Godkännande av FN-konvention om barnets rättigheter (Yttrande 1989/90:KU8y)

Konstitutionsutskottets yttrande
1989/90: KU8y

Godkännande av FN-konvention om

barnets rättigheter 1989/90

KU8y

Till socialutskottet

Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1989/90:107 om godkännande av FN-konventionen
om barnets rättigheter. Med anledning av propositionen har sju motioner
väckts. I motion So54 yrkande 2 (mp) begärs att principen om
barnets bästa skall regleras i grundlag. I två motionsyrkanden — So49
yrkande 2 (m) och So55 yrkande 3 (c) — tas upp frågan om 18-årsgräns
vad gäller utnyttjande av barn i pornografiska sammanhang.
Också motion Kr5 yrkande 8 (m), som av kulturutskottet överlämnats
till socialutskottet, tar upp denna fråga. I motion So54 yrkande 3 (mp)
begärs att riksdagen omedelbart beslutar att koncessionssystemet för
lokala kabelledningar skall omfatta alla typer av satelliter. Vidare
begärs i motion So50 yrkande 2 (vpk) en ändring av 7 kap. 4 §
sekretesslagen så att barn inte hindras att få vetskap om sina biologiska
föräldrar. Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till dessa frågor.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen med visst förbehåll godkänner en
av Förenta nationernas generalförsamling den 20 november 1989 antagen
konvention om barnets rättigheter. Konventionen som undertecknades
av Sverige den 26 januari 1990 — samma dag som den öppnades
för undertecknande — förutsätter ratifikation för att bli gällande.
Konventionen innehåller bestämmelser avsedda att tillförsäkra barn
grundläggande rättigheter och att bereda barn skydd mot övergrepp
och utnyttjande. Tillträdet till konventionen föranleder enligt vad
föredragande statsrådet uttalar i propositionen inga ändringar i gällande
lagstiftning.

1 Riksdagen 1989190. 4 Sami. Nr 8y

Utskottet

1989/90: KU8y

1. Grundlagsstadgande om barnets bästa

I konventionens artikel 3 punkt 1 slås fast att vid alla åtgärder som
rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet. Principen gäller
åtgärder som vidtas av offentliga organ men också sådana som vidtas av
privata sociala välfärdsinstitutioner. Enligt propositionen är tillämpningen
av denna princip naturligtvis en lagstiftningsfråga men i hög
grad också en fråga om tillämpning av lagstiftningen och praktiskt
handlande över huvud taget. Att barnets bästa skall komma i främsta
rummet utesluter inte att även andra hänsyn får tas men innebär att
vad som bäst gagnar barnet i första hand skall vara vägledande.

Principen om barnets bästa är en utgångspunkt i svensk lagstiftning
rörande barn och ungdomar och är förankrad i grundlagen genom
bestämmelserna i 1 kap. 2 § regeringsformen om att det grundläggande
målet för den offentliga verksamheten skall vara den enskildes
välfärd i olika avseenden. — Principen om barnets bästa framgår
uttryckligen t.ex. av vårdnadsreglerna i föräldrabalkens 6 kap. och av
27 § socialtjänstlagen men finns också uttryckt på annat sätt i olika
förhållandevis väsensskilda sammanhang.

I motion So54 av Anita Stenberg m.fl. (mp) framhålls att den
princip som kommer till uttryck i artikel 3 punkt 1 är så viktig och
överordnad att den bör grundlagsfästas i svensk rätt (yrkande 2).

Frågan om detta bör komma till uttryck i form av ett målsättningsstadgande
enligt 1 kap. 2 § regeringsformen eller som en tvingande grundläggande
rättighet i 2 kap. regeringsformen bör enligt motionärerna
utredas av regeringen.

Principen om barnets bästa är en av utgångspunkterna för den
offentliga verksamheten i Sverige. Målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 §
regeringsformen ger uttryck för detta genom att det allmänna åläggs att
särskilt verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.
Mot denna bakgrund saknas det enligt utskottet anledning att
ytterligare befästa principen genom en särskild målsättningsbestämmelse
i regeringsformen. Ej heller anser utskottet det påkallat att utöka
bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. regeringsformen
med en bestämmelse om barnets bästa. Konstitutionsutskottet
föreslår således att motion So54 yrkande 2 avstyrks.

