Förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet

Yttrande 1990/91:JoU8

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Jordbruksutskottets yttrande 1990/91: Jo U8y

Förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 9 april 1991 berett jordbruksutskottet tillfålle att senast den 2 maj 1991 avge yttrande över proposition 1990/91:147 om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet jämte motioner.

Propositionen

1 proposition 1990/91:147 föreslår regeringen att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.

Motioner

l yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:   •

1990/91 :N 100 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:147,

1990/91 :N 101 av Roland Sundgren m,n, (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstiftningen om konkurrens på livsmedelsområdet systematiskt utformas så att man ej diskriminerar en företagsform framför en annan.

1990/91 :N 102 av Sven Eric Lorentzon m.H. (m) vari yrkas

2, att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del hos regeringen begär nytt förslag till förbud mot exportsamverkan mellan näringsidkare,

1990/91 :N 103 av Lars Norberg m,n. (mp) vari yrkas

1, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att cn konkurrenslag beträffande förädling och försäljning av jordbruksprodukter skall samordnas med övrig konkurrenslagstiftning, särskilt när det gäller livsmedelshandeln innan föreliggande lagstiftning träder i kraft,

Riksdagen 1990/91. 16.saml. Nr8y

1990/91 JoUSy

2.    att   riksdagen   som   sin   mening  ger   regeringen   lill   känna   de     1990/9LJoU8y principer som enligt motionen bör vara vägledande vid utformning av konkurrensregler på jordbruk.sområdet,

3.    all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en konsekvensanalys av lagens verkningar skall föreligga innan den träder i kraft.

1990/91 :N 104 av Lars Werner m.fi, (v) vari yrkas

1.    att riksdagen avslår proposition 1990/91:147,

2.   att rik.sdagen som sin mening ger regeringen tiil känna vad i motionen anförts om stimulansåtgärder i syfte att öka marknadstillträdet för inhemska aktörer,

3.   att riksdagen hos regeringen begär förslag om en samlad konkurrenslagstiftning enligt vad som sägs i motionen,

4.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exportvolymer och säljbolag,

1990/91 :N 105 av Per-Ola Eriksson m.fi, (c) vari yrkas

1.    att rik.sdagen beslutar avslå proposition 1990/91:147,

2, att rik.sdagcn hos regeringen begär förslag till en samlad lagstift
ning för ökad konkurrens.

Utskottet

Allmän bakgrund

Enligt nu gällande bestämmel.ser kännetecknas marknaden på livsmedelsområdet av omfattande regleringar och stöd. Regleringen omfattar alla viktiga jordbruksprodukter och avser förutom primärledet även viss insamling och förädling. Genom regleringen upprätthålls de på administrativ väg fastställda piiserna på jordbruksprodukter. [)etta förutsätter att pristryckande import förhindras och att pristryckande överskott på den svenska marknaden avlägsnas. Regleringen består därför av två delar, nämligen ett gränsskydd och en intern marknadsreglering. Gränsskyddet upprätthålls i form av rörliga införselavgifter som syftar till atl ge en stabil prisnivå inom landet oberoende av svängningar i världsmarknadspriser. Den interna marknadsregleringen, som är någol olika utformad för skilda produkter, innebär i huvudsak att lantbrukarna — genom avgifter på all produktion — deltar i finansieringen av kostnaderna för export av de jordbruksprodukter som inte efterfrågas inom landet.

Riksdagen beslutade under våren 1990 om en ny livsmedelspolitik, som innebär en successiv avreglering av jordbruket och en övergång till ett mer marknadsinriktat system (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr. 327). Enligt rik.sdagsbeslutet skall — i avvaktan på resultatet av pågående GATT-förhandlingar — ett gränsskydd i form av rörliga inför.selavgifter behållas tills vitlare. Den interna marknadsregleringen inkl,   den   kollektiva   exportfinansieringen   skall   successivt   avvecklas

fr.o.m. den  I juli 1991. För att underlätta omställningen av jordbruket          1990/91:JoU8y

till en mer marknadsanpassad situation beslutade rik.sdagen om vissa övergång.sålgärder. Dessa åtgärder innebär bl.a. ett förenklat syslem för lönsamhetsutjämning utan exportfinansicring inom rnjölkprisrcglering-en t.o.m. den 1 juli 1995 och en tillfållig budgetfinansiering av en begrän.sad köttexport t.o.m. budgetåret 1993/94. Vidare behålls ett förenklat system för inlösen av överskott av spannmål t.o.m, budgetåret 1993/94.

Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet

I propositionen föreslås atl en ny lag införs som innehåller ett straffsanktionerat förbud mot vissa former av samverkan mellan näringsidkare inom livsmedelsområdet. Syftet med förslaget är alt motverka vissa skadliga konkurrensbegränsningar som kan uppstå efter avvecklingen av de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet och därigenom främja att vinsterna av avregleringen kommer konsumenterna lill godo.

Den föreslagna lagstiftningen skall enligl proposilionen gälla för näringsidkare vars verk.samhet avser köp av jordbruksprodukter från jordbrukare eller andra råvaruproducenter. Den skall ock.så omfatta näringsidkare som i något efterföljande produktionsled bearbetar eller förädlar sådana produkter. Den nya lagen skall däremot inte gälla verksamheten inom en koncern eller inom en ekonomisk förening som bara har jordbrukare eller andra råvaruproducenter som medlemmar (primärförening),

I tre motioner yrkas avslag på den föreslagna lagstiftningen. Enligt motionärerna i motion NIOS (c) saknas det behov av en särskild konkurrenslagstiftning på livsmedelsområdet eftersom nuvarande konkurrenslag blir tillämplig även på detta område i och med att prisregleringarna upphör den 1 juli 1991. De eventuella skadliga konkurrensbegränsningar ur konsumentsynpunkt som därvid kan uppstå kan således beivras med redan gällande lagstiftning. Motionärerna kritiserar också förslaget såsom stridande mot riksdagens livsmedelspoliliska beslut våren 1990 i fråga om såväl hantering av exportvolymer som lanlbrukskooperalionens möjligheter att på olika sätt agera. Vidare framhåller motionärerna att konkurrenskommilléns slutbetänkande borde avvaktas för att i stället söka få till stånd en generellt verkande konkurrenslagstiftning oberoende av företagsform. Mot bakgrund av det anförda begärs i motionen att propositionen avslås (yrkande I) samt förslag till en samlad lagstiftning för ökad konkurrens (yrkande 2). Åven i motion NI00 (c) yrkas att propositionen avslås. Som motivering härför framhåller motionärerna liknande synpunkter som i molion N105.

Vänsterpartiet yrkar i motion NI04 också att propositionen avslås
(yrkande I). Motionärerna är kritiska mot att regeringen i stället för
ett generellt förslag till skärpt konkurrenslagstiftning föreslår särskild
lagstiftning  för  livsmedelsproduktionen  och  dessutom endast  för en            -

begränsad del därav, nämligen primärproduktionen. Enligt motionä-

I' Riksdagen 1990/91. lösaml. Nr Hy

rerna bör olika former av marknadsdelning förbjudas, men man bör  1990/9 LJoUSy

därvid se till marknaden som helhet, 1 yrkande 3 begärs därför förslag till en samlad konkurrenslagstiftning.

