med anledning av propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik jämte motioner

Yttrande 1978/79:JoU4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Jordbruksutskottets yttrande

1978/79:4 y

med anledning av propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik jämte motioner

Till arbetsmarknadsutskottet

Genom beslut den 5 april 1979 har arbetsmarknadsutskottet berett Jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över prop. 1978/79:112 om regionalpolitik jämte motioner i vad avser särskilda åtgärder för glesbygder.

Jordbruksutskottet begränsar sitt yttrande till i propositionen framlagt förslag om slöd till företag i glesbygder och lill de motionsyrkanden som har samband härmed.

Propositionen

Proposilionen innefattar, såvitt nu är i fråga, etl förslag om alt föra samman de anslag som f n. är inriktade pä att stödja sysselsättning, service och social omvårdnad i glesbygd, och att regeringen skall fördela medlen i form av ramar för de berörda länen. Möjligheterna att samordna och intensifiera glesbygdsinsatserna bör därmed öka. Stödet bör utgå i huvudsak i samma former som f n. Nuvarande bestämmelser bör i huvudsak gälla även i fortsättningen. Vissa ändringar bör dock göras. Sålunda bör del regionalpolitiska jordbruksstödet, skärgårdsslödet och den del av stöd till hemarbete som inte inordnas i stiftelserna för skyddat arbete (prop. 1977/78:30, AU 1977/78:16,rskr I977/78:74)slås samman till en stödform. Stödet bördärmed kunna lämnas till olika former av s. k. kombinalionssysselsättning. Bidrag bör lämnas med högst 125 000 kr. Del börenligt proposilionen ankomma på regeringen alt med utgångspunkt i gällande bestämmelser för de tre stödformerna utforma enhetliga regler för den nya stödformen, som bör benämnas slöd till företag i glesbygder.

Regeringens förslag överensstämmer med vad glesbygdsdelegationen förordat i sin rappon (Ds I 1978:37) Sysselsättning och service i glesbygd.

Det ankommer på regeringen att besluta om glesbygdsstödets administration. För riksdagens information berörs dock mol bakgrund av synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen vissa frågor rörande handläggningsordningen. Sålunda anförs att länsstyrelsen bör ha del samordnande ansvaret för glesbygdsstödet och besluta om hur den av regeringen anvisade medelsramen för länet skall fördelas geografiskt och på de olika ändamålen. Genom att riktlinjer för glesbygdspolitiken läggs fast i länsprogrammet garanteras kopplingen lill den regionalpolitiska verksamhelen i övrigl.

Fördelningen av medlen på län bör ske efter framställning från resp.

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Yttr. nr 4

JoU 1978/79:4 y

JoU 1978/79:4 y                                                        2

länsstyrelse. I regleringsbrev och genom ställningstagande till länsprogram har regeringen möjlighet att ge riktlinjer för hur glesbygdsstödet bör fördelas.

Glesbygdsdelegalionens förslag går ut på att länsstyrelserna efter samråd med berörda länsorgan skall besluta i de enskilda stödärendena. Länsstyrelserna skall enligt förslaget också ha möjlighet att delegera ärenden eller grupp av ärenden. Lantbruksslyrelsen, vissa länsstyrelser och LRF anser att lantbruksnämnderna bör besluta i sådana stödärenden som rör lantbruksföretag. Soin skäl härför anges behov av samordning med bl. a. andra stödformer lill Jordbruk och trädgårdsnäring samt med jordförvärvslagstiftningen. Vidare framhålls alt problem kan uppstå för företagarna att avgöra vilken myndighel de skall vända sig till, eftersom man först efter prövning av det enskilda ärendet kan avgöra vilken stödform som är tillämplig och mest fördelaktig.

Arbetsmarknadsministern, som anför au slödet till företag i glesbygder till övervägande del torde komma att avse areella näringar, nämner att han efter samråd med jordbruksminisiern avser att föreslå regeringen att ärenden rörande det nya stödet normalt prövas av lantbruksnämnden. Del framhålls att nämnderna liksom nu skall ha erforderiigt samråd med olika organ och myndigheter i ärenden som inte berör jordbruk, trädgårdsnäring eller rennäring. Om i något län en stor mängd ärenden har anknytning till verksamheten vid ett annat länsorgan, t. ex. den regionala utvecklingsfonden, bör ärenden som inte berör jordbruksfastigheter kunna handläggas där.

