om skyldighet för Sveriges Radio att tillhandahålla kopior eller utskrifter av sända program

Yttrande 1987/88:LU2y

Lagutskottets yttrande
1987/88:2 y

om skyldighet för Sveriges Radio att tillhandahålla

kopior eller utskrifter av sända program 1987/88-2 y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 1985/86:K403 av Daniel Tarschys (fp).

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna
vad som i motionen anförs om behovet av garantier för att göra program
sända av Sveriges Radio tillgängliga i efterhand. Motionären erinrar om att
det genom ordningen med s.k. pliktexemplar av tryckta skrifter blivit möjligt
att i efterhand ta del av vad som utgivits i tryck. När det gäller radio- och
TV-program finns regler om att kopior av programmet skall levereras till
arkivet för ljud och bild. Dessa leveranser är emellertid ofta fördröjda varför
den som vill ta del av ett nyligen sänt program måste vända sig till Sveriges
Radio. Enligt motionären vägrar Sveriges Radio ofta att lämna ut programmet.
I några uppmärksammade fall har också riksdagsutskott vägrats rätten
att få del av sända program. Motionären hävdar att vad som sänts ut av
Sveriges Radio bör hållas allmänt tillgängligt. Bl.a. måste den som vill
bemöta påståenden som framförts vid radio eller TV ges möjlighet att se eller
höra det sända programmet eller ta del av en utskrift. Motionären anser att
frågan kan lösas antingen genom att i avtalet mellan staten och Sveriges
Radio förs in en bestämmelse om att offentliggjorda program skall hållas
tillgängliga eller genom att särskilda lagregler införs.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande och får anföra följande.

Möjligheterna att använda program som sänts i radio och TV för det med
motionen avsedda ändamålet är i hög grad beroende av det upphovsrättsliga
regelsystemet. Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk ger den som skapat ett sådant verk dels en rätt att ensam förfoga över
verket, dels vissa ideella rättigheter. Upphovsrättslagen ger skydd inte bara
åt alster av upphovsmannens andliga skapande verksamhet, s.k. egentlig
upphovsrätt, utan även åt vissa närstående rättigheter. Fotografer har
rättigheter till sina bilder enligt bestämmelserna i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild. Dessa regler, som är tillämpliga på bl.a. fotografer som
medverkar i TV-sändningar, ansluter nära till upphovsrättslagens regelsystem.

Som reglerna i upphovsrättslagen är utformade torde programutbudet från
företagen inom Sveriges Radio-koncernen i allmänhet vara föremål för
upphovsrätt. Inte bara teaterföreställningar, nöjesprogram och liknande

omfattas av skyddet utan också journalfilmer, reportage och mera kvalifice- 1

1 Riksdagen 1987/88. 8 sami. Nr 2 y

rade intervjuer. Utanför skyddssfären faller egentligen bara enklare nyhetsmeddelanden
och framställningar som endast registrerar ett händelseförlopp.

Reglerna i upphovsrättslagen ger den som medverkat vid tillkomsten av ett
skyddat program, t.ex. i egenskap av manusförfattare, en rätt att ensam
framställa exemplar av verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten
i ursprungligt eller ändrat skick, bearbetning eller översättning, i annan
konstart eller i annan teknik. Varje form som verket framträder i är ett
exemplar. En inspelning eller utskrift av ett radioprogram är således ett
exemplar.

Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten innefattar dels en rätt att
framföra verket offentligt (framföranderätten), dels en s.k. exemplarrätt.
Exemplarrätten är en rätt att förfoga över redan färdiga exemplar genom att
sprida dem till allmänheten, dvs. till någon som inte tillhör den närmaste
familje- eller vänkretsen, eller att visa dem offentligt. En viktig inskränkning
finns dock i exemplarrätten. Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk givits ut
får exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och visas offentligt.
Genom detta undantag kan exempelvis tryckta skrifter fritt lånas ut från t.ex.
bibliotek. Undantaget från spridningsrätten omfattar inte filmverk. Som
filmverk räknas bl.a. kortfilmer, reportage och spelfilmer och detta oavsett
om det är fråga om biograffilm eller videoinspelningar.

Bestämmelserna om s.k. närstående rättigheter ger bl.a. dem som
medverkar i ett radio- eller TV-program såsom skådespelare, sångare och
musiker ett skydd mot att deras framträdanden utan deras samtycke spelas in
och att kopior görs av en inspelning.

