Föräldraledighet

Yttrande 1988/89:AU2y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1988/89 :AU2y

Föräldraledighet 198g/g9

AU2y

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1988/89:69 om utbyggnad av föräldraförsäkringen
och förstärkt föräldraledighet i vad avser bilaga 2 om ändring i lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. jämte tre med
anledning härav väckta motioner.

Under allmänna motionstiden 1989 har därjämte väckts fem till arbetsmarknadsutskottet
remitterade motioner om föräldraledighet, nämligen
1988/89:A704 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c), 1988/89:A705 av
Anita Persson och Birthe Sörestedt (båda s), 1988/89 :A730 av Daniel
Tarschys och Charlotte Branting (båda fp), 1988/89:A731 av Bengt Westerberg
m.fl. (fp) samt 1988/89:A741 av Karl Hagström (s). Med överlämnande
av dessa motioner får utskottet anföra följande.

Inledning

Föräldraledighetslagen ger arbetstagare rätt till ledighet i deras egenskap av
föräldrar eller därmed likställda vårdnadshavare. Ledigheten kan tas ut dels
som hel ledighet tills barnet har fyllt ett och halvt år, dels som förkortning av
arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid (”6 timmars arbetsdag”).
Rätten till förkortad arbetstid gäller tills barnet har fyllt åtta år eller har
avslutat sitt första skolår. Kvinnor har vidare rätt till ledighet viss tid före och
efter en förlossning och är berättigade till ledighet för amning.

Dessutom ger lagen rätt till ledighet för den tid under vilken arbetstagaren
har rätt till föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring.
Detta innebär bl.a. att om föräldrapenningen byggs ut så ökar rätten till
ledighet. Möjligheterna att ta ut föräldrapenning som hel, halv eller
fjärdedels föräldrapenning ger motsvarande möjligheter att variera ledighe
tsuttaget.

De aktuella regeringsförslagen i proposition 69 går inte in på ledighetsrättens
omfattning utan gäller hur den dagliga föräldraledigheten, dvs. förkortningen
av arbetstiden, skall förläggas och förfarandet då arbetsgivaren och
arbetstagaren inte är överens om hur denna ledighet skall förläggas. Detta
har föranlett förslag i ett par av motionerna som i övrigt särskilt gäller
ledighetsrättens omfattning.

1 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 2 y

Ledighetsperioder m.m.

1988/89:AU2y

Regeringen föreslår att antalet tillåtna ledighetsperioder under ett kalenderår
vidgas från två till tre (6 §). Utan arbetstagarens samtycke skall den dagliga
ledigheten inte få delas upp, utan den skall i så fall förläggas antingen till
arbetsdagens början eller dess slut (8 § andra stycket). Utskottet tillstyrker
förslagen. Frågan om uppdelning av den dagliga ledigheten mot arbetstagarens
vilja har utskottet tidigare behandlat i betänkandet AU 1985/86:5 (s.
15).

I de fall arbetsgivaren och arbetstagaren inte kommer överens om hur den
dagliga ledigheten skall förläggas utan förläggningen bestäms ensidigt av
arbetsgivaren är det endast arbetstagaren som behöver underrättas om
beslutet. Regeringen föreslår att arbetsgivaren i sådana fall skall vara skyldig
att underrätta även arbetstagarens fackliga organisation om sitt beslut (8 §
tredje stycket). Underrättelseskyldigheten föreslås bli skadeståndssanktionerad
(13 §).

Kjell Johansson (fp) yrkar i motion 1988/89:SflO att regeringens förslag
skall avslås i denna del.

Syftet med den föreslagna tilläggsbestämmelsen i 8 § är att ge de fackliga
organisationerna bättre möjligheter att stödja medlemmarna när de får
problem med förläggningen av föräldraledigheten. En av orsakerna till att
stödet uteblir är enligt propositionen att arbetstagaren uppfattar sin begäran
om ledighet som en personlig angelägenhet snarare än en facklig och att
organisationerna därför inte får kännedom om förekommande problem.

Det är vidare att märka att den underrättelseskyldighet som förordades i
den departementspromemoria som ligger till grund för regeringens förslag
(DsA 1987:6) gick längre. I promemorian föreslogs nämligen att arbetsgivaren
skulle ha sakliga skäl för sitt beslut och på begäran redovisa dem
skriftligt. Därmed öppnades möjlighet för arbetstagaren och den fackliga
organisationen att som en sista utväg påkalla domstolsprövning av ledighetens
förläggning. Dessa förslag i departementspromemorian fullföljs dock
inte i propositionen. Den avvägning av arbetstagar- och arbetsgivarintressena
som innefattas i regeringens ställningstagande på denna punkt godtas av
utskottet, som alltså tillstyrker lagförslaget i motsvarande delar och samtidigt
avstyrker motion SflO.

Ledighetsrätten

Sorn ovan nämnts ger föräldraledighetslagen rätt till hel ledighet tills barnet
har fyllt ett och ett halvt år. Rätten till förkortad arbetstid gäller tills barnet
har fyllt åtta år.

Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) i motion 1988/89:A704 och
Daniel Tarschys och Charlotte Branting (båda fp) i motion 1988/89:A730
yrkar att rätten till hel ledighet skall förlängas tills barnet har fyllt tre år.
Samma motionärer yrkar vidare liksom Anita Persson och Birthe Sörestedt
(båda s) i motion 1988/89:A705 att rätten till förkortad arbetstid skall
utsträckas att gälla tills barnet har fyllt tolv år.

Motsvarande yrkanden har återkommande behandlats av arbetsmarknadsutskottet,
senast i betänkandena AU 1987/88:5 och 20. Utskottet har i

dessa sammanhang ställt sig avvisande till tanken att förlänga den obetalda 1988/89:AU2y
ledigheten. Utbyggnaden av föräldraförsäkringen enligt regeringens förslag i
den föreliggande propositionen kommer som tidigare sagts att vidga rätten
till föräldraledighet med ekonomisk kompensation. Utskottet anser med
hänsyn härtill att riksdagen inte har anledning att frångå sina tidigare
ställningstaganden utan avstyrker därmed de förevarande motionerna.

Arbetstid mellan trekvartstid och heltid

Föräldraledighetslagens bestämmelser om rätt till förkortad arbetstid innebär
att arbetstagaren har att välja mellan att antingen arbeta på heltid eller på
tre fjärdedelstid. I det här sammanhanget bortses från möjligheten att arbeta
på halvtid under den tid då arbetstagaren uppbär halv föräldrapenning. Det
finns enligt lagen inte någon rätt för arbetstagaren att begära en förkortning
av arbetstiden som ligger mellan tre fjärdedels arbetstid och hel arbetstid,
t.ex. fyra femtedelar av den normala arbetstiden. I propositionen diskuteras
en ökad valfrihet i detta hänseende, men något förslag härom läggs inte fram.

Folkpartiet föreslår däremot i motion 1988/89:A731 att det införs möjlighet
till en valfri förkortning av arbetstiden ned till tre fjärdedelar av arbetstiden.

Motionsyrkandet överensstämmer med vad som har förordats i den
tidigare nämnda departementspromemorian. I propositionen invänds att
ledighet mellan trekvartstid och heltid redan förekommer genom överenskommelser,
antingen i kollektivavtal eller direkt mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Valfriheten ökar vidare genom föräldraförsäkringens utbyggnad
och den ovan redovisade utvidgningen av antalet ledighetsperioder.

Fördelarna för arbetstagarna av en ökad valfrihet, sägs vidare i propositionen,
får vägas mot olägenheterna för arbetsgivarna i personalplaneringen.

Frågan hur ledighetsreglerna framdeles bäst skall samordnas med föräldraförsäkringens
bestämmelser bör ytterligare analyseras och den ökade
valfriheten i fråga om arbetstider belysas närmare innan förändringar
föreslås. Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker därför motionens
yrkande om en lagändring på denna punkt.

Lagförslaget i återstående del

Återstående del av det aktuella lagförslaget från regeringen (rubrik, ingress
och ikraftträdandebestämmelse) lämnas av utskottet utan erinran.

Skydd mot omplacering m.m.

I motion 1988/89: A741 föreslår Karl Hagström (s) en undersökning som skall
belysa föräldrars möjligheter att utnyttja rätten till ledighet. Som exempel på
frågor för undersökningen anger motionären hur arbetstider, lön och karriär
påverkas och om det finns utsagda eller outsagda påtryckningar att inte ta ut
ledighet.

Såsom sägs i propositionen (s. 21) har arbetslivscentrum beviljats medel
från arbetsmiljöfonden för en treårig studie av hur föräldraledighetslagen
tolkas och tillämpas av de lokala parterna på arbetsmarknaden och av
enskilda anställda. Detta är ett arbete som pågår. Därmed får syftet med 3

motionen anses vara tillgodosett, och densamma påkallar inte någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 februari 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Kjell Nilsson (s), Sonja Rembo (m),
Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Sten Östlund
(s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m). Göran
Engström (c), Ulf Melin (m), Sigge Godin (fp) och Karl-Erik Persson (vpk).

Avvikande meningar

1. Ledighetsperioder m.m.

Sonja Rembo (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Erik
Holmkvist (m), Göran Engström (c), Ulf Melin (m) och Sigge Godin (fp)
anser att den del av avsnittet Ledighetsperioder m.m. som börjar med
”Syftet med” och slutar med ”motion SflO” bort ha följande lydelse:

Det aktuella regeringsförslaget innebär att om arbetsgivaren och arbetstagaren
inte kommer överens om hur den dagliga ledigheten skall förläggas så
skall arbetsgivarens beslut delges inte bara arbetstagaren själv utan även den
lokala fackliga organisation som arbetstagaren tillhör. Detta är en tveksam
ordning. Om arbetstagaren inte på eget initiativ vänder sig till sin organisation
i denna sak kan det bero på att arbetstagaren mer ser den som en
personlig angelägenhet än en facklig fråga.

