om ändring i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1987/88:61)

Yttrande 1987/88:LU6y

Lagutskottets yttrande
1987/88:6 y

om ändring i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med
anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1987/
88:61)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:61 om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning
av äktenskapsbalken, m.m, jämte motioner.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1987/88:Skl9 av
Per-Olof Strindberg m.fl. (m), 1987/88:Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl.
(fp), 1987/88:Sk21 av Martin Olsson och Stig Josefson (c) samt 1987/88:Sk22
av Knut Wachtmeister m.fl. (m).

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över propositionen och motionerna
Skl9, Sk20 yrkandena 3 och 5 samt Sk21 yrkande 1.

Lagutskottet får anföra följande.

Våren 1987 beslöt riksdagen (prop. 1986/87:1, LU 18, prop. 1986/87:86,
LU 26) att giftermålsbalken skall ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken.
Till den nya balken har gällande bestämmelser om ingående och upplösning
av äktenskap samt om makars underhållsskyldighet förts över i huvudsakligen
oförändrat skick. De materiella nyheterna i äktenskapsbalken avser
främst reglerna om makars egendom och bodelning. Vid bodelning skall
huvudregeln om likadelning av makarnas giftorättsgods kunna frångås i
större utsträckning än som för närvarande är möjligt. En annan nyhet är att
enskild egendom skall kunna dras in i bodelningen om makarna är överens
om det och då behandlas som giftorättsgods. Äktenskapsbalken innehåller
också en särskild regel om jämkning av oskäliga äktenskapsförord. Vidare
utvidgas makes rätt att vid bodelning få överta makarnas gemensamma
permanentbostad samt får make rätt att överta bohag som har begagnats
gemensamt av dem i hemmet. När bodelning skall ske med anledning av den
ena makens död gäller en särskild regel som ger den efterlevande maken rätt
att ensam bestämma att vardera sidan skall behålla sin egendom.

I lagstiftningsärendet vidtogs även betydelsefulla ändringar i ärvdabalken
(ÄB). Enligt de nya reglerna får en make vid den andra makens död rätt att
ärva den makens kvarlåtenskap framför makarnas gemensamma bröstarvingar.
De gemensamma bröstarvingarna får - på samma sätt som i dag gäller
beträffande den avlidnes föräldrar, syskon och syskonbarn - rätt till efterarv
när den efterlevande maken i sin tur dör. Vad den efterlevande ärver innehas
med fri förfoganderätt om det finns efterarvingar. En annan nyhet är att den
s.k. basbeloppsregeln som enligt giftermålsbalken gäller vid bodelning förs

LU

1987/88:6 y

1 Riksdagen 1987/88.8sami. Nr 6 y

över till ÄB och utformas som en arvsbestämmelse med karaktär av
garantiregel.

Riksdagen antog även en särskild lag om sambors gemensamma hem.
Genom en lag om homosexuella sambor gjordes bl.a. reglerna i sambolagen
tillämpliga på homosexuella parförhållanden (prop. 1986/87:124, LU 28).

Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1988 och skall med några
få undantag tillämpas på de äktenskap och samboförhållanden som består vid
årsskiftet.

I den nu aktuella propositionen läggs fram förslag till sådana ändringar i
bl.a. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) som föranleds av
den ovan redovisade reformen av äktenskapsrätten, arvsreglerna m.m.

I de fall bodelnings- och arvsskifteshandlingar inte företes i arvsskatteärendena
skall enligt propositionen som en huvudregel även i fortsättningen
gälla att arvsskatten beräknas efter ett schematiskt förfarande på grundval av
uppgifterna i bouppteckningarna. Den efterlevande makens skattefria
giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo och återstoden
fördelas i enlighet med lag och testamente.

