Kompletteringspropositionen

Yttrande 1991/92:SfU3

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan. 

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialförsäkringsutskottets yttrande 1991/92:SfU3y

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 28 april 1992 berett bl.a. socialförsäkringsut­skollet tillfålle att yttra sig över proposition 1991/92:150 (kompletle­ringspropositionen) bilagorna 11:1 — 11:6 jämte eventuella motioner, i vad dessa berör utskottets beredningsområde.

Socialförsäkringsutskottet vill inledningsvis erinra om att utskottet ännu inte behandlat förslaget till medelstilldelning till anslaget D 1 Bidrag till sjukförsäkringen på socialdepartementets huvudtitel i pro­position 1991/92:100. Frågan om medelstilldelning till anslaget tas upp på nytt i kompletteringspropositionen, dels i del I i bilaga 1:3 p. 2, dels i del II i bilaga 11:2 p. 7. Utskottet kommer att behandla detta anslag i belänkande 1991/92:SfUI3 med beaktande endast av de förändringar .som föreslås i bilaga 1:3 i förhållande till förslaget till medelsberäkning i budgetpropositionen. De förändringar i anslaget som föreslås i bilaga 11:2 har direkt samband med regeringens förslag rörande den kommu­nala ekonomin och bör därför behandlas av finansutskottet i det sammanhanget.

Socialförsäkringsutskollet avslår från alt yttra sig över propositionen. Däremot kommer utskoltet att yttra sig över motioner som tar upp frågor som hör till utskottets beredningsområde.

Tre motioner berör sjukförsäkringssystemet och angränsande för­månssystem,

I motionerna Fi40 av Ingvar Carlsson m,fl. (s) yrkande 4 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att regeringen inte skall lägga fram förslag lill riksdagen om två karensdagar i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen.

lan Wachtmeister m.fl. (nyd) anger i molion Fi42 som ett bättre alternativ lill karensdagar att ersättningsnivån vid sjukdom, vid arbets­skada av annan anledning än grov försummelse och vid vård av barn kan sänkas lill 80 % och vid yrkesinriktad rehabilitering till 90 %. Under de två första veckorna skall ersättning dock endast utgå med 67 %. I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande om huvud­principerna för ett enklare och bättre system för bl.a. sjukpenningför­säkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning och ersätt­ningar vid arbetsskada och yrkesinriktad rehabilitering. I yrkandena 9

I Riksdagen 1991/92. 11 saml. Nr3y


1991/92 SfU3y


och  10 begärs tillkännagivanden om all de föreslagna systemen med           1991/92:SfU3y

reducerad   sjukpenning   resp.   föräldrapenning   skall   införas   redan fr.o.m. den 1 januari 1993.

Riksdagen har nyligen på förslag av utskoltet i belänkande 1991/92:SfU8 behandlat motionsyrkanden om att karensdagar inte skall införas. Utskottet har ansett att något uttalande från riksdagens sida i frågan inte bör göras i avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som påbörjats i regeringskansliet med att utforma lösningar som med­ger införande av två karensdagar. Utskottet, som noterar att i komplet­leringspropositionen anges alt en departementspromemoria i frågan skall utarbetas och remissbehandlas, vidhåller denna uppfattning och anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 skall avslås. Vad gäller de i motion Fi42 framlagda förslagen delar utskottet regeringens bedömning i komplet­teringspropositionen att ett alternativ med sänkta nivåer inom sjukför­säkringen m.m. är fördelningspolitiskt sämre än två karensdagar. Även yrkandena 8—10 i denna molion bör avslås av riksdagen.

I motion Fi42 begärs vidare i yrkande 12 all riksdagen omedelbart skall initiera åtgärder som syftar lill effektivare och bättre resursutnytt­jande inom sjukvården genom att avskaffa landstingsmonopolet, Dag-marreformen och genom återförande av fri etableringsrätl för läkare. Enligt motionärerna ger detta en besparingseffekt under nästa budgetår på 3 miljarder kronor. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att ett syslem med fri etableringsrätl för privatpraktiserande läkare skall införas redan under nästa budgetår, vilket enligt motionärerna ger en besparingseffekt på upp mot 1 miljard kronor under del första året.

Frågor om effektivare och bättre resursutnyttjande inom hälso- och
sjukvården kommer all behandlas inom den nyligen tillkallade parla­
mentariskt sammansatta utredningen om hälso- och sjukvårdens finan­
siering och organisation (dir. 1992:30). Utredningen skall enligt sina
direktiv särskilt beakta de möjligheter lill kostnadsminskningar som
finns genom t.ex. strukturomvandling och medicinsk rationalisering,
nya organisationsformer, ökad konkurrens och höjd produktivitet.
Vidare har en särskild utredare tillkallats med uppgift alt göra en
översyn av läkarvårdslaxan (dir. 1992:29). Översynen skall ske med
utgångspunkt i att ett system med husläkare över hela landet införs
senast fr.o.m. år 1995. I denna fråga har en rapport (Ds 1992:11)
Husläkare — för kontinuitet och trygghet i vården lagts fram av en
särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet. Utskottet, som vill
erinra om att i regeringsförklaringen angivils att fri etableringsrätl för
läkare successivt kommer all införas, anser att resultatet av pågående
utredningsarbete bör avvaktas innan några uttalanden görs av riksda­
gen om hälso- och sjukvårdens framtida organisation och finansiering.
Såvitt avser de i motionen angivna besparingarna vill utskottet erinra
om att systemet med återkommande avtal mellan staten och sjukvårds­
huvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen (det s.k. Dagmar-
systemet) tillkom bl.a. för att staten skulle få kontroll över sjukförsäk­
ringens snabbt ökande utgifter för sjukvård. Huruvida det inom både                   '.
sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården skulle gå att göra bespa-


