om Sverige och den västeuropeiska integrationen

Yttrande 1987/88:JoU2y

Jordbruksutskottets yttrande

1987/88:2 y [&

om Sverige och den västeuropeiska integrationen

1987/88:2 y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har genom beslut den 4 februari 1988 berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen jämte motioner.

Jordbruksutskottet berör i sitt yttrande huvudsakligen avsnitten 7 (jordbruk,
livsmedelsindustri och fiske) samt de delar av avsnitt 11 som gäller
miljöpolitik och livsmedelsbestämmelser (11.2 och 11.7). De motioner som
särskilt tagit upp hithörande frågor är 1987/88:U3 av Lars Werner m.fl.

(vpk),1987/88: U5 av Olof Johansson m.fl. (c), 1987/88:U6 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) och 1987/88:U7 av Carl Bildt m.fl. (m).

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås vissa riktlinjer för Sveriges medverkan i det
västeuropeiska integrationsarbetet.

Det övergripande målet är att åstadkomma ett gemensamt europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde som omfattar samtliga EFTA- och EGländer.
EFTA: s ställning stärks. Förbindelserna med EG utvecklas på en rad
olika områden. Det nordiska samarbetet fördjupas. En bred informationsverksamhet
initieras.

I propositionen lämnas också en redogörelse för utvecklingen av det
västeuropeiska samarbetet på olika områden.

Från de synpunkter utskottet har att företräda tillstyrker utskottet att
riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för Sveriges
fortsatta medverkan i den västeuropeiska integrationen. Utskottet delar
regeringens bedömning att Sverige har ett starkt intresse att medverka i ett
brett västeuropeiskt samarbete. Det är angeläget att det nordiska samarbetet
med EG breddas och fördjupas så långt det är förenligt med den svenska
neutralitetspolitiken.

Det anförda innebär att utskottet för sin del avstyrker vpk:s partimotion
U3. Motionen innehåller bl.a. kritiska synpunkter på EG-ländernas miljöpolitik.
Vidare anförs att jordbruk och livsmedelsproduktion är hårt
kemikaliserade och saknar varje hälsopolitisk målsättning. Med hänvisning
härtill och till vissa andra överväganden som faller utanför utskottets 1

1 Riksdagen 1987188.16 sami. Nr2 y

beredningsområde avstyrker vpk propositionen. Med anledning härav
avstår utskottet från att i övrigt kommentera motionen under de olika
avsnitten nedan.

I det följande redovisar utskottet sin inställning till de svenska övervägandena
under rubrikerna jordbruk, livsmedelsindustri, fiske och miljöpolitik
m.m. och till moderata samlingspartiets, centerns och folkpartiets motioner.

Jordbruk m.m.

Efter en redovisning av EG:s gemensamma jordbrukspolitik och problemen
med betydande jordbruksöverskott inom såväl EG som Sverige anför
föredragande statsrådet att det i Luxemburgdeklarationen anges att samarbetet
och/eller konsultationer på jordbruksområdet skall intensifieras (betr.
Luxemburgdeklarationen, se prop. s. 3). Det finns ett svenskt intresse av ett
sådant samarbete i Västeuropa i liberaliserande riktning. Det är naturligt att
EG med sin gemensamma jordbrukspolitik tillmäts särskild betydelse i detta
sammanhang. Som framgår av propositionen ställer dock institutionella och
materiella omständigheter hinder i vägen för ett deltagande i EG:s jordbrukspolitik
genom att innefatta också alla jordbruksvaror i en tullunion.
Däremot skulle den svenska jordbrukspolitiken i olika avseenden autonomt
kunna göras mer likartad EG:s, vilket skulle medföra en harmonisering av
produktionsvillkoren. Vidare skulle, enligt föredraganden, frihandelsavtalet
kunna omförhandlas för att helt eller delvis inbegripa vissa jordbruksreglerade
varor eller skulle separata avtal av typ ostavtal kunna ingås för enskilda
varor avseende bestämda kvantiteter.

I centerns partimotion U5 anförs bl.a. att samarbetet på jordbruks- och
livsmedelsområdena bör inriktas på att uppnå en ökad frihandel. Detta
måste enligt motionen för Sveriges del kombineras med åtgärder för regional
balans genom livsmedelsproduktion i landets olika delar. Vidare måste den
för neutralitetspolitiken nödvändiga försörjningen säkerställas. Motionärerna
anser i övrigt att det för närvarande inte synes föreligga möjligheter för
några större förändringar på detta område. Flertalet industriländer har
omfattande jordbruksöverskott, och jordbruksfrågorna tillhör de mest
svårlösta i Uruguayrundan i GATT. Läget är enligt motionen sådant att
utvecklingen måste avvaktas.

