Kyrkomusikerutbildning m.m.

Yttrande 1988/89:UbU1y

Utbildningsutskottets yttrande
1988/89:UbUly

Kyrkomusikerutbildning m.m. 1988/89

UbUly

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har den 7 april 1988 beslutat att hos utbildningsutskottet
hemställa om yttrande över proposition 1987/88:144 om musiken i svenska
kyrkan samt motioner som väckts med anledning av propositionen.

Under allmänna motionstiden i år väcktes två motioner, nämligen
1987/88:Ub327 och 1987/88:Ub599, vilka remitterades till utbildningsutskottet.
Båda motionerna berör kyrkomusikerutbildning, varför utbildningsutskottet
har beslutat att överlämna de två motionerna till kulturutskottet för
fortsatt beredning (protokoll 1988/89:3, 3 § från sammanträde 1988-10-18).

Utbildningsutskottet vill med anledning av proposition 1987/88:144,
motionerna samt de remissvar som inkommit i ärendet från universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ) och Musikaliska akademien
anföra följande beträffande de frågor som rör utbildningsutskottets
verksamhetsområde.

Utbildning av kyrkomusiker

Föredragande statsrådet behandlar utbildningen av kyrkomusiker i avsnittet
2.11 av propositionen.

Kantorsutbildning

För den lägre kyrkomusikerutbildningen - kantorsutbildningen - skisseras
två utbildningsvägar i framtiden. Dels skall sammanhållen utbildning ges vid
Sköndalsinstitutet och inom folkhögskolans ram, dels skall möjligheterna att
utforma tillvalsmöjligheter för kantorsbehörighet på musiklärarlinjen utredas.
Nuvarande examinationsförfarande under överinseende av Musikaliska
akademien skall behållas tills vidare. De olika sommarkurser i akademiens
regi som i kombination med privata studier lett till kantorsbehörighet
föreslås däremot upphöra.

Kantorsutbildningens framtida utformning berörs i åtta av de aktuella
motionsyrkandena.

I motionen 1987/88:Kr27 (fp) yrkande 3 delvis lämnas stöd för regeringens
bedömning att en översyn av utbildningen och examinationen av kantorer
behöver göras, vilket enligt motionärerna bör ges regeringen till känna.
Enligt motion 1987/88:Kr25 (m) yrkande 4 delvis måste regeringens förslag

1 Riksdagen 1988/89.14 samt. Nr ly

preciseras så att det klart framgår att det kommer att bli en examen i
framtiden, inte två som nu är fallet. Vidare bör allmän behörighet enligt
högskoleförordningen krävas för antagning till kantorsutbildningen samt en
gemensam kursplan utarbetas med svenska kyrkans utbildningsnämnd som
samordnare.

Utskottet är väl medvetet om den principiella motsättning som råder
mellan å ena sidan motiverade önskemål om styrning och reglering av
kantorsutbildningens innehåll, examinationsformer, lokalisering och dimensionering
och å andra sidan utbildningsanordnarnas - i första hand folkhögskolornas
- frihet att självständigt utforma verksamheten. Utskottet anser sig
dock ha goda skäl att tro att svårigheterna inte kommer att bli så stora i
verkligheten. Enligt vad utskottet erfarit har redan ett samordningsarbete av
den karaktär som efterlyses i propositionen (s. 44) inletts mellan bl.a.
företrädare för utbildningsanordnarna och svenska kyrkan. Därvid har
diskuterats utarbetande av gemensam kursplan enligt samma arbetsmodell
som den folkhögskoleförlagda fritidsledarutbildningen, ett bibehållande av
examinationen - eventuellt med annan huvudman -, allmän behörighet som
krav för tillträde och lokaliseringsfrågor, allt i syfte att värna om utbildningens
kvalitet. De synpunkter som framförs i motion 1987/88:Kr25 yrkande 4
tycks därmed i betydande utsträckning delas av samtliga berörda. Utskottet
anser därför att det inte behövs något uttalande av de slag motionärerna
begärt, varför motionerna 1987/88:Kr25 yrkande 4 delvis och 1987/88:Kr27
yrkande 3 delvis bör avslås. Frågan om benämning av examina behandlar
utskottet senare i samband med behörighetsvillkoren för kantorstjänst.