I propositionen föreslås att det schematiska förfarandet skall kunna
frångås i fler fall än nu. Förslaget innebär en anpassning av arvsskattereglerna
till de nya bodelnings- och arvsreglerna. Den efterlevande makens
skattefria giftorättsandel skall kunna beräknas till annan andel än hälften av
boet även om verklig bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop
med den nya bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver
framför gemensamma barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare
i den först avlidnes bo. Finns det inga andra dödsbodelägare än den
efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande
och efterarvingarna kan dock ingå ett reellt bodelande avtal där parterna
inom ramen för äktenskapsbalkens bestämmelser om bodelning med bindande
verkan kan komma överens om fördelningen av giftorättsgods och arv
efter den döde i det bo den efterlevande tar över. Det föreslås att en sådan
överenskommelse skall jämställas med bodelning och därigenom kunna ligga
till grund för beskattningen. Detsamma föreslås gälla om det av bouppteckningen
eller eljest i skatteärendet framgår att den efterlevande begärt att
vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods. Enligt
förslaget skall också dom eller avtal där villkor i äktenskapsförord jämkats
kunna beaktas vid beskattningen.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna
vid efterarv. Avsteg från huvudregeln om en hälftendelning av boet
vid den sist avlidnes död skall kunna göras om den först avlidne maken hade
enskild egendom eller efterlämnade testamente eller om fördelningen vid
den först avlidnes död på grund av bodelning eller vad därmed är jämställt i
beskattningshänseende avvikit från en hälftendelning.

I motion Sk20 (fp) framhålls att propositionen om ändring i arvsbeskattningen
framlagts sent och att information om de skatterättsliga konsekvenserna
av den nya äktenskaps- och arvsrätten därför inte kan ges medborgarna
på ett sådant sätt att de hinner anpassa sig till det ändrade rättsläget.
Motionärerna påpekar också att risken för att enskilda skall drabbas av
rättsförluster är stor. Motionärerna hävdar att grundläggande rättsprinciper

LU 1987/88:6 y

2

kräver att ikraftträdandet av hela reformen skjuts upp och yrkar (yrkande 3)
att ikraftträdandetidpunkten för de nya civilrättsliga och arvsskatterättsliga
reglerna bestäms till den 1 januari 1989.

Lagutskottet erinrar om att frågan om tidpunkten för ikraftträdandet av
reformen med anledning av flera motioner prövades ingående av utskottet
vid behandlingen av förslagen till följdlagstiftning till äktenskapsbalken,
m.m. (prop. 1986/87:86, LU 26). Efter att noga ha vägt behovet av en
förhållandevis lång övergångstid mot intresset av att reformen trädde i kraft
så snart som möjligt fann sig utskottet kunna godta att ikraftträdandetidpunkten
bestämdes till den 1 januari 1988.

Då frågan om ikraftträdandetidpunkten nu åter tagits upp motionsvägen
vill lagutskottet än en gång framhålla att det är angeläget att de nya reglerna
kan börja tillämpas snarast möjligt. Såväl den tidigare beslutade lagstiftningen
som de nu föreslagna ändringarna i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
medför avsevärda fördelar för enskilda människor, särskilt efterlevande
makar. Enligt lagutskottets mening hade det i och för sig varit önskvärt om
riksdagen tidigare än som nu blir fallet kunnat besluta om följdändringar i
AGL. Med hänsyn till att de föreslagna nya arvsskattereglerna i allt
väsentligt sluter an till äktenskapsbalken och de nya arvsbestämmelserna bör
dock tidpunkten för riksdagsbeslutet inte hindra att reformen genomförs vid
årsskiftet. De problem som kan uppkomma på grund av att den nu aktuella
propositionen framlagts sent bör kunna mötas genom en ökad information.
Vad som framför allt talar för att riksdagen nu inte bör ändra sitt tidigare
beslut om ikraftträdandetidpunkten är emellertid hänsynen till rättssäkerheten.
Som berörs i motionerna Sk21 (c) och Sk22 (m) skulle nämligen ett
ändrat ikraftträdande kunna leda till rättsförluster för dem som redan
anpassat sina rättsförhållanden till de nya familjerättsliga reglerna. Med det
anförda förordar lagutskottet att motion Sk20 yrkande 3 avslås.

Även i motionerna Sk 19 (m) och Sk21 (c) riktas kritik mot att förslaget till
ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen framlagts endast kort tid före
ikraftträdandet. Motionärerna anser det inte lämpligt att ikraftträdandetidpunkten
ändras men framhåller att i den uppkomna situationen det ställs
stora krav på insatser från regeringens sida i syfte att ge allmänheten en
tillfredsställande information om den nya lagstiftningen. Motionärerna yrkar
(yrkande 1 i motion Sk21) att det anförda ges regeringen till känna. Också i
motion Sk20 (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet av extraordinära
informationsåtgärder (yrkande 5).