Jordbruksutskottet kan försin del konstatera att avskaffandet av den interna regleringen får till följd att den konkurrensbegränsning som jordbruksprisregleringen inneburit upphör. Som utskottet framhöll i samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 (se l989/90:JoU25 s, 96 f) är en väl fungerande konkurrens en förutsättning för att reformens positiva effekter skall komma konsumenterna och samhället i övrigt till del, 1 sammanhanget framhöll utskoltet vidare att det — i perspektivet av en på längre sikt ökande internationell konkurrens — är av värde att kooperationen även i framtiden kan samverka när det gäller forskning och utveckling, viss marknadsföring och andra aktiviteter .som anses förenliga med konkurrenslagstiftning och internationella handelsavtal. Å andra sidan, framhöll ulskottet, måste ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarna innebära att företag inte kan få ta över vissa delar av denna reglering och administrera den i egen regi. Detta borde dock enligt utskottet inle hindra alt lanlbrukskooperalionen och andra enskilda aktörer får en mycket viktig roll i framtiden när det gäller att stabilisera marknaden, upprätthålla olika former av kontraktsproduklion och motverka alt årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Men också de mindre företagen måste enligt utskottet ges viss möjlighet atl samverka. Det måste också, .som ulskottet tidigare understrukit, finnas möjlighet att hantera försäljning av tillfålliga överskottskvantiteter, och det borde vara möjligt att finna former för detta som förenar behovet av samordning och utnyttjande av skalfördelar med de krav som samhället måste ställa på väl fungerande marknader. Säljbolag, också bran.schvisa, kan utgöra en lämplig form för att hantera säsongvariationer och tillfålliga mindre exportkvantiteter.

Utskottet vidhåller en positiv grundsyn när det gäller kooperativ
samverkan, -Utskottet anser dock all i fråga om förhållandena inom
jordbrukssektorn efter en avreglering måste hänsyn tas till att domine
rande aktörer — av vilket slag det vara må — inte ges möjligheter att i
privat regi överta den offentliga regleringen. Den avgörande frågan blir
då alt bedöma om den befintliga konkurrenslagstiftningen kan anses
tillräckligt effektiv för att motverka oönskade förfaranden eller om
lagstiftningen behöver kompletteras i samband med avregleringen.
Som framhålls i propositionen kan ingripanden mot konkurrensbe
gränsningar på livsmedelsområdet ske med stöd av generalklausulen i
2 § konkurrenslagen efter den I juli 1991, Ingripande enligt nämnda
bestämmelse bygger på den s.k. missbruksprincipen och förutsätter att
det i varje enskilt fall kan konstateras att konkurrensbegränsningen
har skadlig verkan. Syftet med ett sådant ingripande, som riktas enbart
mot det berörda företaget, är alt för framtiden undanröja denna typ av
skadlig verkan. De former av konkurrensbegränsningar som kan kom
ma att uppstå på livsmedelsområdet efter avregleringen torde vara av
den   karaktären   att  de  generellt   får  anses   ha  skadlig  verkan.   Med      4

hänsyn härtill och till vikten av att oönskade förfaranden motverkas

snabbt och effektivt delar utskottet regeringens bedömning att starka.        1990/91:JoU8y skäl talar för att ifrågavarande  konkurrensbegränsningar uttryckligen bör förbjudas i lag.

Enligt utskottets mening hade det i och för sig varit av värde om ■ konkurrensen inom livsmedeLssektorn som helhet nu hade kunnat bedömas. Som framhålls i propositionen har emellertid frågor om konkurrensen i distributions- och handelsled inte något direkt samband med den nu förestående avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Att livsmedelskedjan nu inte kan bedömas i sin helhet bör därför enligt utskottets mening inte hindra ett genomförande av den nu föreslagna lagstiftningen. Utskottet vill erinra om att konkurrenskommittén i sitt fortsatta arbete skall överväga såväl frågor om konkur- . ren,sen inom livsmedelssektorn i övrigt som en generellt verkande konkurrenslagstiftning.

Med det sagda förordar utskottet att en särskild lagstiftning införs för att förstärka konkurrensen på livsmedelsområdet i samband med att riksdagens beslut om avveckling av de interna marknadsregleringarna träder i kraft den I juli 1991.

Syftet med en sådan lagstiftning är — som utskottet ovan framhållit — främst att förhindra sådana skadliga konkurrensbegränsningar som kan uppstå genom att aktörer på marknaden i privat regi tar över den interna marknadsregleringen. Den bör därför, såsom föreslagils i propositionen, omfatta sådana jordbruksvaror som enligt lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. kommer att omfattas av gränsskydd. Genom anknytningen till nämnda lag framgår det också att den nya lagstiftningen inle riktas enbart mot kooperativa företag. Genom den föreslagna utformningen av lagen har även riksdagens . uttalanden i fråga om samverkan i säljbolag för hantering av säsongvariationer och tillfålliga mindre exportkvantiteter beaktats.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag i nu behandlad del samt avslår motion NIOO, motion N104 yrkandena 1 och 3 samt motion N105.

