om skadeståndsansvaret för omhänderhavd egendom

Yttrande 1980/81:FöU2

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

FöU 1980/81:2 y

Försvarsutskottets yttrande

1980/81:2 y

om skadeståndsansvaret för omhänderhavd egendom

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 4 december 1980 beslutat inhämta yttrande från försvarsutskottet över motion 1979/80:144 om skadeståndsansvaret för omhänderhavd egendom.

Utskottet

I den nya skadeståndslagen (1972:207), som trädde i kraft den 1 juli 1972 (prop. 1972:5, LU 1972:10, rskr 1972:192), har arbetstagares skadeståndsansvar begränsats kraftigt i förhållande lill tidigare lagstiftning. Enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen är arbetstagare ansvarig för skada som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetslagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Med arbetstagare likställs enligt 6 kap. 4 § skadeståndslagen bl. a. värnpliktiga och andra som fullgör tjänstgöring som finns föreskriven i lag.

Av förarbetena till den nya skadeståndslagen framgår alt lagrådet har pekat på alt den av regeringen föreslagna, senare av riksdagen också antagna lydelsen av 4 kap. 1 § medförde en avsevärd begränsning av skyldigheten för värnpliktiga och andra krigsmän att ersätta förlust av eller skada på egendom som tillhör försvarsmakten eller är avsedd för dess behov, t. ex. ansvar för utlämnade persedlar och annan materiel. Enligt lagrådels mening borde förslaget till den aktuella paragrafen ha ändrats på så sätt att "synnerliga skäl" ersatts med "särskilda skäl".

I motion 1979/80:144 av Allan Ekström (m) yrkas alt riksdagen anhåller hos regeringen om förslag till ändring av 4 kap. 1 § skadeståndslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen framhålls att försvarsmakten årligen tillfogas betydande förluster på grund av alt de värnpliktiga inte förmår återställa den materiel som de har fått sig anförtrodd. Motionären hänvisar till alt riksrevisionsverket (RRV) i en rapport har uppskattat återanskaffningskostnaderna för sådana förluster fill 25-30 milj. kr./år. Enligt rapporten försvinner framför allt egendom som kan betecknas som särskilt begärlig, såsom vindrockar, persedelpåsar, mössor, skjortor, sovsäckar, bajonetter, kompasser och kikare. RRV anser att skadeståndslagen har blivit normgivande på ett sätt som med tanke på försvarels speciella uppgift måste betecknas som mindre önskvärt. Materielförlusterna har ökat markant sedan lagens tillkomst.

1 Riksdagen 1980/81. 10 saml. Yttr. nr 2

FöU 1980/81:2 y                                                       2

Tillämpningen av lagen har enligt RRV också haft den effekten att den skapat uppgivenhet bland truppbefälel när det gäller att vidta materieldisci-plinära åtgärder.

Mofionären uttalar att RRV finner tillståndet vara ytterst oroande och att verket utpekar rättsregeln i 4 kap. 1 § skadeståndslagen som en av orsakerna till delta. Lagrådet har, konstaterar han, fått mera rätt än det kanske anade i sina värsta farhågor. Rättspraxis visar enligt motionären att domstolarna i de flesta fall som förelegat lill bedömande funnit lagliga hinder möta för att ålägga den materielansvarige ersättningsskyldighet. Enligt motionärens mening är det demoraliserande med en ordning enligl vilken man praktiskt taget saknar ansvar för omhänderhavd egendom. En sådan ordning slår enligt motionären i klar strid med eljest vedertagna rättsgrundsatser och värderingar. Bestämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen måste därför, anser motionären, med hänsyn till sakens vikt och betydelse skyndsamt bringas i överensstämmelse med nämnda rättsgrundsatser.

RRV;s rapport Materielförluster i försvaret framlades i mars 1979. Rapporten överlämnades av RRV fill överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning och försvarets materielverk för beaktande. Regeringen beslöt den 1 november 1979 alt överlämna rapporten lill militäransvarskommittén (Ju 1977:09).

Med skrivelse den 27 november 1979 har överbefälhavaren beordrat vissa åtgärder för att minska materielförlusterna i det militära försvaret. Materielförluster skall fr. o. m. den 1 juli 1980 belasta utbildningsförbandens kostnadsbudgetar. Skrivelsen gällde vidare märkning av materiel, stafisfik och redovisning avseende materielförluster, försök med försäljning av viss begärlig materiel, utbildningen i materieltjänst för yrkesofficerare, maleriel-konlroll, m. m, Överbefälhavaren konstaterade alt den centrala punkten om tillämpningen av skadeståndslagen ännu inte hade fått sin lösning.

