Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990 m.m. (prop. 1988/89: 150 bilaga 10)

Yttrande 1988/89:BoU3y

Bostadsutskottets yttrande
1988/89: BoU3y

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990 m. m.
(prop. 1988/89:150 bilaga 10)

Till finansutskottet

Finansutskottet beslöt den 9 maj 1989 bereda bostadsutskottet tillfälle att
senast den 18 maj 1989 avge yttrande över proposition 1988/89:150 jämte
de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna allt såvitt
rör bostadsutskottets beredningsområde.

1 detta yttrande behandlas vad i proposition 1988/89:150 bilaga 10 anförts
om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990 jämte vissa motioner
i enlighet med vad nedan anges.

Sammanfattning

Bostadsutskottet finner det inte motiverat att riksdagen nu tar ställning till
vad i propositionen redovisats om anpassningar inom bostadsstödet för år
1990. En behandling av sådana eventuella förslag bör göras först när de i
sak presenteras för riksdagen. Utskottet tillmötesgår därmed förslag i motioner
(m) och (vpk).

Utskottet anser också, med anledning av motioner (s), (c), (vpk) och
(mp), att en investeringsavgift bör införas bl. a. på byggande av kontorslokaler
i överhettade regioner; inte minst gäller detta inom den s. k.
Stockholm — Uppsala-korridoren.

Slutligen föreslås i yttrandet att det bör övervägas att införa en särskild/
extra fastighetsskatt på kontorslokaler m. m. i sådana regioner.

Avvikande meningar har avgivits av s till stöd för förslaget i propositionen
samt bl. a. av m, fp om att någon investeringsavgift och särskild fastighetsskatt
inte bör införas. Från vpk och mp har avvikande meningar
avgivits till stöd för resp. motion i den mån de inte tillstyrkts av utskottet.

Propositionen

I proposition ) 988/89:150 bilaga 10 bereds riksdagen tillfälle att ta del av
vad där anförts om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

Bostadsministem redogör i bilagan för regeringens överväganden rörande
inkomstbeskattningen för år 1990. Enligt den bedömning finansmi -

1988/89

BoU3y

1 Riksdagen 1988/89. 19 sami. Nr 3y

nistem redovisat bör ytterligare steg tas i syfte att sänka skatteuttaget inom
inkomstbeskattningen. Därvid minskas också, enligt propositionen, utbytet
av underskottsavdragen. Sammantagna innebär sådana ändringar att
hushållens disponibla inkomster okar, samtidigt som värdet av avdrag för
bl. a. räntor på bostadslån och underliggande krediter för egnahemmen
minskar.

Mot bakgrund av kommande förändringar i fråga om den statliga inkomstbeskattningen
och den påverkan dessa förändringar har på boendekostnaderna
för boende i egnahem aviserar bostadsministem — i avsikt att
bibehålla den grundläggande neutraliteten mellan upplåtelseformema —
vissa förändringar i den garanterade räntan avseende hyres- och bostadsrättshus.

Sålunda bör enligt hans mening den garanterade räntan höjas för nybyggnader
samt för vissa ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus i
vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter utgången av år

1989. Bostadsministem aviserar att regeringen ämnar återkomma med utarbetade
förslag till riksdagen hösten 1989 i enlighet med vad nu redovisats.

Motionerna

I detta yttrande behandlas följande motioner väckta med anledning av
proposition 1988/89:150.

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjningen av den garanterade räntan.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar att i lag föreskriva införande av en 25-procentig investeringsavgift på lokalytor för industrier och kontor fr. o. m.
1989-08-01 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett särskilt
diskonto för bostadsfinansiering,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en investeringsavgift i
enlighet med vad som sägs i motionen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar införa en investeringsavgift på 25 % på oprioriterade
byggen i storstadsområdena på sätt som anges i motionen,

22. att riksdagen beslutar att bostadsbidragen ersätts med bastillägg för
barnfamiljer fr. o. m. 1990-01-01 på sätt som anges i motionen.

