Godkännande av konventionen om barnets rättigheter

Yttrande 1989/90:FöU1y

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan. 

Försvarsutskottets yttrande
1989/90:FöUly

Godkännande av konventionen om
barnets rättigheter

Till socialutskottet

Socialutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att senast den 3 maj
1990 yttra sig över de delar av proposition 1989/90:107 om godkännande
av FN-konventionen om barnets rättigheter jämte eventuella motioner
som har samband med utskottets beredningsområde.

Försvarsutskottet behandlar propositionen endast såvitt gäller konventionens
artikel 38 med bestämmelser om barnets skydd vid väpnade
konflikter. På motsvarande sätt begränsar utskottet sitt yttrande rörande
de med anledning av propositionen väckta motionerna till yrkande
4 i motion 1989/90:So54 (mp) som rör nämnda artikel.

Inledning

Enligt artikel 38 i konventionen åläggs konventionsstaterna att bl.a.
vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa att personer som inte
uppnått IS års ålder inte deltar direkt i fientligheterna och att avstå
från att rekrytera en sådan person till sina väpnade styrkor. Vid
rekrytering av personer mellan 15 och 18 år skall konventionsstaterna
i första hand rekrytera dem som är äldst. Artikel 38 återspeglar i stort
redan gällande internationella norm på området såsom den utformats
bl.a. genom 1977 års tilläggsprotokoll (I och II) till 1949 års Genévekonventioner
angående skydd for krigets offer.

I motion 1989/90:So54 yrkande 4 (mp) anser motionärerna att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som
anförts om att Sverige i internationella sammanhang aktivt bör verka
for att åldersgränsen för att inte få använda barn i direkta fientligheter
höjs till 18 år.

Försvarsutskottet

Försvarsutskottet konstaterar inledningsvis, såsom också framhålls i
propositionen, att de i artikel 38 angivna åtagandena är uppfyllda i
svensk rätt. Sålunda anges i 1 § värnpliktslagen (1941:967) att svensk
man är värnpliktig fr.o.m. det kalenderår under vilket han fyller arton
år t.o.m. det under vilket han fyller fyrtiosju år. Enligt 9 § hemvärns -

1989/90

FöUly

1 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 1 y

kungörelsen (1970:304) skall den som antas som ordinarie hemvärnsman
vara svensk medborgare och under antagningsåret fylla minst 18
år. Enligt 11 § nämnd kungörelse skall den som antas som hemvärnsungdom
vara svensk medborgare och ha fyllt 15 år. Enligt av överbefälhavaren
meddelade föreskrifter får sådan ungdom utbildas i strid
tidigast det år vederbörande fyller 18 år. I 13 a § kungörelsen
(1970:301) om frivillig försvarsverksamhet föreskrivs att som personal
för tjänstgöring inom totalförsvaret får den antas som är svensk medborgare
och fyller minst 16 år eller, om tjänstgöringen avser försvarsmakten,
minst 18 år under antagningsåret.

I propositionen uppges att Sverige och ett antal andra länder i
konventionsarbetet lade fram förslag som innebar att åldersgränsen för
barns deltagande i strid skulle höjas från nuvarande 15 år enligt artikel
77 i tilläggsprotokoll I i 1949 års Genévekonventioner till en 18-årsgräns.
Trots att detta förslag stöddes av ett överväldigande flertal av de i
konventionsarbetet deltagande länderna visade det sig, uppges det i
propositionen, inte möjligt att uppnå någon förbättring av skyddet för
barn i detta hänseende.

Av i propositionen närmare redovisade skäl finner föredragande
statsrådet att övervägande skäl talar mot att Sverige i detta läge skall
avge en ensidig förklaring att Sverige åtar sig att tillämpa en högre
åldersgräns än den som artikel 38 anger.

Försvarsutskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att konventionen
i nu behandlad del skall ratificeras utan någon ensidig
förklaring från svensk sida. Däremot bör, såsom också anges i propositionen,
Sverige i lämpliga internationella organ fortsätta att verka för
en höjning av den internationella standarden vad avser åldersgränsen
för barnets skydd i väpnade konflikter. Utskottet erfar att ett sådant
arbete pågår inom Europarådets ministerkommitté och dess parlamentariska
församling. Med angivna inriktning, som har utskottets fulla
stöd, blir syftet med motion So54 yrkande 4 (mp) tillgodosett utan att
riksdagen behöver göra ett särskilt uttalande i frågan. Motionsyrkandet
bör sålunda inte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 26 april 1990
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s),
Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp), Barbro
Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér (m), Sven Lundberg (s), Karin
Wegestål (s), Ivar Virgin (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c), Jan Jennehag (vpk), Alf Egnerfors (s), Sven-Olof Petersson
(c) och Ulla Bouvin (mp).

1989/90:FöUly

2

gotrnb 96579, Stockholm 1990

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.