Försvarsutskottet konstaterar att RRV i mars 1979 uppskattade de sammanlagda återanskaffningskostnaderna för materielförlusterna vid värnpliktsutbildning till 25-30 milj. kr. per år. Förlusterna ökade markant efter ändringarna i skadeståndslagen år 1972.

Närmare och aktuellare uppgifter om värdet av materielförlusterna har utskottet kunnat få endast såvitt gäller grundutbildningen vid armén. Förlusterna där redovisas i en sammanställning som bifogas detta yttrande.

Enligt försvarsutskottets mening är rådande förhållanden i fråga om materielförluster under värnpliklsutbildning inte tillfredsställande. Även om statistiken från arméns grundutbildning tyder på en stabilisering under de senaste åren så uppgår återanskaffningskostnaderna lill belopp som inte utan vidare kan accepteras.

Förutom kostnadsaspekten bör enligt försvarsulskoilels mening beaktas alt den militära verksamheten i hög grad förutsätter att både anställda och

FöU 1980/81:2 y                                                                      3

värnpliktiga känner ansvar för sina uppgifter. Till detta ansvar hör att ta vård om både personlig materiel och materiel som är gemensam för det egna förbandet. Brister i utrustningen kan i krig direkt påverka möjligheterna alt lösa uppgifterna och att själv överleva.

Del är mot denna allvarliga bakgrund man måste ifrågasälta om gällande beslämmelser och deras tillämpning är ägnade att vidmakthålla de värnpliktigas naturliga känsla av ansvar för anförtrodd utrustning.

Försvarsutskottet är f. n. inte berett att tillstyrka att skadeståndslagen ändras i enlighet med motionärens förslag. En sådan ändring får konsekvenser som utskottet nu inte kan helt överblicka. Reglerna för ansvaret i fråga om militär utrustning bör ses över utan dröjsmål. Härvid bör beaktas att skador och förluster vid militär verksamhet kan inträffa även vid normal aktsamhet och all de i så fall självfallet inte skall drabba den enskilde.

Försvarsutskottet anser alt militäransvarskommittén bör uppmanas all särskilt överväga denna fråga. Därvid bör även beaktas möjligheten att i värnpliktslagen införa en bestämmelse om ersättningsskyldighet för skador och förluster som värnpliktig vållar uppsåtligen eller av vårdslöshet. En sådan regel bör övervägas i första hand belräffande materiel som har utlämnats lill den värnpliktige för personligt bruk.

Stockholm den 10 mars 1981

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: Per Peterssort (m), Eric Holmqvist (s), Gudrun Sundström (s), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp), Eivor Nilson (c) och Kerstin Ekman (fp).

Avvikande mening

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s) anser att den del av utskoltels anförande som på s. 2 börjar "Enligt försvarsutskottets mening" och på s. 3 slutar "personligt bruk" bort ha följande lydelse:

Materielförluster under värnpliktsutbildning har allfid förekommit. Med hänsyn fill penningvärdets förändring är den redovisade utvecklingen av föriusterna vid arméns grundutbildning inte anmärkningsvärd. Det är dock angeläget alt materielförlusterna begränsas så långt som del är möjligt.

FöU 1980/81:2 y                                                       4

Överbefälhavaren har under hösten 1979 uppdragit ål bl. a. försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk och försvarsgrenscheferna att utforma redovisningsbestämmelser, se över reglerna för märkning av materiel, genomföra tätare kontroller av viss materiel, m. m. Regeringen har i november samma år överlämnat RRV:s rapport till militäransvarskommittén , uppenbarligen i avsikt alt få en genomlysning av vilka rättsliga och andra åtgärder som är möjliga att vidta.

Med hänsyn lill de åtgärder som har vidtagits och olägenheterna av en särlagstiftning för de värnplikfiga vill försvarsutskottet inte tillstyrka den av motionären föreslagna ändringen av 4 kap. 1 § skadeståndslagen.

FöU 1980/81:2 y

5 Bilaga

i

o o o o o o o o

3     te

ot

o o

O  O

oa

o o o o o o o o      o

o o o

o o o

o o o

o o t
as f*

•a

:C9

"*       s

o o

o o

o o

o o

in   Tt

O   t-H

o o o

4

•O	'-
'?
c
v
SI
	Tf
	r-
2	rJ,
£	&

o o    o

o o    o

o o    o

o o    -t

00  .-I

(NI

o o o o

■O B

■H.

UD

'S  <-

■■     (A

2 -C

(A   CL

It

Vi    oo .3   C

jO S

;  M s;

; iS u a .00

E = E .>

00

 'c

•a

00

c 'c

«   !£   3     '

1°

;  c .c 'T' ra '

;    CO  ,fc-    Ul  "5    IM