Som utskottet framhöll vid behandlingen av förslaget till äktenskapsbalk
m.m. (LU 1986/87:18) kommer reformen att få genomgripande betydelse för
det helt övervägande antalet människor i vårt land. Det är därför mera
angeläget än eljest då ny lagstiftning genomförs att en allsidig och brett
upplagd information om de nya reglerna och deras konsekvenser kommer till
stånd. Viktigt är också att stor omsorg läggs ned på utformningen av den
information som skall spridas till allmänheten. Av stor betydelse härvidlag är
bl.a. att upplysningarna om de nya arvsreglerna utformas så att människor
ges möjlighet att ta ställning till om de nya reglerna bör föranleda dem att
ändra sina testamenten.

Sedan riksdagen våren 1987 fattade beslut om ikraftträdandetidpunkten

LU 1987/88:6 y

3

1* Riksdagen 1987188.8saml. Nr6 y

har enligt vad utskottet inhämtat en omfattande informations- och utbildningsverksamhet
förekommit. Genom justitiedepartementets försorg har
information spridits till allmänheten genom en broschyr med redogörelse för
de familjerättsliga regler som gäller efter årsskiftet 1987-1988 och en
kortfattad folder med uppgift om nyheterna på familjerättens område.
Vidare har information lämnats genom TV. En ny upplaga av foldern är nu
under utarbetande och skall spridas till allmänheten före årsskiftet. Ytterligare
åtgärder planeras. Sålunda avser justitiedepartementet att inom den
närmaste tiden införa annonser om de nya reglerna i de tidningar som
tillställs medlemmarna i landets två pensionärsorganisationer. Vidare kommer
över hela landet skyltning om reformen att äga rum på bussar,
pendeltåg, t-banor och spårvagnar i lokaltrafik.

Genom de informationsåtgärder som sålunda skall komma till stånd får
motionärernas önskemål om information rörande den familjerättsliga reformen
anses i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet utgår från att regeringen
även överväger vilka andra möjligheter som står till buds för att allmänhetens
behov av information i nämnda hänseende skall kunna tillgodoses. Vad
gäller de nya arvsskattereglerna anser sig inte lagutskottet böra ta ställning
till frågan om informationsbehovet. Sett från lagutskottets beredningsområde
är således något särskilt tillkännagivande från riksdagen i enlighet med
motionärernas önskemål inte påkallat. Motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5
och Sk21 yrkande 1 bör därför avslås.

Utskottet övergår härefter till att behandla två särskilda frågor som berörs
i propositionen.

Som tidigare nämnts innebär ändringarna i ÄB att efterlevande make får
en direkt rätt till arv före gemensamma bröstarvingar (3 kap. 1 § första
stycket ÄB). Vad den efterlevande maken ärver skall innehas med fri
förfoganderätt. När den efterlevande i sin tur avlider skall bröstarvingarna
till den först avlidne ha rätt till efterarv i den sistnämndes kvarlåtenskap.
Bröstarvingar till den först avlidne som inte är också den efterlevandes
arvingar, särkullbarn, skall dock ha rätt att få ut sitt arv genast vid det första
dödsfallet.

Särkullbarn till den först avlidne kan avstå från sitt arv till förmån för den
efterlevande maken och får då på samma sätt som makarnas gemensamma
bröstarvingar en rätt till efterarv. En annan nyhet är att den s.k. basbeloppsregeln
i 13 kap. 12 § giftermålsbalken omvandlats till en arvsregel. Enligt den
nya bestämmelsen, 3 kap. 1 § andra stycket ÄB, skall den efterlevande
maken alltid ha rätt att ärva så mycket av den avlidnes kvarlåtenskap att det
tillsammans med hans eller hennes andel i giftorättsgodset och enskilda
egendom motsvarar fyra basbelopp. I beloppet skall även inräknas vad som
tillfaller den efterlevande maken genom testamente av den avlidne. Vad den
efterlevande erhåller i arv med stöd av basbeloppsregeln skall innehas med
fri förfoganderätt. Regeln skall tillämpas också när den avlidne efterlämnar
särkullbarn.