I motion NlOl (s) begärs ett tillkännagivande om att lagstiftningen om konkurrens på livsmedelsområdet systematiskt bör utformas så att inte en företagsform diskrimineras i jämförelse med andra företagsformer. Motionen tar särskilt sikte på att den federativa organisationsformen inte bör ställas i ett sämre läge än koncerndriven verksamhet.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att konkurrenskommittén framhållit att kommittén har för avsikt alt göra ytterligare analyser av hur konkurrenslagstiftningen bör utformas och tillämpas för att vederbörlig hänsyn skall kunna tas till kooperationens särart och olika behov av federativ samverkan. Med hänsyn härtill anser , . . utskottet att motionen inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar i delta sammanhang också upp motion NI03 (mp), vari
begärs ett flertal tillkännagivanden orn konkurrenspolitiken på jord
bruk.sområdet. Sålunda begärs i yrkande 1 att en konkurrenslag beträf
fande förädling och försäljning av jordbruksprodukter måste samord-               5
nas med övrig konkurrenslagstiftning — särskilt när det gäller livsme-

delshandeln — innan den föreslagna lagen träder i kraft. Vidare begärs        1990/9l:JoU8y

(yrkande 3) att en konsekvensanalys av lagen skall föreligga innan den träder i kraft. Motionärerna begär också (yrkande 2) att vissa angivna mål skall beaktas vid utformningen av konkurrenslagstiftningen på jordbruksområdet. Målsättningen bör enligt motionärerna vara att statliga ingrepp måsle ha sin utgångspunkt i den globala odlings- och livsmedelssituationen, aU jordbruks- och betesmark måste bevaras med utnyttjande av mer extensiv jordbruksteknik, alt djurhållning skall ske i sådan skala att djurens normala biologiska behov kan tillmötesgås, all jordbruk i skogs- och mellanbygder samt i Norrland ej får hotas av nedläggning, att storskaligt jordbruk med oekologiska metoder i bolagsform ej får förekomma samt all inriktningen bör vara familjejordbruk baserat på bo- och brukarplikt.

Utskottet har ovan gjort den bedömningen att en särskild lagstiftning som förbjuder vissa för konkurren.sen skadliga förfaranden skall införas när de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet avvecklas. För att den nya lagen skall få åsyftad verkan är det givet alt den måste träda i kraft samtidigt som de statliga regleringarna upphör alt gälla, dvs. den I juli 1991, Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening orealistiskt att göra tillkännagivanden om att ,såväl en samordnad konkurrenslagstiftning som en konsekven.sanalys av l.igen skall föreligga innan den träder i kraft. Utskottet föreslår därför alt yrkandena I och 3 i motion NI03 avslås.

Vad .särskilt gäller yrkandet om målsättningen för konkurrenspolitiken på jordbruksområdet kan utskottet konstatera att yrkandet snarare lar sikte på utformningen av jordbrukspolitiken än på konkurrenspolitiken. Riksdagens inställning i fråga om målen för jordbrukspolitiken framgår av betänkandet l989/90:JoU25. Utskottet finner inte skäl att i delta sammanhang ånyo sakbehandla denna omfattande fiåga utan föreslår att yrkande 2 i motion NI03 lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Förbud mot samverkan m.m.

Den i propositionen föreslagna lagstiftningen innebär som ovan nämnts att förbud införs mot vissa former av samverkan mellan näringsidkare inom livsmedelsområdet. Förbuden skall enligt förslaget avse sådan samverkan mellan näringsidkare i samma led som innebär att inköp av varor inom landet eller efterföljande produktion eller försäljning delas upp i kvoter, i geografiska områden eller i kundkretsar (marknadsdelning), eller att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på annat sätt, eller att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt,

I propositionen föreslås vidare att förbudet inte skall gälla undantagslöst. Förbudet skall således inte tillämpas på förfaranden som bara i begränsad ulsträckning kan påverka konkurrensen på den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall. Därutöver föreslås ett dispens-

förfarande, som innebär att marknadsdomstolen — för en viss tid eller          l990/91:JoU8y

tills vidare — skall kunna meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt lagen.