I moderata samlingspartiets partimotion U7 anförs synpunkter som inte
på något avgörande sätt skiljer sig från regeringens överväganden om
jordbruket. Med hänsyn till att de svenska överskottskvantiteterna för
närvarande minskar skulle det enligt motionen knappast medföra några
omfattande problem varken för EG eller Sverige om Sverige kunde delta i
den gemensamma jordbrukspolitiken. Svensk export inom vidareförädlingsledet
skulle underlättas.

Utskottet delar i allt väsentligt regeringens syn på samarbetsmöjligheterna
mellan Sverige och EG på jordbruksområdet. Sorn föredragande
statsrådet anfört finns det ett svenskt intresse av ett samarbete i Västeuropa i
liberaliserande riktning. Ett sådant samarbete skulle kunna ge fördelar både

JoU 1987/88:2 y

2

för Sverige och övriga berörda länder. I den mån en harmonisering av
produktionsvillkoren skulle ställa krav på ändringar i den svenska jordbruks-
och livsmedelspolitiken finns det anledning att framhålla vissa inslag i
denna politik som särskilt väsentliga. Några av grundstenarna i den svenska
livsmedelspolitiken är sålunda försörjningsberedskapen i krigs- och krissituationer
och kraven på regional balans i jordbruket och livsmedelsindustrin.
Det bör också framhållas att frågor om livsmedels kvalitet och jordbrukets
effekter på miljön sedan länge är föremål för stor uppmärksamhet i vårt land
och även behandlats i olika sammanhang i riksdagen. Det är angeläget att
det fortsatta reformarbetet på hithörande områden inte förhindras eller
fördröjs till följd av en sådan harmonisering som avses i propositionen.
Utskottet utgår också från att man beaktar integrationsarbetets effekter i
konkurrenshänseende för den svenska produktionen. Det anförda bör bl.a.
vara ägnat att tillgodose motion U5 i motsvarande del (yrkande 5).

Utskottet har ingen erinran mot de svenska övervägandena under
rubriken Livsmedelsindustri (prop. s. 47).

Fiske

Av propositionen framgår att förutsättningarna för fiskerinäringen undergått
genomgripande förändringar de senaste decennierna och att det är svårt
att överblicka konsekvenserna för Sveriges del vid en tillämpning av EG:s
gemensamma fiskeripolitik. Som exempel på möjliga handlingslinjer anges
att den ömsesidiga rätten till fiskerättigheter i EG:s resp. Sveriges fiskevatten
skulle kunna ökas. Sådana förhandlingar sker årligen bilateralt mellan
Sverige och EG. Vad beträffar EFTA finns enligt propositionen betydande
svårigheter vid en eventuell liberalisering begränsad endast till EFTAområdet,
bl.a. beroende på detta områdes struktur i fråga om fiskerinäringen
och marknadssituationen.

Den väg som återstår för att öka liberaliseringen av handeln med fisk och
fiskprodukter synes därför ligga i åtgärder som berör hela det europeiska
frihandelsområdet EG-EFTA. Även här måste det då komma till en
omförhandling av frihandelsavtalen mellan EFTA-länderna och EG liksom
av existerande bilaterala avtal angående fiskerättigheter. En förutsättning
torde vara att parallella överenskommelser kan uppnås om ett antal andra
betydelsefulla element såsom fångstbegränsningar, stöd till fiskerinäringarna,
interna priser etc. Det skulle bli fråga om ett nätverk av avtal som för
samordning och balans måste styras av vissa i förväg överenskomna
principer i syfte att förenkla processen.

Sammanfattningsvis måste enligt propositionen nya vägar sökas på
fiskeområdet om Sverige skall kunna delta i EG:s fiskeripolitik. En ökad
liberalisering inom hela EFTA-EG-området borde vara möjlig, om en
avveckling av gränsskyddet kopplas till andra element såsom fiskerättigheter,
fångstbegränsningar, stöd till fiskerinäringarna, interna priser m.m.

