om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. (prop. 1987/88:31)

Yttrande 1987/88:KrU4y

Kulturutskottets yttrande
1987/88:4 y

om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i KrU

svenska kyrkan, m.m. (prop. 1987/88:31) 1987/88:4 y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett kulturutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i
svenska kyrkan, m.m. jämte de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1987/88:K24-K27.

Utskottet begränsar sitt yttrande över propositionen och motionerna till de
delar som rör förslagen om särskilt anslag till domkapitlens kansliresurser,
om egendomsnämnder och om fördelning av prästtjänster.

Utskottet

Särskilda statsanslag till domkapitlens kansliresurser

Enligt 4 § i det i propositionen framlagda förslaget till domkapitelslag skall
stiftssamfälligheten tillhandahålla domkapitlet sekreteraren och annan personal,
kontorslokaler, inventarier, materiel samt det som i övrigt behövs för
att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Av 17 § förslaget till kyrkofondslag framgår att kyrkofondens styrelse får
bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (stiftsbidrag) för bl.a.
domkapitlets, stiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltningskostnader.

Som skäl för att ha ett gemensamt stiftskansli anför departementschefen
följande (prop. s. 116-117).

Önskemål har länge förts fram om en möjlighet att skapa ett gemensamt
stiftskansli såväl för de legala stiftsmyndigheterna, dvs. domkapitlet och
stiftsnämnd, som för den omfattande frivilliga verksamhet i stiftstingets och
stiftsrådets regi som bedrivs vid särskilda kanslier, vanligen benämnda
stiftsbyråer, i de olika stiften. På flera håll har ansatser redan gjorts att
lokalmässigt samordna verksamheten. I administrativt hänseende finns stora
praktiska fördelar att vinna med att samordna kanslifunktionerna.

Inom ramen för den nya stiftsorganisation som här föreslås anser jag att
stiftssamfälligheterna skall svara för det sammanhållna stiftskansliet. Samfälligheten
kommer ju själv att behöva en kansliorganisation som dels
motsvarar de nuvarande stiftstingens icke obetydliga resurser i detta
hänseende, dels kan fullgöra administrativa uppgifter i samband med de
statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas åt stiftsstyrelsen. En stor del

1 Riksdagen 1987188.13 sami. Nr 4 y

av dessa uppgifter sköts i dag av domkapitlens och stiftsnämndernas
personal. Domkapitlen behöver utöver den juridiskt utbildade sekreteraren i
framtiden mycket begränsade resurser. Det är då naturligt att stiftssamfälligheterna
åläggs att tillhandahålla också den personal och de övriga kansliresurser
som domkapitlen behöver.

Kyrkomötet har inte haft någon erinran mot förslaget. Kyrkolagsutskottet
(KL 1987:5) har uttalat att det med tillfredsställelse noterat att möjligheter
nu öppnas att sammanföra kansliresurserna på stiftsplanet, varför nämnda
utskott tillstyrker förslaget. Organisationsutskottet (KO 1987:3) har förklarat
sig inte finna anledning motsätta sig den föreslagna konstruktionen av det
nya stiftsbidraget.

I motion K25 (m) hemställs att riksdagen skall besluta att särskilda
statsanslag anvisas domkapitlet för dess kostnader för personal och lokaler
m.m. I motionen framhålls att det finns en risk för att domkapitlet som
självständig myndighet kommer att bli ekonomiskt beroende av den
kommunala stiftssamfälligheten. Särskilda statsanslag bör anvisas såväl till
sekreteraruppgifterna som till domkapitlets del av kostnaderna för lokaler,
expenser och annat.

Kulturutskottet delar uppfattningen att det är värdefullt att kansliresurserna
på stiftsplanet kan samordnas. Vid redovisningen av de nya bestämmelserna
om stiftsbidrag framhålls i propositionen (s. 153) att vid kyrkofondens
beslut om bidrag skall, förutom stiftsstyrelsens planer över resursbehovet,
även föreligga underlag i form av domkapitlets beräkning av medelsbehovet
för sin andel av kansliresurserna. Departementschefen anser i likhet med
kyrkokommittén att dessa planer bör åtföljas av yttranden från svenska
kyrkans centralstyrelse. Mot bakgrund härav anser utskottet att det saknas
fog för sådana farhågor som uttalas i motionen.

Utskottet har på grund av det anförda inte något att erinra mot
propositionens förslag om finansieringen av domkapitlets kansliresurser.
Motionen avstyrks i motsvarande del (yrkande 2).