2. Barnets skydd mot att utnyttjas i pornografiskt material

I konventionens artikel 34 åtar sig konventionsstaterna att skydda
barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

För detta ändamål skall staterna särskilt vidta alla lämpliga nationella,
bilaterala och multinationella åtgärder för att förhindra bl.a. att barn
utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material
(punkt c). Med barn avses enligt artikel 1 varje människa under 18 år
om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för
barnet. 2

Spridande av pornografi där barn är avbildade omfattas av 16 kap.
10 a § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse skall den som skildrar
barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller som sprider
sådan bild dömas för barnpornografibrott om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är försvarlig. En sådan gärning som begås
genom tryckt skrift skall enligt 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen
anses som tryckfrihetsbrott. I bestämmelserna uppställs inte någon fast
åldersgräns när det gäller att bestämma vad som avses med barn. Enligt
förarbetena avses med barn en person vars könsmognadsprocess inte är
avslutad (prop. 1978/79:179, KU 1978/79:33 och KU 1979/80:1). Anledningen
till att man i lagstiftningen inte har någon bestämd åldersgräns
är att en sådan i vissa fall skulle göra det nödvändigt att fastställa
barnets identitet och att man velat undvika den ytterligare integritetskränkning
som en sådan identifiering skulle innebära.

Justitiekanslern har i remissyttrande över konventionen sammanfattningsvis
funnit att innehållet i den aktuella bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen
inte utgör något hinder mot en svensk ratificering av
konventionen. Han har emellertid tillagt att det kan vara lämpligt om
konventionsarbetet tas till intäkt för en översyn av frågan om åldersgräns
när det gäller barnpornografi. Önskvärt vore att lagstiftningens
skydd i vart fall kunde utvidgas till att omfatta även unga människor
vars könsmognadsprocess är avslutad men som uppenbarligen i övrigt
fortfarande befinner sig i den utvecklingsprocess i stort som utgör
motiv för lagstiftningens skyddsbestämmelser på det aktuella området.

I propositionen hänvisas bl.a. till annan lagstiftning än den här
aktuella som ger möjlighet att förhindra utnyttjande för barnpornografi,
t.ex. vissa bestämmelser i lagen om vård av unga (LVU) och
arbetsmiljölagen. Föredragande statsrådet framhåller att skillnaden
mellan konventionens 18-årsregel och definitionen av barn i 16 kap.
10 a § brottsbalken huvudsakligen är av formellt slag och i praktiken
torde samma åldersgrupper avses. Det måste vidare enligt propositionen
observeras att konventionen inte uppställer något direkt krav på
straffrättslig lagstiftning mot här aktuella företeelser. Statsrådets slutsats
blir att en svensk anslutning till konventionen i denna del inte torde
kräva lagändringar i sådana frågor som aktualiseras i artikel 34 punkt
c. Han tillägger dock att detta inte utesluter att det kan finnas behov av
en översyn av de nuvarande reglerna. Förnyade överväganden gällande
de straffrättsliga reglernas utformning bör emellertid enligt hans mening
göras utifrån mer allmänna utgångspunkter än dem som följer av
konventionen som sådan.

Konstitutionsutskottet har nyligen i ett yttrande till kulturutskottet
över proposition 1989/90:70 om våldsskildringar i rörliga bilder m.m.
framhållit — med anledning av motion Kr5 yrkande 8 av Ingrid
Sundberg m.fl. (m) — att frågan om 18-årsgräns vid barnpornografibrott
lämpligen bör avgöras vid behandlingen av det nu aktuella
ärendet (1989/90:KU7y). Motionärerna anför att straffbestämmelserna
om barnpornografibrott bör utformas så att pornografiskt material med
agerande personer under 18 år inte får säljas eller produceras i
Sverige. Motionärerna menar att den nuvarande åldersgränsen är den -

1989/90:KU8y

1* Riksdagen 1989/90. 4 Sami. Nr 8y

samma som för sexuellt umgänge — 15 år — och att den bör höjas till
18 år. Det är enligt motionärerna skillnad mellan att vara mogen för
sexuellt umgänge och att vara mogen att bestämma om man vill
exponera sig i pornografiska sammanhang.

