KU7Y

Yttrande 1996/97:KU7Y

Konstitutionsutskottets yttrande 1996/97:KU7y

Den kommunala redovisningen

1996/97

KU7y

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 21 januari 1997 beslutat att bereda konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:52 Den kommunala redovisningen jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1996/97:Fi29–34.

Med anledning av att den ifrågavarande propositionen skall behandlas av finansutskottet överlämnar konstitutionsutskottet med eget yttrande motion 1996/97:Fi613 yrkande 5, som väckts under den allmänna motionstiden 1996.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till de i propositionen föreslagna ändringarna i kommunallagen (1991:900) och kommunalförbundslagen (1985:894) samt en av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kommunal redovisning.

Propositionen

I propositionen föreslås ett tillägg till 8 kap. 4 § kommunallagen med innebörd att kommuner och landsting varje år skall upprätta sina budgetar så att intäkterna överstiger kostnaderna. Den närmare innebörden av kravet på budgetbalans är att det s.k. resultat 3 i resultaträkningen, dvs. skillnaden mellan samtliga intäkter och kostnader eller med andra ord förändringen av eget kapital, måste vara positivt. Ett balanskrav formulerat på detta sätt innebär också att den löpande verksamheten inte till någon del behöver finansieras med lån. Enligt propositionen skall en realisationsvinst inte inräknas i balanskravet, medan en realisationsförlust skall medräknas i balanskravet.

I propositionen anförs också att det inte är tillräckligt att kommunerna och landstingen redovisar ett nollresultat som resultat 3. För att kravet på god ekonomisk hushållning skall uppfyllas bör resultatet i normalfallet ligga på en nivå som realt sett åtminstone konsoliderar ekonomin. Ett önskvärt resultatkrav är enligt propositionen att reinvesteringar på lång sikt kan göras utan finansiering med nya lån.

Enligt propositionens förslag skall kommuner och landsting samt kommunalförbund omfattas av balanskravet, medan de kommunala företagen inte skall omfattas av kravet. Det finns dock enligt propositionen skäl att närmare utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av en ordning där även de

1

kommunala företagen omfattas av ett krav på ekonomisk balans. För detta	1996/97:KU7y
ändamål avser regeringen att tillkalla en särskild utredningsman.
I propositionen föreslås vidare ett tillägg till 8 kap. 5 § kommunallagen
med innebörd att ett negativt årsresultat skall regleras och det redovisade
egna kapitalet enligt balansräkningen återställas senast under det andra året
efter det år då det negativa resultatet uppkom. Om det finns synnerliga skäl
för det kan fullmäktige besluta att sådan reglering inte skall göras. Detta
handlar enligt propositionen om fall där ett frångående av balanskravet är
mycket väl motiverat och där det grundläggande kravet i kommunallagen på
att de åtgärder som vidtas måste vara förenliga med god ekonomisk hushåll-
ning beaktas.
Som exempel på när synnerliga skäl kan anses föreligga anges i proposit-
ionen att en kommun har gjort avsättningar och byggt upp ett avsevärt kapi-
tal för att möta tillfälliga intäktsminskningar eller kostnadsökningar. Ett
annat exempel som ges är när en avyttring av tillgångar har skett och en
förlust därvid har uppstått. I ett sådant fall kan det finnas skäl att inte reglera
förlusten under förutsättning att avyttringen samtidigt innebär att kommunen
eller landstinget därigenom har skapat förutsättningar för minskade framtida
kostnader.
Enligt propositionen är bestämmelsen om synnerliga skäl inte lämpad att
ligga till grund för en domstolsprövning. Frågan om vad som är synnerliga
skäl bör enligt propositionen avgöras inom ramen för det politiska systemet.
Härigenom blir det enligt propositionen i första hand aktuellt att utkräva
politiskt ansvar för det fall att obalanser inte hanteras på ett sätt som lagen
föreskriver. Dock finns det enligt regeringens mening inget skäl att ta bort
möjligheten att få lagligheten prövad av den formella hanteringen av full-
mäktiges beslut att inte reglera ett negativt resultat.
Enligt propositionen behövs det ingen lagreglering om förbud att ta upp
lån för driftändamål, eftersom ett sådant förbud följer indirekt av balanskra-
vets konstruktion.

