Godkännande av FN-konventionen om barnets rättigheter

Yttrande 1989/90:UU3y

Utrikesutskottets yttrande
1989/90:UU3y

Godkännande av FN-konventionen om

barnets rättigheter 1988/89

UU3y

Till Socialutskottet

Socialutskottet har med beslut den 3 april 1990 berett utrikesutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:107 jämte motioner.

Utrikesutskottet tillstyrker att riksdagen godkänner FN-konventionen
om barnets rättigheter med det förbehåll avseende konventionens
artikel 37 c som föreslås i propositionen.

Beträffande motionerna vill utskottet yttra sig över yrkandena 3 och
5 i motion So53. Utskottet önskar därtill lägga några synpunkter på
uppföljningen av konventionen.

Utrikesutskottet har under en följd av år behandlat frågor rörande
barns rättigheter (senast i betänkande 1989/90:UU5 om mänskliga
rättigheter).

Inom ramen för utskottets årliga behandling av regeringens budgetförslag
för det internationella utvecklingssamarbetet tas frågan upp om
insatser till förmån för barn såväl bilateralt som genom internationella
organisationer (senast i 1989/90:UU15). Utskottet konstaterade då som
svar på en motion från centerpartiet att barnen har en central roll som
mottagare av svenskt bistånd. Utskottet framförde vidare: "Sverige har
länge varit en av de två största bidragsgivarna till FN:s barnfond
UNICEF. Samtidigt som vi ger stora bidrag har Sverige i UNICEF:s
styrelse arbetat för att barnfondens verksamhet skall utvidgas genom
fondens samarbetsländer, andra FN-organ och internationella organisationer.

Eftersom mer än halva befolkningen i ett u-land är just barn
kommer barnen också i hög grad i åtnjutande av alla andra former av
bistånd som Sverige ger, såväl bilateralt som multilateralt. Exempel på
åtgärder som direkt syftar till att förbättra barnens förutsättningar är
det svenska stödet till primärhälsovård, AIDS-bekämpning och -kontroll,
familjeplanering, nutrition, vatten och sanitet m.m.

Sverige har redan tagit initiativ till ett särskilt toppmöte om barnens
villkor. Mötet skall äga rum i början av FN:s generalförsamling i
september 1990. Förhoppningen är att detta möte skall få konkreta
resultat dels genom att barnkonventionens ratificering och tillämpning
påskyndas, dels i form av åtaganden i barnkonventionens anda."

De bestämmelser om barns rättigheter som återfinns i konventionen
söker regeringen redan efterleva i biståndssamarbete med olika motta- 1

1 Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr3y

garlander och i vårt biståndssamarbete med andra givar- och mottagarländer
inom ramen för de internationella organisationerna. Utskottet
utgår från att regeringen även framgent i hög grad kommer att tillse att
bestämmelserna om barnens rättigheter beaktas i det statliga biståndssamarbetet.

Det är vidare utskottets övertygelse att den svenska regeringen även i
arbetet på att främja respekten för mänskliga rättigheter kommer att
beakta konventionens bestämmelser. Utskottet välkomnar att FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna vid sitt 46:e möte beslutade
att föra upp barnkonventionens efterlevnad och status som en ny
punkt på kommissionens dagordning. Kommissionens beslut om ett
aktionsprogram för att förhindra handel med barn, barnprostitution
och barnpornografi och att tillsätta en rapportör för dessa frågor är
även viktiga steg i arbetet på att praktiskt genomföra barnkonventionen.

Det är däremot att beklaga att det inte har kunna gå att få FN:s
medlemsstater att acceptera ett starkare skydd för barn i väpnade
konflikter än vad som festslås i konventionens paragraf 38. Sverige
som deltagit i arbetet på att utforma konventionen arbetade aktivt på
att få den åldersgräns för barns deltagande i strid som satts till 15 år
höjd till en 18-årsgräns. Utskottet stöder vad som framförs i propositionen
om att Sverige bör fortsätta verka för en höjning av åldersgränsen
för barns deltagande i strid. Fora där frågan kommer att kunna tas upp
är det årliga San Remo-symposiet om humanitär rätt, det sjätte utskottet
under 1990 års generalförsamling samt 1991 års internationella
Röda kors-konferens. Regeringen kommer även att agera för att frågan
kommer att tas upp inom ramen för de diplomatkonferenser om
internationell humanitär rätt i väpnade konflikter som äger rum med
syfte att utveckla 1949 års Röda kors-konventioner.

