om djurskyddslag, m.m.

Yttrande 1987/88:LU10y

Lagutskottets yttrande
1987/88:10 y &

om d j urskyddslag, m. m. LU

1987/88:10 y

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:93 om djurskyddslag, m.m. avsnitt 2.2.6 i den del propositionen
behandlar djurförsök vid tillverkning av kosmetiska produkter m.m. jämte
motioner.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över propositionen såvitt avser
frågan om märkning av kosmetiska produkter och motionerna 1987/88:Jo44
av Martin Olsson (c), 1987/88:Jo45 av Elving Andersson (c), 1987/88:Jo47 av
Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda s) och 1987/88:Jo53 yrkande 5
av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) samt att med yttrandet till jordbruksutskottet
överlämna motion 1987/88:L723 av Martin Olsson (c).

Frågans tidigare behandling

Frågan om en förbättrad konsumentinformation beträffande kosmetiska och
hygieniska medel, såvitt avser uppgifter om att produkterna eller i dessa
ingående ingredienser testats på djur, behandlades av lagutskottet våren
1985 med anledning av ett flertal motioner i ämnet. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (LU 1984/85:39) framhöll utskottet att det var en
viktig och angelägen fråga som hade tagits upp i motionerna. Frågans
betydelse belystes också av att den tidigare vid flera tillfällen varit föremål för
motionsyrkanden. I betänkandet underströk utskottet att det självfallet var
viktigt att kosmetiska preparat inte gav allergireaktioner eller andra skador.
Enligt utskottet behövde preparaten därför givetvis testas innan de började
saluföras. Utskottet konstaterade att de vanligaste testmetoderna syntes vara
olika former av djurtest och att det uppenbart inte gick att undvika att sådana
tester var plågsamma.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av att det inte var fråga
om produkter som hade ett viktigt medicinskt intresse ansåg utskottet att det
var angeläget att man sökte få till stånd en begränsning av djurtesterna och en
övergång till andra testmetoder. Ett verksamt medel härvidlag skulle enligt
utskottets mening kunna vara införandet av obligatoriska uppgifter på
varuförpackningarna om använda djurtester. Produkter som försetts med
uppgifter om verkställda djurtester skulle kunna drabbas av köpmotstånd,
vilket i sin tur skulle kunna påverka producenterna att använda alternativa
testmetoder. Enligt utskottet fanns också sådana metoder redan tillgängliga
på marknaden.

1 Riksdagen 1987188. 8sami. Nr 10 y

Frågan om utformande av en innehållsdeklaration av önskat slag på
kosmetika var emellertid, framhöll utskottet, komplicerad. Utskottet hänvisade
härvid till att företrädare för konsumentverket framhållit att en sådan
information lätt kan bli missvisande och ge konsumenterna ett intryck av att
ett användande av varan är helt riskfritt från allergisynpunkt, även om så inte
skulle vara fallet. Enligt utskottets mening kunde man inte heller bortse från
att det ofta kunde vara mycket svårt att konstatera huruvida en i produkten
ingående ingrediens i något sammanhang testats på djur. Det var därför en
uppenbar risk för att en på varuförpackningarna angiven uppgift om att
djurtest inte förekommit i själva verket inte var riktig. De angivna
svårigheterna borde emellertid inte få leda till att man avstod från att söka få
till stånd en information på kosmetikaförpackningar. Utskottet ansåg det
därför angeläget att riksdagen gjorde ett klart uttalande om vikten av att en
sådan varudeklaration kom till stånd.

På hemställan av utskottet, som i denna fråga var enigt, gav riksdagen med
anledning av motionerna regeringen till känna (rskr. 1984/85:296) vad
utskottet anfört om kraftfulla insatser för att få till stånd en deklaration på
kosmetiska och hygieniska preparat med angivande av om preparatet eller
någon av dess beståndsdelar testats på djur.

Frågan om en skyldighet att på kosmetiska produkter ange om produkterna
testats på djur behandlades på nytt av riksdagen hösten 1985. I
betänkande (JoU 1985/86:6) med anledning av väckta motioner i ämnet
anförde jordbruksutskottet att riksdagens ovannämnda tillkännagivande i
viss utsträckning borde kunna tillgodose syftet med motionerna i motsvarande
delar och att motionerna således inte påkallade något ytterligare initiativ
från riksdagens sida. På hemställan av jordbruksutskottet lämnade riksdagen
motionerna utan vidare åtgärd.