I motion N102 (m) yrkas avslag på regeringens förslag såvitt avser förbud mot exportsamverkan mellan näringsidkare samt nytt förslag i denna del (yrkande 2), Enligt motionärerna är förslaget när del gäller förbud mot gemensam exportfinansicring otydligt formulerat och kan förväntas leda till betydande tolkningssvårigheler.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att avvecklingen av den kollektiva exportfinansieringen är en central del av livsmedelsreformen. Om syftet med avvecklingen av de interna marknadsregleringarna skall uppnås är del enligt utskottets uppfattning av grundläggande betydelse alt den kollektiva exportfinansiering som förekommit inom regleringens ram inte övertas eller på annat sätt drivs vidare i privat regi. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att ett förbud mot gemensam finansiering av underskott vid export av jordbruksprodukter införs samtidigt som marknadsregleringen upphör atl gälla. Utskottet kan för sin del inte finna att förslaget i denna del är oklart formulerat och skulle kunna medföra några betydande tolkningsproblem. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vare sig de föreslagna förbuden mot sarhverkan eller de förslagna möjligheterna lill undantag och dispens. Utskottet förordar sålunda all proposilionen bifalls även i nu behandlad del. Molion N102 yrkande 2 bör följaktligen avslås.

I motion N104 (v) begärs — med hänvisning till 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken — ett tillkännagivande om hantering av exportvolymer medelst .säljbolag (yrkande 4), Vidare begärs i motionen (yrkande 2) ett tillkännagivande om att stimulansåtgärder bör vidtas i syfte att öka marknadstillträdet för inhemska aktörer. Enligt motionärerna bör stor uppmärksamhet ägnas åt uppföljningen av riksdagens livsmedelspolitiska beslut vad gäller stimulans lill småskalig livsmedelsproduktion och förädling,

Ulskollets uttalanden i samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 i fråga om hantering av exportvolymer har redovisats ovan. I beslutet anslöt sig utskottet också till jordbruksministerns uttalande om att stöd till den småskaliga livsmedelsindustrin är en viktig del inom ramen för ett utökat glesbygdsstöd. Utskottet vidhåller dessa uttalanden. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att, en uppföljning av det livsmedelspolitiska beslutets effekter skall göras och redovisas för riksdagen vid årsskiftet 1994-1995. Mot bakgrund av det anförda anser utskoltet att motion N104 yrkandena 2 och 4 inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd.

Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har jordbruksutskottet ingen erinran,

Stockholm den 2 maj 1991

På jordbruksutskottets vägnar                                                         l990/91:JoU8y

Karl Erik Olsson

Närvarande; Karl Erik Olsson (c, Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Ahnberg (v), Kaj l.iir.sson (s), Ove Karlsson (s) och Hans Lindforss (mp).

Avvikande meningar

1. Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet l,agstiftning om konkurrens på livsmedelsområdet börjar med "Utskottet vidhåller" och under avsnittet Förbud mot samverkan m,m, slutar med "ingen erinran." bort ha följande lydelse:

Enligt jordbruksutskottets mening strider förslagen i propositionen mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990. Regeringen har sålunda inte beaktat riksdagens uttalande angående möjligheter till export av tillfålliga överskottskvantileter och hur dessa skall finansieras, Ulskottet anser alt exportverksamhet måste få bedrivas inom branschvisa säljbolag utan hinder av konkurrenslagstiftningen. Den föreslagna lagen hindrar effektivt en sådan verksamhet. Av- vécklingeti av exportstödet bör ske i samma takt i Sverige som i omvärlden. Delta innebär att frågan är knuten lill utgången av GATT-förhandlingarna.