I motion So49 av Sten Svensson m.fl. (m) framhålls att det är en
minst sagt bedräglig bedömningsgrund att bedömningen av vad som
skall anses vara barnpornografi eller inte baseras på de agerandes
synliga könsmognad. Om Sverige skall följa konventionens krav måste
lagstiftningen ändras och bli specifik. Motionärerna yrkar därför att
riksdagen för att uppfylla konventionens krav i artikel 34 beslutar om
en åldersgräns på 18 år för barn i pornografiska sammanhang
(yrkande 2). I motion So55 av Ulla Tillander m.fl. (c) framhålls att
vissa barn inte är skyddade i svensk lag mot utnyttjande i pornografiska
sammanhang eftersom det i varje enskilt fall görs bedömningar om
könsmognaden. För klarhetens skull bör enligt motionärerna även i
Sverige en 18-årsgräns gälla i dessa sammanhang och införas i 16 kap.
10 a § brottsbalken.

Utskottet delar justitiekanslerns och departementschefens uppfattning
att det inte krävs lagändringar på det aktuella området för att
konventionen i denna del skall kunna godkännas.

Enligt utskottets mening skulle en lagstadgad 18-årsgräns kunna leda
till icke önskvärda integritetskränkningar vad gäller det avbildade
barnets identitet. Utskottet är således inte berett att förorda att en
sådan gräns införs. Utskottet vill emellertid framhålla att det som
justitiekanslern uttalat finns ett behov av att kunna utvidga lagstiftningens
skydd mot att barn utnyttjas i barnpornografi till att omfatta
en större grupp barn än som nu berörs. Som anförs i propositionen
kan det finnas anledning att göra en översyn av de nuvarande reglerna
på det område som omfattas av den aktuella konventionsbestämmelsen.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår konstitutionsutskottet att
socialutskottet avstyrker motionerna Kr5 yrkande 8, So49 yrkande 2
och So55 yrkande 3.

3. Barnets skydd mot skadlig information

Enligt artikel 17 punkt e skall konventionsstaterna uppmuntra utvecklingen
av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information
och material som är till skada för barnets välfärd.

Sverige har undertecknat men ännu inte ratificerat Europarådets
konvention om gränsöverskridande television. Konventionen innehåller
minimiregler för för innehållet i gränsöverskridande TV-sändningar.
Vissa av dessa regler tar särskilt sikte på att skydda barns och
ungdomars intresse. Sålunda stadgas i artikel 7 punkt 2 att program
som kan skada barns eller ungdomars kroppsliga, själsliga eller moraliska
utveckling inte får sändas på tider då det är troligt att barn och
ungdomar ser programmen. I artikel 11 punkt 3 stadgas att reklamin -

1989/90:KU8y

slag sorn riktar sig till barn eller där barn förekommer inte får
innehålla något som kan skada barns intressen och skall ta hänsyn till
barns särskilda känslighet.

I lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (kabellagen) regleras
rätten att vidaresända programkanaler från satelliter i fast trafik och att
göra egensändningar i kabelnät som når fler än 100 bostäder. Enligt
lagen fordras tillstånd för sådana vidaresändningar. Frågor om tillstånd
prövas av kabelnämnden. Kabelnämnden har i beslut i februari 1989
funnit att medelefiéktsatelliten Astra inte var att anse som satellit i fast
trafik och att sändningarna därifrån genom kabelnät inte krävde tillstånd
enligt kabellagen.