Med anledning av riksdagens begäran gav regeringen socialstyrelsen i
uppdrag att utreda frågan. Socialstyrelsen lämnade år 1986 till regeringen ett
förslag till föreskrifter som bl.a. innebär att djurtestade kosmetika vid
försäljning skall vara märkta ”testade i djurförsök”. Med djurtestade
kosmetika skall avses varor som tillverkaren har testat på djur och varor som
innehåller ämnen som råvarutillverkaren har testat på djur. Enligt socialstyrelsen
bör antingen märkningsskyldigheten åläggas med stöd av marknadsföringslagen
eller märkningsbestämmelserna meddelas i särskild lag. Socialstyrelsens
förslag har remissbehandlats.

Propositionen

I propositionen tas i ett sammmanhang (s. 35-38) upp dels frågan om förbud
för djurförsök som avser kosmetiska och vissa andra produkter, dels frågan
om skyldighet att på sådana produkter ange om produkterna har testats på
djur.

Departementschefen uttalar för sin del att det av lagutskottet år 1985
anförda motivet för en märkningsskyldighet, nämligen att den verksamt
skulle kunna bidra till en övergång till andra testmetoder, har bärkraft endast
under förutsättning att andra testmetoder finns tillgängliga, en förutsättning
som dock i allmänhet inte är för handen. I avsaknad av alternativa

LU 1987/88:10 y

2

testmetoder finns det i stället anledning att befara att märkningsskyldigheten
skulle få negativa effekter. Sålunda skulle enligt departementschefen ett
genomförande av en begränsad märkningsskyldighet på grundval av socialstyrelsens
förslag kunna leda till att konsumenterna missleddes, detta särskilt
med hänsyn till att sannolikt samtliga de ämnen som ingår i kosmetiska
produkter har djurtestats i något sammanhang. Vidare skulle uppkomma
risk för marknadsföring av produkter som var otillräckligt undersökta av
tillverkarna och därför skadliga för konsumenterna. Departementschefen
förklarar sig helt dela uppfattningen att skälen mot djurförsök är särskilt
starka när det är fråga om att undersöka andra produkter än sådana som har
medicinsk betydelse eller på annan grund kan sägas vara livsnödvändiga.
Samtidigt är det enligt hans mening inte försvarbart att undanta kosmetika
från de undersökningskrav som gäller i fråga om kemiska produkter i övrigt.
Departementschefen erinrar i det sammanhanget om att enligt lagen om
kemiska produkter tillverkare och importörer är skyldiga att utreda i vad
mån deras produkter kan vara skadliga för människor och miljö.

Sammanfattningsvis anser departementschefen att bristen på alternativa
testmetoder gör att det inte nu går att införa ett förbud mot djurförsök på
ifrågavarande område och att han inte heller kan förorda att det införs en
skyldighet att genom en särskild märkning ange om kosmetiska produkter
har djurtestats.

Motionerna

I motion L723 (c) anförs att opinionen mot plågsamma djurförsök ökat
betydligt, bl.a. som en följd av att upplysningen om djurens situation
förbättrats. Speciellt stark har reaktionen blivit mot de plågsamma djurförsök
i form av främst giftighetstest, ögonirritationstest och hudirritationstest
som utförs av kosmetikaindustrin för att testa kosmetiska preparat.

Enligt motionären måste olika åtgärder vidtas för att stimulera ett
utvecklande av och en övergång till alternativa testmetoder. Inom området
hud- och ögonirritation finns enligt motionären redan sådana metoder i bruk
eller under utveckling, och beträffande s.k. allergitester har från experthåll
framförts att det inte är omöjligt att få fram alternativa metoder. Ett sätt att
driva på utvecklingen skulle vara att införa en skyldighet för företagen att
förse kosmetiska och hygieniska medel med uppgift huruvida preparaten
djurtestats. Det måste nämligen vara ett konsumentintresse att få veta om ett
preparat är djurtestat så att den konsument som så önskar kan undvika att
köpa sådana preparat. En skyldighet att innehållsdeklarera preparaten i
enlighet med vad lagutskottet tidigare uttalat sig för skulle härigenom kunna
bli ett verksamt medel för att påverka företag, som fortfarande använder
djurtester, att övergå till alternativa metoder.

Vad avser den föreslagna uppgiftsskyldighetens omfattning menar motionären
att denna, för att undvika gränsdragningssvårigheter, bör gälla för
sådana företag som i dag begagnar sig av djurtester, antingen för att testa
ingredienser eller slutprodukter, men inte för de företag som använder redan
befintliga ingredienser. Orsaken till att företagen fortsätter att testa kosmetika
på djur ligger i deras intresse av att ta fram nya produkter, som skall

LU 1987/88:10 y

3

konkurrera med andra företags produkter. De företag som väljer att avstå
från sådan produktutveckling bör enligt motionären gynnas på bekostnad av
dem som väljer att utföra djurtester.