Egendomsnämnder

Enligt propositionens förslag till lag om förvaltningen av kyrklig jord skall i
varje stiftssamfällighet finnas en egendomsnämnd. Nämnden skall ha hand
om de uppgifter i fråga om kyrklig jord inom stiftet som ankommer på
nämnden enligt lagen eller bestämmelser som har meddelats med stöd av
lagen (4 §). Egendomsnämnden skall bl.a. förvalta prästlönefondsfastigheter,
domkyrkas fastigheter och biskopsgården samt skogen på löneboställen
(7 §). När ett löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet skall upplåtas
på jordbruksarrende, skall egendomsnämnden bestämma villkoren för
upplåtelsen. När en arrendenämnd eller en domstol handlägger frågor om
sådana villkor företräds den kyrkliga jorden av egendomsnämnden (13 §).
Egendomsnämnden tar således över stiftsnämndens och boställsnämndens
nuvarande uppgifter att bestämma arrendevillkor även för sådan jordbruksegendom
som nämnden inte förvaltar.

Förslaget i propositionen ansluter sig till kyrkokommitténs förslag att
egendomsnämnderna skall överta samtliga de uppgifter som enligt lagen

KrU 1987/88:4 y

2

(1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord
ankommer på de nuvarande stifts- och bostadsnämnderna. I propositionen
framhålls att de nya egendomsnämnderna till skillnad från stiftsnämnderna
är kommunala organ, vars ledamöter väljs av företrädare för samtliga stiftets
kyrkliga kommuner. Enligt departementschefens mening går därför förslaget
dem till mötes som efterlyst ett ökat lokalt inflytande över förvaltningen
på stiftsplanet av den kyrkliga jorden samtidigt som förutsättningar skapas
för en enhetlig och samtidigt kompetent behandling av arrendevillkor m.m.

I fråga om samråd om arrendevillkor anför departementschefen följande
(prop. s. 167).

Jag förutsätter att de förslag till arrendevillkor, som egendomsnämnden skall
ta ställning till, utarbetas efter samråd med de kyrkliga arrendatorerna.
Egendomsnämnden har att själv bestämma hur ett sådant samråd skall gå till.
Sådan samverkan förekommer enligt vad jag inhämtat regelmässigt och i
skiftande former bl.a. inom fastighetsförvaltningarna hos några kommuner
och universitetet i Uppsala. Jag delar också den bedömning av det stora
värdet av ett organiserat samråd mellan jordförvaltare och arrendatorer, som
uttrycks i en skrivelse i frågan från Sveriges jordbruksarrendatorers förbund.
Ett sådant organiserat samråd kommer lättare till stånd i egendomsnämndens
än i de enskilda församlingarnas eller pastoratens regi.

Kyrkomötet har i sitt yttrande inte haft något att erinra mot förslaget att
stiftsnämnderna ersätts med egendomsnämnder.

I sitt av kyrkomötet godtagna betänkande (KL 1987:5) avstyrkte kyrkolagsutskottet
en motion med förslag att boställsnämnderna skulle behållas i
den nya organisationen och anförde därvid följande.

Frågan om att avskaffa boställsnämnderna behandlades av 1986 års kyrkomöte
med anledning av regeringens skrivelse 1986:3. Utskottet tillstyrkte
regeringens förslag att avskaffa nämnderna. Kyrkomötet följde utskottet. I
sitt betänkande (KL 1986:1) med anledning av regeringens förslag framhöll
utskottet att omfattningen av det kyrkliga jordinnehavet växlar starkt mellan
de olika stiften, liksom behovet av lokalkännedom och jordbruksexpertis.
Utskottet framhöll vidare att det borde ankomma på stiftsnämnderna själva
att bedöma vilket behov av biträde som kan föreligga i det egna stiftet och att
stiftsnämnderna bäst kunde avgöra i vilken form ett sådant behov lämpligen
kan tillgodoses. Enligt utskottets mening gäller de synpunkter som utskottet
framförde föregående år på stiftsnämnderna även egendomsnämnderna. Det
får vidare anses ligga i sakens natur att de nya egendomsnämnderna genom
arvodering och delegation tar tillvara den sakkunskap som redan finns i
stiftet, inte minst hos de nuvarande boställsnämndsordförandena, när
nämnden tar över ansvaret för den kyrkliga jorden. Behovet av kännedom
om de lokala förhållandena kan vidare tillgodoses genom att stiftsfullmäktige
väljer ledamöter i nämnden från olika delar av stiftet.