Övriga stödärenden bör prövas av länsstyrelsen.

IVIotionerna

1 motionen 1978/79:1653 hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 5), med hänvisning till vad som anförts i motionen 1978/79:1652 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av regionalpolitiskt slöd till de areella näringarna.

I motionen 1978/79:2555 hemställs, att riksdagen måtte uttala 1. att det nya glesbygdsstödet bör betraktas som inledningen lill en regionalpolitiskt motiverad glesbygdspoliiik, som utformas mer från sociala och sysselsättningspolitiska värderingar än från gängse Jordbrukspolitiska principer, samt 2. all det nya glesbygdsstödet bör administreras av länsstyrelsen, som har att samarbeta med statliga länsorgan, utvecklingsfonden och kommunerna för alt ernå effektivitet, smidighet och en omsorgsfull resursanvändning, med rätt för länsstyrelsen all delegera lämpliga funktioner lill nyssnämnda organ.

I motionen 1978/79:2562 hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 7 d), att riksdagen beslutar uttala all bl. a. lantbruksnämndernas rådgivningsverk-

JoU 1978/79:4 y                                                        3

samhet i ökad utsträckning inriktas på lokal rådgivning i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 1978/79:25.81 av Åke Wictorsson och Sven Lindberg hemställs att riksdagen beslutar dels 1. att hos regeringen anhålla att regler för den nya stödformen Stöd till företag i glesbygder föreläggs riksdagen för beslut, dels ock 2. alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om handläggningen av ärenden om glesbygdsstöd på länsnivå där bestämmanderätten skall tillkomma länsstyrelsen.

Utskottet

I samband med införandet av nuvarande särskilda slöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder framhöll utskottet (JoU 1977/78:22) del angelägna i att man genom en aktiv regionalpolitik lar lill vara alla realistiska sysselsättningstillfällen för att åstadkomma en önskvärd utveckling i de utpräglade glesbygdsområdena. 1 sammanhanget anfördes att de areella näringarna därvid måste spela en huvudroll.

Ifrågavarande särskilda stöd till lantbruksföretag m. m. liksom det statliga stödet lill skärgårdsföretag utgör värdefulla hjälpmedel i strävandena att uppnå ett sysselsällningsunderiag och över huvud tagel förbättra situationen för befolkningen i berörda bygder.

I föreliggande proposition framlagt förslag om att stödet lill lantbruksföretag och skärgårdsföretag förs samman i en stödform som också skall omfatta andra småförelag, hemslöjd, hantverk, småvarv m. m. bör som sägs i propositionen öka möjligheterna att samordna och intensifiera glesbygdsinsatserna. Utskottet vill för sin del biträda förslaget.

De bestämmelser som nu gäller för de båda förstnämnda stödformerna har utformats i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer. Utskottet har för sin del inte något att erinra mot att regeringen med utgångspunkt i gällande bestämmelser för berörda stödformer utformar enhetliga regler för den nya stödformen. Detta innebär bl. a. alt utskottet avstyrker i motionen 2581 framfört yrkande om att de nya reglerna bör underställas riksdagen för beslut (yrkandet 1).

Glesbygdsdelegationens förslag innebär all länsstyrelserna efter samråd med berörda länsorgan skall besluta i de enskilda stödärendena. Detta har godtagils av arbetsmarknadsministern utom beträffande det nya stödet lill företag i glesbygder, där han efter samråd med jordbruksminisiern i överensstämmelse med vad lantbruksslyrelsen, vissa länsstyrelser och LRF föreslår, har stannat för att ärendena normalt bör prövas av lantbruksnämnden.

Som framhålls i propositionen bör besluten i enskilda ärenden givelvis fattas pä ett sådant sätt att handläggningen inte onödigtvis kompliceras och så att medlen får bästa effekt. Utskottet anser att arbetsmarknadsministern

JoU 1978/79:4 y                                                        4

anför övertygande skäl för sin uppfattning. Som nämns i propositionen lorde sålunda slödet till förelag i glesbygder lill övervägande del komma att avse areella näringar. Likarlat slöd till dessa näringar handhas av lantbruksnämnderna. Lantbruksnämnderna har stor erfarenhet av rådgivning och slöd till ensamföretagare med små förelag. Nämnderna har vidare bl. a. genom sina ortsombud god lokal kännedom och förankring. Genom den satsning på lokalrädgivare i de bygder där glesbygdsstöd kommer alt lämnas, som föreslagils i budgetpropositionen 1979 och som nyligen godtagits av riksdagen (JoU 1978/79:20 p. 3), kommer denna förankring att öka. Genom den rekommenderade handläggningsordningen säkerställs också samordningen med jordbrukspolitiken.

