FN-konventionen om barnets rättigheter

Yttrande 1989/90:SfU3y

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1989/90:SfU3y

FN-konventionen om barnets rättigheter

1989/90

SfU3y

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 3 april 1990 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över de delar av proposition 1989/90:107 om
godkännande av FN-konventionen om barnets rättigheter jämte motioner
som har samband med utskottets ämnesområde.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till motion
1989/90:So52 av Maria Leissner och yrkande 1 i motion 1989/90:So50
av Lars Werner m.fl.

Båda motionerna tar upp vissa rättigheter för asylsökande barn. De
övergripande rättigheterna för dessa barn regleras i konventionens
artikel 22. 1 denna stadgas att konventionsstaterna bl.a. skall vidta
lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus
eller anses som flykting enligt tillämplig internationell eller nationell
rätt och tillämpliga förfaranden, och oberoende av om det kommer
ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar, erhåller lämpligt skydd
och humanitärt bistånd vid åtnjutande av de tillämpliga rättigheter
som anges i konventionen och i andra internationella instrument
rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater
tillträtt.

Motion So52 anknyter till några frågor, som väckts under den
remissbehandling som föregått propositionen, och som enligt motionären
kräver åtgärder för att konventionens krav skall kunna uppfyllas.

I konventionens artikel 1 anges att med barn avses varje människa
som är under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag
som gäller för barnet. Motionären begär ett tillkännagivande om att
den svenska utlänningslagen, som bygger på ett familjebegrepp innefattande
man, hustru och ogifta barn under 16 år, skall anpassas till
konventionens definition.

Föredragande statsrådet har i denna fråga anfört i propositionen att
artikeln inte innebär att man i all nationell lagstiftning rörande barn
och ungdom måste ha en åldersgräns av 18 år. Det är endast beträffande
de rättigheter som behandlas i konventionen som man har att
utgå från att dessa rättigheter avser alla personer under 18 år. Motionen
i denna del får anses besvarad med vad som sålunda anförts.

1 Riksdagen 1989190. 11 sami. Nr 3y

I motionen tas därefter närmare upp olika situationer där ett asylsökande
barns rätt enligt motionären kränks. Motionären hänvisar här
till artiklarna 9, 12, 24 och 37 b.

I artikel 9 punkt 1 anges bl.a. att konventionsstaterna skall säkerställa
att ett barn inte skiljs från sina föräldrar utom i de fall då behöriga
myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med
tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande
är nödvändigt för barnets bästa. Situationen exemplifieras med
att ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t.ex. vid
övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då
föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas om barnets vistelseort.
I punkt 4 anges att då ett sådant åtskiljande är följden av
åtgärder som en konventionsstat tagit initiativ till, t.ex. utvisning
gentemot den ena av eller båda föräldrarna eller barnet, är staten
skyldig att ge de väsentliga upplysningarna om den/de frånvarande
familjemedlemmarnas vistelseort, såvida inte lämnandet av upplysningarna
skulle vara till skada för barnet.

Motionären anför i denna del att det i asylsituationer strider mot
barnets bästa att separera barnet från sin familj och att detta inte far
förekomma. Polisen kan i dag, framhåller motionären, verkställa aveller
utvisningar, även om det innebär att familjen splittras, t.ex. när
en asylsökande har gömt sig. För att man skall klara konventionens
krav i artikel 9 begär motionären ett uttalande från riksdagen om att
av- eller utvisningar inte får förekomma som innebär att barnet skiljs
från sina föräldrar.

Utskottet kan för sin del inte finna att konventionen innebär ett
förbud mot att skilja barn och föräldrar i utvisningssituationer när
någon eller några av familjemedlemmarna gömmer sig eller hålls
gömd och inte heller i andra fall. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen i denna del.

Enligt artikel 12 skall konventionsstaterna tillförsäkra det barn som
är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla
frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad. För detta ändamål skall
barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom
företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med
den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och
administrativa förfaranden som rör barnet.

Motionären anför att alla asylsökande barn på grund av denna
artikel måste ges en generell rätt att föra fram sina skäl inför bedömningen
om de är berättigade till uppehållstillstånd i Sverige. För
närvarande är det enligt motionären bara i undantagsfall som barnen
ges möjlighet att föra fram sina skäl för att få en fristad i Sverige.

Föredragande statsrådet anser i propositionen att Sveriges praxis i
asylärenden är förenlig med kraven i denna artikel. Han hänvisar till
förarbetena till utlänningslagen (prop. 1988/89:86), i vilka det framhålls
att myndigheterna skall ta särskild hänsyn till barnens situation i
asylärenden och att barnen skall uppmärksammas som egna individer
som kan ha egna skäl för uppehållstillstånd. Han hänvisar också till att

1989/90:SfU3y

2

vårdnadshavare!! redan i samband med polisens grundutredning i ett
asylärende utfrågar vårdnadshavaren om de medföljande barnens förhållanden.
Frågorna gäller barnens fysiska och psykiska tillstånd samt
eventuella egna asylskäl. Med utgångspunkt i den information som
lämnas avgör polisen om barnet skall höras.

