med anledning av motion om en översyn av konkurslagen

Yttrande 1978/79:LU3

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets yttrande

1978/79:3 y

med anledning av motion om en översyn av konkurslagen

Till näringsutskotlet

Efter samråd med näringsutskottel har lagutskottet beslutat atl till näringsutskotlet överiämna motionen 1978/79:1761 av Lennart Bladh m. fi. (s) för atl möjliggöra en gemensam behandling av de i molionen upptagna frågorna och de spörsmål av likartad natur som tas upp i den lill näringsutskotlet hänvisade motionen 1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fi. (s)om ell institut för företagsrekonstruktioner, m. m. Lagutskottet avger följande yttrande.

I motionen 1978/79:1761 framhålls att konkurs som ett institut för avveckling av förelag och annan verksamhet måste finnas. Nuvarande konkurslagsiifining bör emellertid anpassas lill förhållandena i samhället och till de krav som ställs när del gäller social trygghet liksom lill målsättningarna för industri-, arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken. Enligt motionärerna bör konkurslagen ändras så all inte enbart borgenärernas intressen tillgodoses ulan också samhällets och de anställdas. Motionärerna anser att fiera konkurser troligen kunnat undvikas om samhället hade kunnat gå in i det drabbade företaget på ett tidigt stadium och bidra till en förnyelse av teknisk och administrativ ledning samt till en ekonomisk sanering av företagel.

1 molionen uttalas vidare all en orsak lill ökningen av antalet konkurser kan sökas i del förhållandet all borgenärer och ägare till ett företag, som har ekonomiska svårigheter, frestas atl se en konkurs som den fördelaktigaste lösningen av företagets problem. Nuvarande regler innebär nämligen att löneanspråk har sämre förmånsrätt än andra prioriterade fordringar. Löneanspråken läcks i stället av lönegarantin. Det kan därför vara förmånligast för ägare och borgenärer atl företaget går i konkurs.

Motionärerna anser att konkursförvaltarna ofta inle har de specialkunskaper som krävs för att leda företag och att systemet med enskilda jurister som konkursförvaltare är en ytterst kostsam förvaltningsform. Reglerna om konkursförvaltning är vidare otillfredsställande eftersom de inte ger samhället och de anställda nödvändigt inflytande. Enligt motionärerna har samhället inga maktmedel atl la till om förvaltaren och borgenärerna beslutar atl lägga ned företaget trots atl företaget kan drivas lönsamt eller rekonstrueras så alt det blir lönsamt. Motionärerna anser atl en omprövning måste ske med inriktning på en lösning som innebär att det i varje län finns ett enda organ dit företag kan föras för förvaltning och samordning. 1 ett sådant sanerings- och planeringsorgan bör länsarbetsnämnden och ulvecklingsfon-

I Riksdagen 1978/79. 8 saml. Yilr. nr 3

LU 1978/79:3 y

LU 1978/79:3 y                                                         2

den i länet fungera som basorganisation saml ingå företrädare för lönlagarna och näringslivet. Organisationen skulle kunna fungera som ett statligt utvecklingsbolag på länsnivå och ha sådana personalresurser att det skulle vara möjligt alt la över drabbade företag under en tid för eventuell rekonstruktion.

Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande konkurslag.

Utskottei vill inledningsvis erinra om alt reglerna om förfarandet i konkurs sedan 1971 är föremål för översyn av konkurslagskommiltén. Kommittén lade 1977 fram delbetänkandel (SOU 1977:29) Konkursförvallning. På grundval av kommitténs förslag har regeringen i år förelagt riksdagen förslag lill ändring i konkurslagen, m. m. (prop. 1978/79:105). Propositionen har hänvisats lill laguiskollet som kommer atl behandla förslaget i belänkandet LU 1978/79:19. Den föreslagna reformen innefattar genomgripande ändringar av bestämmelserna om konkursförvaltning och tillsyn över konkursförvaltning. Även reglerna om konkursgäldenärs rörelsefrihet m. m. föreslås ändrade.