I yrkande 4 i motion 1987/88:Kr27 hemställs att frågan om en ettårig
kyrkomusikerutbildning för den som redan har en annan pedagogisk
utbildning bör aktualiseras inom översynen av utbildning/examination av
kantorer inom folkhögskolans ram.

Utskottet har inget att invända mot att berörda folkhögskolor prövar
möjligheterna att förkorta den sammanhållna kantorsutbildningen för de
studerande som redan har pedagogisk utbildning. Utskottet vill dock peka på
att skälen för att avskaffa sommarkursverksamheten är att höja den
kyrkomusikaliska kompetensen samtidigt som de musikpedagogiska inslagen
integreras i utbildningen. Det avgörande för en bedömning av i vilken
grad kyrkomusikerutbildningen kan avkortas blir därför i vilken utsträckning
olika typer av lärarutbildningar ger relevant pedagogisk kompetens. Enligt
utskottets bedömning torde behovet av förkortade studier inte vara så
omfattande att ett särskilt uttalande från riksdagen är motiverat. Riksdagen
bör således avslå motion 1987/88:Kr27 yrkande 4. Utskottet vill samtidigt
peka på möjligheten för dem som har tillräcklig musikpedagogisk kompetens
att komplettera med den tillvalskurs i kyrkomusik som enligt propositionen
skall utarbetas inom musiklärarlinjen.

När det gäller dimensionering och lokalisering av den sammanhållna
kantorsutbildningen läggs inga konkreta förslag i propositionen. De beräkningar
som gjordes av utredningen Musiken i svenska kyrkan (SOU 1985:55)
om ett framtida årligt behov av 85 - 95 examinerade anses vara behäftade
med stor osäkerhet. Föredragande statsrådet konstaterar att det i dag råder

1988/89:UbUly

2

brist på kyrkomusiker, men att någon säker bild av det framtida behovet inte
kan erhållas förrän den nya kyrkomusikerorganisationen i pastoraten fått sin
form. Vidare konstateras att kantorsutbildning bedrivits i Vadstena sedan
åtskilliga år, att resurser för musikundervisning finns vid ytterligare ett antal
folkhögskolor samt att utökning skulle vara möjlig vid Sköndalsinstitutet.
Statsrådet framhåller dock att det inte är eller bör vara möjligt för staten att
föreskriva vilka folkhögskolor som skall bedriva kantorsutbildning. I princip
kan utbildningen anordnas på alla de folkhögskolor där ekonomiska resurser
finns och kompetenta lärarkrafter kan rekryteras.

Enligt motion 1987/88:Kr25 yrkande 4 delvis bör riksdagen ge regeringen
till känna att kantorsutbildningen av kvalitetsskäl måste begränsas till de
institutioner som föreslogs av utredningen, dvs. Sköndalsinstitutet och de
fyra folkhögskolorna i Oskarshamn, Ransäter, Mellansel och Hjo. De två
motionerna 1987/88:Ub327 (c) och 1987/88:Ub599 (fp) från den allmänna
motionstiden utgår från utredningens förslag när det gäller kantorsutbildningens
lokalisering och organisation. I den förstnämnda motionen föreslås
att Vadstena folkhögskola bör få examinationsrätt vad gäller kantorsutbildning,
medan hemställan i den sistnämnda motionen gäller att den av
utredningen föreslagna kyrkomusikerutbildningen snarast skall inrättas bl.a.
vid högskolan i Luleå, dvs. i Piteå. I motion 1987/88:Kr29 (s) pekas på de
resurser som finns vid Framnäs folkhögskola och den stora betydelse för
rekryteringen till såväl kyrkomusikertjänster som till den högre kyrkomusikerutbildningen
i Norrland en lokalisering av kantorsutbildningen till
Framnäs folkhögskola skulle ha. Det senare har också vitsordats i UHÄ:s
remissvar. SÖ påpekar i sitt remissvar att man saknar resurser för att
analysera behovet av kantorer och möjlighet att fastställa optimal volym för
utbildningen. Det påpekas också att det inte är möjligt för SÖ att föreskriva
viss dimensionering av utbildningen inom folkhögskolorna. Då utbildningen
är särskilt kompetenskrävande anser Musikaliska akademien i sitt remissvar
att det måste finnas någon form av styrning när det gäller vilka skolor som
skall få erbjuda kantorsutbildning.