Konstitutionsutskottet har under hösten 1989 med anledning av
motioner från allmän motionstid behandlat frågan om reglerna för
vidaresändning inom satellit- och kabel-TV-området (1989/90:KU8).
Konstitutionsutskottet uttalade att i avvaktan på resultatet av radiolagsutredningens
arbete borde ställning nu inte tas till motionskravet om
att regler inom satellit- och kabel-TV-området skall omfatta alla typer
av satellitsändningar. Två reservationer (vpk resp. mp) förekom.

I motion So54 av Anita Stenberg m.fl. (mp) framförs att det i dag
. inte finns något skydd mot våldsförhärligande TV-program som sänds
via satellit. Motionärerna framhåller att kabelnämndens beslut i februari
1989 i princip innebär att ingen satellittyp längre omfattas av
kabellagens koncessionssystem. Det är enligt motionärerna oacceptabelt
att det råder helt olika förutsättningar och regler för lokala
egensändningar i kabelnät och satellitsändningar som distribueras i
kabelnät. Riksdagen bör därför omedelbart besluta att koncessionssystemet
för lokala kabelsändningar skall omfatta alla satellittyper (yrkande
3).

Konstitutionsutskottet kommer under nästa riksmöte att behandla
vissa frågor som hör samman med utvecklingen på satellitområdet.
Utskottet har inte funnit anledning att föreslå bifall till det nu aktuella
motionsyrkandet, dvs. motion So54 yrkande 3.

4. Barnets rätt att få vetskap om sina föräldrar

Enligt artikel 7 har barnet, så långt det är möjligt, rätt att fa vetskap
om sina föräldrar. Reglerna i föräldrabalken om faderskap till barn
och socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap bygger
också på att faderskap till barn i görligaste mån skall fastställas.

Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom
socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
honom närstående lider men. Regeringsrätten har i ett par avgöranden
(RÄ 1987 not 543 samt dom den 7 juni 1989 mål nr 1465-1989)
beslutat att inte ändra överklagade domar, varigenom uppgift i faderskapsakt
resp. barnavårdsakt rörande faderskap med stöd av 7 kap. 4 §
sekretesslagen inte lämnats ut till det berörda barnet.

1989/90:KU8y

I motion So50 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (vpk) framförs att
det som en följd av att Sverige skriver under konventionen måste
införas en undantagsbestämmelse i 7 kap. 4 § sekretesslagen för den
som vill få kunskap om sina föräldrar.

Den rätt att få vetskap om föräldrar som konventionen stadgar
tillgodoses i svensk lagstiftning bl.a. genom den långtgående skyldigheten
för socialtjänsten att i oklara fåll utreda faderskap och i barnets
intresse få faderskapet fastställt. Det förhållandet att sekretesslagen i
undantagsfall kan lägga hinder i vägen för vetskap om vilka uppgifter
som kommit fram i en faderskapsutredning eller liknande utgör enligt
utskottets mening inte hinder för godkännande av konventionen i
denna del.

Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att intresset av
att en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd i
möjligaste utsträckning kan tillgodoses. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att barnets intresse av att få sådan vetskap har beaktats i
inseminationslagen (1984:1140) som ger ett barn som avlats genom
insemination rätt att självt få del av uppgifter om spermagivaren under
förutsättning att barnet nått tillräcklig mognad. Enligt utskottets mening
finns det anledning för regeringen att i lämpligt sammanhang
överväga en ändring av sekretesslagen för att tillgodose det nämnda
intresset.

Konstitutionsutskottet, som dock är inte berett att nu förorda den
yrkade lagändringen, föreslår att socialutskottet avstyrker motion So55
yrkande 2.

Stockholm den 3 maj 1990
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m). Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp)*, Bertil Fiskesjö (c),
Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s),
Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp),
Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp) och
Ulla Pettersson (s).

*Ej närvarande vid justeringen.

