Gävleborgs och Uppsala län (mot. NI 14, yrk. 11, c). Några uttalanden av riksdagen

enligt motionsyrkandena-är enligt försvarsutskottets mening inte påkallade.      FöU 1986/87:1 y

Motion F0IO6 (c) har ett yrkande (yrk.- 1) orn en parlamentariskt sammansatt rniljökommission för att se över räddningsprganisationen vid radioaktiva utsläpp. .Motionärerna anger följande uppgifter för en sådan kommission, nämligen att

-    kartlägga, sammanställa och analysera de långsiktiga effekterna av radio- . aktivt nedfall,

-    kartlägga de långsiktiga effekterna av lågdossträlning på människor, djur och natur. Särskilt angelägen är en analys av den ackumulerade och samverkande påverkan på miljön,

-    se över gällande lagstiftning, organisation, samverkan mellan myndigheter och berörda samt kontrollsystemet,

-    se över och förbättra samordningen såväl på statlig och läns- som kommunal nivå.

Försvarsutskottet är för sin del inte berett att tillstyrka inrättandet av en miljökommission.   Åtskilliga  av  de  avsedda  uppgifterna  för en  sådan   . kommission utförs nu i andra former. Energirådet har som tidigare nämnts föreslagit en särskild utredning angående beredskapsfrågorna.

Yrkande 2 i motion FÖIO6 (c) gäller utnyttjande av kompetens från olika samhällssektorer i räddningsverksamheten. Motionärerna betonar att vid en olycka som den nu aktuella bör samhällets alla resurser tas till vara. Fcirivar.y«/ioHer har samma uppfattning och delar därmed också den mening som förs fram i motion N105, yrkande 7 (vpk), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och försvarsmakten omnämns särskilt i sistnämnda motion. SMHI ingår redan i beredskapen för kärnkraftsolyckor. I svåra lägen bör det niilitära försvarets resurser givetvis utnyttjas för räddningstjänst. Utskottet anser inte att detär påkallat med några uttalanden av riksdagen enligt motionsyrkandena.

Ett par motioner (NI 14 och NI 15) innehåller yrkanden om utvidgad förrädshållning av jodtabletter.

I den' nuvarande beredskapsplaneringen för kärnkraftsolyckor finns detaljplaner för utryrrining av befolkningen inom ett område ut till 12-15 km från kraftverket. Inom denna inre beredskapszon har ocksä jodtabletter och -särskild information utdelats till hushållen. Det finns också en,större zon, indikeringszonen, med ca 50 km radie, inom' vilken man har förberett mätningar.

Som framgär av bilaga 2 i propositionen avser statsrådet Birgitta Dahl
föreslå regeringen ett utredningsuppdrag till socialstyrelsen att i samråd med
SSI utreda frågan om hur jodtablettberedskapen ytterligare kan förbättras.
Försvarsutskottet - som förutsätter att lagring äv jodtablétter på Gotland
övervägs vid en sådan utredning - anser för sin del att riksdagen inte nu bör
besluta om utvidgad förrädshäljning av jodtabletter.                               ,

2. Konvention om bistånd i händelse av en   ' föu 1986/87:1 y

kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge      ,      '      ,

1 propositionen (s. 16) informeras riksdagen om en konvention som innebär
att de fördragsslutande parterna skall samarbeta med varandra och med
Internationella atomenergiorganet (lAEA) för att underlätta snabbt bistånd  '

i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge. Syftet är att begränsa följderna av olyckan eller nödläget så mycket som möjligt genom att skydda liv, egendom och miljö frän effekterna av radioaktiva utsläpp. Konventtonen förutsätter viss lagstiftning, och även i övrigt krävs ytterligare överväganden. Avsikten är att regeringen senare skall inhämta riksdagens ■ godkännande av konventionen.

Försvarsutskottet här inte  något  att  invända  med  anledning av vad försvarsministern har anfört i denna del.

Stockholm den 20 november 1986

På försvarsutskottets vägnar                                    ,

Olle Göransson

Närvarande: Olle Göransson (s), Roland Brännström (s), Åke Gustavsson
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m),
Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin '
(m), Irene Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Carl-
Johan Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m),          •

Avvikandemeningar

1. Haps Lindblad (fp) och Carl-Johan Wilson (fp) anser att den del av utskottefs anförande under rubriken PI anläggning för kärnkraftsberedskapen som börjar "Frågan om" och slutar "utnyttja värnpliktiga" bort ha följande lydelse:

Civilförsvarets enheter måste ges sådan utbildning att de omedelbart efter mobilisering kan klara även mycket svåra situationer för att rädda människor t, ex, efter bombanfall. Ett civilförsvar med denna kvalitet blir också en mycket värdefull tillgång för den fredstida räddningstjänsten, I Danmark -där värnpliktiga utbildas sex månader för tjänstgöring i civilförsvaret - utgör civilförsvaret en mycket viktig del av också den fredstida katastrofberedskapen.