 


ringar av den storleksordning som motionärerna beräknat, om deras            1991/92:SfU3y

förslag genomförs, torde inte vara möjligt alt förutsäga. Motionärerna

har inte  heller lämnat något underlag för sina beräkningar. Molion

Fi42 yrkandena  12 och  13 bör på grund av det anförda lämnas utan

åtgärd.

Två motioner berör åtgärder på pensionsområdet i syfte att minska arbetslösheten. I motion Fi74 av Bo Finnkvisl m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att förutsättningarna för införande av ett system med äldreavgångar eller s.k. arbetspension bör prövas med utgångs­punkt i de resonemang som fördes i samband med pensionsberedning­ens belänkande (SoU 1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsål­der. I motion Fi44 yrkande 7 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att antingen en tidsbegränsad sänkning av pen­sionsåldern skulle kunna genomföras, eller alt en möjlighet skulle kunna införas för alla som fyller 62, 63 eller 64 år under år 1993 att pensionera sig under detta år.

En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har tillkallats (dir. 1991:102) med uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension och de inkomna re­missvaren utarbeta förslag till nytt system för den allmänna pensioner­ingen. Enligt vad utskottet erfarit överväger arbetsgruppen även frågor om rörlig pensionsålder. Arbetsgruppen, som enligt direktiven skulle redovisa sina förslag under mars månad 1992, kommer att redovisa dessa senare under året. Utskoltet anser att finansutskottet med hänvis­ning till del pågående utredningsarbetet bör föreslå riksdagen att avslå motionerna Fi44 yrkande 7 och Fi74.

I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 29—31 begärs att resurserna för vuxenstudiestöd ökas med 330 milj.kr. Motionärerna anser att medlen — för alt få största effekt i rådande konjunkturläge — bör fördelas med 50 milj.kr. till timersättning för grundläggande vuxenutbildning, 230 milj.kr. till korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. till uppsökande verksamhet och för utbildning av studieorganisatörer.

Utskottet har i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1991/92:SfU9 behandlat regeringens förslag i budgetpropositionen bila­ga 9 (utbildningsdepartementet) till medelstilldelning för budgetåret 1992/93 till anslagen F 4 Vuxenstudiestöd m.m. och F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar. Därvid har utskottet avstyrkt även mo­tionsförslag (s) om alt ytterligare 150 milj.kr. skulle anslås för korttids-studiestöd och 75 milj.kr. för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och för planering av uppsökande verksamhet och utbildning av fackli­ga studieorganisatörer.

Under anslaget F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar har under innevarande budgetår anslagits medel för timersättning till ele­ver i grundläggande vuxenutbildning (grundvux). Fr.o.m. nästa budget­år upphör grundvux som egen skolform och inordnas i den grundläg­gande vuxenutbildningen i komvux. Medel för timersättning vid grundvuxstudier  har därför inte beräknats  under anslaget för nästa


 


budgetår, ulan deltagare i sådan utbildning kommer att erhålla samma         1991/92:SfU3y

stöd  som  övriga  komvuxelever,  nämligen   korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd och studiemedel.

Förslag om ett utskottsinitiativ till omfördelning av medel från anslaget F 4 till anslaget F 5 för all studerande i grundvux även fortsättningsvis skulle kunna erhålla timersättning vid studierna väck­tes av en minoritet i utskottet vid behandlingen av anslagen för nästa budgetår. Utskottet beslöt alt inte ta något sådant initiativ.

Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att vidhålla sitt tidigare beslut om medelstilldelning till anslagen F 4 och F 5 och avstyrker bifall lill yrkandena 29—31 i motion Fi41.

Slockholm den 19 maj 1992

På socialförsäkringsutskottels vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gusiafeson (s), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselolte Wågö (m), Widar Andersson (s), Anita Johansson (s), Martha Gårdestig (kds) och Yngve Wernersson (s).

Avvikande meningar

1. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björne­malm, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser att de delar av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "skall avslås" och på s. 4 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "molion Fi41" bort ha följande lydelse:

I kompletteringspropositionen vidhåller regeringen sin avsikt att införa ett system med två karensdagar. Det finns därför anledning upprepa vad som senast i reservation 2 till betänkande l991/92:SfU8 framhölls i denna fråga, nämligen alt införande av två karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer, låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt arbetsförmåga, tunga arbeten och som arbetar i dåliga arbetsmiljöer skulle drabbas hårt. Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå alt riksdagen med bifall till motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två karensdagar inte skall föreläggas riksdagen.