När den efterlevande maken i sin tur avlider skall en fördelning ske av den
makens kvarlåtenskap mellan å ena sidan den först avlidnes efterarvingar och
å andra sidan den sist avlidnes arvingar. Närmare bestämmelser härom finns i
3 kap. 2 § ÄB. Huvudregeln är enligt paragrafens första stycke att vardera

LU 1987/88:6 y

4

sidans andel skall bestämmas till hälften av den efterlevande makens bo.
Likadelningsprincipen skall dock frångås om det som den efterlevande
maken fick i arv utgjorde en annan andel än hälften av makarnas samlade
tillgångar vid den först avlidnes död (3 kap. 2 § tredje stycket). En sådan
skevdelning kan bli aktuell om exempelvis någon av makarna haft enskild
egendom eller det funnits testamente av den först avlidne. Andra fall då
avsteg från likadelningsprincipen skall ske är om ett särkullbarn fått ut sin
arvslott vid det första dödsfallet eller om särkullbarnet på grund av
basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § ÄB endast fått ut en del av sin arvslott.
Sistnämnda fall kan belysas med följande exempel. Den först avlidne maken
efterlämnar som arvingar ett särkullbarn och ett barn som den avlidne har
med den efterlevande maken. Makarnas samlade tillgångar utgör 120 000
kr., varav den efterlevande erhåller 60 000 kr. genom bodelningen. Återstoden
utgör kvarlåtenskapen efter den avlidne. Av kvarlåtenskapen utgör
särkullbarnets arvslott 30 000 kr. Med stöd av basbeloppsregeln (basbeloppet
beräknat till 25 000 kr.) har den efterlevande rätt att ärva så mycket att
det tillsammans med vad som erhållits vid bodelningen uppgår till 100 000 kr.
Den efterlevande maken ärver således 40 000 kr. av kvarlåtenskapen och
särkullbarnet får ut endast 20 000 kr. av sin arvslott på 30 000 kr. Eftersom
särkullbarnet har fått stå tillbaka för den efterlevande maken har det rätt till
efterarv. Barnets andel vid efterarvet skall dock minskas med vad det tidigare
fått ut. Om boets behållning vid den efterlevandes död utgör 100 000 kr. skall
4/10 (40 000 kr.) anses utgöra vad den efterlevande ärvde och vari särkullbarnet
och det gemensamma barnet har rätt till efterarv. 6/10 av behållningen
utgjorde den efterlevandes andel vid bodelningen och tillfaller dennes
arvingar, dvs. det gemensamma barnet.

Enligt förslaget till ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen skall som
inledningsvis redovisats huvudregeln vid arvsbeskattning i efterarvsfallen
även i fortsättningen vara en schematisk hälftendelning av boet efter den sist
avlidne maken. I de fall reglerna i äktenskapsbalken och ÄB lett till att
huvudprincipen om hälftendelning frångåtts vid den först avlidne makens
död skall avsteg också göras vid den andra makens död. Bl.a. skall enligt 15 §
2 mom. andra stycket 2 och 3. förslaget till ändring i AGL hälftendelningsregeln
frångås vid arvsbeskattningen om den först avlidne maken testamenterat
egendom till annan än sin make eller om den först avlidne efterlämnade
särkullbarn som inte avstod från sin arvsrätt till förmån för den efterlevande
maken. I propositionen (s. 39) uttalar departementschefen att någon avvikelse
från en schematisk hälftendelning inte bör ske om tillämpningen av
basbeloppsregeln påverkat fördelningen vid det första dödsfallet. Om som i
det ovan anförda exemplet ett särkullbarn på grund av basbeloppsregeln fått
ut endast en del av sin arvslott vid det första dödsfallet och den andel som den
efterlevande maken ärvt och till vilken barnen har rätt till efterarv därför
utgör mindre än hälften av den efterlevandes tillgångar skall således enligt
departementschefen boet vid den efterlevandes död delas schematiskt i
hälftendelar vid arvsbeskattningen. I propositionen konstateras att den
verkliga andelen i dessa fall kan bli mindre än vad en schematisk hälftendelning
leder till och att arvsskatten följaktligen beräknas på en för stor lott.
Som stöd för den förordade ordningen åberopas att en fullständig följsamhet