Vad gäller en nordisk åtgärdsplan avseende uppföljning och efterlevnad
av FN:s barnkonvention som tas upp i motion 1989/90:SoU53 får
utskottet konstatera att ett enigt råd beslutade rekommendera Nordiska
ministerrådet att utarbeta och framlägga denna plan. Utskottet utgår
ifrån att Sveriges regering är pådrivande i denna fråga så att planen
skyndsamt kan framläggas. Enligt vad som framförts i det medlemsförslag
som låg till grund för rådets beslut skall åtgärdsförslaget innehålla
en juridisk del som skall undersöka möjligheterna till harmonisering
och anpassning av berörda lagar i de olika nordiska länderna. Detta
välkomnas av utskottet som en del av det löpande arbetet inom
Norden, syftande till ökad lagharmonisering och rättsgemenskap.

Mot bakgrund av det ovan sagda avstyrks yrkande 3 i motion So53
medan yrkande 5 i samma motion får anses besvarad.

1988/89:UU3y

2

Stockholm den 26 april 1990
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Margaretha af Ugglas (m), Karl-Erik
Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink
(vpk), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Eva Björne (m),
Karin Söder (c), Arne Mellqvist (s), Margareta Israelsson (s), Håkan
Holmberg (fp) och Marianne Samuelsson (mp).

Avvikande meningar

1. Konventionens artikel 37 c

Birgitta Hambraeus och Karin Söder (båda c) anser att den del av
utrikesutskottets yttrande på s. 1 som börjar med "Utrikesutskottet
tillstyrker" och slutar med "i propositionen." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet tillstyrker att riksdagen godkänner FN-konventionen
om barnets rättigheter dock utan det förbehåll avseende konventionens
artikel 37 c som föreslås i propositionen.

Under arbetet med konventionen har ett omfattande och lyckat
samarbete ägt rum mellan länder med stora kulturella och religiösa
skillnader. En reservation från Sveriges sida skulle kunna äventyra
helheten i ratificeringsarbetet med konventionen, då andra länder
därmed kan anse det acceptabelt att ange förbehåll på punkter av
betydligt större omfattning än artikel 37 c.

Vi anser att lagen om kriminalvård i anstalt i princip fyller de krav
konventionen ställer när det gäller den unges bästa vid fall av förvarstagande.

2. Barnens rätt i biståndssamarbetet

Birgitta Hambraeus och Karin Söder (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 2 som börjar med "De bestämmelser" och
slutar med "statliga biståndssamarbetet." bort ha följande lydelse:

Den materiella utvecklingen har sedan mitten av 1980-talet varit
negativ i flera av de fattigaste, skuldtyngda staterna. De betalar mer i
kapitaltjänst till de rika länderna än de får i bistånd.

Internationella valutafondens och Världsbankens strukturanpassningsprogram
som Sverige stöder har ytterligare belastat de sårbaraste
grupperna dit barnen hör. Bl.a. har skolundervisning och hälsovård
blivit lidande. Särskilt flickorna får kortare undervisning eftersom de
måste se efter småsyskonen när föräldrarna tvingas arbeta ännu hårda -

1988/89: UU3y

3

re för att uppehålla livet. UNICEF och flera enskilda organisationer,
bl.a. kyrkorna, har framfört allvarlig kritik som Världsbanken tycks ha
tagit intryck av.

Det är väsentligt att regeringen prioriterar efterlevnaden av de
bestämmelser om barns rättigheter som återfinns i konventionen i allt
biståndssamarbete med andra givar- och mottagarländer inom ramen
för de internationella organisationerna. Detta bör ges regeringen till
känna.

1988/89:UU3y

gotab 96625. Stockholm 1990

4