Utskottet delar statsrådets bedömning att det framtida behovet av
kantorer är svårt att överblicka innan den nya organisationen trätt i kraft.
Utskottet vill dock peka på att det bortfall av examinerade kyrkokantorer
som blir ett resultat av sommarkursernas avskaffande (ca 40 per år enligt
SOU 1988:55) rimligtvis bör kompenseras genom en utökning av den
sammanhållna utbildningen. Därvid bör de resurser som sommarkurserna
för närvarande erhåller i bidrag från kyrkofonden i första hand komma i
fråga. Enligt utskottets bedömning torde dock resursbehovet för varje
studerande vara större i den sammanhållna utbildningen, varför ytterligare
resurstillskott erfordras även vid oförändrad volym. Mot bakgrund av de
ovan förda resonemangen om folkhögskolans frihet anser utskottet att det
inte finns anledning för riksdagen att uttala sig om var en eventuell utökning
av den sammanhållna kyrkomusikerutbildningen skall ske. Denna fråga bör
prövas av bidragsbeviljande instans mot bakgrund av i första hand den
kompetens som kan erbjudas. Motionerna 1987/88:Ub327, 1987/88:Ub599,
1987/88:Kr25 yrkande 4 delvis och 1987/88:Kr29 bör därför avslås av
riksdagen.

1988/89: UbUly

3

I propositionen preciseras inte närmare det framtida statliga stödet till
kantorsutbildningarna. Föredragande statsrådet pekar på att bidragen ur
kyrkofonden till utbildning av kyrkomusiker budgetåret 1987/88 uppgick till
sammanlagt 1 392 500 kr. och att de bidrag som i en framtid inte behövs för
t.ex. sommarkurser eller nuvarande examinationsförfarande kan omdisponeras
(s. 46).

Två motionsyrkanden rör frågor om det statliga stödet till kantorsutbildningen.
I motion 1987/88:Kr25 (m) yrkande 5 efterlyses en större precisering
av bidraget ur kyrkofonden så att utbildningsanordnare skall veta vilka
summor man kan räkna med. Vidare påpekas att de statsbidrag som utgår till
driftkostnader vid folkhögskolorna inte alls räcker för att täcka kostnaderna
för undervisning och instrument. I motion 1987/88:Kr28 (m) yrkande 3 sägs
att översynen av den kyrkomusikaliska utbildningen bör utgå från förutsättningen
att olika utbildningsanstalter bör behandlas på likvärdigt sätt vad
gäller statligt stöd och att stödet till Sköndalsinstitutet bör beaktas särskilt.

SÖ delar synpunkten i motion 1987/88:Kr25 att en precisering av det
statliga stödets omfattning vore önskvärd för folkhögskolorna. SÖ påpekar
vidare att det inom nuvarande ramar inte är möjligt att öka resurstilldelningen
till någon folkhögskola vare sig av kvalitetsskäl eller för att öka
dimensioneringen. Den ram för särskilda musikresurser som fördelas av SÖ
och som skall motsvara ett tilläggsbidrag om 50 % av grundbidraget per
elevvecka räcker i praktiken endast till att täcka mellan 20 och 70 % av det
belopp som de aktuella folkhögskolorna teoretiskt skulle ha som särskild
musikresurs, dvs. tilläggsbidraget motsvarar för närvarande endast 10 - 35 %
av grundbidraget. SÖ finner det avslutningsvis angeläget att den finansiering
ur kyrkofonden som antyds i propositionen kommer till stånd.

Utskottet har tidigare fört ett resonemang om dimensionering och
lokalisering, varvid frågan om det statliga stödet till den sammanhållna
kantorsutbildningen berördes. Utöver vad som redan anförts om omfördelning
och eventuell ökning av bidragen ur kyrkofonden anser utskottet att det
av olika skäl inte är vare sig önskvärt eller möjligt för riksdagen att fastlägga
någon enhetlig princip för det statliga stödet till olika utbildningsanordnare.
Riksdagen bör således avslå motionerna 1987/88:Kr25 yrkande 5 och
1987/88:Kr28 yrkande 3.