Medelstilldelningen till vuxenstudieslöd för budgetåret 1992/93 har enligt riksdagens beslut på förslag i betänkande 199l/92:SfU9 minskats med 225 milj.kr. som överförts till andra vuxenutbildningsändamål än vuxenstudieslöd.   Som   framhållits   i   reservation   3   lill   betänkande


 


199l/92:SfU9 anser utskottet att del är fel att i en situation med hög            199 l/92:SfU3y

arbetslöshet och låg tillväxt, med minskade ungdomskullar, och då internationaliseringen ställer högre krav på språkkunskaper, genomfö­ra nedskärningar på detta område. Minskningen av anslaget medför att fårre korttidsutbildade löntagare, handikappade och invandrare kan påbörja vuxenstudier. Den sammantagna effekten av reduceringen av bidragen innebär på kort sikt att arbetslösheten ökar. På längre sikt undermineras den för industrin och arbetslivet i övrigt nödvändiga kunskaps- och kompetensuppbyggnaden. Detta är enligt utskottets me­ning en orationell och orättfårdig åtgärd i ell läge när behoven av utbildning är som störst. Utskottet biträder därför förslagen i motion Fi41 att ytterligare 230 milj.kr. skall anslås för korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. för uppsökande verksamhet och utbildning av studieorgani­satörer på anslaget F 4 Vuxenstudieslöd m.m. Utskottet föreslår också att ytterligare 50 milj.kr. tillförs anslaget F 5. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för att elever i grundläggande vuxenutbildning lik­som hittills skall kunna erhålla limersättning under studierna. Kom­munerna har enligt skollagen ålagts att erbjuda grundläggande vuxen­utbildning lill de kommuninnevånare som inte har en utbildning som motsvarar vad som normalt uppnås i grundskolan. Del är då rimligt att den enskilde studeranden på ett smidigt och obyråkratiskl sätt skall kunna få ersättning för inkomstbortfallet under utbildningstiden. Ut­skottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka bifall till motion Fi41 yrkandena 29-31.

2. Leif Bergdahl (nyd) anser alt de delar av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Vad gäller" och slutar med "av riksdagen" och börjar med "Frågor om" och på s. 3 slutar med "ulan åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill efter noggranna överväganden förorda ell annat förslag än karensdagar för att komma åt missbruket inom sjukförsäkringen. Huvudprinciperna för ett sådant system, som inte bara omfattar sjuk­penningförsäkringen utan även vissa andra socialförsäkringar, är föl­jande:

100 % av lönen utges endast vid arbetsskada förorsakad av grov försummelse.

90 % av lönen utges vid aktiv, yrkesinriktad rehabilitering, arbets­marknadsutbildning med klart sikte på arbete, beredskapsarbete och som garantilön efter konkurs om man verkligen arbetar.

80 % av lönen ulgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av barn, arbetslöshet och som garanlilön efter konkurs om man inte arbetar. De första två veckorna bör ersättning utgå med 67 %. Vid upprepad sjukdom inom 14 dagar bör en sammanläggningsregel finnas.

Besparingarna till följd av utskottets förslag kan beräknas lill 6 miljarder kronor för staten och 1,8 miljarder kronor för arbetsgivarna.

Utskottet anser att det förordade systemet blir rättvisare och drabbar jämnare eftersom karensdagar enbart drabbar korllidssjuka. Systemet torde få samma effekt i hög- och lågkonjunktur. 1 en överhettad högkonjunktur  kan   man   räkna   med  en  ganska ordentlig effekt  av


 


karensdagar,  medan  i  en  lågkonjunktur, när folk är rädda om sina            1991/92:SfU3y

arbeten, karensdagarna slår mera koncentrerat mot de faktiskt sjuka. Det förordade systemet gör det också lättare att ändra arbetsskadeför­säkringen och därigenom göra nödvändiga besparingar i LAF.

Förändringsarbetet bör bedrivas med högsta prioritet, och ändringar­na inom sjukpenning- och föräldraförsäkringarna bör införas redan den 1 januari 1993.

För att få ett bättre resursutnyttjande inom sjukvården föreslår utskottet också att landstingsmonopolet och Dagmarreformen snarast avskaffas. Härigenom och genom att den fria elableringsrätten för läkarna återinförs kan man åstadkomma en besparing på uppemot 3 miljarder kronor per år. Ett system med fri etableringsrätl för privat­praktiserande läkare kommer enligt utskottets uppfattning att innebära avsevärda besparingar. Under det kommande budgetåret blir dock besparingen lägre om systemskiftet kommer lill stånd, men upp emot 1 miljard kronor.

Vad utskottet ovan anfört bör med bifall till motion Fi42 yrkandena 8—10, 12 och 13 ges regeringen till känna.


 

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.