Fråga bl.a. om ordningen i vallokal och utläggning av valsedlar vid valet till Europaparlamentet

Valprövningsnämndens beslut 33-1995

Riksskatteverket (RSV) fastställde den 29 september 1995 utgången av valet till Europaparlamentet den 17 september 1995.

AA överklagade valet och anförde i huvudsak följande. Regeln om att valsedlar skulle placeras ut i vallokaler och postkontor för de partier som fick minst en procent av rösterna i föregående val kunde inte vara relevant i detta val, eftersom Sverige inte haft något tidigare EU-val som referens. I valet till Europaparlamentet fick de partier som fick minst en procent av rösterna vid riksdagsvalet 1994 sina valsedlar utplacerade.

Vidare hade vissa lokala valnämnder på begäran åtagit sig att lägga ut valsedlar även för nya partier, vissa andra hade inte åtagit sig detta. Valet till Europaparlamentet var ett riksval där det måste finnas ett samstämmigt beslut som gäller hela Sverige. Personvalet var satt ur spel för alla dem som röstade på posten, eftersom det på postkontoren bara godkändes valsedlar utan kandidatnamn, samtidigt som det inte fanns namnlistor på de kandidater som de olika partierna nominerat.

Slutligen var informationen om hur en valsedel skulle fyllas i för att vara giltig undermålig, vilket lett till att tusentals valsedlar blivit ogiltiga.

RSV avstyrkte bifall till överklagandet med följande motivering.

AA:s invändningar gäller reglerna för valsedelshanteringen i fyra olika avseenden:

1) Partier som vid något av de två senaste riksdagsvalen uppnått mer 1 än en procent av rösterna i hela landet hade vid valet till Europaparlamentet rätt att få sina partimarkerade valsedlar utlagda i lokaler där röstning ägde rum (24 § lagen om val till Europaparlamentet). Några särskilda kommentarer till denna regel finns inte i den proposition (1994/95:154), som föregick riksdagens beslut om val till Europaparlamentet. Där föreslås att valsystemet så nära som möjligt skall ansluta till den ordning som tillämpas för val till riksdagen. Något annat mera likvärdigt än riksdagsval finns ju heller inte att relatera till.

2) 24 § lagen om val till Europaparlamentet innebär att valförrättarna ansvarar för att väljarna i vallokalen har tillgång till bl.a. partimarkerade valsedlar för de partier, som vid något av de två senaste riksdagsvalen fått mer än en procent av rösterna i hela landet. För valgenomförandet på lokal nivå svarar inom varje kommun den valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (4 § lagen om val till Europaparlamentet).

De valnämnder, som vid årets val beslutat att tillhandahålla fler valsedlar än vad gällande lag föreskriver har således inte bara fullgjort sin skyldighet utan även gått därutöver. Om detta skulle innebära sådan avvikelse från föreskriven ordning som avses i 44 § lagen om val till Europaparlamentet anser RSV ändå att det inte med fog kan antas att det inträffade har inverkat på valutgången.

RSV instämmer dock med klaganden såtillvida att det hade varit bra om samtliga valnämnder fattat likalydande beslut om utläggning av de aktuella partiernas valsedlar.

3) Klaganden anser att personvalet var satt ur spel på postkontoren med hänsyn till att där får finnas endast partimarkerade valsedlar och ifyllningsvalsedlar.

Enligt RSVs bedömning är det fel att säga att personvalet var satt ur spel på postkontoren. Det var trots allt möjligt för väljaren att fylla i valsedeln med namn på kandidater med hjälp av listan över anmälda kandidater. Självfallet hade det varit mycket lättare om partiernas namnvalsedlar funnits tillgängliga på postkontoren. Reglerna om vilka typer av valsedlar som skall finnas där gäller för övrigt även vid andra val.

4) En valsedel blir ogiltig i stort sett bara om den inte upptar någon partibeteckning. De allra flesta valsedlar som är ogiltiga är s.k. blanka valsedlar. Klaganden torde dock avse problemen med att rätt fylla i anmälda kandidater överst på valsedeln, för de väljare som inte hade tillgång till namnvalsedlar. Upplysningar om hur valsedeln kan fyllas i med kandidatnamn fanns under rubriken "Anmälda kandidater" i den broschyr, som väljarna fick tillsammans med röstkortet. Avsnittet bifogas.

RSV har vidare genom att informera om detta på ett seminarium för journalister försökt medverka till att massmedia skulle ge en så riktig bild som möjligt av reglerna. Många tidningar hade också mycket informativa artiklar. Regeln om anmälda kandidater till skydd för partibeteckningen är varken lätt att förstå eller att göra förståelig.

