om god man och förvaltare (prop. 1987/88:124 jämte motioner)

Yttrande 1987/88:JuU4y

Justitieutskottets yttrande
1987/88:4 y

om god man och förvaltare
(prop. 1987/88:124 jämte motioner)

Till lagutskottet
Inledning

I proposition 1987/88:124 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade
förslag till lag om ändring i föräldrabalken m.m. Med anledning av
propositionen har väckts motionerna 1987/88:L3-L5.

Lagutskottet har den 7 april 1988 beslutat inhämta yttrande av justitieutskottet
över propositionen samt motion L3, såvitt avser yrkande 2, och
motion L5.

Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottets sida.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att institutet omyndigförklaring avskaffas och att i
stället - vid sidan om nuvarande godmansinstitut - en utbyggd form av
godmanskap införs benämnd förvaltarskap. Den som behöver hjälp för att
handha sina angelägenheter skall i första hand få en god man. Endast i fall där
den hjälpbehövande är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom och det
är otillräckligt med god man skall en förvaltare förordnas. Ett förvaltarförordnande
skall kunna begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet.

Förslaget innebär att den som får förvaltare förordnad för sig förlorar
rådigheten över det som omfattas av förordnandet men inte - som vid
omyndigförklaring - att han fråntas sin rösträtt.

Förvaltarskap

Enligt förslaget skall rätten få förordna förvaltare för en person om denne på
grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd
eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom.
Förvaltare skall inte förordnas om det är tillräckligt med god man eller om
den enskilde kan få hjälp på annat, mindre ingripande sätt.
Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt

JuU

1987/88:4 y

1 Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr4 y

fall och kunna begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller
egendom överstigande visst värde. Förvaltaren skall inom ramen för
förvaltaruppdraget ensam ha rådighet över den enskildes egendom och
företräda denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som
har förvaltare utan begränsning av uppdraget skall inte vara behörig att
företa rättshandlingar för annans räkning.

Beslut om förvaltarskap skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt
skrivas in vid och stå under tillsyn av den tingsrätt där ansökan om
förvaltarskapet gjordes. Om den som förvaltarskapet avser får sitt hemvist på
en ort som hör under en annan tingsrätt skall förvaltarskapet skrivas in vid
och stå under tillsyn av den tingsrätten.

Behörighet för vissa tjänster och uppdrag

I ett flertal författningar finns bestämmelser om behörighet för olika slag av
tjänster eller befattningar. Ett vanligt villkor för behörighet i dessa bestämmelser
är att innehavaren av tjänsten eller uppdraget inte får vara omyndig,
dvs. under 18 år eller omyndigförklarad. Detta gäller t.ex. domare,
nämndemän och advokater.

Enligt det förslag som remitterades till lagrådet skulle ett förvaltarförordnande
inte - som sålunda för närvarande en omyndigförklaring - inskränka
möjligheterna att inneha vissa tjänster eller befattningar. Förslaget kritiserades
av lagrådet (prop. s. 232 f). Enligt lagrådet bör inom föräldrabalkens
regelsystem gälla att den, som genom förvaltarskapsförordnande helt eller
partiellt har frånkänts rättshandlingsförmåga inom sin egen rättssfär, omöjligen
skall kunna bli lagligen tillerkänd behörighet att företa rättshandlingar
för annans räkning. Denna princip måste enligt lagrådet rimligen slå igenom
på alla områden där fråga uppkommer om att vederbörande skall vara
anförtrodd att företa rättshandlingar för annans räkning, t.ex. när det gäller
ansvariga funktionärer på associationsrättens fält eller i verksamhet av den
art som utövas av advokater och revisorer m.fl.

Men även utanför området, där rättshandlingar för annans räkning är i
fråga, anser lagrådet att konsekvensen måste tas att den som genom
förvaltarskap är frånkänd rättshandlingsförmåga inom sin egen rättssfär inte
skall kunna utöva beslutanderätt i andras rättsangelägenheter av motsvarande
slag. Särskilt framträdande blir härvidlag enligt lagrådet de som har
domaruppgifter, men även de som betrotts med myndighetsutövning i övrigt
måste tas i beaktande. Enligt lagrådet måste det framhållas såsom nödvändigt
att det lagligen fastslås, att den som blir föremål för förvaltarskap blir i
motsvarande mån obehörig att på andra områden fylla funktioner som
innefattar beslutsfattande av betydelse för andras rättsställning.

Lagrådet utlåter sig om hur frågan lagtekniskt skulle kunna lösas. Lagrådet
förklarar sig vara medvetet om att en lösning av antydd art inte står i
samklang med ett av den tilltänkta reformens syften - att undvika sådan
integritetsstörande stämpel som omyndigförklaringen ansetts medföra. Men
detta syfte bör enligt lagrådet inte vinnas till priset av att man i den
kommande lagstiftningen accepterar oformligheter och nytillskapade risker i
rättslivet.

JuU 1987/88:4 y

2

Enligt lagrådet torde en lösning - på ena eller andra sättet - väl hinna
frambringas, eftersom lagstiftningen avses träda i kraft först den 1 januari
1989 och lagrådet förklarar sig förutsätta att en kompletteringslösning
arbetas fram.

Departementschefen har i propositionen i viss utsträckning tillmötesgått
lagrådet (prop. s. 248 f). De föreslagna reglerna innebär att det för den som
har förvaltare utan begränsning av uppdraget skall gälla vissa inskränkningar
i möjligheterna att inneha eller utöva uppdrag och befattningar, medan
däremot ett begränsat uppdrag inte skall medföra sådana inskränkningar.
Lagförslagen i propositionen har utformats i enlighet härmed.