Motionerna

Utskottet redovisar här innehållet i vissa motioner som väckts med anledning av propositionen i de delar de behandlar det föreslagna kravet på balans i de kommunala budgetarna. Även motion 1996/97:Fi613 yrkande 5, som väckts under den allmänna motionstiden 1996 och hänvisats till konstitutionsutskottet, redovisas.

I motion 1996/97:Fi613 yrkande 5 (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det s.k. balanskravet i kommuner och landsting. Enligt motionen kan konsekvensen av att kravet på balans i de kommunala budgetarna skjuts framåt i tiden bli att de offentliga finanserna försämras genom växande underskott i kommunsektorn. I motionen anförs att kommunerna enligt kommunallagen redan nu är skyldiga att balansera sin ekonomi. Sker inte detta torde budgetbeslutet med framgång kunna överklagas. Enligt motionärerna finns det ingen anledning att skjuta på ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om budgetbalans.

2

I motion 1996/97:Fi29 (m) hemställs att riksdagen beslutar om ändring i	1996/97:KU7y
regeringens förslag beträffande det s.k. balanskravet i enlighet med vad som
anförts i motionen (yrkande 1). Motionärerna framhåller att det i proposit-
ionen framlagda balanskravet inte är något krav utan på sin höjd en stark
rekommendation till kommuner och landsting att arbeta med sikte på eko-
nomisk balans. Kommuner och landsting kan enligt förslaget underlåta att
göra en reglering av ett negativt resultat med hänvisning till synnerliga skäl,
ett beslut som enligt förslaget inte skall vara möjligt att överklaga. Enligt
motionärerna skapar regeringen nu allvarliga tvivel om dess vilja att med-
verka till att enskilda kommuner och landsting måste arbeta med sunda fi-
nanser. Motionärerna anser det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i
strid med sitt tidigare uttalande i 1995 års vårproposition inte fullföljer för-
slaget om ett lagstadgat balanskrav för kommunsektorn. I motionen anförs
som ett exempel på brister i balanskravet att överskott av avgiftsfinansierad
verksamhet kan komma att disponeras för att dölja underskott i den skattefi-
nansierade verksamheten. Vidare synes det enligt motionärerna möjligt för
kommunerna att låna till driften om man underlåter att reglera underskott
eller att skriva upp värdet på tillgångar.
I motion 1996/97:Fi31 (v) hemställs att riksdagen avslår regeringens för-
slag om balanskrav (yrkande 1). I motionen framhålls att regeringen minskar
det kommunala självstyret med det föreslagna balanskravet. Tillsammans
med den tidigare beslutade lagen enligt vilken de generella statsbidragen
minskar vid en höjning av den kommunala skattesatsen visar regeringen
enligt motionärerna sin misstro mot kommunpolitikerna. Då kommunerna
saknar möjlighet att öka sina inkomster återstår endast utgiftsminskningar
som medel för att uppnå kravet på budgetbalans. Regeringen beskär enligt
motionärerna kommunernas möjlighet att välja väg för att nå en solid eko-
nomi.
I motion 1996/97:Fi33 (kd) hemställs bl.a. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas och lands-
tingens möjligheter att nå balanskraven (yrkande 1). I motionen anförs i
denna del bl.a. att en förutsättning för att kommunerna skall ha möjlighet att
uppnå budgetbalans är långsiktighet i de regelverk som kommunerna berörs
av och att finansieringsprincipen och den kommunala självstyrelsen följs.
Enligt motionen har regeringen alltför ofta tummat på dessa grundläggande
principer.
I samma motion hemställs också att riksdagen hos regeringen begär förslag
till snävare precisering av begreppet synnerliga skäl i enlighet med vad som
anförts i motionen (yrkande 3). Enligt motionärerna ger regeln om synnerliga
skäl alltför många möjligheter för kommunerna att inte ordna sin ekonomi.
Regeringen bör enligt motionärerna återkomma i denna fråga med en snävare
precisering av vad som skall komma att gälla som synnerliga skäl. Undanta-
gen från kravet på budgetbalans skall enligt motionärerna endast komma i
fråga i fall när t.ex. olika regeringsbeslut går emot den kommunala självsty-
relsen och finansieringsprincipen och försvårar för kommunerna att nå upp
till balanskravet.
I motion 1996/97:Fi34 (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om att följa tillämpningen av och vid	2