Propositionen tillgodoser inte heller riksdagens uttalande i fråga om lantbrukskooperationens möjligheter att agera för att stabilisera marknaden, utnyttja kontraktsformer och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Utskottet kan vidare konstatera att den föreslagna lagstiftningen gäller företag som köper jordbruksprodukter som omfattas av gränsskyddet. Enligt utskottets mening innebär förslagen en klar diskriminering av kooperationen som företagsform, eftersom lagstiftningen inte skall gälla för vare sig koncerndriven verksamhet eller verksamhet inom enskild förening. Utskottet anser att kooperationen är ett mycket bra och effektivt komplement till såväl privata företag som offentlig verksamhet, Speciellt gäller detta i sammanhang där enskilda människor som företagare och/eller konsumenter har svårt att hävda sig på marknaden, såsom exempelvis livsmedelsmarknaden,

1 sammanhanget vill utskottet också peka på konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn i senare led. Handeln med livsmedel domine-

ras av  tre  block.  Detta ger en  mindre  konkurrens. Samtidigt finns 1990/9 LJoUSy

misstankar om samarbete mellan blocken vad gäller prissättning och försök att utestänga nya etableringar. Mot detta lägger dock regeringen inga förslag till åtgärder i propositionen.

Såsom marknadsdomstolen anfört i sitt remissyttrande över konkurrenskommitténs betänkande behövs ingen provisorisk konkurrenslagstiftning för livsmedelsområdet då konkurrenslagen efter den I juli 1991 gäller även för de områden som tidigare omfattades av prisregleringslagen. Alla ur konsumentsynpunkt eventuella skadliga konkurrensbegränsningar kan då beivras. Riksdagen har också i det livsmedelspolitiska beslutet uppdragit åt SPK och jordbruksnämnden att redovisa och rapportera utvecklingen efter avregleringen. Enligt utskottets mening är det bättre att avvakta konkurrenskommilléns slulbe-länkande och försöka få till stånd en generellt verkande lag.stiftning oberoende av företagsform.

Med det anförda föreslår jordbruksutskoltet att riksdagen med bifall till motionerna N105 och NIOO avslår propositionen och begär förslag till .samlad lagstiftning för:ökad konkurrens. Genom ställningstagandet blir motionerna NIOI —NI04 i vissa delar tillgodosedda och bör i övrigt inte föranleda någon rik.sdagens åtgärd.

2. Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet

Annika Åhnberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Lagstiftning om konkurrens på livsmedelsområdet börjar med "Utskottet vidhåller" och under avsnittet Förbud mot samverkan m.m. slutar med "ingen erinran." bort ha följande lydelse;

Enligt utskottets mening är bristen på konkurrens ett slort problem inom svenskt näringsliv. Bl.a. kan konstateras att den svaga konkurrenslagstiftningen leder till att näringsfrihetsombudsmannen (NO) förlorar mål efter mål i marknadsdomstolen när försök görs att stoppa marknadsdominans av ett företag.

Mot denna bakgrund är utskottet starkt kritiskt lill att regeringen i stället för en skärpt konkurrenslagstiftning generellt väljer att nu ta upp endast en bransch — livsmedelsproduktionen — och bara en mycket begränsad del därav, nämligen primärproduktionen. Av det totala konsumentpriset på livsmedel utgör producentpriserna en sjunkande andel. De mellanliggande ledens betydelse ökar. I såväl konkurrenskommitténs betänkande som regeringens proposition finns skrivningar om grossist- och detaljhandelsleden, men inga åtgärder föreslås. De skjuts ständigt på framtiden. För att få en fungerande konkurrens och prispress måste alla led inom livsmedelssektorn åtgärdas. Utskottet delar uppfattningen att olika former av marknadsdelning bör förbjudas, men avvisar torslaget eftersom det utpekar en grupp i stället för att se till helheten.