Upphovsmännens och andra gruppers rättigheter är inte oinskränkta.
Både upphovsrättslagen och fotografilagen innehåller undantagsregler som
gör det möjligt att för olika närmare angivna ändamål utnyttja skyddade verk
och prestationer utan rättighetshavarnas samtycke. En väsentlig sådan regel
medger att utan tillstånd från rättighetshavaren enstaka exemplar av
skyddade verk och prestationer får framställas för enskilt bruk. Enligt ett av
högsta domstolen år 1984 (NJA 1984 s. 304) meddelad dom i ett mål om
upphovsrättsintrång är emellertid denna bestämmelse inte tillämplig när
Sveriges Radio på beställning av utomstående personer framställer kopior av
bevarade programinspelningar. Några av undantagen i upphovsrättslagen
har samband med radio- och TV-sändningar och verksamheten vid arkivet
för ljud och bild. Ett sådant undantag har tillkommit för att radio- och
TV-företag skall kunna spela in program för att sedan sända dem på lämplig
tid. Har företaget fått rättighetshavarens tillstånd att sända ett program har
företaget enligt 22 § upphovsrättslagen rätt att spela in programmet utan
särskilt samtycke, s.k. efemär inspelning. Av 22 a § följer att företaget också
får spela in programmet för att säkerställa framtida bevisning om programmets
innehåll, s.k. referensupptagningar. Referensupptagningar får endast
användas för bevisändamål när det gäller yttrandefrihetsbrott. Rätt att ta del
av inspelningarna och att få utskrift av vad som yttrats i programmet har
endast justitiekanslern och enskild som anser att yttrandefrihetsbrott begåtts
mot honom eller att han lidit skada på grund av sådant brott. Bestämmelser
om referensupptagningar finns i radioansvarighetslagen (1966:756) och

LU 1987/88:2 y

2

förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen. Referensupptagningar
med dokumentariskt värde får vidare bevaras i arkivet för
ljud och bild. Arkivet för ljud och bild får göra kopior av offentliggjorda verk
för bevarande i arkivet samt för forskningsändamål göra enstaka kopior av
sådana verk. Sådana kopior får inte användas för annat ändamål, t.ex. för
enskilt studium (22 c §).

I anslutning till det anförda vill utskottet erinra om att det upphovsrättsliga
regelsystemet i hög grad är internationellt. Ett flertal internationella
konventioner har sålunda tillkommit vilka syftar till att ge upphovsmän m.fl.
skydd utanför det egna hemlandets gränser. Upphovsrättslagen liksom
motsvarande lagar i Danmark, Finland och Norge bygger i stor utsträckning
på dessa konventioner. Av grundläggande betydelse på det rent upphovsrättsliga
området är Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga
verk som kom till år 1886 och som sedan dess reviderats åtskilliga gånger
samt Världskonventionen om upphovsrätt år 1952. De s.k. närstående
rättigheterna regleras i Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag från år 1961. Konventionerna
bygger på två huvudprinciper. Den ena är att varje konventionsstat skall
ge upphovsmän m.fl. från andra konventionsstater samma skydd som sina
egna medborgare. Den andra principen är att en konventionsstat är skyldig
att ge de övriga staternas upphovsmän ett visst minimiskydd. Minimiskyddet
behöver dock inte upprätthållas i verkets eller prestationens hemland.

Sverige och ett mycket stort antal länder, däribland i stort sett samtliga
europeiska stater, är anslutna till Bernkonventionen. Sverige och många
andra länder har också tillträtt Världskonventionen och Romkonventionen.
Genom tillträdet till konventionerna har Sverige åtagit sig att skydda verk
och prestationer från andra länder i enlighet med konventionernas bestämmelser
och i gengäld erhåller svenska upphovsmän m.fl. ett skydd i de flesta
länderna i världen.

Av intresse i förevarande sammanhang är artiklarna 9 och 11 bis i
Bernkonventionen samt artikel 7 i Romkonventionen. Artikel 9 i Bernkonventionen
föreskriver att upphovsmän till litterära och konstnärliga verk har
uteslutande rätt att mångfaldiga verken på vad sätt och i vilken form det vara
må. Konventionsstaterna kan dock i sin lagstiftning tillåta mångfaldigande i
vissa särskilda fall förutsatt att mångfaldigandet inte gör intrång i det normala
utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmännens
legitima intressen. Enligt artikel 11 bis gäller att i avsaknad av avtal tillstånd
till radio- och TV-sändningar av skyddade verk inte innefattar tillstånd att
spela in utsändningen. Konventionsstaterna får dock i sin nationella lagstiftning
införa regler om efemära upptagningar som görs av radio- eller
TV-företaget med dess egna hjälpmedel och för dess egna utsändningar. Det
är också tillåtet för staterna att i lagstiftningen ta in bestämmelser om
bevarande i offentligt arkiv av inspelningar som äger ovanlig dokumentarisk
karaktär. Genom artikel 7 i Romkonventionen garanteras utövande konstnärer
ett skydd mot bl.a. att deras framföranden utan samtycke spelas in och
att gjorda inspelningar olovligen mångfaldigas. Efemära upptagningar är
tillåtna också enligt Romkonventionen men de får inte utan rättighetshavarnas
samtycke mångfaldigas för annat ändamål.