behov precisera balanskravet (yrkande 1). I motionen framhålls att det finns	1996/97:KU7y
goda skäl att införa ett balanskrav för den kommunala sektorn, bl.a. av det
skälet att det föreligger ett allmänintresse av god kommunal hushållning.
Motionärerna biträder den föreliggande propositionen men finner det dock
otillfredsställande att kommuner och landsting själva kan avgöra huruvida
synnerliga skäl föreligger och därför avstå från redovisning av hur balans-
kravet skall uppnås. Synnerliga skäl talar enligt motionärerna visserligen för
yttersta restriktivitet, men om sådana skäl föreligger kan i sak inte prövas av
domstol. Enligt motionärerna är det viktigt att statsmakterna noga följer
tillämpningen av balanskravet och vid behov återkommer till riksdagen vad
gäller preciseringar av begreppet synnerliga skäl, vilket riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna.

Utskottet

Bakgrund

I 1991 års kommunallag (1991:900) finns ingen bestämmelse om förmögenhetsskydd. Den tidigare bestämmelsen om förmögenhetsskydd, som införts i 1953 års kommunallag, togs bort vid kommunallagsrevisionen 1991 med hänvisning till att en fokusering på den kommunala förmögenheten ansågs vara ett föråldrat synsätt. Genom denna förändring av lagstiftningen blev det inte längre förbjudet att använda medel ur kapitalfond till driftändamål eller att ta upp lån för ett sådant ändamål.

Det finns inte heller i kommunallagen något krav på att budgeten skall vara balanserad varje år. I stället finns i 8 kap. 1 § en bestämmelse om att kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning. Med detta menas enligt kommunallagspropositionen (prop. 1990/91:117) att det hör till god ekonomisk hushållning att sett över någon tid av inte alltför lång varaktighet ha balans mellan inkomster och utgifter. Enligt propositionen får slopandet av kravet på balanserad budget inte innebära att kommunerna och landstingen genom en konsekvent underbalansering av budgeten undergräver sin ekonomi. I propositionen uttalade regeringen också att om det skulle visa sig att den ökade friheten för kommunerna som gavs på det ekonomiska området skulle leda till oönskade konsekvenser skulle statsmakterna på nytt överväga behovet av en stramare lagreglering på området.

I 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 7) anförde regeringen att den hade för avsikt att skyndsamt göra en översyn av kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning med anledning av bl.a. de allmänt ökade svårigheterna för kommunerna att åstadkomma balans mellan inkomster och utgifter.

Underlaget för det här aktuella förslaget utgörs av en rapport från en arbetsgrupp som regeringen tillsatte våren 1995 med uppgift att se över kommunallagens ekonomikapitel. I rapporten (Ds 1995:57 Kommunal ekonomi i balans) föreslogs bl.a. att det i kommunallagen införs ett krav på budgetbalans. Enligt en överenskommelse mellan regeringen och Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet som ingicks våren 1996 har regeringen

