Kontroll av buds behörighet. Besvär över kommunfullmäktigval har lämnats utan bifall, eftersom åberopade fel inte har kunnat inverka på valutgången.

Valprövningsnämndens beslut 35-1982

Länsstyrelsen i Hallands län fastställde genom beslut den 4 oktober 1982 utgången av kommunfullmäktigvalet i Halmstads kommun.

I besvär över beslutet yrkade AA att valprövningsnämnden skulle utreda om förhållande som avses i 15 kap. 7 § vallagen hade förekommit och, om så varit fallet, upphäva valet och förordna om omval i Halmstads kommuns andra valkrets. Till stöd för sin talan anförde AA i huvudsak följande. Valförrättarna i Martin Luthers 12:e och 13:e valdistrikt och därefter valnämnden hade underkänt sammanlagt 17 valsedelsförsändelser där samma personer, BB och CC, omväxlande uppträdde som bud och som vittne. Dessutom hade valnämnden vid den preliminära rösträkningen underkänt ytterligare två valsedelsförsändelser - en för vardera Martin Luthers 8:e och Snöstorps 1:a valdistrikt - med BB som bud. Valnämndens majoritet hade inte ansett att de båda personerna uppfyllde de krav som vallagen ställer på vårdare. Eftersom det i samtliga fall hade rört sig om valsedelsförsändelser avlämnade på postanstalter och godkända av den postpersonal som haft till uppgift att fungera som röstmottagare, hade såväl valförrättarna som valnämnden överskridit sina befogenheter. I och med att noggranna anvisningar utfärdats för röstmottagande postfunktionärer vad avser valsedelsförsändelser syntes valförrättarnas och valnämndens granskning av dessa endast böra omfatta vad som anges i 13 kap. 4 § tredje stycket och i 13 kap. 9 § vallagen. Någon ytterligare prövning av vittnes eller buds behörighet hade alltså inte bort ske. Vad gällde de båda som bud anlitade personerna hade dessa varit personligt socialt engagerade. De hade lämnat socialt utslagna ett stort bistånd i olika sammanhang. Enligt klaganden var det angeläget med ett klarläggande av hur vallagens begrepp vårdare skall tolkas när det gäller icke yrkesmässig vårdare.

Riksskatteverket avstyrkte i yttrande över besvären bifall till dessa och anförde därvid bl.a. följande:

Enligt 11 kap. 8 § vallagen skall röstmottagare bl.a. kontrollera att valsedelsförsändelse är i föreskrivet skick när försändelserna lämnas på postanstalt. Motsvarande kontroll skall göras av valförrättare när valsedelsförsändelse lämnas i vallokal. Enligt 13 kap. 4 och 9 §§ vallagen skall valförrättare och/eller valnämnd i samband med preliminär rösträkning bl.a. kontrollera att valsedelsförsändelser som lämnats på postanstalt är i föreskrivet skick. Valförrättares och/eller valnämnds kontroll utgör en form av överprövning av den kontroll som tidigare skett på postanstalt. Eventuella brister på valsedelsförsändelse som upptäcks först vid den preliminära rösträkningen medför i det fall försändelsen underkänns att väljaren inte ges möjlighet att upprätta ny valsedelsförsändelse på sätt som kunnat ske vid avlämnande i vallokal. Enligt RSVs bedömning utförde såväl valförrättare som valnämnd en kontroll av försändelserna i enlighet med vallagens bestämmelser.

Beslutet att underkänna berörda valsedelsförsändelser kan dock enligt RSVs bedömning diskuteras. I prop. 1965:106 s. 35 anförde föredragande departementschef följande "När fråga icke är om yrkesmässig vårdare, torde det kravet böra upprätthållas att vederbörande i skilda ting lämnar väljaren ett bistånd som icke är av helt obetydlig eller tillfällig karaktär". Valförrättares eller röstmottagares möjligheter att bedöma och kontrollera om icke yrkesmässig vårdare lämnar bistånd av sådan karaktär är givetvis begränsade. Var gränsen mot obetydlig eller tillfällig karaktär skall dras är inte klart definierat. Frågan om begreppet vårdare och dess praktiska tillämpning diskuterades ingående av 1978 års vallagskommitté i delbetänkandet SOU 1980:45 "Översyn av vallagen 2" (sid 145-152). Kommittén föreslog ingen skärpning av reglerna för budröstning men fann anledning anta att de rättsfall om otillbörligt verkande vid val, som förekom efter 1979 års val, skulle leda till en skärpt uppmärksamhet och kontroll.