Utbildning av organister

I propositionen föreslås att UHÄ bör ges i uppdrag att i samråd med bl.a. SÖ
se över inriktning och uppläggning av högskoleutbildningen av organister
(kyrkomusikerlinjen om 160 poäng). Syftet med översynen bör vara att inom
den nuvarande utbildningstiden och med bibehållen musikalisk standard ge
en pedagogisk förberedelse för fyllnadstjänst såväl i det allmänna skolväsendet
som i den kommunala musikskolan.

I motion 1987/88:Kr27 yrkande 3 delvis anförs att riksdagen bör uttala sig
för denna översyn.

Utskottet anser inte att något särskilt uttalande behöver göras av riksdagen
i denna fråga, varför riksdagen bör avslå motion 1987/88:Kr27 yrkande 3.

1988/89:UbUly

4

Övrig kyrkomusikalisk utbildning

1988/89UbUly

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs om att
kyrkans egna organ bör ha ansvaret för övrig kyrkomusikalisk utbildning.

Behörighetskraven för kyrkomusiker

I det i propositionen framlagda lagförslaget regleras behörighetskraven för
kyrkomusiker i 8 och 9 §§. För behörighet till tjänst som kyrkomusiker skall
även i fortsättningen normalt krävas behörighet motsvarande dagens högre
och lägre kyrkomusikerutbildning.

I motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 delvis föreslås vissa ändringar och
kompletteringar i de berörda paragraferna.

Behörighetskrav för tjänst som organist

I propositionen föreslås följande behörighetskrav för tjänst som organist:

8 § Behörig att anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen.

Följande lydelse föreslås i motion 1987/88:Kr27 för 8 § (tillägget har
kursiverats):

8 § Behörig att anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt
högskoleexamen med 160 poäng på kyrkomusikerlinjen.

Utskottet delar UHÄ:s bedömning att ”högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen”
är en väl definierad examensbenämning som anges med poängtal i
utbildningsbeviset, varför angivande av poängtalet i lagtexten inte är
nödvändigt. Den i propositionen föreslagna lagtexten har dessutom fördelen
att inte kräva någon lagändring vid en eventuell framtida ändring av
utbildningstidens längd på kyrkomusikerlinjen. Utskottet anser att yrkande
1 i motion 1987/88:Kr27 bör avslås i denna del.

Behörighetskrav för tjänst som kantor

I propositionen föreslås följande behörighetskrav för tjänst som kantor:

9 § Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som avlagt organist- och kantorsexamen och som med godkänt
vitsord har genomgått pedagogisk kurs för kantorer,

2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusikaliskt
tillval samt

3. den som är behörig att anställas som organist.

Följande lydelse föreslås i motion 1987/88:Kr27 för 9 § (tillägg och ändringar
har kursiverats):

9 § Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som avlagt organist- och kantorsexamen och antingen

a) med godkänt vitsord har genomgått den pedagogiska kursen för
kantorer eller

b) avlagt musiklärarexamen,

2. den som avlagt högskoleexamen för musiklärare med särskild kurs i
kyrkomusik som tillval samt

3. den som är behörig att anställas pä tjänst som organist.

Motionärerna anför som skäl för det under punkt 1 i 9 § föreslagna tillägget
att det är fel att musiker med väsentligt mer omfattande musikpedagogisk
utbildning än vad som ingår i kantorsutbildningen skall vara hänvisade till
dispens enligt 10 § i lagförslaget.

Utskottet anser för sin del i denna fråga att lagförslagets text under 9 § 1 i
propositionen är vilseledande. Den föreslagna formuleringen ger nämligen
intrycket av att kursen för organist- och kantorsexamen liksom den
pedagogiska kursen skulle finnas kvar som fristående kurser också i
framtiden. Som framgår av vad utskottet tidigare anfört ersätts dessa kurser
av en sammanhållen kantorsutbildning. Det lämpliga i att behålla de två
tidigare använda examensbenämningarna för att beteckna de examina som
avslutar den sammanhållna utbildningen kan i nuvarande läge ifrågasättas.
Utskottet föreslår därför att begreppet kantorsexamen införs i lagen som ett
sammanfattande, lättbegripligt begrepp för de aktuella examina (organistoch
kantorsexamen samt pedagogisk examen för kyrkokantorer). En sådan
benämning återspeglar den föreslagna utbildningsvägen.

