Godkännande av konventionen om barnets rättigheter
Yttrande 1989/90:FöU1
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.
Försvarsutskottets yttrande 1989/90:FöUly
Godkännande av konventionen om barnets rättigheter
1989/90 FöUly
Till socialutskottet
Socialutskottet har berett försvarsutskottet tillfålle att senast den 3 maj 1990 yttra sig över de delar av proposition 1989/90:107 om godkännande av FN-konventionen om barnets rättigheter jämte eventuella motioner som har samband med utskottets beredningsområde.
Försvarsutskottet behandlar propositionen endast såvitt gäller konventionens artikel 38 med bestämmelser om barnets skydd vid väpnade konflikter. På motsvarande sätt begränsar utskottet sitt yttrande rörande de med anledning av propositionen väckta motionerna till yrkande 4 i motion 1989/90:So54 (mp) som rör nämnda artikel.
Inledning
Enligt artikel 38 i konventionen åläggs konventionsstatema att bl.a. vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa att personer som inte uppnått 15 års ålder inte deltar direkt i fientlighetema och att avstå från att rekrytera en sådan person till sina väpnade styrkor. Vid rekrytering av personer mellan 15 och 18 år skall konventionsstaterna i första hand rekrytera dem som är äldst. Artikel 38 återspeglar i stort redan gällande internationella norm på området såsom den utformats bl.a. genom 1977 års tilläggsprotokoll (I och II) till 1949 års Genéve-konventioner angående skydd för krigets offer.
I motion 1989/90:So54 yrkande 4 (mp) anser motionärerna att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförts om att Sverige i internationella sammanhang aktivt bör verka för att åldersgränsen för att inte få använda barn i direkta fientligheter höjs till 18 år.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet konstaterar inledningsvis, såsom också framhålls i propositionen, att de i artikel 38 angivna åtagandena är uppfyllda i svensk rätt. Sålunda anges i 1 § värnpliktslagen (1941:967) att svensk man är värnpliktig fr.o.m. det kalenderår under vilket han fyller arton år t.o.m. det under vilket han fyller fyrtiosju år. Enligt 9 § hemvärns-
1 Riksdagen 1989190. 10 saml. Nr 1 y
kungörelsen (1970:304) skall den som antas som ordinarie hemvärns- 1989/90:FöUly man vara svensk medborgare och under antagningsåret fylla minst 18 år. Enligt 11 § nämnd kungörelse skall den som antas som hemvärnsungdom vara svensk medborgare och ha fyllt 15 år. Enligt av överbe-fålhavaren meddelade föreskrifter får sådan ungdom utbildas i strid tidigast det år vederbörande fyller ISår.I 13a§ kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet föreskrivs att som personal för tjänstgöring inom totalförsvaret får den antas som är svensk medborgare och fyller minst 16 år eller, om tjänstgöringen avser försvarsmakten, minst 18 år under antagningsåret.
I propositionen uppges att Sverige och ett antal andra länder i konventionsarbetet lade fram förslag som innebar att åldersgränsen för barns deltagande i strid skulle höjas från nuvarande 15 år enligt artikel 77 i tilläggsprotokoll I i 1949 års Genévekonventioner till en 18-års-gräns. Trots att detta förslag stöddes av ett överväldigande flertal av de i konventionsarbetet deltagande länderna visade det sig, uppges det i propositionen, inte möjligt att uppnå någon förbättring av skyddet för barn i detta hänseende.
Av i propositionen närmare redovisade skäl finner föredragande statsrådet att övervägande skäl talar mot att Sverige i detta läge skall avge en ensidig förklaring att Sverige åtar sig att tillämpa en högre åldersgräns än den som artikel 38 anger.
Försvarsutskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att konventionen i nu behandlad del skall ratificeras utan någon ensidig förklaring från svensk sida. Däremot bör, såsom också anges i propositionen, Sverige i lämpliga internationella organ fortsätta att verka för en höjning av den internationella standarden vad avser åldersgränsen för barnets skydd i väpnade konflikter. Utskottet erfar att ett sådant arbete pågår inom Europarådets ministerkommitté och dess parlamentariska församling. Med angivna inriktning, som har utskottets fulla stöd, blir syftet med motion So54 yrkande 4 (mp) tillgodosett utan att riksdagen behöver göra ett sårskilt uttalande i frågan. Motionsyrkandet bör sålunda inte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 26 april 1990 På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar Björk (s), Irene Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér (m), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (vpk), Alf Egnerfors (s), Sven-Olof Petersson (c) och Ulla Bouvin (mp).
gotab 96579, Stockholm 1990
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.