LU 1987/88:6 y

5

på arvsskatteområdet till basbeloppsregeln skulle föra med sig en komplicering
av arvsbeskattningen.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anför vill lagutskottet
erinra om att den ovan redovisade bestämmelsen i 15 § 2 mom. andra stycket
AGL om frångående av hälftendelningsprincipen tar sikte på det fallet att ett
särkullbarn inte avstått från sin arvsrätt till förmån för den efterlevande
maken och således fått ut sitt arv vid det första dödsfallet. Då den
efterlevande maken avlidit skall i sådana fall den del vari rätt till efterarv
föreligger inte beräknas till hälften utan till vad den efterlevande faktiskt
ärvt. Ordalydelsen i lagtexten ger inte vid handen att bestämmelsen skulle
vara tillämplig endast då särkullbarnet fått ut hela sin arvslott. Lagtexten ger
således utrymme för att bestämmelsen tillämpas även då särkullbarnet på
grund av basbeloppsregeln endast fått ut en del av sin arvslott tidigare och har
rätt till efterarv i fråga om återstoden av lotten, dock under den förutsättningen
att något arvsavstående inte skett. Enligt utskottets mening talar också
övervägande skäl för att bestämmelsen bör vara tillämplig när särkullbarn till
följd av basbeloppsregeln har rätt till efterarv. Att ett särkullbarn i nu
berörda fall vid beräkningen av arvsskatten skall anses ha efterarv i hälften av
den sist avlidne makens kvarlåtenskap trots att barnet enligt arvsreglerna
endast har rätt till efterarv i en mindre del kan enligt lagutskottets mening
inte anses innebära en helt tillfredsställande ordning. I linje med vad som
framhålls i propositionen (s. 104) anser lagutskottet att det för den enskilde
kan framstå som svårbegripligt att ett schematiskt beskattningsförfarande
kan leda till att de arvslotter som framräknas vid beskattningen avviker från
den fördelning som faktiskt skall ske mellan arvingarna och andra dödsbodelägare.
Om den schematiska uppdelningen av boet är annorlunda än den som
arvsreglerna föreskriver finns det vidare risk för missförstånd mellan
dödsbodelägarna, något som kan leda till onödiga konflikter. Utskottet vill
också peka på att den i propositionen föreslagna ordningen (15 § 2 mom.
andra stycket 2.) bl.a. innebär att hälftendelningsprincipen alltid skall
frångås när det finns ett testamente av den först avlidne till förmån för någon
annan än den efterlevande maken och detta även i de fall testamentstagarens
rätt inskränks genom basbeloppsregeln. Att i vissa fall basbeloppsregeln
skall föranleda skevdelning vid arvsbeskattningen medan den i andra fall inte
skall det torde, sett med allmänhetens ögon, te sig svårförklarligt.

Det sist anförda leder vidare utskottet till den uppfattningen att det bör
kunna underlätta beskattningsmyndigheternas arbete vid efterarv om avsteg
från hälftendelningsprincipen alltid skall ske när tillämpningen av basbeloppsregeln
påverkat fördelningen vid det första dödsfallet. Utskottet vill
understryka att en sådan ordning inte leder till en lägre arvsbeskattning än
huvudregeln. Som departementschefen framhåller aktualiseras basbeloppsregeln
nämligen i mindre bon där de hösten 1986 höjda grundavdragen för
bröstarvingar leder till att någon beskattning inte sker eller till att skatten blir
låg. I själva verket förhåller det sig så enligt vad lagutskottet kan bedöma att i
de fall arvslotterna överstiger grundavdraget hälftendelning leder till en för
bröstarvingarna gynnsammare arvsbeskattning än en skevdelning.

Sammanfattningsvis förordar lagutskottet att 15 § 2 mom. andra stycket
förslaget till ändring i AGL ges den innebörden att hälftendelningsprincipen

LU 1987/88:6 y

6

skall frångås när tillämpningen av basbeloppsregeln påverkat fördelningen
vid det första dödsfallet.

I propositionen föreslås att vid beräkningen av den efterlevande makens
giftorättsandel hälftendelningsprincipen skall frångås när i arvsskatteärendet
företes dom eller avtal mellan den efterlevande maken samt efterarvingar om
jämkning av äktenskapsförord enligt 12 kap. 3 § äktenskapsbalken. Med
efterarvingar jämställs testamentstagare vars rätt inträder först vid den
efterlevande makens död. Bestämmelsen gäller endast i de fall efterlevande
make är ensam dödsbodelägare.