1988/89: Fi70 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hyreshöjande
räntebidragsminskningar.

1988/89:BoU3y

2

1988/89: Fi89 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen angående anpassningar av bostadsstödet för år 1990.

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande investeringsavgift.

1988/89: Fi93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens förslag om minskning av räntesubventionerna för
andra hus än egnahem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av den garanterade räntan vid nybyggnad och ombyggnad
(yrkandet såvitt det rör slopande av mervärdeskatten på investeringar
i långsiktigt energisparande vid allt byggande behandlas inte i detta yttrande).

Utskottet

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990

Ovan har redovisats regeringens uppfattning om hur kommande förändringar
i inkomstbeskattningen bör påverka bostadsstödet till boendet år

1990. Sammanfattningsvis anförs i propositionen att sänkningar inom inkomstbeskattningen
påverkar värdet av underskottsavdragen och därmed
boendekostnaderna i bl. a. egnahem och att räntebidragen därför under år
1990 bör följas av minskningar för andra hus än egnahem. Under hösten år
1989 avser regeringen förelägga riksdagen förslag bl. a. om de närmare förändringarna
av räntebidragen som bör genomföras. Riksdagen bereds tillfälle
att ta del av vad i propositionen anförts om anpassningar inom bostadsstödet
för år 1990.

Vad i propositionen anförts har mött invändning i tre motioner.

I moderata samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15 och i motion
Fi89 (m) yrkande 1 föreslås ett riksdagens tillkännagivande av innebörden
att räntebidragen bör reduceras men att detta bör ske i samband med en
omläggning av bostadsfinansieringssystemet och avreglering av bostadsmarknaden.
Vilka förändringar i systemet som skall vidtas vet man enligt
motionärerna först när skattebesluten fattas. Riksdagen bör enligt motionärerna
inte nu ta ställning till regeringsförslaget.

Ett tillkännagivande med anledning av vad i propositionen förordats
föreslås också i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi70. I vpkmotionen
anförs att vad i propositionen angivits inte bör föranleda något
riksdagens ställningstagande. Skulle frågan ändå sakbehandlas hänvisar
motionärerna till tidigare ställningstagande från vpk av innebörd att ”alla
försök att låta landets hyresgäster betala höginkomsttagarnas skattelättnader”
skall avfärdas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i huvudfrågan om att riksda -

1988/89:BoU3y

3

fl Riksdagen 1988/89. 19 sami. Nr 3y

gen inte nu bör ta ställning till det av bostadsministem presenterade förslaget
om förändringar inom räntebidragssystemet. Som motionärerna anför
bör en sakbehandling av frågan anstå till dess riksdagen i vanlig ordning
föreläggs ett eventuellt förslag i frågan.

Vad nu anförts om behandlingsordningen m. m. bör riksdagen med anledning
av redogörelsen i proposition 1988/89:150 bilaga 10 och moderata
samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15, vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi70 samt motion Fi89 (m) yrkande 1 som sin mening
ge regeringen till känna.

I motion Fi93 (mp) yrkande 1 förs fram ett förslag av mera grundläggande
karaktär avseende avdragsrätten för skuldräntor. Motionären erinrar
om miljöpartiets uppfattning om att denna avdragsrätt borde ersättas
av en minskning av den slutliga skatten med en viss andel av skuldräntorna.

Den av motionären aktualiserade frågan torde få övervägas i annat sammanhang
och då lämpligen vid riksdagens överväganden i samband med
den mera grundläggande reformering av skattesystemet som förutskickats.
Motion Fi93 (mp) yrkande 1 om utformningen av avdragsrätten för skuldräntor
m. m. bör sålunda avslås av riksdagen.

I samma motion föreslås i yrkande 2 att den garanterade räntan vid ombyggnad
inte skall vara högre än vid nybyggnad när det gäller vad motionären
kallar skonsam ombyggnad.