I en fempartimotion, K26, yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om val av ledamöter i egendomsnämnden
samt att riksdagen ger stiftsfullmäktige rätt att inrätta lokala egendomsnämnder
i enlighet med vad som framförts i motionen. I motionen framhålls att
ledamöterna i de statliga stiftsnämnderna skall ha insikt i jordbruk eller
skogsbruk eller eljest vara förfarna i allmänna värv medan motsvarande
kompetenskrav inte kan läggas på ledamöterna i en kyrkokommunal nämnd.

KrU 1987/88:4 y

3

Med hänsyn till vikten av att sådan kompetens finns representerad i de nya
egendomsnämnderna anser motionärerna att riksdagen bör uttala sig för att
behovet av sådan kunskap skall beaktas vid val av ledamöter till egendomsnämnder.
Enligt motionärernas mening bör den kompetens som i dag finns i
boställsnämnderna tas till vara genom en i förhållande till propositionen
utvidgad organisation. I motionen föreslås därför att stiftsfullmäktige under
egendomsnämnderna får inrätta lokala egendomsnämnder med uppgift att
efter delegation från egendomsnämnden bestämma arrendeavgift samt
övriga avtalsvillkor, att upprätta förslag till arrendeavtal samt att planera och
föreslå investeringar och lämpliga rationaliseringsåtgärder m.m. I den mån
enighet inte kan uppnås mellan arrendator och lokal egendomsnämnd eller
reservation föreligger inom den lokala egendomsnämnden skall ärendet
återgå till egendomsnämnden. I lagtekniskt hänseende hänvisas i motionen
till lokala organ på det primärkommunala området.

Kulturutskottet behandlade förra året frågan om avskaffande av boställsnämnderna
(KrU 1986/87:8). Enligt ett i proposition 1986/87:13 framlagt
förslag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord skulle
boställsnämndernas förvaltningsuppgifter övertas av den som förvaltar den
kyrkliga jorden. Med anledning av motioner rörande boställsnämndernas
avskaffande fann utskottet att det inte fanns skäl att föregripa den allsidiga
prövning av organisationen som riksdagen borde göra med anledning av den
kommande propositionen om ny organisation på det lokala och regionala
planet inom svenska kyrkan. Utskottet avstyrkte därför regeringens förslag
om avskaffande av boställsnämnderna. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets förslag (rskr. 1986/87:113).

Utskottet godtar i princip det i propositionen framlagda förslaget om
förvaltning av kyrklig jord genom de föreslagna egendomsnämnderna. Dessa
är kommunala organ och deras ledamöter skall utses av stiftsfullmäktige. Det
skulle strida mot kommunalrättsliga principer att föreskriva eller rekommendera
särskilda valbarhetskriterier för ledamöter i kommunala nämnder även
om det gäller specialreglerad verksamhet. Utskottet anser sig därför inte
böra tillmötesgå motionärernas förslag att riksdagen skall uttala sig om
kompetensen hos egendomsnämndernas ledamöter. Utskottet avstyrker
därför motionen i denna del (yrkande 1).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt med erforderlig
lokalkunskap vid bestämmande av villkor för jordbruksarrende. Likaledes
i överensstämmelse med vad motionärerna anfört bör därför möjligheter
skapas för att tillgodose detta önskemål. Om så kan ske, skapas större
garantier för att rättvisa och enhetliga regler tillämpas vid bestämmande av
arrendevillkor.

De i motionen föreslagna lokala organen skiljer sig enligt utskottets
mening från sådana lokala kommunala organ som regleras genom bestämmelserna
i lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna. I
sistnämnda fall rör det sig om kommunala organ med självständig beslutanderätt
enligt samma regler som gäller för kommunala nämnder vars
verksamhet regleras direkt av kommunallagen. Som framgår av motionen
skall de föreslagna lokala organen under egendomsnämnderna inte ha

KrU 1987/88:4 y

4

samma självständiga ställning. Enligt utskottets mening innebär motionärernas
förslag snarare ett delegationsförfarande än inrättande av självständiga
kommunala organ. Utskottet vill därför erinra om att propositionens förslag
till lag om förvaltning av kyrklig jord ger möjlighet för stiftsfullmäktige att
delegera beslutanderätten i fråga om upplåtelse av jordbruksarrende och
fastställande av arrendevillkor (jämför 6 § propositionens förslag till lag om
förvaltningen av kyrklig jord samt 7 kap. 17 § och 9 kap. 7 § propositionens
förslag till församlingslag). Utskottet vill här skjuta in att skäl talar för att
hänvisningen i 6 § lag om förvaltning av kyrklig jord i här aktuellt hänseende
bör förtydligas. En sådan prövning bör ankomma på konstitutionsutskottet.