2

åtagit sig att införa ett lagstadgat balanskrav år 1999 för kommunerna och år	1996/97:KU7y
2000 för landstingen.
Mot bakgrund av kommunernas svårigheter under senare år att anpassa sin
verksamhet till sina ekonomiska ramar och det faktum att kommunallagen
inte har haft en tillräcklig styreffekt bedömer regeringen att det är angeläget
att införa ett lagstadgat krav på att den kommunala budgeten skall vara i
balans. Regeringen vill skapa ett instrument som dels förhindrar en fortlö-
pande urgröpning av kommunernas och landstingens ekonomi, dels skapar
förutsättningar för en långsiktigt stabil finansiell utveckling av den kommu-
nala sektorn.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det, med hänsyn till de ekonomiska problemen i många
kommuner och landsting, finns ett behov att i lag bestämma att de kommu-
nala budgetarna skall vara balanserade och, om obalanser ändå uppstår, hur
dessa skall hanteras. Syftet med denna reglering är bl.a. att, sett över en inte
alltför lång tid, en kommuns inkomster och utgifter skall balansera.
Kommunerna har sedan revideringen av kommunallagen 1991 stått under
kravet på god ekonomisk hushållning. Det nya i det nu aktuella förslaget är
dels att kravet på budgetbalans skrivs in i 8 kap. 4 § kommunallagen, dels att
ett eventuellt underskott (negativt årsresultat) skall hanteras på ett visst for-
mellt sätt enligt en ny bestämmelse i 8 kap. 5 § andra stycket kommunalla-
gen. Ett negativt resultat skall återställas snarast, senast under det andra året
efter det att det uppstod. Fullmäktige kan besluta att frångå balanskravet
endast om synnerliga skäl föreligger. Enligt 4 kap. 4 § i den i propositionen
också föreslagna redovisningslagen skall i förvaltningsberättelsen för det år
då obalansen uppkommit anges när och hur regleringen skall göras. Om
fullmäktige har beslutat att en sådan reglering inte skall ske, skall upplysning
lämnas om detta. Utskottet vill påminna om att även om en kommun beslutat
att avstå från en underskottsreglering, gäller alltfort kommunallagens be-
stämmelser om god ekonomisk hushållning.
Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna om budgetbalans och re-
gleringen av ett negativt finansiellt resultat är sakligt väl motiverade. De krav
som ställs på kommunerna härvidlag kan inte anses träda kommunernas
ekonomiska självbestämmande för när. Genom att reglerna för hur ett bud-
getunderskott skall hanteras innehåller en viss flexibilitet i fråga om tiden
under vilken regleringen skall ske och hur stor del av underskottet som skall
regleras kan kommunerna sägas ha en viss frihet att mot bakgrund av de
lokala förhållandena hantera sin ekonomi inom ramen för en god hushåll-
ning. Utnyttjandet av denna flexibilitet förutsätter dock att synnerliga skäl
föreligger. Följdmotion Fi31 (v), vari yrkas avslag på propositionen med
hänvisning till att förslagen minskar den kommunala självstyrelsen (yrkande
1), bör avstyrkas.
I den moderata motionen Fi613, som väckts under den allmänna motions-
tiden, hemställs att den nya ordningen skall träda i kraft tidigare än vad som
föreslås i propositionen. Enligt propositionen har regeringen i en överens-
kommelse med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet åtagit	2

sig att införa ett krav på budgetbalans år 1999 för kommuner respektive år	1996/97:KU7y
2000 för landsting. Detta finner utskottet vara ett rimligt hänsynstagande till
kommunala intressen. Motionen bör avstyrkas i denna del.
I följdmotion Fi29 (m) föreslås diverse ändringar beträffande balanskravet,
avseende ett starkare formulerat krav på budgetbalans, att överskott av av-
giftsfinansierad verksamhet inte bör kunna disponeras för att täcka under-
skott i skattefinansierad verksamhet och att det inte bör vara möjligt att låna
till driften om man t.ex. underlåter att reglera ett budgetunderskott (yrkande
1).
Enligt utskottets mening har kommunerna redan nu en skyldighet enligt
kommunallagen att inom ramen för en god ekonomisk hushållning rätta till
eventuella obalanser i sina budgetar. Det uttryckliga kravet på budgetbalans
bidrar till att förtydliga innebörden av denna skyldighet. I det nya systemet
kommer de dock att ha vissa grader av frihet att tolka och tillämpa reglerna.
När det gäller överskott av avgiftsfinansierad verksamhet framgår av propo-
sitionen bl.a. att all kommunal verksamhet som drivs i förvaltningsform
oberoende av finansieringskälla bör omfattas av balanskravet. Möjlighet att
låna till driften motverkas, som framgår av propositionen, av balanskravets
konstruktion. Det innebär bl.a. att den löpande verksamheten inte skall be-
höva finansieras med lån, av vilket följer att en lagregel om låneförbud inte
behövs. Med hänvisning till vad utskottet här anfört bör motion Fi29 (m)
yrkande 1 avstyrkas.
I följdmotion Fi33 (kd) efterlyses en snävare definition av begreppet syn-
nerliga skäl (yrkande 3). Enligt utskottet ger orden synnerliga skäl uttryck för
den restriktivitet som är motiverad i fråga om möjligheten att göra undantag
från regleringen av ett budgetunderskott inom tvåårsperioden. Någon ytterli-
gare insnävning av restriktiviteten behövs ej. Motionen bör avstyrkas.
I följdmotion Fi34 (fp) föreslås att regeringen bör följa tillämpningen av
de nya reglerna och vid behov precisera balanskravet, vilket bör ges rege-
ringen till känna (yrkande 1). Något behov att ytterligare precisera balans-
kravet synes enligt utskottet inte föreligga. Kriteriet på obalans är enligt
propositionen att resultat 3 i resultaträkningen är negativt, vilket innebär att
det egna kapitalet också är negativt. Motionen bör avstyrkas.
I följdmotion Fi33 (kd) anförs att en förutsättning för att kommunerna
skall ha en möjlighet att uppnå budgetbalans är långsiktighet i regelverken
och att finansieringsprincipen och den kommunala självstyrelsen följs (yr-
kande 1). Det som anförs i motionen är enligt utskottets mening en viktig
grund för hela den kommunala verksamheten men behöver inte göras till
föremål för något särskilt uttalande i det här aktuella sammanhanget. Mot-
ionen bör avstyrkas i denna del.
När det gäller lagförslagens tekniska utformning vill utskottet anföra föl-
jande.
Av propositionen framgår inte explicit att fullmäktige vid beslut om att
frångå kravet på att återställa budgetbalansen skall ange vilka skälen är för
att inte handla som föreskrivs i den föreslagna 8 kap. 5 § tredje stycket
kommunallagen. Dock skall enligt 4 kap. 4 § förslaget till lag om kommunal
redovisning i förvaltningsberättelsen upplysning lämnas om att fullmäktige
beslutat att en reglering enligt 8 kap. 5 § tredje stycket inte skall ske. Utan att	2