Motionären yrkar att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att genomföra
riksdagens uttalande (LU 1984/85:39) om innehållsmärkning på kosmetiska
och hygieniska preparat med uppgift om preparatet eller dess olika beståndsdelar
testats på djur.

Ett likalydande yrkande framställs i motion Jo44 (c) som väckts av samme
motionär.

I motion Jo45 (c) anförs att riksdagens beslut år 1985 om märkning av
kosmetiska och hygieniska medel måste stå fast och genomföras. Enligt
motionären är det ej endast moraliskt tvivelaktigt att utsätta djur för lidande
för produktion av varor av lyxkaraktär utan det är också ett starkt
konsumentintresse att kunna välja bort de varor som har testats på djur. Om
en märkningsskyldighet infördes beträffande nya kosmetiska produkter
skulle företagen bli tvungna att söka andra vägar för att testa sina produkter
eller använda den stora mängd av väldokumenterade produkter som redan
finns på marknaden. Motionären framhåller att många företag använder sig
av alternativa testmetoder och låter bli att ta fram nya produkter, som
innehåller ingredienser vilkas verkan är okänd. Enligt motionären går det
även att framställa nya produkter genom att använda data från redan utförda
försök. Med hänvisning till det anförda anser motionären att företagen bör
ha skyldighet att för varje ny produkt deklarera huruvida den testats på djur
eller ej samt att företag som testar ingredienser eller slutprodukter på djur
skall åläggas att informera om detta på etiketten. Motionären anser vidare att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning
angående märkning av djurtestad kosmetika och hygienartiklar samt yrkar,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående märkning av sådana produkter.

Motionärerna i motion Jo47 (s) framhåller att kosmetikatester på djur är
den typ av djurförsök som flest människor tar avstånd ifrån. Enligt
motionärerna är det en rimlig begäran att man skall kunna välja i enlighet
med sitt samvete när man köper läppstift eller schampo. Frågan om en
märkningsskyldighet beträffande kosmetikatester på djur är således både en
djurskydds- och en konsumentfråga. Motionärerna anser att riksdagens
uttalande år 1985 om att få till stånd en ordning som innebär att på
kosmetiska preparat skall anges om preparatet eller dess olika beståndsdelar
testats på djur skall genomföras. I motionen yrkas att det anförda ges
regeringen till känna.

I motion Jo53 (c) tas upp bl.a. frågan om märkning av djurtestade
kosmetiska produkter. Motionärerna erinrar om att riksdagen har fattat
beslut om märkning av kosmetika med uppgift huruvida djurförsök ingått i
produktkontrollen och om att socialstyrelsen har utarbetat ett förslag till
lagreglering av en sådan märkning. Enligt motionärerna bör socialstyrelsens
förslag om märkning genomföras. Motionärerna yrkar (yrkande 5) att vad
sålunda anförts ges regeringen till känna.

LU 1987/88:10 y

4

Utskottet

LU 1987/88:10 y

I linje med vad utskottet tidigare uttalat vill utskottet stryka under att frågan
om djurförsök vid framställning av kosmetiska och hygieniska preparat och
det därmed sammanhängande spörsmålet om märkning av preparaten är
betydelsefulla. Skälen mot användningen av djurtester är som framhålls både
i propositionen och i motionerna särskilt starka när det gäller denna typ av
produkter som varken är medicinskt betydelsefulla eller kan sägas vara av
annan anledning livsnödvändiga. Enligt utskottets mening skulle det därför
vara önskvärt om djurtestningen av kosmetiska och hygieniska preparat
kunde förbjudas. Samtidigt är det angeläget att produkter som saluförs till
allmänheten har genomgått erforderliga undersökningar i syfte att förhindra
att skadliga verkningar uppkommer hos konsumenterna. Lagen om kemiska
produkter ålägger också tillverkare och importörer en skyldighet att utreda i
vad mån deras produkter kan vara skadliga för människor och miljö. I likhet
med departementschefen anser utskottet att det inte är försvarbart att
undanta kosmetika från vad som gäller för kemiska produkter i allmänhet.