I motionerna L3 och L5 riktas kritik mot förslaget i den här delen.

I motion L3 framhålls att förslaget innebär att den som i något avseende är
föremål för förvaltarskap får upprätthålla ett antal funktioner som i dagsläget
är uteslutna för omyndigförklarade. Motionärerna påpekar att det för att
förordna förvaltare för någon förutsätts att den aktuella personen är ”ur
stånd att vårda sig eller sin egendom”, och enligt motionärerna är det inte
försvarbart att på detta sätt utsätta medborgarna för risk för rättsförluster
genom att olämpliga personer får fatta beslut i viktiga frågor.

Också i motion L5 betonas att det i de nu aktuella fallen är fråga om
personer som ”på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat
hälsotillstånd eller annat liknande förhållande är ur stånd att vårda sig
eller sin egendom”. Enligt motionärerna är det en motbjudande tanke att
den som i större eller mindre grad är berövad sin rättsliga handlingsförmåga
formellt skall vara behörig att företa rättshandlingar för annans räkning, t.ex.
i verksamhet som advokat eller rättegångsombud. Lika svårt är det enligt
motionärerna att föreställa sig att en sådan person inte skall vara förhindrad
att utöva domaruppgifter. I motionen framhålls att det bland dem, för vilka
förvaltarförordnande kan bli aktuellt, förekommer personer med psykiska
svaghetstillstånd, psykiska störningar och sjukdomar, t.ex. manodepressiva
personer. Motionärerna erinrar om att det i gängse kommentarer till
rättegångsbalken - i anslutning till kravet på att vederbörande ej får vara
omyndigförklarad - framhålls vikten av att förtroendet för domstolarna
ligger på en hög nivå. Enligt motionärerna är det uppenbart att den
föreslagna ordningen inte skulle positivt påverka allmänhetens förtroende
för rättsväsendet, en fråga som på senare tid även i den allmänna debatten
tilldragit sig alltmer ökad uppmärksamhet.

Avslutningsvis uttalar motionärerna att vikten av att upprätthålla allmänhetens
förtroende för rättsväsendet och hänsynen till den enskildes rättssäkerhet
gör att slutsatsen endast kan bli att den som står under förvaltare alltid
måste vara diskvalificerad, oavsett om förvaltarskapet är totalt eller partiellt.

Utskottet finner för sin del att den som genom ett förvaltarskapsförordnande
helt eller delvis har frånkänts rättshandlingsförmåga inte bör kunna bli
lagligen tillerkänd behörighet att företa rättshandlingar för annans räkning
och att den principen måste gälla även för vissa funktionärer i verksamhet av
den art som utövas av t.ex. advokater. Utskottet anser vidare att den som
genom förvaltarskap är frånkänd rättshandlingsförmåga inom sin egen
rättssfär inte skall kunna utöva beslutanderätt i andras rättsliga angelägenhe -

JuU 1987/88:4 y

ter av motsvarande slag. Särskilt gäller detta de personer som har domaruppgifter,
men även de som betrotts med myndighetsutövning i övrigt måste tas i
beaktande.

Enligt utskottets mening bör inte endast obegränsade förvaltarskap
innebära obehörighet i nu aktuella fall. Också i fråga om den person för
vilken har förordnats en förvaltare med begränsat uppdrag har ju gjorts
bedömningen att han till följd av exempelvis psykisk ohälsa är ur stånd att
vårda sig eller sin egendom. Det kan alltså även vid begränsat förvaltarskap
vara fråga om personer med lika allvarliga psykiska insufficienstillstånd som
de som har obegränsat förvaltarskap och där förmågan att ta vara på sig själv
har bedömts så, att behov av en förvaltare ansetts föreligga.

Beträffande de tjänster och uppdrag som justitieutskottet har anledning
att uttala sig om finner utskottet sålunda att regeringens förslag bör
kompletteras. För att tjänstgöra som domare eller nämndeman och för att
vara ledamot av Advokatsamfundet eller uppträda som rättegångsombud
bör det således gälla ett krav att personen i fråga inte har en förvaltare
förordnad för sig, och detta oavsett om förvaltaruppdraget är begränsat eller
obegränsat.

En sådan ordning är enligt utskottets mening av betydelse också för att
upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet och för att värna om
kvalitet i rättslivet. Utskottet vill understryka vikten av vad nu sagts, inte
minst som dessa frågor på senare tid tilldragit sig uppmärksamhet i olika
sammanhang, bl.a. i den allmänna debatten.

Justitieutskottet ställer sig alltså bakom de synpunkter som har framförts i
de nu aktuella motionerna och anser att de ifrågavarande förslagen till
ändring i rättegångsbalken m.fl. författningar bör ges en utforming som
innebär att för domare, nämndemän, advokater och rättegångsombud bör
gälla den ordning som har redovisats ovan.

Avslutningsvis vill utskottet tillägga att det för den ordning som utskottet
förordar inte nödvändigtvis behöver vara en förutsättning att också partiella
förvaltarskap blir föremål för anteckning i folkbokföringen. Som framgått
ovan är reglerna om tillsyn och inskrivning av förvaltarskap sådana att de gör
det möjligt att utan central registrering få tillförlitliga uppgifter om huruvida
en person har förvaltare förordnad för sig eller ej.

Stockholm den 19 april 1988
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s). Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), BengtOla
Ryttar (s), Elving Andersson (c), Göran Magnusson (s), Göran Ericsson
(m). Lars Sundin (fp) och Jerry Martinger (m).

JuU 1987/88:4 y

4

gotsb Stockholm 1988 15159