Det är vidare så att ledighetsrätten enligt föräldraledighetslagen tillkommer
arbetstagarna i lika mån utan avseende på om de tillhör en facklig
organisation. Med den föreslagna regeln kommer de arbetstagare som av
skilda anledningar inte är fackligt organiserade att få en annan rättslig
ställning än de som är fackligt organiserade. Detta är inte förenligt med
sedvanliga rättsliga principer.

Man måste vidare ta hänsyn till en aspekt som anläggs i motion SflO,
nämligen att underrättelseskyldigheten blir en ny regel att hålla reda på i det
omfattande arbetsrättsliga regelverket. Att följa detta regelverk i alla dess
detaljer är redan i dag en besvärlig uppgift inte minst för de mindre
företagen. För sådana företag innebär dessutom den föreslagna skadeståndssanktioneringen
att de på nya grunder kan komma att ådra sig s.k. informella
skadestånd, en sanktionsform som starkt kritiserats i skilda sammanhang.

På grund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå lagförslaget
i denna del, dvs. i vad avser ändringarna i 8 § tredje stycket och 13 §.

1988/89 :AU2y

4

2.Ledighetsrätten

Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Göran Engström (c) och Sigge
Godin (fp) anser att den del av avsnittet Ledighetsrätten som börjar med
”Motsvarande yrkanden” och slutar med ”förevarande motionerna” bort ha
följande lydelse:

Småbarnsföräldrar har för närvarande rätt att ta ut ledighet från sina
anställningar till dess barnet har uppnått en ålder av ett och ett halvt år.
Många föräldrar anser att barn i ett- och tvåårsåldern bör vårdas i hemmet.
Skälet är bl.a. att barn utvecklas olika och att en del mår bättre av att vistas i
sin hemmiljö. Det kan också vara så att barnomsorgen är otillräckligt
utbyggd i kommunen. På dessa skäl bör rätten till hel ledighet förlängas tills
barnet har fyllt tre år.

Rätten till förkortad arbetstid är uppskattad och utnyttjas av många
föräldrar. Alla barn är emellertid inte mogna att före tolvårsåldern klara sig
själva före och efter skoldagen. Med hänsyn härtill och till att utbyggnaden av
fritidshemmen fortfarande är eftersatt i många kommuner bör rätten till
förkortad arbetstid utsträckas tills barnet har fyllt tolv år.

I sammanhanget kan erinras om att staten för sina tjänstemän medger hel
ledighet tills barnet har fyllt tre år om det finns särskilda skäl för det.
Förkortad arbetstid skall medges ”i regel” tills barnet har fyllt tolv år med
möjlighet att förlänga den partiella tjänstledigheten även för tid därefter (8 §
tjänstledighetsförordningen 1984:111).

Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att skyndsamt
utarbeta förslag om lagändring i de angivna hänseendena.

Med tillstyrkan av motionerna A704 (c), A705 (s) och A730 (fp) föreslår
utskottet att vad utskottet anfört ges regeringen till känna.

3. Arbetstid mellan trekvartstid och heltid

Charlotte Branting (fp) och Sigge Godin (fp) anser att den del av avsnittet
Arbetstid mellan trekvartstid och heltid som börjar med ”Motionsyrkandet
överensstämmer” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Den i motion A731 föreslagna rätten att förkorta arbetstiden ned till tre
fjärdedelar av normal arbetstid överensstämmer med vad som har förordats i
den departementspromemoria som propositionen utgår från. Promemorians
förslag har emellertid inte förts vidare i propositionen. Det innebär att
regeringen avstår från en förändring som ytterligare skulle öka valfriheten
och göra det möjligt för en förälder att välja att arbeta t.ex. sju timmar om
dagen om det är det för barnomsorgen och familjeekonomin mest lämpliga.

De olägenheter som kan uppstå för arbetsgivaren kan inte anses överväga
de fördelar det innebär för föräldrar att på detta vis ytterligare kunna forma
vardagen efter den egna familjens behov. Utskottet anser därför att
motionens lagstiftningsyrkande bör bifallas.

1988/89: AU2y

5

Särskilt yttrande

1988/89:AU2y

Ledighetsrätten

Anna Horn af Rantzien (mp) anför:

Miljöpartiet har yrkat att man bör gå längre med utbyggnaden av
föräldraförsäkringen än regeringen har gjort så att föräldrapenning skall
kunna utges under 24 månader. Detta yrkande behandlas av socialförsäkringsutskottet.
Vid bifall till miljöpartiets förslag kommer föräldraledigheten
att förlängas i motsvarande mån och föräldrarna kommer därmed att få
avsevärt bättre möjligheter att ta hand om vårdnaden av sina barn när de
önskar göra det själva och detta är önskvärt för barnens bästa.

6