Bland de mycket påtagliga kvalitativa bristerna i dagens svenska civilförsvar finns att organisationen inte är utbildad för insatser efter användning av kemiska vapen eller vid radioaktivt nedfall. Räddningsverket har konstaterat att befattningar med särskild betydelse för sådana insatser "kräver kompetens och erfarenhet som endast undantagsvis finns att tillgå i det civila samhället".  Vjdare  konstateras  att  om bristen  skulle avhjälpas  krävs

"grundutbildning i  en  omfattnmg som  inte  kan  åstadkommas genom     FöU 1986/87:1 y utbildning enligt civilförsvarslagen",

1 fråga om kvalificerade befattningshavare i länsstyrelsernas och kommunernas krigsorganisation när det gäller åtgärder efter radioaktivt nedfall samt mot verkningar av kemiska vapen eller utsläpp synes den rimligaste metoden vara att genom pliktlag ge specialutbildning, bl, a, genom rekrytering bland manliga och kvinnliga studerande vid de tekniska högskolornas linjer med utbildning i kemi.

Folkpartiets fleråriga förslag om föryngring och bättre utbildning av civilförsvaret, bl, a. genom direktutbildning av 2 000 värnpliktiga till civilförsvaret, bör ses mot denna bakgrund. Detta förslag återkommer till riksdagen inför nästa års försvarsbeslut. Riksdagen bör enligt försvarsutskottets mening inte i detta sammanhang besluta om en förändring av principerna för att utnyttja värnpliktiga.

2. Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunhild Bolander (c) anser

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Planläggning för kärnkraftsberedskapen som börjar "Försvarsutskottet har" och slutar "föreslaget utredning'sarbete" bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser det vara viktigt att alla länsstyrelser har god kompetens i fråga om beredskap vid kärnkraftsolyckor. De åtgärder som försvarsministern redovisar i deinna del ger enligt utskottets mening inte länsstyrelserna i län utan kärnkraftverk en tillräcklig kompetens,

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Beredskapskompetens i norra Sverige som börjar "För5va«uf5A:oKer anser" och slutar "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att riksdagen inte bör godta de åtgärder som försvarsministern anger. De är inte tillräckliga ens på kort sikt. Åtgärder av det slag som han förordar för länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands län bör sättas in i alla län som inte redan har särskild kompetens. Härigenom uppnås en nödvändig kompetenshöjning i övriga Norrlandslän liksom bl. a. i Gotlands län. Ifrågavarande motionsyrkanden bör bifallas av riksdagen.

rfe/5att den del av utskottets anförande underrubriken Finansieringsom börjar "Försvarsutskottet anser" och slutar "över statsbudgeten" bort'ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att riksdagen bör besluta om finansiering enligt förslaget i motion NI 13 (c), Beredskapshöjande åtgärder är motiverade redan av driften i de svenska kärnkraftverken. Det är därför naturligt och riktigt att täcka kostnaderna genom avgifter från kärnkraftsindustrin,

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Övrigt som börjar "Försvarsutskottet är" och slutar "angående beredskapsfrågorna" bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser sig bör.ä tillstyrka inrättandet av en miljökommission. Kommissionen bör i enlighet med motion FÖ106 ha till uppgift att

10

-    kartlägga, sammanställa och analysera de långsiktiga effekterna av radio-     FöU 1986/87:1 y aktivt nedfall,

-    kartlägga de långsiktiga effekterna av lågdossträlning på människor, djur och natur. Särskilt angelägen är en analys av den ackumulerade och samverkande påverkan på miljön,

-    se över gällande lagstiftning, organisation, samverkan mellan myndigheter och övriga berörda samt kontrollsystemet,

-    se över och förbättra samordningen på såväl statlig och läns- som kommunal nivå.

Även om flera frågor pä området granskas och analyseras av myndigheter och expertgrupper finns ett behov av övergripande bedömning i en utredning eller kommission som är parlamentariskt sammansatt och har till uppgift att värdera långsiktiga konsekvenser av olika slag. Det är enligt utskottets bedömning inte sannolikt att den utredning angående beredskapsfrågor som kan bli följden av energirådets förslag får ett sådant mandat.

11

gotab   Stockholm 1986 11798