Riksdagen fattade hösten 1988 beslut om den garanterade räntan i vissa
fall vid ombyggnad. Detta beslut bör ligga fast, dock med den ändring som
gjordes våren 1989 i avsikt att jämställa denna garanterade ränta med den
son gäller i nybyggnadsfallen. Motionsyrkandet såvitt nu är i fråga bör avstyrkas
av finansutskottet.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet fyra motionsyrkanden om investeringsavgift
på visst byggande samt ett motionsyrkande om ett särskilt diskonto
för bostadsfinansiering och ett motionsyrkande om att bastillägg till barnfamiljer
skall ersätta bostadsbidragen. '

Vad gäller frågan om investeringsavgift på visst byggande föreslås i centerpartiets
partimotion Fi62 yrkande 16 att riksdagen beslutar att en sådan
avgift skall utgå med 25 % på lokalytor för industrier och kontor fr. o. m.
den 1 augusti 1989. Avgiften skall uttas inom det område som benämns
”Stockholm —Uppsala-korridoren”. I vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Fi63 yrkande 15 föreslås riksdagen begära ett Förslag om att en
investeringsavgift föreläggs riksdagen. Avgiften som förslagsvis kan tas ut
med 25 % på kostnader för allt byggande utom bostäder och kommunal/
landstingskommunal service bör gälla i de delar av landet som har ett överskott
på kontor etc., något som enligt motionärerna särskilt gäller Stockholms
innerstad och bandet mot Arlanda. I miljöpartiets partimotion Fi64
yrkande 17 föreslås riksdagen besluta om en investeringsavgift på 25 %
på oprioriterade byggen i storstadsområdena. Slutligen föreslås i

1988/89:BoU3y

4

motion Fi92 (s) såvitt nu är i fråga att en investeringsavgift tas ut i ekonomiskt
överhettade regioner.

Utskottet som har förståelse för den i motionerna framförda uppfattningen
anser att det som ett alternativ till en extra höjning av löneavgiften
kan finnas skäl att pröva förutsättningarna för en investeringsavgift på visst
byggande i överhettade regioner i landet; inte minst gäller detta i Stockholmsområdet
och där i synnerhet inom Stockholm —Uppsala-korridoren.
När det gäller avgiftens storlek har i de nu behandlade partimotionema (c),
(vpk) och (mp) förordats att den utgår med 25 %, bl. a. på byggande av
kontorslokaler eller på s. k. oprioriterat byggande. Med den inriktning som
bostadsutskottet nu förordat bör det i den fortsatta riksdagsbehandlingen
närmare bestämmas såväl basen för investeringsavgiften som dess omfattning.

Vad utskottet nu med anledning av centerpartiets partimotion Fi62 yrkande
16, vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi63 yrkande 15,
miljöpartiets partimotion Fi64 yrkande 17 och motion Fi92 (s) föreslagit
om införande av en investeringsavgift m. m. bör vara utgångspunkt för de
överväganden i frågan som inför riksdagsbehandlingen slutligen görs av
finansutskottet.

Vidare bör i den fortsatta riksdagsbehandlingen enligt bostadsutskottets
mening av finansutskottet, som ett alternativ till en höjning av löneavgiften,
övervägas att dessutom införa en särskild/extra fastighetsskatt på kontorslokaler
m. m. i Stockholmsområdet och där i synnerhet inom
Stockholm —Uppsala-korridoren. Från de utgångspunkter bostadsutskottet
närmast har att bedöma får det anses motiverat att en sådan särskild
fastighetsskatt införs. Utformningen av den torde få övervägas också av
skatteutskottet.

Förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi63 yrkande 8
om att ett särskilt diskonto for bostadsfinansieringen bör införas avstyrks
av bostadsutskottet, bl. a. med hänvisning till den avreglering av bostadsfinansieringssektom
som företagits under senare år och som i allt väsentligt
innebär en anpassning av denna sektor till vad som gäller på kapitalmarknaden
i övrigt.

Förslaget i miljöpartiets partimotion Fi64 yrkande 22 går ut på att bostadsbidragen
bör ersättas med ett bastillägg för barnfamiljer fr. o. m. den 1
januari 1990.