1 fråga om ordinär konkurs är syftet med förslaget atl åstadkomma en ordning för förvaltning och tillsyn som är effektivare än gällande ordning. Reglerna har utformats så att inte bara borgenärernas och gäldenärernas intressen kan tillgodoses utan också hänsyn kan tas till exempelvis sysselsältningspoliliska intressen. Även intresset av atl ekonomisk brottslighet i samband med konkurs kan beivras har påverkat utformningen av förslaget. Förvaltningen skall handhas av specialister, i första hand advokater Förvaltaren får en i huvudsak självständig ställning i förhållande till tillsynsorgan och borgenärskollektiv. Han skall dock i viktigare förvaltningsfrågor samråda med särskilt berörda borgenärer. 1 större och mera komplicerade konkurser skall förvaltaren kunna få hjälp av en rådgivare som utses av konkursdomaren.

Rätlens ombudsman skall inte finnas kvar i ordinär konkurs. Tillsynen skall i stället åvila kronofogdemyndighet. Avsikten är atl i princip en kronofogdemyndighet i varje län skall utses att fungera som tillsynsmyndighet i konkurs. Tillsynsmyndigheten skall övervaka alt förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och därvid bl. a. se till alt avvecklingen inte fördröjs i onödan.

1 proposilionen föreslås vidare alt det nuvarande systemet med s. k. faltigkonkurs ersätts av en ny ordning för handläggning av mindre konkurs. Denna handläggningsform skall dessutom tillämpas i åtskilliga fall som nu följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget syftar främst till atl komma till rätla med de brister som är förenade med nuvarande fattigkonkurser och att åstadkomma en effektivare konkursförvallning.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Som framgår av den lämnade redovisningen tillgodoser förslaget till ändring i konkurslagen en del av de synpunkter som framförs i molionen.

LU 1978/79:3 y                                                         3

Vad särskilt gäller motionärernas uttalanden om alt det kan vara fördelaktigare för borgenärer och ägare att ett företag går i konkurs vill utskottet hänvisa till att denna fråga liksom det i motionen aktualiserade, mera övergripande spörsmålet om vilka medel samhället bör sätta in när företag råkar i ekonomisk kris f n. behandlas av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet. Arbetet syftar till aU eu nyu institut, kallat betalningsinställelse, skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas eller leva vidare. Betalningsinsiällelse avses bli ett förstadium till ackord eller konkurs och kunna leda lill att något-ackords- eller konkursförfarande inte behöver tillgripas. Även nya former av statligt stöd övervägs i sammanhanget liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av nedläggning. Arbetet med reformen är enligt vad utskottet erfarit inne i slutskedet.

Genom att frågan om hänsynstagande till samhälleliga intressen när företag befinner sig i kris således prövas under det redovisade utredningsarbetet är motionärernas önskemål även i detta hänseende i viss mån tillgodosett. I detta sammanhang vill utskottet peka på att spörsmålet om beaktande av samhälleliga intressen i konkurs behandlades av konkurslagskommiltén i del ovan nämnda delbetänkandet. Kommiuén föreslog att ett allmänt ombud skulle kunna tillsättas i konkurs. Ombudet skulle ha till uppgift att beakta arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. 1 propositionen uttalar föredragande statsrådet att övervägande skäl talar för att man i avvaktan på det utredningsarbete som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet dröjer med att ta ställning till frågan om införande av ett allmänt ombud i konkurs. Han lägger därför inte nu fram något förslag på den punkten.

Vad slutligen gäller de i motionen berörda spörsmålen om inrättande av utvecklingsbolag och om andra åtgärder till stöd för krisdrabbade företag ankommer det inte på lagutskottet atl ta ställning till dessa. Liknande frågor har tagits upp i den lidigare omnämnda motionen 1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vilken motion hänvisats till näringsutskottet.

Från de synpunkter laguiskollet har atl beakta anser utskottet mot bakgrund av vad ovan anförts att det saknas anledning till en sådan översyn av konkurslagen som begärs i motionen 1978/79:1761. Utskottet vill tillägga att utskollel i samband med behandlingen av proposilionen 1978/79:105 kommer atl ta närmare ställning lill frågan om hänsynstagande lill samhälleliga intressen i konkurs. Utskottet föreslår alt yrkandet i motionen 1978:79:1761 om översyn av konkurslagen avstyrks.

Stockholm den 3 april 1979

På lagutskottets vägnar LENNART ANDERSSON

LU 1978/79:3 y                                                         4

Nänarande: Lennart Andersson (s). Stig Olsson (s), Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s)*, Bo Siegbahn (m), Ingemar Konradsson (s), Marianne Karisson (c), Owe Andréasson (s), Anne-Marie Gustafsson (c), Olle Eriksson (c)*, Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp)*, Rune Torwald (c)* och Olle Aulin (m)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTAB 61893   Stockholm 1979