I motion U7 (m) påpekas att utvecklingen för svensk del bl.a. inneburit
minskade möjligheter att nyttja de traditionella fångstområdena i Nordsjön.
En tillämpning av EG:s regler inom detta område skulle kunna innebära

JoU 1987/88:2 y

3

ökade möjligheter till svenskt högsjöfiske men också ökad konkurrens i våra
kustvatten.

Utskottet vill för sin del framhålla att det svenska fisket sedan mitten av
1970-talet begränsats genom den indelning av haven i nationella fiskezoner
som då skedde. Genom avtal med andra länder kan ändå ett visst fiske ske i
andra länders zoner. Utvecklingen har lett till att det svenska Östersjöfisket
fått en proportionellt sett allt större betydelse. Denna utveckling förstärks
ytterligare av den nyligen träffade överenskommelsen mellan Sverige och
Sovjetunionen om den s.k. vita zonen. Det är därför enligt utskottets mening
viktigt att man från Sveriges sida, i avbidan på en multilateral reglering av
EFTA- och EG-ländernas fiskeripolitik, iakttar återhållsamhet i bilaterala
åtaganden när det gäller att bevilja fiskerättigheter i svenska fiskevatten. I
övrigt föranleder propositionen i denna del ingen kommentar från utskottets
sida.

Miljöpolitik m.m.

Propositionen innehåller i denna del en omfattande redogörelse för det
internationella samarbetet på miljövårdens område (s. 85). Bl.a. erinras om
att Sverige sedan år 1977 haft årliga bilaterala överläggningar med EGkommissionen
inom ramen för ett bilateralt avtal på miljöområdet. Dessa
överläggningar har givit tillfälle till informationsutbyte i frågor av gemensamt
intresse, t.ex. pågående regleringsarbete, innebörden av EG:s nya
harmoniseringsmetod, metoder för bedömning och reglering av farliga
ämnen, utbildnings- och forskningsfrågor samt information om förberedelser
inför möten i viktiga internationella miljöorganisationer.

EG-kommissionen har visat intresse för svenska åtgärder vad gäller t.ex.
miljöskydd inom jordbruket, regleringen av användning av kadmium,
begränsningar av svavelutsläpp samt bedömning av farliga ämnen.

En fråga som tilldragit sig stor uppmärksamhet i relationerna Sverige-EG
rör bestämmelser för bilavgaser. Andra frågor som uppmärksammats i
miljösamarbetet är luftburna föroreningar, klimatförändringar, begränsning
av miljörisker vid stora industrianläggningar, marina föroreningar och
åtgärder mot jordförstöring. Dessa frågor behandlades bl.a. vid ett möte
mellan samtliga EFTA:s och EG:s miljöministrar i oktober 1987 i Nordwijk i
Nederländerna.

Vid mötet gjordes en kraftig markering av behovet av ökat samarbete
mellan alla länder i Västeuropa i enlighet med Luxemburgdeklarationen
från år 1984, som utgör grunden för EFTA-EG-samarbetet.

Man enades också om att möten med miljöexperter på hög nivå från
medlemsländerna skall äga rum minst en gång per år. Vid behov skall också
ytterligare ministermöten hållas. Samtidigt framhöll ministrarna att det
förstärkta miljösamarbetet mellan EFTA- och EG-länderna inte fick
försvåra miljösamarbetet i vidare europeiska och globala miljöfora.

Luxemburgdeklarationen nämner uttryckligen miljö som ett lämpligt
samarbetsområde mellan EFTA och EG. Enligt propositionen välkomnar
regeringen de överenskommelser om starkare samarbete på miljöområdet
som man enades om vid det nyssnämnda ministermötet i Nederländerna.

JoU 1987/88:2 y

4

Genom de förstärkta konsultationsförfarandena finns nu praktiska möjligheter
att intensifiera samarbetet. Sverige har också därigenom fått potentiellt
bättre möjligheter att påverka EG i många miljöfrågor. Det blir lättare att
angripa miljöfrågorna i ett bredare perspektiv och inte se dessa enbart som
handelsfrågor. Länderna inom Västeuropa prioriterar skilda miljöfrågor på
olika sätt. I åtskilliga fall är Sverige berett att gå betydligt längre i åtaganden
än många andra länder. Det är emellerid angeläget att samverkan kommer
till stånd så att man så långt möjligt kan undvika dubbelarbete och onödiga
handelshinder.