Denna fråga behandlade utskottet i mars 1989 (BoU7 s. 78). Utskottet
anförde då att frågan torde få övervägas i den översyn av bostadsbidragens
utformning som pågår.

Bostadsutskottets uppfattning står fast. Motionsyrkandet bör avslås av
riksdagen.

Stockholm den 18 maj 1989
På bostadsutskottets vägnar

1988/89:BoU3y

Agne Hansson

5

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s),
Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran
Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar
Nilsson (s), Leif Olsson (fp), Rune Thorén (c), Jan Strömdahl (vpk),
Krister Skånberg (mp), Britta Sundin (s) och Birgitta Rydle (m).

Avvikande meningar

1. Behandlingsordning m. m.

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Hans Göran Franck,
Nils Nordh, Rune Evensson, Gunnar Nilsson och Britta Sundin (alla s)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken ”Anpassningar
inom bostadsstödet för år 1990” börjar med ”Utskottet delar” och slutar
med ”till känna ” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anför följande. Vad först gäller frågan i motionerna om
att förslaget inte skulle föranleda något riksdagens ställningstagande och
därför inte sakbehandlas vill utskottet erinra om utskottens beredningstvång
enligt regeringsformen (RF 4 kap. 3 § andra stycket). Redan på
denna grund avstyrker utskottet de båda partimotionema från moderata
samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna samt motion Fi89 (m)
yrkande 1 såvitt nu är i fråga.

Vad gäller regeringsförslagets sakliga innebörd vill bostadsutskottet erinra
om att riksdagen hösten 1988 hade att behandla (1988/89: BoUly s.
22 — 24, FiUlO) ett liknande förslag; låt vara att riksdagen då hade information
från regeringen om hur stora besparingar inom räntebidragssystemet
som borde genomföras. Sedermera — våren 1989 — förelädes riksdagen
en proposition (prop. 1988/89:79) i vilken redovisades förslagets närmare
innebörd.

Riksdagens majoritet accepterade då den beslutsordning som nu redovisats.
Bl.a. anförde bostadsutskottet hösten 1988 (BoUly s. 23) att det av
regeringen valda tillvägagångssättet var godtagbart. Med hänvisning bl. a.
till det då anförda avstyrkte utskottet en partimotion från vänsterpartiet
kommunisterna i vilken framfördes i princip samma uppfattning som i
den nu aktuella.

Bostadsutskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi70 bör avslås av riksdagen även såvitt nu är i
fråga.

Förslagen i de båda m-motionema om att riksdagen inte nu bör ta ställning
till förändringar inom räntebidragssystemet utan att sådana förändringar
bör beslutas först i samband med en omläggning av finansieringssystemet
och en avreglering av bostadsmarknaden samt när en omläggning av
skattepolitiken beslutats ger utskottet anledning anföra följande.

De kommande förslagen om ändringar i räntebidragssystemet som regeringen
avser förelägga riksdagen hösten 1989 bygger på de mera begränsade
förändringar i inkomstskattesystemet som då kommer att presenteras
och som avser år 1990. Förslagen i m-motionema utgår uppenbarligen från
den mera genomgripande förändring av skattesystemet som övervägs för

1988/89:BoU3y

6

närvarande. Såvitt kan bedömas kan på goda grunder hävdas att dessa
förändringar, om de kommer att förverkligas, inte kommer att påverka
bostadsfinansieringssystemet som sådant för år 1990.

Utskottet delar regeringens uppfattning om att neutraliteten mellan
olika upplåtelseformer skall bibehållas. Hur förslagen om förändringar
skall ske får utskottet ta ställning till under hösten 1989.