ett uttryckligt krav ställs på en annan motivering än att synnerliga skäl före-	1996/97:KU7y
ligger finns en risk för att kommunerna inte lämnar någon förklaring till
varför man beslutat frångå regleringskravet. Ett sådant förfarande skulle
enligt utskottets mening försvåra den politiska prövning av beslutet som
förutsätts i propositionen.
Ett sätt att garantera att en motivering ges till fullmäktiges beslut är att
bygga ut den andra meningen i 4 kap. 4 § i förslaget till redovisningslag på
följande sätt:
”Om fullmäktige har beslutat att en sådan reglering inte skall ske, skall
upplysning lämnas om detta. Därvid skall skälen till beslutet anges.”
I författningskommentaren bör anges att med de skäl som här avses menas
inte en hänvisning till att synnerliga skäl föreligger utan de närmare omstän-
digheter som motiverar att fullmäktige frångår kravet på reglering av under-
skottet i budgeten.
Utskottet tar härefter upp frågan om det behövs en särskilt bestämmelse i
kommunallagen för att ett beslut enligt 8 kap. 5 § tredje stycket kommunal-
lagen inte skall kunna bli föremål för domstolsprövning. I propositionen
hänvisas till att beslut enligt 8 kap. 1 § om god ekonomisk hushållning inte
ansetts kunna prövas av domstol och samma därför borde gälla för beslut
enligt 8 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen. Någon särskild bestämmelse
om detta behövs inte enligt regeringen.
Frågan om vad som är synnerliga skäl anges inte primärt vara en fråga
som bör avgöras av domstol inom ramen för laglighetsprövning. Utskottet
delar denna bedömning. De föreslagna bestämmelserna i 8 kap. 5 § tredje
stycket kommunallagen har emellertid en annan karaktär än bestämmelsen i
8 kap. 1 § som har karaktär av målsättningsbestämmelse. Det kan därför vara
tveksamt om inte uttalandena i propositionen om hinder mot överklagande
skulle kunna uppfattas stå i strid med bestämmelserna om grunder för laglig-
hetsprövningen i 10 kap. 8 § 3 och 4 kommunallagen. Enligt dessa punkter
skall ett överklagat beslut upphävas om det organ som fattat beslutet har
överskridit sina befogenheter, eller beslutet strider mot lag eller annan för-
fattning. För att förtydliga att ett beslut enligt 8 kap. 5 § tredje stycket inte
skall kunna domstolsprövas på dessa grunder föreslår utskottet att i 10 kap.
8 § som ett andra stycke införs meningen Första stycket 3 och 4 gäller inte
beslut enligt 8 kap. 5 § tredje stycket.
Mot bakgrund av vad utskottet här anfört och med de förslag till lagtek-
niska ändringar som lämnats anser utskottet att propositionens förslag i vad
avser ändringar i kommunallagen och motsvarande ändringar i kommunal-
förbundslagen bör tillstyrkas.
Stockholm den 11 februari 1997
På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

2

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Anders	1996/97:KU7y
Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m),
Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m),
Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m),
Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och
Sivert Carlsson (c).