I motion U5 (c) understryks värdet av en positiv miljöpolitisk utveckling i
hela Västeuropa. Enligt motionen föreligger det dock en risk att den
europeiska integrationen kan skapa svårigheter för en mer långtgående
nationell miljöpolitik. För Sverige måste det vara en självklarhet att inte gå
med på några restriktioner mot våra möjligheter att ställa mer långtgående
miljökrav än vad som kan vara accepterade i andra länder, även om dessa
krav skulle kunna verka hämmande på det fria varuflödet.

I folkpartiets partimotion U6 anförs att miljöfrågorna blivit alltmer
internationella till sin karaktär och att internationellt samarbete är en
förutsättning för att kunna avvärja bl.a. de globala miljöhoten. Också
Sverige skulle i dag ha mycket att vinna på att andra länder bättre renade sina
utsläpp. Motionen utmynnar i ett yrkande att samarbetet på hög tjänstemannanivå
intensifieras.

I motion U7 (m) framhålls att miljöproblemen i Europa kräver drastiska
åtgärder inte bara i Västeuropa utan framför allt i Östeuropa. För Europas
framtid är det mycket viktigt att de östeuropeiska länderna vidtar effektiva
miljövårdsåtgärder. Inom EG-länderna finns det generellt sett en betydligt
större miljömedvetenhet. Utformningen av regler inom EG kommer i
många fall att vara styrande även för Sverige. De möjligheter till konsultationer
och diskussioner som nu finns måste utnyttjas för att skapa regler som
bättre skyddar Europas miljö. Att Sverige inte är medlem i EG innebär dock
enligt motionen att våra åsikter normalt får mindre tyngd.

Utskottet har i olika sammanhang konstaterat att de stora miljöproblemen
till sin karaktär är gränsöverskridande och i många fall utgör ett globalt hot
mot miljön (se t.ex. JoU 1987/88:8 och 11-12). I november 1987 anordnade
utskottet en hearing med representanter för utrikesdepartementet och
miljö- och energidepartementet om det internationella miljövårdssamarbetet,
innefattande bl.a. en genomgång av det aktuella läget på flertalet
sakområden. Mot bakgrund av denna redovisning och uppgifterna i
propositionen kan utskottet med tillfredsställelse konstatera att man från
Sveriges sida intensifierat det internationella arbetet. I enlighet med vad som
anförs i motion U6 är det värdefullt om detta arbete kan förstärkas
ytterligare. Inom ramen för ett ökande internationellt samarbete bör man
dock från svensk sida slå vakt om de resultat som hittills uppnåtts i det
nationella miljövårdsarbetet. Utskottet utgår också från att en harmonise -

JoU 1987/88:2 y

5

ring på detta område inte får utgöra hinder mot en fortsatt hög ambitionsnivå
i vårt eget miljövårdsarbete.

Vad i propositionen anförts under rubriken Livsmedelsbestämmelser
föranleder ingen annan erinran från utskottets sida än att frågan har nära
beröring med jordbruks- och livsmedelspolitiken, som utskottet behandlat i
föregående avsnitt.

Stockholm den 23 februari 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Håkan Strömberg

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Ove Karlsson
(s), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Ingvar Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c),
Jan Jennehag (vpk), Leif Marklund (s), Anders Castberger (fp), Kerstin
Göthberg (c) och Bengt A Klang (fp).

Avvikande mening

Jan Jennehag (vpk) anser att utskottets yttrande fr.o.m. det stycke under
rubriken Inledning som börjar med ”Från de” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter som anförs i motion U3 av Lars
Werner m.fl. om riktlinjerna för en svensk alleuropeisk politik. Vidare
instämmer utskottet i den kritik som motionärerna riktar mot den outvecklade
miljöpolitiken och den hårt kemikaliserade jordbruks- och livsmedelsproduktionen
i EG-länderna. En harmonisering på dessa områden är
oförenlig med en fortsatt hög ambitionsnivå på motsvarande områden för
Sveriges del. Från de synpunkter utskottet har att företräda tillstyrker
utskottet motionärernas yrkande att propositionen avslås och att riksdagen
formulerar riktlinjerna för en alleuropeisk politik i enlighet med motionen.
Med detta ställningstagande saknar utskottet anledning att gå närmare in på
de sakområden i propositionen som tillhör utskottets beredningsområde.

JoU 1987/88:2 y

6

-

Stockholm 1988 14726