1989/90:KU8y

Avvikande meningar

1989/90: KU8y

1. Grundlagsstadgande om barnets bästa

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anser att den del av
utskottets yttrande i rubricerat avsnitt som börjar med "Mot denna
bakgrund" och slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen ger emellertid
inte uttryck för att det är barnets bästa som skall komma i främsta
rummet i det allmännas verksamhet. Det är enligt utskottets mening
inte ovanligt att andra intressen tillgodoses på bekostnad av vad som
kan anses vara bäst för barnet. Utskottet anser att principen om att
barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör
barn är viktig och av så överordnad betydelse att den bör grundlagsfästas.
Frågan om bestämmelsen bör utformas som ett målsättningsstadgande
eller som en tvingande grundläggande rättighet enligt 2 kap.
regeringsformen bör utredas av regeringen. Enligt utskottets mening
bör ett lagförslag föreläggas riksdagen så att den ifrågavarande bestämmelsen
skall kunna träda i kraft under nästa valperiod. Detta bör ges
regeringen till känna.

Konstitutionsutskottet föreslår således att socialutskottet tillstyrker
motion So54 yrkande 2.

2. Barnets skydd mot skadlig information

Hans Leghammar (mp) anser att den del av utskottets yttrande i
rubricerat avsnitt som börjar med "Konstitutionsutskottet, kommer"
och slutar med "motion So54 yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär konventionsåtagandet att barn måste
få ett bättre skydd mot våldsförhärligande filmer och TV-program
som sänds via satellit. I dag saknas på grund av kabelnämndens beslut i
februari 1989 allt sådant skydd. Det är oacceptabelt att det råder helt
olika förutsättningar och regler för lokala egensändningar i kabelnät
och satellitsändningar som distribueras i kabelnät. Enligt utskottets
mening måste alla satellittyper föras in under kabellagen så att reglerna
avsedda att begränsa förekomsten av reklam, våld, pornografi och
rashets åter kan tillämpas. Det regellösa tillståndet som nu råder kan
inte accepteras. Åtgärder måste vidtas omedelbart. Det finns inte någon
som helst anledning att t.ex. avvakta radiolagsutredningens arbete.

Konstitutionsutskottet föreslår således att socialutskottet med tillstyrkande
av motion So54 yrkande 3 hemställer att riksdagen antar följande
två lagförslag.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:677)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Föreslagen lydelse
2 §2

Nuvarande lydelse

I lagen förstås med radiosändning,
trådsändning och radioprogram
detsamma som i radiolagen
(1966:755). Vidare förstås med
kabelnät: anläggning för lokala
kabelsändningar,
kanal: det genom frekvensangivelse
eller på annat därmed jämförligt
sätt särskilt bestämda utrymme
i ett kabelnät som behövs
för sändning av radioprogram,
programkanal: det samlade utbud
av radioprogram som under
en gemensam beteckning sänds i
en kanal,

vidaresändning: samtidig och
oförändrad återutsändning av en
sändning,
satellitsändning: vidaresändning
av programkanaler från satelliter i
fast trafik,

egensändning: sändning av annat
slag än vidaresändning.

vidaresändning: samtidig och
oförändrad återutsändning av en
sändning,
satellitsändning: vidaresändning
av programkanaler från satelliter,

egensändning: sändning av annat
slag än vidaresändning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Lagen omtryckt 1985:1056.

2 Senaste lydelse 1986:1216.

1989/90: KU8y

Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5 a § lagen (1966:755)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5a §

Radioprogram i rundradiosändning
som har tagits emot i centralantennanläggning
Sr utan särskilt
tillstånd sändas vidare till
mottagare inom fastighet som är
ansluten till anläggningen.

Radioprogram i rundradiosändning
som har tagits emot i centralantennanläggning
Sr utan särskilt
tillsSnd sändas vidare till
mottagare inom fastighet som är
ansluten till anläggningen. Detta
gäller dock inte radioprogram i
rundradiosändning frän satellit om
vidaresändningen sker till bostäder
och når fler än 100 bostäder.

Om rätt finländska televisionsprogram.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Lagen omtryckt 1986:1209.

1989/90: KU8y

Stockholm 1990

Godkännande av FN-konvention om barnets rättigheter

Yttranden

Yttranden