Avvikande meningar

1.Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m), anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Utskottets bedömning som börjar med ”Utskottet anser att det,” och slutar med ”bör motion Fi29 (m) yrkande 1 avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Regeringen har med det framlagda förslaget delvis frångått sin tidigare deklarerade avsikt att föreslå sådana ändringar i kommunallagen som är ägnade att skapa bättre förutsättningar för ekonomisk hushållning i kommunerna. Proposition 1996/97:52 har flera brister som bör rättas till under riksdagens behandling av förslagen.

Regeringen har tidigare meddelat att bestämmelsen om balanskrav skulle träda i kraft under 1997. I propositionen föreslås att det skall ske år 1999 beträffande kommunerna och år 2000 beträffande landstingen. Utskottet finner denna tidsförskjutning sakligt felaktig och skadlig för samhällsekonomin och förordar därför att den föreslagna ändringen i kommunallagen bör träda i kraft redan år 1997.

Utskottet anser vidare att lagstiftningen bör utformas så att det inte blir möjligt att, i strid med den särskilda lagstiftningen om va-verksamheten, disponera överskott av denna verksamhet för att täcka underskott i den skattefinansierade verksamheten.

Regeringen framhåller i propositionen att det förbud mot lånefinansiering av annat än investeringar som man aviserade våren 1995 inte nu behöver någon lagreglering med hänvisning till balanskravets konstruktion. Det skulle ha varit logiskt riktigt om balanskravet upprätthållits. Med hänsyn till att så inte är fallet blir det nu möjligt för enskilda kommuner och landsting att fortsätta att låna till driften om man underlåter att reglera underskottet respektive t.ex. skriver upp värdet på tillgångar. Enligt utskottets mening bör lagförslaget utformas så att det direkt framgår att lån för driftändamål inte är tillåtet.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört bör motionerna Fi613 yrkande

5och Fi29 yrkande 1 tillstyrkas. Motionerna Fi31 yrkande 1, Fi33 yrkandena

1och 3 samt Fi34 yrkande 1 bör avstyrkas.

2.Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Utskottets bedömning som börjar med ”I följdmotion Fi34 (fp)” och slutar med ”Motionen bör avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det finns goda skäl att
införa ett balanskrav inom den kommunala sektorn. Utskottet finner att	2

mycket talar för att synnerliga skäl som grund för att frångå kravet på att	1996/97:KU7y
balansera ett uppkommet budgetunderskott bör användas med yttersta re-
striktivitet. Någon möjlighet att få frågan om synnerliga skäl prövad i dom-
stol finns dock inte enligt förslaget.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört och med bifall till motion Fi34
yrkande 1 föreslår utskottet att statsmakterna bör följa tillämpningen av ba-
lanskravet och vid behov återkomma med en precisering av begreppet syn-
nerliga skäl. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna Fi613 yrkande 5, Fi29 yrkande 1, Fi31 yrkande 1 och Fi33 yr-
kandena 1 och 3 avstyrks.

3.Kenneth Kvist (v) anser att avsnittet Utskottets bedömning bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de tidigare beslutade reglerna om reducering av de generella statsbidragen för kommuner som höjer skatten i kombination med den nu aktuella propositionens förslag om att de kommunala budgetarna skall vara balanserade försvagar den kommunala självstyrelsen. Förslaget är ytterligare ett exempel på regeringens misstro mot kommunalpolitikerna och deras förmåga att hantera kommunernas ekonomi. Eventuella misstag i detta hänseende skall bedömas i de allmänna valen och ansvaret skall utkrävas hos de förtroendevalda. Kommunernas ekonomiska självbestämmande får enligt utskottets mening inte undermineras av administrativa tvångsmedel av det slag som föreslås i propositionen. Mot denna bakgrund och med tillstyrkan till motion Fi31 yrkande 1 avstyrks propositionens förslag i vad avser ändringar i kommunallagen och kommunalförbundslagen. Motionerna Fi613 yrkande 1, Fi29 yrkande 1, Fi33 yrkandena 1 och 3 samt Fi34 yrkande 1 bör avstyrkas.

Gotab, Stockholm 1997

2