I besvären anförs att det är angeläget att begreppet "icke yrkesmässig vårdare" får en klar tolkning. Såvitt RSV kan finna kan någon närmare tolkning emellertid inte ges utöver den ovan citerade i prop. 1965:106 eller den definition, som RSV tidigare angett i ett ärende hos valprövningsnämnden (1977:4), "privatpersoner som bistår väljaren med praktiska transaktioner, inköp etc.".

Enligt RSVs bedömning bör dock inte antalet väljare som viss person är vårdare för vara avgörande. Prövning bör göras för varje enskild väljare huruvida budet kan anses vara vårdare eller ej. Tillräckligt underlag för att göra sådan individuell prövning i nu berörda fall finns för närvarande inte. RSV vill samtidigt framhålla de begränsningar som anges i 11 kap. 3 § vallagen beträffande väljarens möjligheter att rösta genom bud. Enligt detta stadgande får valsedelsförsändelse genom bud endast användas av väljare som "på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen". Det görs inte i besvären gällande att de ifrågavarande väljarna otvetydigt tillhört någon av dessa kategorier utan endast att huvuddelen av dem skulle "leva på livets skuggsida" och liknande uttryck. Det sägs vidare i besvären att det varit naturligt för dessa väljare att vända sig till en av dem, som fungerat som bud eller vittne i de 19 fallen, för att få hjälp med röstningen, vilken de annars med största sannolikhet inte kunnat klara av på grund av "ovana att hantera papper av olika slag, rädsla för att "göra bort sig m.m.". Det är på olika sätt sörjt för att väljarna vid röstmottagning kan få behövlig hjälp (8 kap. 14 § och 9 kap. 7 § vallagen). Härtill kommer de särskilda insatser som partierna gör genom rådgivning i valbyråer, transport till vallokal m.m.

Med hänsyn till det anförda finner RSV det inte vara möjligt att utan ytterligare utredning i de enskilda fallen få klarhet i om valsedelsförsändelserna avgetts i behörig ordning. Det kan sålunda enligt RSVs mening genom besvären inte anses visat att valnämndens beslut att underkänna valsedelsförsändelserna som inte varande i "föreskrivet skick" varit ogrundat. Liksom valnämnden tidigare konstaterat kan de aktuella rösterna inte påverka valutgången oavsett om de underkänns eller ej och oavsett om de teoretiskt skulle ha tillfallit ett och samma parti.

Valprövningsnämnden yttrade: Enligt 13 kap. 4 § vallagen skall valförrättarna vid den preliminära rösträkningen i vallokalen kontrollera bl.a. att valsedelsförsändelser som kommit in till valdistriktet är i föreskrivet skick. Denna skyldighet innefattar enligt valprövningsnämndens mening den kontroll av buds behörighet som är påkallad och med hänsyn till omständigheterna möjlig. Valsedelsförsändelser som valförrättarna vid denna kontroll bedömt som bristfälliga eller felaktiga skall enligt 13 kap. 9 § vallagen granskas av valnämnden vid den preliminära rösträkningen hos nämnden. Av vad nu sagts följer att valförrättarna och valnämnden har haft befogenhet att göra den kontroll av buds behörighet som skett.

Ett beslut av valnämnden om att underkänna en valsedelsförsändelse vid en sådan efterkontroll bör enligt valprövningsnämndens mening fattas endast om det står helt klart att budet inte uppfyller vallagens krav. Om beslutet i detta fall att underkänna de 19 valsedelsförsändelserna var riktigt eller inte kan såsom riksskatteverket anfört vara föremål för tvekan. Det är enligt valprövningsnämndens mening inte möjligt att bedöma denna fråga utan en mera ingående utredning. Eftersom de 19 valsedelsförsändelserna inte har kunnat påverka valutgången, finner valprövningsnämnden emellertid inte anledning att göra en sådan utredning.

Valprövningsnämnden lämnar besvären utan bifall.

Ledamoten DD var skiljaktig i fråga om motiveringen och ansåg att sista stycket i nämndens beslut bort ha följande lydelse: Under angivna omständigheter och då besvären ej ens innehåller påstående att CC eller BB vid valtillfället var vårdare till de nu ifrågavarande röstande lämnar valprövningsnämnden besvären utan bifall.

Rättsfall: VPN 1977:4

Litteratur: prop. 1965:106 s. 35, SOU 1980:45 s. 145-152.