LU 1987/88:2 y

3

Enligt utskottets mening är det önskvärt att det upphovsrättsliga regelsystemet
är så utformat att skyddade verk och prestationer kan utnyttjas för
olika ändamål som framstår som angelägna med hänsyn till bl.a. samhällets
intressen. Samtidigt är det emellertid viktigt att man slår vakt om upphovsmännens
och dem närstående gruppers berättigade intressen. Som utskottet
flera gånger tidigare i olika sammanhang slagit fast är det nämligen en
grundläggande förutsättning för kulturlivet i stort att upphovsmännen
tillförsäkras en ensamrätt till sina verk och prestationer. Det är vidare
betydelsefullt att Sverige inte åsidosätter sina internationella förpliktelser på
upphovsrättens område. De nuvarande bestämmelserna i upphovsrättslagen
om kopiering för enskilt bruk samt om utnyttjande av inspelningar av radiooch
TV-program bygger på en avvägning mellan de olika intressen som
sålunda gör sig gällande på bl.a. radio- och TV-området.

Som framgår av redogörelsen ovan är rätten att kopiera inspelningar, som
gjorts av programföretagen i Sveriges Radio-koncernen, utan rättighetshavarnas
samtycke begränsad till fall då kopian skall användas för företagets
egen verksamhet, för bevisändamål vid ifrågasatt yttrandefrihetsbrott, för
verksamheten vid arkivet för ljud och bild samt för forskningsändamål. För
övriga fall krävs rättighetshavarnas samtycke. Sådant samtycke kan lämnas i
det avtal varigenom sändningsrätten förvärvas eller i varje enskilt fall eller,
när det gäller företagets anställda, i anställningsavtalet.

Nuvarande bestämmelser i upphovsrättslagen hindrar således att allmänheten
i enlighet med motionärens önskemål ges en mer eller mindre
oinskränkt rätt att från programföretagen få ut utskrifter eller andra kopior
av skyddade radio- och TV-program. Inte heller har programföretagen
möjlighet att med stöd av reglerna om kopiering för enskilt bruk tillhandahålla
allmänheten sådana kopior. För att den av motionären önskade ordningen
skall kunna genomföras krävs därför ändringar i det upphovsrättsliga
regelsystemet. Sett ifrån lagutskottets beredningsområde kan det med fog
ifrågasättas huruvida genom en lagändring upphovsmännens ensamrätt bör
inskränkas till förmån för intresset av att allmänheten i efterhand skall kunna
få kopior av radio- och TV-program. Utskottet vill också understryka att en
lagändring som skulle omfatta samtliga skyddade verk och prestationer
knappast skulle vara förenlig med konventionsbestämmelserna och därmed
strida mot våra internationella förpliktelser. En rätt för allmänheten att få
kopior av radio- och TV-program måste därför inskränkas till i allt väsentligt
program med svenska upphovsmän och andra medverkande. En sådan
särreglering för svenska verk och prestationer har hittills inte tillämpats här i
landet och kan vålla svåra gränsdragningsproblem.

Det anförda leder lagutskottet till den uppfattningen att några ändringar i
upphovsrättslagen inte bör genomföras i syfte att ge allmänheten en generell
och ovillkorlig rätt att få kopior av radio- och TV-program. I den mån det kan
anses befogat att allmänhetens tillgång till programföretagens inspelningar
underlättas bör spörsmålet enligt lagutskottets mening lösas genom avtal
mellan upphovsmännen och företaget. Vad nu sagts utesluter emellertid inte
att det beträffande vissa typer av program såsom olika debattprogram i
samhällsfrågor kan vara befogat och med hänsyn till våra internationella
förpliktelser också möjligt att inskränka upphovsmännens ensamrätt av

LU 1987/88:2 y

4

hänsyn till allmänhetens intresse. På hemställan av konstitutionsutskottet i
betänkandet KU 1982/83:11 har riksdagen också som sin mening givit
regeringen till känna att spörsmålet om rätten att få utskrifter av främst
radio- och TV-program i samhällsfrågor bör ses över och att därvid de
upphovsrättsliga hindren bör behandlas. Enligt vad utskottet inhämtat
övervägs sistnämnda fråga för närvarande av upphovsrättsutredningen. I
avvaktan på utredningens ställningstagande bör enligt lagutskottets mening
riksdagen inte göra något uttalande i saken. Utskottet förordar därför att
motionen avstyrks.

Stockholm den 27 oktober 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt
Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne
Karlsson (c), Berit Löfstedt (s) och Ewa Hedkvist Petersen (s).

LU 1987/88:2 y

5

■