Utskottet kan för sin del inte ställa sig bakom motionärens krav på
att alla barn, oavsett ålder och mognad, skall ges en generell rätt att bli
hörda. Något sådant villkor ställs inte heller upp i konventionen. Med
hänsyn till vad ovan anförts om praxis i asylärenden beträffande barn
under 16 år och till att äldre barn förhörs som vuxna delar utskottet
statsrådets uppfattning att gällande praxis är förenlig med kraven i
artikeln.

Konventionens artikel 24 behandlar barns rätt till hälso- och sjukvård.
Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga
hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. De skall sträva
efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till
sådan hälso- och sjukvård och att denna rätt till fullo förverkligas. De
skall också sträva efter och skall särskilt vidta lämpliga åtgärder bl.a.
för att säkerställa att alla barn erhåller nödvändig hälso- och sjukvård
med tonvikt på utvecklingen av primärvården och att alla grupper i
samhället, särskilt föräldrar och barn, får information om och har
tillgång till bl.a. undervisning om barnhälsovård.

Motionären anför med hänvisning till konventionens krav att även
asylsökande barn i Sverige måste ges tillgång till ordinär barnhälsovård,
då de för närvarande endast har rätt till akut sjukvård.

Landstingen skall enligt hälso- och sjukvårdslagen erbjuda dem som
är bosatta i landstingskommunen hälso- och sjukvård. I övrigt omfattar
landstingens vårdskyldighet endast omedelbar hälso- och sjukvård. I
propositionen anför statsrådet att artikel 24:s bestämmelser om rätt till
hälso- och sjukvård i detta sammanhang skall jämföras med artikel
22:s bestämmelser om flyktingbarnens rättigheter. En sådan jämförelse
ger enligt hans mening inte vid handen att den svenska regleringen
skulle stå i strid med konventionens bestämmelser. Statsrådet förutsätter
att man — när det gäller att erbjuda flyktingbarn hälso- och
sjukvård — i så stor utsträckning som möjligt utgår från barnens
behov, och han hänvisar därvid till socialstyrelsens allmänna råd
(1988:8) Hälsovård för flyktingar och asylsökande. Statsrådet förutsätter
också att frågan uppmärksammas vid socialstyrelsens översyn av det
fysiska och psykiska hälsoläget hos landets flyktingbarn och flyktingungdomar.

Utskottet vill erinra om att socialstyrelsen i sina förenämnda allmänna
råd ansett att den asylsökandes behov av vård måste bedömas i
perspektivet av att det kan dröja flera månader innan han har möjlighet
att få annan vård än akutvård och att detta har särskilt stor
betydelse när det gäller barn. Med de långa handläggningstider som för
närvarande finns utgår utskottet från att barnens behov av annan vård
än akutsjukvård särskilt blir uppmärksammat. Den hälsoundersökning
som regelmässigt görs så snart som möjligt efter ankomsten till Sverige
bör enligt de allmänna råden när det gäller barn i allmänhet även

1989/90:SfU3y

3

innefatta läkarundersökning. Hälsoundersökningen bör ses som en
familjeutredning där undersökning av barn och föräldrar så långt
möjligt samordnas. Socialstyrelsen anser dessutom att barn under sju
år snarast, helst redan under tiden på förläggning, bör få kontakt med
barnhälsovården så att en barnhälsovårdsjournal kan upprättas. Utskottet
avstyrker mot denna bakgrund bifall till motionen i denna del.

Enligt artikel 37 b skall konventionsstaterna säkerställa att inget
barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Gripande, anhållande,
häktning, fängslande eller andra former av frihetsberövande av
barn skall ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista
utväg och för kortast lämpliga tid.

I motionen framhålls att enligt den svenska utlänningslagen finns
det möjligheter att beröva asylsökande barn friheten. Detta strider
enligt motionären mot konventionens krav och möjligheten måste
därför tas bort ur svensk lagstiftning.

I de vilande delarna av 1989 års utlänningslag, som inom kort
kommer att behandlas av riksdagen med anledning av utskottets betänkande
1989/90, har föreslagits att möjligheterna att ta barn i förvar
ytterligare begränsas. I lagförslaget finns en uttrycklig regel om att barn
under 16 år inte får tas i förvar om det är tillräckligt att de ställs under
uppsikt. Barnens rätt att vistas tillsammans med sina föräldrar stärks
enligt förslaget genom att barnet får skiljas från sin vårdnadshavare
eller, om det är flera, en av dem endast om det finns synnerliga skäl. I
förarbetena till lagen betonas angelägenheten av att barnen vid förvar
får vistas under så normala förhållanden som möjligt.