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att riksdagen med avslag på
moderata samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15, vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi70 och motion Fi89 (m) yrkande 1 bör
lägga proposition 1988/89:150 till handlingarna såvitt där behandlas frågan
om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

2. Utformningen av avdragsrätten för skuldräntor

Krister Skånberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990” börjar med ”Den
av” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Fi93 (mp) bör en successiv avtrappning av avdragsrätten
för räntor göras i kombination med en total översyn av bostadsfinansieringssystemet.
Den nuvarande avdragsrätten för skuldräntor bör ersättas
med en minskning av den slutliga skatten med en viss andel av
skuldräntorna.

Regeringens till hösten 1989 aviserade förslag om förändringar av
skatte- och bostadsfinansieringssystemen bör utformas i enlighet med vad
nu förordats.

Riksdagen bör enligt bostadsutskottets mening med anledning av motion
Fi93 (mp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen detta till känna.

3. Den garanterade räntan vid ombyggnad

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Leif Olsson (fp), Rune Thorén (c) och Birgitta Rydle (m) anför följande: Vi

har i yttrandet accepterat att det inte nu görs några förändringar i den
garanterade räntan för vissa ombyggnader. Detta ställningstagande innebär
inte att vi godtar riksdagens beslut i december 1988 om fördubbling av
denna ränta i vissa fall. Beslutet, som var mycket dåligt, kritiserades när
det infördes.

Vår inställning står givetvis fast. Den korta tid som förflutit gör det
emellertid direkt olämpligt att nu föreslå att ”decemberbeslutet” rivs upp.

Det finns anledning att i annat sammanhang aktualisera frågan om den
garanterade räntan i ombyggnadslånefallen. Vi ämnar återkomma i ärendet.

1988/89:BoU3y

7

4. Den garanterade räntan vid ombyggnad

Krister Skånberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990” börjar med
”Riksdagen fattade” och slutar med ”av finansutskottet” bort ha följande
lydelse:

Riksdagen beslöt hösten 1988 att den garanterade räntan vid ombyggnad
i princip skulle fördubblas. Emellertid beslöt riksdagen att den garanterade
räntan i vissa fall skulle gälla som tidigare och att alltså i dessa fall
ett större räntebidrag skulle utgå än i ”fördubblingsfallen”. Sålunda gäller
den lägre garanterade räntan bl. a. vid ombyggnad av ålderdomshem och
servicehus, vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt
vid hissinstallation.

Som anförs i motion Fi93 (mp) bör denna lägre räntenivå tillämpas
också när själva ombyggnaden genomförs på ett resursbevarande och miljövänligt
sätt. Denna räntenivå skall gälla också om fastigheten efter ombyggnaden
har en rimlig standard, ger god boendemiljö och blir miljövänlig
och resursbevarande i drift, underhåll och reparation. Ombyggnadskostnadema
och kostnaderna för drift, underhåll och reparation skall
också vara rimliga under fastighetens hela livslängd.

Riksdagen bör med anledning av motionens yrkande 2 såvitt nu är i
fråga som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om den garanterade
räntan i vissa fall vid ombyggnad.

5. Investeringsavgift på visst byggande

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg
(m) och Leif Olsson (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Övriga frågor” börjar med ”Utskottet som” och slutar med ”av
finansutskottet” bort ha följande lydelse:

I betänkandet 1988/89: BoU7 (s. 101 —102) anfördes i reservationer (m,
fp) att dagens byggnadsreglerande åtgärder snarast borde avskaffas och att
det inte heller fanns anledning att införa en investeringsavgift.

Bl. a. anfördes att bostadsmarknaden är en av de mest genomreglerade
marknaderna. På denna marknad visas på ett mycket påtagligt sätt effekterna
av den socialdemokratiska regeringens förkärlek för regleringar. De
ständiga ingreppen har gett en marknad i obalans. Denna utveckling måste
självfallet brytas. Det är inte möjligt att i längden rätta till fel och brister i
den generella finanspolitiken genom selektiva regleringar.