I framtiden kommer således inte möjligheten att finnas att delta i
fristående kurs som leder till organist- och kantorsexamen. Den naturliga
studiegången för en musiklärare blir i stället att komplettera sin musiklärarexamen
med den tillvalskurs i kyrkomusik som tas upp i 9 § 2. De enda
musiklärare som därmed skulle riskera att bli hänvisade till dispensinstitutet
är de som redan har genomgått organist- och kantorsexamen. Dessas
musikpedagogiska kompetens är tillräcklig, vilket bekräftas i UHÄ:s remisssvar,
men det förhållandevis lilla antal personer detta gäller bör enligt
utskottets mening inte förhindra att den av utskottet föreslagna förenklingen
i fråga om examensbegreppet genomförs. Utskottet föreslår således att
motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 avslås även i denna del och att 9 § 1 rörande
behörighetsvillkor i lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan ges följande
lydelse:

9 § Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som har avlagt kantorsexamen,

Det ankommer på regeringen att göra erforderliga förändringar i berörd
regeringsförordning (SFS 1971:195).

Den som avlagt examina enligt äldre bestämmelser skall självfallet vara
behörig till tjänst som kantor även fortsättningsvis (jfr övergångsbestämmelserna
i propositionen).

De ändringar av enbart språklig karaktär som föreslås i punkterna 2 och 3
av motionärerna bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.

Ikraftträdande

Slutligen vill utskottet fästa kulturutskottets uppmärksamhet på SÖ:s
synpunkter med anledning av att lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1990. Enligt SÖ har de problem som uppstår vid avvecklingen av skolkantorstjänsterna
underskattats i propositionen. SÖ anser att avvecklingen av

1988/89: UbUly

6

skolkantorstjänsterna måste göras i samband med planeringen inför ett nytt 1988/89:UbUly

läsår, dvs. antingen den 1 juli 1989 eller den 1 juli 1990.

Utskottet delar SÖ:s bedömning att det vore olyckligt om avvecklingen av
skolkantorstjänsterna inte skulle kunna samordnas med det sedvanliga
planeringsarbetet i skolorna. Då skolkantorstjänsternas avveckling sammanhänger
med den totala tjänsteorganisationen för kyrkomusiker föreslår
utskottet att kulturutskottet överväger att senarelägga lagens ikraftträdande
till den 1 juli 1990.

Sammanfattning

Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att kulturutskottet
hemställer att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Ub327,

1987/88:Ub599, 1987/88:Kr25 yrkandena 4 och 5,1987/88:Kr27 yrkandena 3
och 4, 1987/88:Ub28 yrkande 3 och 1987/88:Kr29 utan erinran lägger till
handlingarna vad som anförts i proposition 1987/88:144 under avsnittet 2.11.

Vidare föreslås att kulturutskottet hemställer att riksdagen med avslag på
motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 delvis antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan med den ändring av 9 § 1
som utbildningsutskottet föreslagit.

Slutligen föreslås att kulturutskottet överväger att, av hänsyn till avvecklingen
av skolkantorstjänsterna, låta den föreslagna lagen träda i kraft först
den 1 juli 1990.

Stockholm den 10 november 1988
På utbildningsutskottets vägnar

Larz Johansson

Närvarande: Larz Johansson (c), Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund
(m), Lars Svensson (s), Göran Allmér (m), Margareta Hemmingsson (s),
Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson (c), Björn
Samuelson (vpk), Eva Goés (mp), Marita Bengtsson (s), Ewa Hedkvist
Petersen (s), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s), Isa Halvarsson
(fp) och Eva Johansson (s).

7

Avvikande mening

Ann-Cathrine Haglund, Göran Allmér, Birger Hagård (alla m), Carl-Johan
Wilson och Isa Halvarsson (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”1987/88:Kr28 yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare fört ett resonemang om dimensionering och
lokalisering, varvid frågan om det statliga stödet till den sammanhållna
kantorsutbildningen berördes. Utöver vad som redan anförts om omfördelning
och eventuell ökning av bidragen ur kyrkofonden vill utskottet
understryka vikten av att olika utbildningsanstalter behandlas på ett
likvärdigt sätt vad gäller statligt stöd, varvid stödet till Sköndalsinstitutet
särskilt bör beaktas. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1987/88:Kr28
yrkande 3 och med anledning av motion 1987/88:Kr25 yrkande 5 som sin
mening ge regeringen till känna.

1988/89:UbUly

gotab Stockholm 1988 16093

8