Som framhålls i den förevarande propositionen finns inte något
förbud i konventionen mot att ta barn i förvar, och utskottet delar
statsrådets uppfattning att de ändamålssynpunkter som tidigare framförts
till stöd för en förvarsbestämmelse med ett begränsat tillämpningsområde
alltjämt gör sig gällande. Utskottet avstyrker med det
anförda bifall till motionen även i denna del.

Enligt artikel 7 i konventionen skall barnet registreras omedelbart
efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att
förvärva ett medborgarskap och, så långt det är möjligt, rätt att få
vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. Konventionsstaterna
skall säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med
sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella
instrument på detta område, särskilt i de fall då barnet annars
skulle vara statslöst.

Motionären anför att barnet enligt konventionen har rätt till medborgarskap
från födseln och erinrar om att för såväl barn som föds av
statslösa föräldrar eller av föräldrar, vars hemlands lagstiftning inte
automatiskt ger barnet medborgarskap så länge barnet är utanför
landets gränser, som för statslösa barn som invandrar finns det i svensk
lagstiftning tidsgränser som skall uppfyllas innan det blir möjligt att
söka svenskt medborgarskap. Artikel 7 i konventionen bör därför
föranleda en översyn av lagen om svenskt medborgarskap för att
konventionens krav skall uppfyllas.

1989/90:SfU3y

4

Motionären tolkar konventionstexten så att den ger barnet en ovillkorlig
rätt till medborgarskap redan från födseln. Utskottet kan inte
finna att så är fallet. I propositionen har framhållits att rätten att
förvärva ett medborgarskap enligt den aktuella punkten i konventionen
motsvarar vad som redan gäller för Sveriges del enligt artikel 24
punkt 3 konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Innebörden av denna konvention och 1961 års konvention om begränsning
av statslöshet liksom den nu aktuella konventionens bestämmelser
är inte att ge ett statslöst barn en ovillkorlig rätt från födelsen
till medborgarskap i det land barnet föds i, utan rätten får villkoras
genom nationell lag och i enlighet med landets internationella åtaganden.
Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motionen
även i denna del.

I motion So52 av Lars Werner m.fl. framhålls att artikel 37 har
försvagats i den svenska översättningen. Motionärerna vänder sig mot
att det engelska ordet "prompt" i den svenska versionen översatts med
ordet "snabbt". Motionärerna föreslår i stället ordet "ofördröjligen"
eftersom polisen och invandrarverket inte anser det nödvändigt med
en biträdesjour.

Utskottet, som erinrar om att det är konventionens engelska text
som skall godkännas, finner inte att någon åtgärd med anledning av
motion So50 yrkande 1 är påkallad.

Stockholm den 2 maj 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s),
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik
(s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm
(s), Maud Björnemalm (s), Barbro Sandberg (fp), Margo Ingvardsson
(vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Christina Pettersson (s) och Bertil
Persson (m).

Avvikande meningar

1. Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med "Föredragande
statsrådet" och slutar med "sålunda anförts." bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder motionärens förslag att utlänningslagen skall anpassas
till konventionens definition av barn, vilken för svenska förhållanden
innebär att med barn avses varje människa under 18 år.
Utskottet föreslår därför att socialutskottet tillstyrker bifall till motion
So52 i denna del.

1989/90:SfU3y

5

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med "Landstingen
skall" och slutar på s. 4 med "denna del." bort ha följande
lydelse:

Asylsökande barn i Sverige har för närvarande endast rätt till akut
sjukvård. För att säkerställa den rätt till hälso- och sjukvård som
stadgas i konventionens artikel 24 måste asylsökande barn också ges
rätt till ordinär barnhälsovård. Utskottet föreslår sålunda att socialutskottet
tillstyrker motion SoS2 även i denna del.

2. Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med "Landstingen
skall" och slutar på s. 4 med "denna del." bort ha följande
lydelse:

Asylsökande barn i Sverige har för närvarande endast rätt till akut
sjukvård. För att säkerställa den rätt till hälso- och sjukvård som
stadgas i konventionens artikel 24 måste asylsökande barn också ges
rätt till ordinär barnhälsovård. Utskottet föreslår sålunda att socialutskottet
tillstyrker motion So52 i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet,
som" och slutar med "är påkallad." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör den svenska översättningen av det
engelska ordet "prompt" i artikel 37 vara "ofördröjligen" i stället för
"snabbt". Därmed ges en tydligare signal för dem som skall tillämpa
konventionen att det är nödvändigt med en biträdesjour för asylsökande
barn. Socialutskottet bör därför tillstyrka bifall till motion SoSO
yrkande 1.

3. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.
3 som börjar med "Landstingen skall" och slutar på s. 4 med "denna
del." bort ha följande lydelse:

Asylsökande barn i Sverige har för närvarande endast rätt till akut
sjukvård. För att säkerställa den rätt till hälso- och sjukvård som
stadgas i konventionens artikel 24 måste asylsökande barn också ges
rätt till ordinär barnhälsovård. Utskottet föreslår sålunda att socialutskottet
tillstyrker motion So52 i denna del.

1989/90:SfU3y

6