Det är naturligtvis inte heller särskilt välbetänkt att — som förordas i
motionerna från s, c, vpk och mp — införa en investeringsavgift på annat
byggande än bostadsbyggande. Ett införande av en investeringsavgift
skulle bl. a. omedelbart leda till ökade lokalhyror och i förlängningen till
högre priser för konsumenterna. Det är inte heller att förvänta att en investeringsavgift
som tas ut i Stockholmsområdet skulle innebära en ökad investeringsbenägenhet
i andra delar av landet. Tidigare erfarenheter visar
att någon sådan ”omlokalisering” inte är att vänta.

Ett genomförande av motionsförslagen skulle medföra ett ingrepp i

1988/89:BoU3y

8

marknaden som inte borde kunna försvaras ens av den ivrigaste regleringsivrare.
Konkurrensen sätts ur spel, byråkratin ökar och de av motionärerna
förväntade effekterna om en lugnare byggmarknad i Stockholmsområdet
uteblir med stor sannolikhet.

Med hänvisning till det nu anförda anser bostadsutskottet att en investeringsavgift
inte bör införas. Finansutskottet bör därför avstyrka partimotionema
från c, vpk och mp samt motion Fi92 (s) allt såvitt rör införande
av en investeringsavgift.

6. Särskild/extra fastighetsskatt på kontorslokaler m. m. i
Stockholmsområdet

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Leif Olsson (fp)
och Birgitta Rydle (m) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Övriga frågor” börjar med ”Vidare bör” och slutar med ”av
skatteutskottet” bort utgå.

7. Särskilt diskonto för bostadsfinansieringen

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubiken ”Övriga frågor” börjar med ”Förslaget i vänsterpartiet kommunisternas”
och slutar med ”i övrigt” bort ha följande lydelse:

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi63 yrkande 8 föreslås
riksdagen hos regeringen begära förslag om införande av ett särskilt diskonto
för bostadsfinansiering. Som bakgrund till detta förslag förs i motionen
fram förslag om bl. a. åtgärder mot den överhettade kredit- och spekulationsmarknaden,
förslag som närmast faller under finansutskottets beredningsområde.

Vad rör den i motionen aktualiserade frågan om ett särskilt diskonto för
bostadsmarknaden finner utskottet att en sådan åtgärd bör prövas som ett
inslag i avsikt att minska överhettningen och dämpa den spekulation som
förekommer på kreditmarknaden.

Finansutskottet bör mot denna bakgrund tillstyrka det nu aktuella motionsyrkandet.

8. Bastillägg för barnfamiljer

Krister Skånberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Övriga frågor” börjar med ”Denna fråga” och slutar med ”av
riksdagen” bort ha följande lydelse:

Ett bastillägg bör ersätta bostadsbidragen för barnfamiljer. Därigenom
ökas valfriheten för människorna att bosätta sig var de vill. 1 glesbygd kan
bostadskostnaden vara liten men transportbehovet betydligt större än i
storstad. Alla barnfamiljer som nu får bostadsbidrag kommer att få ökat
ekonomiskt stöd om ett bastillägg införs. Bostadskostnaderna är i dag mycket
höga. När bostadsbidraget ersätts med bastillägg ökas människors valfrihet
att själva avgöra vad pengarna skall användas till. Detta bör rimligen
bidra till att bygg- och boendekostnaderna pressas.

1988/89:BoU3y

9

Bastillägget per månad beräknas enligt formeln: Bastillägg=

2 100+480 X antalet barn (max. tre) — 0,20 X hushållets månadsinkomst.
Begränsningen till tre barn är samma som för nuvarande bostadsbidrag.
De som har fler än tre barn kompenseras genom flerbarnstillägget inom
barnbidragssystemet.

Som föreslås i miljöpartiets partimotion Fi64 yrkande 22 bör ett bastilllägg
införas fr. o. m. den 1 januari 1990. Bastillägget som alltså bör ersätta
bostadsbidraget för barnfamiljer bör ha den nu angivna utformningen.

Enligt bostadsutskottets uppfattning bör riksdagen med bifall till motionsyrkandet
som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om
införande och utformning av ett bastillägg.

1988/89:BoU3y

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

10

.