Fråga om behörighet för s.k. vice pastor att vara ledamot av kyrkofullmäktige

Valprövningsnämndens beslut 11-1989

Länsstyrelsen i Kopparbergs län företog den 12 maj 1989 förrättning för utseende av efterträdare för ledamot av kyrkofullmäktige i Orsa församling. I förrättningsprotokollet upptogs:

Närvarande: Förste länsassessor AA beslutande

Byrådirektör BB föredragande

Kyrkofullmäktiges i Orsa församling ordförande har anmält att ledamoten i fullmäktige CC, vald för Arbetarepartiet-Socialdemokraterna, p g a sitt vikariat som vice pastor bör frånträda uppdraget som fullmäktigeledamot.

CC har i skrivelse till länsstyrelsen på anförda skäl överklagat kyrkofullmäktiges ordförandes begäran om att ny ledamot skall utses. Hans skrivelse har överlämnats till kammarrätten i Sundsvall för prövning i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Kammarrätten har emellertid genom beslut den 24 april 1989 (mål nr 1043-1989) avvisat CC:s talan.

Länsstyrelsen har inhämtat att beteckningen "vice pastor" används som benämning på den som av domkapitlet tillsatts som korttidsvikarie på tjänst som kyrkoherde.

Enligt 2 kap 5 § andra stycket församlingslagen (1988:180) är kyrkoherde eller annan präst, som är ledamot i församlingens kyrkoråd, inte valbar som kyrkofullmäktig.

Av förarbetena till församlingslagen framgår beträffande ersättare för kyrkoherden att den präst, som är vikarie för kyrkoherden, är självskriven ledamot i kyrkorådet (prop 1987/88:31, bilaga 4: Organisationsutskottets vid kyrkomötet betänkande 1987:3, sid 107).

Då således CC genom vikariatet inträtt i kyrkoherdens ställe är han inte längre valbar som kyrkofullmäktig. Länsstyrelsen sammanträder därför denna dag för att inkalla efterträdare för honom som kyrkofullmäktig.

DD står enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen i tur att inträda och inkallas därför med stöd av 43 § andra stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval jämförd med 14 kap 22 § första stycket vallagen (1972:620) som efterträdare för tiden till och med den 31 december 1991.

Ny offentlig sammanräkning sker härefter enligt 43 § andra stycket lagen om kyrkofullmäktigval med tillämpning av 14 kap 23 och 24 §§ vallagen varvid EE utses till ny suppleant för samma tid. Föredraganden är skiljaktig (bilaga).

- - -

Jag anser att länsstyrelsen bort besluta att kyrkofullmäktigeordförandes framställning inte skall föranleda någon åtgärd.

Motivering

Av förarbetena till församlingslagen framgår att det anses väsentligt att det i god tid före valet av kyrkofullmäktige råder klarhet om valbarheten (prop 1987/88:31 s. 97). Förordnande som "vice pastor" kan ske från dag till annan utan ansökningsförfarande vid förfall, genom t.ex. sjukdom eller semester, för kyrkoherden.

Begränsningen i valbarheten är, som framgår av 2 kap 5 § andra stycket och 7 kap 3 § andra stycket församlingslagen, knuten till befattningen som kyrkoherde eller till särskilt förordnande som kyrkorådsledamot. CC, som förordnats som vice pastor, har i så måtto inträtt i kyrkoherdens ställe att han, så länge förordnandet gäller, skall fullgöra kyrkoherdens skyldigheter och vara bärare av befattningens rättigheter, men kan inte anses vara innehavare av befattningen och därför inte kyrkoherde i församlingslagens mening. Hans valbarhet har därför inte upphört och grund saknas för att inkalla efterträdare för honom som kyrkofullmäktig.

CC överklagade beslutet och yrkade ändring med hänvisning bl.a. till den vid beslutet fogade reservationen.

Förklaringar inkom från kontraktsprosten EE och domkapitlet i Västerås stift. Domkapitlet anförde följande.

Den grundläggande bestämmelsen om valbarhet finns i 2:5 församlingslagen (= FL, 1988:180) där det bland annat stadgas att kyrkoherde eller annan präst som är ledamot i församlingens kyrkoråd inte är valbar till kyrkofullmäktige (se även 7:7 FL angående valbarhet till kyrkorådet).