Med det anförda föreslår ulskottet att riksdagen med bifall till
motion  NI04 yrkandena   1  och 3 avslår propositionen och begär att              q

regeringen  snarast återkommer  med  ett generellt  förslag till  skärpt

konkurrenslagstiftning.    Genom    ställningstagandet    blir    motionerna     1990/91:JoU8y

NIOO—NI03 och NIOS i vis.sadelar tillgodosedda och bör i övrigt inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt utskottets mening är emellertid inte skärpt konkurrens tillräckligt för atl tillgodose konsumentintresset i hela dess omfattning. Konsumentintresset kan inte begränsas till att handla enbart om pri.set. Del gäller också i hög grad frågor om kvalitet både i objektiv och subjektiv mening. Ju längre bort från konsumenten varan produceras, desto mindre kontroll över tillverkning och innehåll. Detta kan sägas gälla generellt, men i särskilt hög grad för livsmedel. Livsmedel är ju färskvaror, som bör produceras nära konsumenten. I riksdagens livs-, mcdelspolitiska beslut framhålls ock.så vikten av att stimulera till en ökad omfattning av småskalig livsmedelsförädling. 1 den period av omställning som det svenska jordbruket nu befinner sig i är det därför angelägel all stor uppmärk.samhct ägnas ål uppföljningen av riksdagsbeslutet vad gäller stimulans till småskalig livsmedelsproduktion och förädling.

Med det sagda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion N104 yrkande 4 ger regeringen lill känna vad utskottet anfört.

Vad slutligen gäller möjligheten att hantera vissa exportvolymer vill utskottet hänvisa till 1990 års riksdagsbeslut: "Det måste ock.så finnas möjligheter att hantera årsmånsvariationer, säsongsvariationer och till-lälliga exportkvantiteter i övrigt och genom t.ex. branschvisa säljbolag avsätta sådana lillfälliga exportkvantiteter på världsmarknaden." Utskottet kan konstatera att många andra länders överskott exporteras med stöd av budgetmedel och överstatliga medel, och utskoltet anser all förändringar bör ske inom ramen för de internationella förhandlingarna. I riksdagsbeslutet 1990 sades; "— — — bör den grundläggande principen om ömsesidighet — — — gälla även i denna fråga."

Enligt uiskottels mening bör rik.sdagen med bifall till molion N104 yrkande 2 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

3, Lagstiftning om konkurrens inom livsmedelsområdet

Hans Lindforss (mp) anser att den del av utskottets yttrande .som under • avsnittet Lagstiftning om konkurrens på livsmedelsområdet börjar med "Ulskottet  tar"  och slutar  med   "riksdagens sida,"   bort  ha  följande lyilcise:

Enligt jordbruksulskottcts mening finns det flera skäl alt krilisera den föreliggande propositionen. Det första skälet är att-propositionen saknar varje spår av konsekven.sanalys. Man söker inte ens uppskatta vinsten i form av lägre matpriser .som kan förmodas vara propositionens huvudsyfte.

Redan den genomförda avregleringen kommer med all sannolikhet'
att leda till en kr.iftig nedläggning av de miljövänligare jordbruken och
djurhållningen i skogs- och mellanbygderna. Det finns anledning att
befara  att  den   föreslagna förbudslagstiftningen   ytterligare  påskyndar      .,,

denna   utveckling.  Från  jordbrukarhåll   talas om  tusentals  förlorade        1990/91:JoU8y

arbetstillfållen. — Utskottet kan inte acceptera ett förslag av denna art ulan konsekvensanalys.

Ett annat skäl är att en konkurrenslagstiftning enligt ulskollets mening i första hand bör vara generell. Utskottet anser att det är önskvärt med en mångfald mindre företag inom livsmedelsindustrin, gärna i form av producentkooperativ. Genom avregleringen uppmuntrar staten till detta. Ytterligare stöd kan vara motiverat för att starta mindre kooperativ med olika specialiteter.

Enligt utskottets mening bör en annan målsättning för konkurrenspolitiken på jordbruksområdet gälla än den som har kommit till uttryck i propositionen. Strävan måste i första hand vara att lagstiftningen, när det gäller förädling av jordbruksprodukter, bringas i samklang med övrig konkurrenslagstiftning. Samtidigt måste dock de speciella omständigheterna på jordbruksområdet beaktas. Jordbruket får ej betraktas som en industriell verksamhet. Vidare bör konkurrenslagstiftningen på livsmedelsområdet inle bara gälla producenlkoopera-tioncn utan även grossistledet och detaljhandeln måste omfattas.