RSV skulle gärna se att partibeteckningar skyddades på annat sätt. RSV anser inte att informationen om hur en valsedel skulle fyllas i för att bli giltig var bristfällig.

Sammantaget anser RSV att klaganden inte har åberopat något som gör att det i den verksamhet för förberedande och genomförande av valet, för vilken en myndighet svarar har förekommit sådan avvikelse från föreskriven ordning som avses i 44 § lagen om val till Europaparlamentet.

Valprövningsnämnden yttrade: I lokaler där röstning äger rum enligt lagen (1995:374) om val till Europaparlamentet skall väljarna ha tillgång till dels partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet, dels blanketter till valsedlar. Dessa valsedlar skall hållas till handa genom centrala valmyndigheten (24 § lagen om val till Europaparlamentet).

Att valnämnderna lagt ut partimarkerade valsedlar för de partier som fått minst en procent av rösterna vid något av de två senaste riksdagsvalen är alltså helt i överensstämmelse med lagens bestämmelser.

I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som lämnats på postkontor m.m. hänvisas i 26 § lagen om val till Europaparlamentet bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen i 8-12 kap. vallagen.

Enligt 9 kap. 6 § vallagen skall kommunen tillhandahålla lämpliga vallokaler samt anordna lämplig plats i anslutning till vallokalen eller i denna där de partier som deltar i valen kan lägga ut sina valsedlar.

Rätten för de politiska partierna att vid allmänna val lägga ut valsedlar i eller i anslutning till vallokalen infördes första gången år 1960 genom ändringar i 1920 års lag om val till riksdagen och 1930 års kommunala vallag p. 1960:103, KU 12). Valmyndighetens befattning med utläggandet av partiernas valsedlar borde enligt departementschefen inskränkas till att avse iordningsställandet av erforderligt utrymme för valsedlarna (prop. s. 48). Departemementschefen förutsatte att vederbörande partiorganisationer såg till att valsedlar fanns tillgängliga under hela valförrättningen. Det framhölls under förarbetena att det var angeläget att utforma bestämmelsen så att inte en ny ogiltighetsgrund skapades (prop. s. 12 och 13). Bestämmelserna överfördes i sak oförändrade till den nuvarande vallagen.

Valförrättarna har i praxis inte ansetts ha något annat ansvar för de av partierna utlagda namnvalsedlarna eller för partimarkerade valsedlar för de partier som inte uppnått mer än en procent av rösterna i något av de två senaste riksdagsvalen än det som inryms i deras skyldighet att upprätthålla ordningen i vallokalen enligt 8 kap. 11 § vallagen (Jfr bl.a. VPN dnr 51 från 1994).

Valnämnderna har lagt ut valsedlar i enlighet med vallagens föreskrifter. Det förhållandet att några valnämnder lagt ut fler typer av valsedlar än vad lagen föreskriver kan inte anses utgöra en sådan avvikelse från föreskriven ordning som avses i 44 § lagen om val till Europaparlamentet.

AA har vidare anfört att personvalet varit satt ur spel för alla som röstade på posten.

Enligt 26 § lagen om val till Europaparlamentet, jämförd med 10 kap. 5 a § vallagen, skall det i eller i anslutning till lokal där poströstning äger rum, anordnas lämplig plats där valsedlar kan läggas ut av partier vars valsedlar inte tillhandahålls enligt 6 kap. 9 § vallagen. Endast partimarkerade valsedlar får läggas ut. Namnvalsedlar får alltså inte läggas ut på postkontoren. Såsom RSV anfört i sitt yttrande har det varit möjligt att fylla i valsedlar med namn på kandidater med hjälp av den lista över anmälda kandidater som enligt 8 kap. 12 § vallagen skall finnas utlagd i alla röstningslokaler. Valprövningsnämnden anser inte att det AA anfört beträffande personvalet för de poströstande inneburit sådan avvikelse från föreskriven ordning som avses i 44 § lagen om val till Europaparlamentet.

Information om hur en valsedel skall fyllas i för att vara giltig fanns bl.a. i den broschyr som RSV hänvisar till i sitt yttrande och som väljarna enligt RSV fick tillsammans med röstkortet. Inte heller det som AA uppgivit om undermålig information innefattar avvikelse från föreskriven ordning eller innebär otillbörligt verkande vid valet på det sätt som avses i 44 § lagen om val till Europaparlamentet.

Valprövningsnämnden avslår överklagandet.