Kulturutskottet får vidare framhålla följande. Enligt 5 § förslaget till lag
om förvaltningen av kyrklig jord skall ledamöter och suppleanter i egendomsnämnderna
väljas av stiftsfullmäktige till det antal som fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte vara mindre än fem. Det finns
således inga föreskrifter om högsta antal ledamöter. Det är därför fullt
möjligt för stiftsfullmäktige att välja så stort antal ledamöter att egendomsnämnderna
rymmer lokalkunskap över hela stiftet. Nämnden kan sedan
delegera till utskott bestående av ledamöter i nämnden att besluta i ärenden
rörande jordbruksarrende. Med en sådan ordning öppnas möjligheter till
erforderlig lokalkunskap hos de organ som skall besluta i sådana frågor.
Syftet med motionärernas önskemål om delegering till lokala organ kan
härigenom tillgodoses. Någon saklig ändring av förslaget till lag om
förvaltningen av kyrklig jord erfordras därför enligt utskottets mening inte.

Prästtjänsternas fördelning

Ett riksdagsbeslut från 1957 (prop. 1957:153, SU 1957:175, rskr. 1957:388)
reglerar nuvarande ordning för tilldelning av prästtjänster i pastoraten. På
grundval av det riksdagsbeslutet genomfördes också pastoratsregleringen
1962. Kriterierna för tilldelning av prästtjänster är folkmängd, areal och
tätortsgrad. En närmare redovisning av bestämmelserna finns i KrU
1985/86:5.

Under förberedelsearbetet till propositionen har frågorna om prästtjänsternas
fördelning varit föremål för ingående överväganden. Utskottet
hänvisar i första hand till kyrkokommitténs betänkanden (SOU 1985:1)
Församlingar i samverkan och (SOU 1986:17 och 18) Framtid i samverkan
samt till utskottsbetänkanden vid 1985 och 1987 års kyrkomöten (KO
1985:10 och KL 1987:5).

Enligt propositionens förslag till prästanställningslag skall i huvudsak
följande gälla.

Regeringen fastställer hur många statligt reglerade prästtjänster som får
finnas inrättade i riket. Svenska kyrkans centralstyrelse skall årligen besluta
hur många prästtjänster som får finnas inrättade i varje stift. Frågor om
inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas av regeringen. Frågor
om inrättande av tjänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt prövas av
svenska kyrkans centralstyrelse. Frågor om inrättande av tjänster som
kyrkoherde, komminister och pastorsadjunkt prövas av stiftsstyrelsen.

KrU 1987/88:4 y

5

Kyrkomötet har godtagit de i propositionen föreslagna reglerna för
fördelning av prästtjänster (KL 1987:5).

I motion 1987/88: K27 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen sagts om prästtjänsternas fördelning.
I motionen framhålls att nuvarande antal prästtjänster i stiften skall
vara utgångspunkten för den nya tjänsteorganisationen och att det är viktigt
att svenska kyrkans centralstyrelse inte frångår de grundläggande målsättningar
som legat bakom kyrkomötets godtagande av principen och de
principer som hittills gällt för den s.k. ortsindelningen.

Kulturutskottet konstaterar att propositionens förslag innebär att nuvarande
antal prästtjänster i riket skall vara utgångspunkt för den nya
tjänsteorganisationen och att den nya beslutsordningen innebär ökad frihet
för kyrkan att bestämma över sina angelägenheter. Utskottet har ingen
erinran mot den i propositionen valda lösningen men vill framhålla följande.

Ett genomförande av propositionens förslag innebär att tidigare fattade
beslut angående ortsindelning vid fördelning av prästtjänster kommer att
sakna formell betydelse. Bakom dessa beslut ligger en strävan att åstadkomma
en jämn fördelning av prästtjänsterna mellan olika delar av riket och
mellan tätort och landsbygd. Härigenom skulle i görligaste mån hela
befolkningen få lika möjlighet att komma i åtnjutande av kyrkans verksamhet.
Utskottet anser att denna målsättning bör bestå även i framtiden.
Utskottet anser sig kunna förutsätta att hittills gällande principer för
ortsindelning även i framtiden tillmäts betydelse vid fördelning av prästtjänster
mellan och inom stiften. Härigenom tillgodoses enligt utskottets mening i
viss utsträckning syftet med motionen i denna del (yrkande 6).