Förslaget föranleder i och för sig inte några erinringar från lagutskottets
sida. Utskottet vill emellertid erinra om de uttalanden rörande tillämpningen
av jämkningsbestämmelsema i äktenskapsbalken som riksdagen gjorde då
balken antogs (LU 1986/87:18 s. 20 och 21). Avsikten är att jämkningsregeln
skall utnyttjas restriktivt och endast då ett äktenskapsförord i så hög grad
missgynnar den ekonomiskt svagare av makarna att en tillämpning av
äktenskapsförordet framstår som oskälig. När den efterlevande maken är
ensam dödsbodelägare och således berättigad att ärva den avlidne makens
kvarlåtenskap, däri inbegripet den avlidnes enskilda egendom, torde enligt
utskottets mening förutsättningarna för jämkning av äktenskapsförord inte
föreligga. Syftet med jämkningsregeln är nämligen att ge ett skydd åt den
ekonomiskt svagare maken. När maken har rätt att ärva kvarlåtenskapen
tillgodoses i allmänhet makens intressen fullt ut genom arvsrätten, och det
förhållandet att en tillämpning av bestämmelsen kan leda till lägre arvsskatt
för den efterlevande maken utgör inte skäl för jämkning. Utskottet kan
endast tänka sig ett fall där det över huvud taget finns anledning att jämka ett
äktenskapsförord till förmån för en arvsberättigad make, nämligen det fallet
att den avlidne genom testamente bestämt att den i kvarlåtenskapen
ingående enskilda egendomen skall tillfalla någon annan än den efterlevande.
Om förutsättningarna för jämkning är för handen bör i den situationen
den efterlevande kunna påkalla jämkning.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 1 december 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m),
Bengt Kronblad (s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s),
Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Hans
Rosengren (s), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne Welin (fp).

LU 1987/88:6 y

7

Avvikande meningar

LU 1987/88:6 y

1. Ikraftträdandetidpunkten

Bengt Harding Olson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Lagutskottet erinrar” och slutar
med ”3 avslås” bort ha följande lydelse:

Som lagutskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen av förslaget till
äktenskapsbalk m.m. (LU 1986/87:18) kommer den nya reformen att få
genomgripande betydelse för det helt övervägande antalet människor i vårt
land. Med hänsyn härtill är det självfallet angeläget att ikraftträdandetidpunkten
bestäms så att allmänhetens behov av information och rådgivning
inför övergången till ett nytt regelsystem kan tillgodoses.

En för de enskilda viktig del av reformen på äktenskaps- och arvsrättens
område utgörs av det nu framlagda förslaget till ändringar i arvsskattelagstiftningen.
Rätteligen borde en proposition i ämnet ha förelegat redan i
samband med de övriga reformförslagen. Så skedde emellertid inte utan
regeringen avlämnade propositionen först den 9 november. Ett beslut i
riksdagen om ändringar i arvsskattelagstiftningen torde kunna fattas först i
mitten av december. Som framhålls i motion Sk20 innebär det att information
om de skatterättsliga konsekvenserna av den nya familjerätten inte
hinner spridas till allmänheten i så god tid före ikraftträdandet att de enskilda
har någon reell möjlighet att anpassa sig till ändringarna i rättsläget.
Uppenbart är också att många människor dröjt med att vidta erforderliga
anpassningsåtgärder i avvaktan på besked om ändringarna i arvsskattereglerna.
Eftersom tiden fram till ikraftträdandet nu är kort måste risken för att
många drabbas av allvarliga rättsförluster bedömas som mycket stor.

Vid en samlad bedömning föreligger det enligt utskottets mening mycket
starka rättssäkerhetsskäl för att hela reformen senareläggs. Lagutskottet
tillstyrker således bifall till motion Sk20 yrkande 3.

2. Informationsfrågor

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne
Welin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med
”Sedan riksdagen” och slutar på s. 4 med ”därför avslås” bort ha följande
lydelse:

Redan i samband med riksdagsbehandlingen av äktenskapsbalken m.m.
och följ dlagstiftningen höjdes kritiska röster mot att riksdagen skulle fatta
beslut om en reform innan reformens samlade konsekvenser för bestående
rättsförhållanden kunde överblickas.