Främst på grund av bristen på säkra alternativa testmetoder är det, som
framhålls i propositionen, för närvarande inte möjligt att införa ett förbud
mot djurförsök på det aktuella området. Utskottet noterar emellertid med
tillfredsställelse att departementschefen i propositionen uttalar att arbetet
med framtagande av alternativa metoder måste påskyndas och att det kan bli
aktuellt att införa ett totalförbud mot djurtester i angivet syfte om alternativa
testmetoder inte utvecklas inom rimlig tid.

Om avsaknaden av alternativa testmetoder medför att djurförsök tills
vidare inte kan undvaras av produktsäkerhetsskäl har onekligen det av
lagutskottet tidigare åberopade skälet för märkningsskyldighet förlorat
något i bärkraft. Kvar står emellertid att införandet av en sådan skyldighet
kan öka tillverkarnas och importörernas intresse av att alternativa testmetoder
tas fram, något som kan leda till ökade satsningar på forsknings- och
utvecklingsarbete inom området. Vad som särskilt talar för märkningsskyldigheten
är den allmänna opinionen mot plågsamma djurförsök, en opinion
som - att döma av antalet motioner som väckts i ämnet - vuxit sedan
riksdagen senast prövade frågan. Att många människor upplever djurförsöken
som oetiska medför att det finns ett starkt konsumentintresse av att
produkterna i fråga märks med uppgift huruvida djurtest förekommit.

Enligt utskottets mening finns det således fortfarande starka skäl för
införandet av en märkningsskyldighet. Som utskottet framhöll år 1985 är det
emellertid förenat med vissa svårigheter att utforma regler om innehållsdeklaration
av kosmetika. En del av dessa svårigheter torde bortfalla om
märkningskravet i enlighet med socialstyrelsens förslag begränsas till försök
som utförts av tillverkaren av den slutliga produkten eller av en råvaruleverantör.
Även en så begränsad märkningsskyldighet är dock inte invändningsfri.
Som påpekas i propositionen finns det risk för att konsumenterna
vilseleds och för att otillräckligt undersökta produkter kommer att marknadsföras.
I sistnämnda hänseende vill utskottet understryka att införandet
av ett märkningsobligatorium självfallet inte får leda till att skadliga
produkter förs ut på marknaden. I den mån en tillverkare eller importör

bedömer att hans produkt inte kan bli tillförlitligt testad på annat sätt än
genom djurförsök har han alltså att välja mellan att förse varan med uppgift
om att djurtest förekommit och att helt avstå från marknadsföring av varan.
Av betydelse när det gäller att bedöma riskerna för undermåliga produkter är
inte bara den undersökningsplikt som enligt redan gällande bestämmelser
åvilar tillverkare och importörer av kemiska produkter utan också - kanske i
särskilt hög grad - det skadeståndsansvar som kan inträda vid produktskador.
Frågan om en lagstiftning rörande produktansvar bereds för närvarande
inom justitiedepartementet med sikte på att en proposition i ämnet skall
föreläggas riksdagen våren 1989. Genomförs en sådan lagstiftning torde den
kunna utgöra ett verksamt medel mot att skadliga produkter marknadsförs.
När det härefter gäller risken för att konsumenterna vilseleds vill utskottet
hänvisa till att denna risk beaktades av riksdagen år 1985 men då inte ansågs
böra medföra att man avstod från att försöka få till stånd en information på
kosmetikaförpackningar. Någon anledning att nu ändra ståndpunkt kan
utskottet inte finna, särskilt som risken i stor utsträckning torde kunna
elimineras genom att konsumenterna får information om att avsaknaden av
uppgift om djurtest inte innebär att någon beståndsdel i preparatet inte
prövats vid djurförsök.

Av anförda skäl vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning att det är
angeläget att en varudeklaration på kosmetiska förpackningar om utförda
djurtest kommer till stånd. Regeringen bör därför till förnyat övervägande ta
upp spörsmålet om hur regler om sådan produktinformation skall utformas.
Det av socialstyrelsen framlagda förslaget om en begränsad märkningsskyldighet
bör kunna läggas till grund för övervägandena. Utskottet vill betona
att införandet av en varudeklaration om djurtester som sluttillverkare och
råvaruleverantörer utfört får ses som ett första steg i avvaktan på att, efter
hand som alternativa testmetoder framkommer, en mer vidsträckt informationsplikt
kan genomföras.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L723, Jo44,
Jo45, Jo47 och Jo53 yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 21 april 1988
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding
Olson (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson
(c), Berit Löfstedt (s) och Ulla-Britt Åbark (s).

LU 1987/88:10 y

6

Stockholm 1988 15127