I likhet med motionärerna i motion NI03 anser utskottet alt målsättningen bör vara att statliga ingrepp måste ha sin utgångspunkt i den globala odlings- och livsmedelssituationen, att jordbruks- och betesmark måste bevaras med utnyttjande av mer extensiv jordbruksteknik, atl djurhållning skall ske i .sådan skala att djurens normala biologiska behov kan tillmötesgås, alt jordbruk i skogs- och mellanbygder samt i Norrland ej får hotas av nedläggning, att storskaligt jordbruk med oekologiska metoder i bolagsform ej får förekomma samt att inriktningen bör vara familjejordbruk baserat på bo- och brukarplikt.

Vad utskottet med bifall till motion NI03 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4. Förbud mot .samverkan m.m.

Sven Eric D)rentzon. Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Förbud mot samverkan m.m. börjar med "Utskottet vill" och slutar med "följaktligen avslås." bort ha följande lydelse;

Enligt utskoltet finns det myckel som tyder på att konkurrensförhållandena har försämrats genom marknadsdelningar på produklionssi-dan. Utskottet är därför positivt till att den föreslagna lagstiftningen förbjuder ett sådant förfarande. Ett sådant förbud främjar ökad konkurrens, vilket är till gagn för konsumenterna.

Utskottet är däremot tveksamt till det föreslagna förbudet mot
kollektiv exportfinansiering. Enligt utskottets mening är lagförslaget i
denna del oklart och kan därför förväntas leda till betydande tolk
ningssvårigheler. Vissa uttalanden i propositionen ger enligt utskottets
mening vid handen att vi.sst utrymme kan skapas för gemensam
exportfinansiering mellan de samverkande företagen. Ett system med            . .

gemensamma säljbolag innebär i realiteten att säljbolaget kan komma

att behöva avyttra produkter lill priser som kan understiga den svenska       1990/9LJoUSy

prisnivån. Eftersom inte alla utbjudna volymer av en produkt kan förväntas avyttras lill .samma pris uppstår en form av gemensam täckning av säljbolagets förluster. Genom andra uttalanden i propositionen förefaller det dock som om ovannämnda förfarande omöjliggörs. Regeringen skriver nämligen:

Om verksamheten exempelvis innebär att producenterna på nationell nivå kollektivt bär förluster vid export strider förfarandet i princip mot de här föreslagna förbuden. Varje förening måste själv bära sina förluster vid produktion av överskott.

Enligt utskottets mening förefaller det — vid exempelvis spannmålsexport — svårt alt kunna tillfredsställa detta krav med mindre än all varje företag (eller förening) själv svarar för exporten. Utskottet kan inte acceptera ett lagförslag som sannolikt kommer att ge upphov lill avsevärda tolkningsproblem, ulan anser att förslaget i denna del behöver omarbetas.

Utskottet anser också att det finns skäl att rikta kritik mot förslaget om undantag från förbuden. Förslaget är alltför oprecist och kan därför medföra betydande gränsdragningsproblem. Även den föreslagna möjligheten till dispens inger enligt utskottets mening betänkligheter. Utskottet anser nämligen att bestämmelsens utformning möjliggör ett stort mått av godtycke. Ett sådant förhållande är utskottet inte utan vidare berett alt godta.

Sammanfattningsvis anser utskottet att lagförslaget, som syftar till att öka konkurrensen, med föreslagen konstruktion tår motsatt effekt. De små företagen hotas att slås ut, och en oönskad koncentration uppstår då på marknaden. Denna och andra oönskade sidoeffekter av lagreglering av samverkan mellan näringsidkare måste enligt utskottets mening noggrant analyseras innan riksdagen kan fatta beslut i frågan.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion N102 yrkande 2 avslår propositionen såvitt gäller förbud mot exportsamverkan mellan näringsidkare, undantag från förbuden och dipensförfarandet samt begär nytt förslag i dessa delar.

gotab gse-is, Stockholm 1991                                                                                                                12