Under utskottsbehandlingen av proposition 1986/87:1 med förslag till
äktenskapsbalk m.m. yrkade sålunda moderaternas, folkpartiets och centerpartiets
representanter i lagutskottet att riksdagen - såsom framhålls i det till
betänkandet LU 1986/87:18 fogade särskilda yttrandet - inte skulle fatta
beslut i lagstiftningsärendet förrän slutliga förslag framlagts om dels ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser, dels följdlagstiftning, dels också nya
regler gällande arvsbeskattningen.

Vid behandlingen av proposition 1986/87:86 med förslag till följdlagstiftning
till äktenskapsbalken m.m. framfördes också kritik mot ett ikraftträdande
redan den 1 januari 1988. Som skäl åberopades att propositionen innebar
en alltför snävt tilltagen övergångsperiod med hänsyn till att reformen krävde
en omfattande information till allmänheten och till att medborgarna behövde
rådrum för att anpassa sig till de nya reglerna.

I den reservation som fogades till utskottsbetänkandet LU 1986/87:26
yrkades därför sammanfattningsvis att den nya familjerättsliga lagstiftningen
skulle träda i kraft den 1 januari 1989.

Utvecklingen har visat att den kritik som sålunda framfördes var berättigad.
De åtgärder som hittills vidtagits från regeringens sida i syfte att
informera allmänheten är otillräckliga. Vidare har regeringen först den 9
november framlagt en proposition om följdändringar i arvsskattelagstiftningen,
vilket medför att ett riksdagsbeslut i frågan troligen kan fattas först ca två
veckor före ikraftträdandet. I yttrande över lagrådsremissen med förslag till
ändringar i AGL har lagrådet understrukit att det är ett utomordentligt starkt
samhällsintresse att kännedom sprids om de äktenskapsrättsliga, arvsrättsliga
och arvsskatterättsliga förändringar som förestår. Med hänsyn särskilt till
den korta tid som står till förfogande innan de nya reglerna träder i kraft har
lagrådet förordat att information om den nya lagstiftningens innebörd i
arvsskatterättsligt hänseende sprids på ett effektivt sätt.

Utskottet konstaterar att till följd av regeringens senfärdighet med
arvsskattelagstiftningen det stora flertalet människor i vårt land som berörs
av reformen får en orimligt kort tid att sätta sig in i de samlade konsekvenserna
av den nya familjerätten och att anpassa sina förhållanden till den. Risken
för att många personer kommer att drabbas av rättsförluster är därför
påtaglig. För att denna risk skall kunna motverkas och för att medborgarna
skall få underlag för en bedömning av vilka åtgärder som de måste vidta krävs
enligt utskottets mening att regeringen skyndsamt ger allmänheten en
omfattande information om de nya reglerna. Viktigt är härvidlag att
informationen utformas så att den verkligen når ut till allmänheten. I detta
hänseende kan mera extraordinära informationsåtgärder vara påkallade.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Skl9,
Sk20 yrkande 5 och Sk21 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Per Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne
Welin (fp) anför:

Skatteutskottet har utan begränsningar berett lagutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1987/88:61 angående ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
med anledning av äktenskapsbalken, m.m. jämte motioner.

Lagutskottets majoritet har beslutat att endast yttra sig över en begränsad
del av propositionen jämte vissa motionsyrkanden. För vår del anser vi att
det varit naturligt att utskottet - som haft att bereda förslaget till ny
äktenskapsbalk, m.m. - utnyttjat den erbjudna möjligheten att vaka över
harmonin i rättsordningen och över att, i likhet med vad lagrådet uttalat (s.

LU 1987/88:6 y

9

87), den civilrättsliga grundregleringen inte betas sin verkan genom den
arvsskatterättsliga regleringen. Detta berör i detta sammanhang frågorna om
efterlevandes skattskyldighet, rimligt rådrum enligt 17 § andra stycket AGL
och skattemyndighetens samrådsskyldighet.

På grund härav hade utskottet bort yttra sig även över motion Sk20
yrkandena 1, 2 och 4.

LU 1987/88:6 y

10