1 propositionen förutsätts au nämnderna vid handläggningen av ifrågavarande stödärenden, pä samma sätt som nu tillämpas i fråga om stödet till lantbruksföretag och skärgårdsföretag, skall ha erforderligt samråd med olika organ och myndigheter i ärenden som inte berör jordbruk, trädgårdsnäring eller rennäring. Utskottet är självfallet av samma uppfattning. Om i något län en stor mängd ärenden har anknytning lill verksamheten vid ett annat länsorgan, t. ex. den regionala utvecklingsfonden, bör enligt arbetsmarknadsministerns mening ärenden som inte berör jordbruksfastigheter kunna handläggas där. Utskottet har för sin del inte något att erinra häremot. Som anförts i propositionen ankommer del emellertid på regeringen att besluta om stödets administration.

I överensstämmelse med sitt nu redovisade ställningstagande avstyrker utskottet i motionerna 2555 (yrkandet 2) och 2581 (yrkandet 2) framlagda förslag innebärande att beslutanderätten beträffande de enskilda stödärendena inom ramen för del nya glesbygdsstödet genomgående bör tillkomma länsstyrelsen.

Något riksdagens uttalande av det slag som förordas i moiionen 2555 (yrkande 1) finner utskottet inte påkallat. Motionen avstyrks således även i förevarande del.

Syftet med det i moiionen 1653 framförda yrkandet (yrkandet 5) om behovet av regionalpolitiskt stöd lill de areella näringarna lorde i allt väsentligt vara tillgodosett genom de förslag som framlagts i föreliggande proposition. Motionen synes därför inte påfordra någon särskild riksdagens åtgärd i förevarande del.

Enligt moiionen 2562 bör lantbruksnämnderna satsa mer av sina resurser på en utbyggd lokalrädgivning, helt inriktad på glesbygdsområdena.

Utskottet vill erinra om att årets budgetproposition under del på tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till lantbruksnämnderna innehöll förslag om en väsenilig förstärkning av den lokala rådgivningsverksamheten vid lantbruksnämnderna. Förslaget motiverades framför allt av behovet av ökade rådgivningsinsatser som ett komplement till den vidgade ekonomiska slödgivningen i de utpräglade glesbygderna. För nästa budgetår har anvisats medel för inrättande av älta rådgivartjänster.

JoU 1978/79:4 y                                                        5

Utskottet finner mot angiven bakgrund inte heller moiionen 2562 i förevarande del (yrkandet 7 d) påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1979

På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST

Näiyarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m), Maj Britt Theorin (s), Bertil Jonasson (c), Börje Stensson (fp), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg(s), Ingemar Hallenius (c)*, Stig Alftin (s), Kari-Erik Svanberg (s)*, Sven Eric Lorentzon (m)* och Wivi-Anne Radesjö (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin, Kari-Erik Svartberg och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som anför:

Enligt vår mening är det viktigt att handläggningen av det nya stödet blir så rationell och enkel som möjligt samtidigt som erforderiigt samband upprätthålls mellan olika verksamhetsområden och över sektorsgränser. Handläggningen av ärenden rörande det nya glesbygdsstödet bör därför handhas av länsstyrelsen. Det kan inte vara rationellt all siödärenden handläggs i fiera olika organ. Naturiigen borde i stället nödvändigt samråd ske genom länsstyrelsens försorg. Vi anser därför att ärenden rörande det nya glesbygdsstödet bör handläggas av länsstyrelsen i samråd med övriga berörda länsorgan. Likaså anser vi att skäl talar för att reglerna för den nya stödformen Stöd till förelag i glesbygder, i likhet med vad som varit fallet beträffande de bestämmelser som gäller i fråga om nu tillämpade stödformer, föreläggs riksdagen för beslut.

Vad nu anförts innebär att vi ansluter oss till de synpunkter som framförs i motionen 2581. I fråga om administrationen av den nya stödformen instämmer vi även i syftet med motionen 2555.

I övrigt ansluter vi oss till utskottsmajoritetens uttalanden i detta ärende.