Stockholm den 17 februari 1988
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Berit
Oscarsson (s), Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s),
Margareta Mörck (fp), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk). Mats O Karlsson (s) och Håkan Stjernlöf (m).

KrU 1987/88:4 y

6

Avvikande meningar

1.Särskilda statsanslag till domkapitlens kansliresurser

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Kulturutskottet delar” och
slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Ett flertal remissinstanser har reagerat mot förslaget att stiftssamfälligheten
skall tillhandahålla de kansliresurser som behövs för domkapitlet och att
detta således inte får någon egen personal anställd. Remissinstanserna har
framhållit att det finns en risk för att domkapitlet som självständig myndighet
kommer att bli ekonomiskt beroende av den kommunala stiftssamfälligheten.
En konsekvens kan bli att besparingar i första hand går ut över den del av
kansliet som betjänar domkapitlet. För att motverka en sådan utveckling bör
särskilda statsanslag anvisas såväl till sekreteraruppgifterna som till domkapitlets
del av kostnaderna för lokaler, expenser och annat.Utskottet menar
att det finns fog för remissinstansernas oro. Av såväl principiella som
praktiska skäl bör domkapitlet inte vara beroende av ett kommunalt organ
för att kunna utföra ålagda arbetsuppgifter. Utskottet anser därför att
motion K25 i här aktuell del (yrkande 2) bör tillstyrkas.

2. Egendomsnämnder

Karl Boo (c), Kerstin Göthberg (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet godtar”
och på s. 5 slutar med ”mening inte” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser sig inte böra motsätta sig förslaget i propositionen att
egendomsnämnder skall inrättas.

Liksom vad nu gäller i fråga om kompetenskrav för ledamöterna i
stiftsnämnderna bör ledamöterna i egendomsnämnder ha insikt i jordbruk
eller skogsbruk eller eljest vara förfarna i allmänna värv. Utskottet tillstyrker
därför motion K26 i motsvarande del.

Även då det gäller förslaget i motionen om inrättande av lokala egendomsnämnder
ansluter sig utskottet till motionärernas bedömningar. Det av dem
framlagda förslaget om sådana nämnder synes vara väl ägnat att tillgodose
önskemålet om att den kompetens som i dag finns i boställsnämnderna skall
tas till var. Detta gäller både lokalkännedom och expertkunskap på
jordbruksområdet. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att det är viktigt
att man vid ställningstagandet till frågor som rör inrättandet av lokala
nämnder tar hänsyn till de vitt skilda förhållanden som finns i olika stift.

Det får ankomma på konstitutionsutskottet att utforma erforderlig lagtext
för ett genomförande av motionärernas förslag.

3. Prästtjänsternas fördelning

Karl Boo och Kerstin Göthberg (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 6 börjar med ”Ett genomförande” och slutar med
(yrkande 6)” bort ha följande lydelse:

Ett genomförande av propositionens förslag innebär att tidigare fattade

KrU 1987/88:4 y

7

beslut angående ortsindelning vid fördelning av prästtjänster kommer att
sakna formell betydelse. Riksdagsbeslutet 1957 innebar att en omgruppering
av prästtjänsterna skulle ske. Det angavs att riktpunkten härvid borde vara
en såvitt möjligt jämn fördelning av de tillgängliga prästerliga arbetskrafterna
i förhållande till arbetets omfattning och art, vilket också torde vara ett
anspråk sammanfallande med hela svenska kyrkans intresse och därmed ett
givet riksintresse. Hela befolkningen borde i görlig mån äga lika möjlighet till
prästerlig betjäning oberoende av om den tillhörde tätort eller landsbygd,
rikets södra eller dess norra delar (prop. 1957:153 s. 9-10). Kulturutskottet
anser att den målsättning för prästtjänsternas fördelning som sålunda angavs
år 1957 bör bestå även i framtiden. Detta ställningstagande innebär att syftet
med motionen i denna del (yrkande 6) tillgodoses.

KrU 1987/88:4 y

gotab Stockholm 1988 14747

8