I detta fall har domkapitlet förordnat komministern CC att vara vice pastor under kyrkoherden FF:s sjukledighet. Präst är - enligt 8 § prästanställningsförordningen (1965:729) - skyldig att under högst tre månader av samma kalenderår och jämsides med sin tjänst utöva annan prästerlig tjänst i samma eller närbeläget pastorat inom samma stift.

Vice pastor är ingen tjänst som man kan söka utan uppdraget som vice pastor är ett tjänsteåliggande i händelse av kyrkoherdens frånvaro (tjänstledighet, sjukdom, semester m.m.).

Med annan präst (2:5 FL) måste avses annan präst som tjänstgör i pastoratet och som kyrkoherden förordnar att vara kyrkorådsledamot i annexförsamling för kyrkoherden, 7:3 FL.

Domkapitlet menar att tillfällig tjänstgöring som vice pastor inte innebär att präst betraktas som kyrkoherde i församlingslagens mening. Domkapitlet anser vidare att det inte kan vara lagstiftarens mening att den som högst tillfälligt får förordnande som vice pastor utestängs från möjligheten att ställa upp i kyrkovalen i den egna församlingen.

Domkapitlet anser inte att CC förlorat sin valbarhet.

Riksskatteverket anförde i yttrande följande.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län beslutade 1989-05-12 att utse bl.a. efterträdare för CC som ledamot i Orsa församlings kyrkofullmäktige då CC förordnats som vice pastor och i denna sin egenskap därmed inte var valbar som kyrkofullmäktig på motsvarande sätt som kyrkoherde. Som grund för sitt beslut åberopade länsstyrelsen 2 kap 5 § 2 st församlingslagen och dess förarbeten. Föredraganden på länsstyrelsen var dock skiljaktig och ansåg att CC:s valbarhet inte förändrats av det förhållandet att han inträtt som vice pastor.

Efter kontakter med länsstyrelser och domkapitel har RSV funnit att det föreligger två skilda uppfattningar om frågan huruvida valbarheten upphör för den som förordnas som vice pastor.

Enligt Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltnings uppfattning går vice pastor under sitt förordnande som ersättare för kyrkoherde in i dennes alla funktioner och därmed upphör hans valbarhet.

Hos många domkapitel och länsstyrelser synes den motsatta uppfattningen vara förhärskande, att så inte är fallet och att lagstiftaren inte kan ha avsett att ett måhända mycket kortvarigt förordnande som vice pastor skulle medföra förlust av uppdrag i kyrkofullmäktige.

Enligt RSVs bedömning är det olyckligt att även kortvariga förordnanden som vice pastor innebär förlust av uppdrag i kyrkofullmäktige. Det är dock orimligt att en och samma person kan delta i kyrkoråd i två olika egenskaper, som kyrkoherdens ersättare och som vald ledamot. Det kan i detta sammanhang ifrågasättas om domkapitlet skall förordna en ledamot av kyrkofullmäktige som invalts i kyrkoråd som vice pastor med de konsekvenser detta får.

RSV biträder länsstyrelsens uppfattning att CC som vice pastor inte uppfyller villkoren för valbarhet.

Riksskatteverket avstyrker bifall till överklagandet.

Valprövningsnämnden yttrade:

Enligt 7 kap. 3 § församlingslagen är kyrkoherden självskriven ledamot i kyrkorådet.

Enligt 4 § gäller i förevarande fall att andra ledamöter än som avses i 3 § samt suppleanter i kyrkorådet utses genom val av kyrkofullmäktige.

Beträffande uppdrag som ledamot i kyrkofullmäktige gäller enligt 2 kap. 5 §, såvitt nu är i fråga, att kyrkoherden inte är valbar.

Valprövningsnämnden finner att den som inte innehar kyrkoherdestjänst eller erhållit långtidsvikariat på sådan tjänst utan förordnats att jämsides med sin tjänst utöva tjänst som kyrkoherde i församlingen inte därmed förlorar sin behörighet att vara ledamot i kyrkofullmäktige.

Valprövningsnämndens beslut

På grund härav upphäver valprövningsnämnden länsstyrelsens beslut.