Brevröster vid val till landsting som avgivits med diplomatisk kurirpost från Tyskland har underkänts med hänvisning till att tysk poststämpel saknats på försändelsen

Valprövningsnämndens beslut 39-1991

Länsstyrelsen i Stockholms län fastställde den 2 oktober 1991 utgången av landstingsvalet i Stockholms län.

AA m.fl. överklagade valet och yrkade att valprövningsnämnden skulle pröva om valnämndernas och länsstyrelsens åtgärder att underkänna brevröster från Bonn inneburit avvikelse från föreskriven ordning, och om så var fallet, att valprövningsnämnden skulle upphäva valet i den omfattning som behövdes och förordna om omval i valkrets, alternativt förnyad sammanräkning.

Klagandena anförde bl.a. följande.

Vid årets val till riksdag, landsting och kommuner hade ett flertal av ambassadens i Bonn utsända tjänstemän och deras familjemedlemmar vidarebefordrat röstsedlarna till Sverige med diplomatisk kurirpost. Flera valnämnder har underkänt de så avgivna rösterna, med motiveringen att inte med tysk poststämpel visats att försändelserna avlämnats för postbefordran i Tyskland.

Vid landstingsvalet i Stockholm, har undertecknades röster underkänts, med den ovan angivna motiveringen. Länsstyrelsen har i protokoll av den 2 oktober fastställt valutgången.

Grunder: Avsikten med i "Lagen om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland" intagna föreskrifterna, torde vara att säkerställa att försändelserna i fråga verkligen ställs i ordning i Tyskland, samt, får man antaga, att förhindra valfusk.

Att försändelserna iordningställts i Tyskland, har intygats på ytterkuvertet, och styrkts av två vittnen. Att valsedlarna i rätt tid avlämnats för befordran med kurirpost, intygas av ambassadens arkivföreståndare, BB. En teleologisk tolkning av lagtexten kan heller inte leda till en annan slutsats än att avsikten med att tillmäta poststämpeln betydelse varit just att säkerställa att försändelsen avlämnats för postbefordran i Tyskland. Även om existensen av en tysk poststämpel naturligtvis är det vanligaste, och tydligaste, sättet att göra detta, uteslutes därigenom inte att saken kan ledas i bevis även på annat sätt. Då ambassadens arkivansvarige, som packar posten inför varje kurirresa, intygat avsändandet, måste detta tillmätas samma betydelse.

Avgörande måste sålunda vara huruvida UD:s kurirpost är att anse som "postbefordran" enligt nämnda lag. Härom kan följande sägas.

Diplomatiska beskickningars verksamhet regleras internationellt i 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser. Denna är för Sverige formellt bindande sedan 1967, och utgör dessutom allmän folkrätt.

I konventionens artikel 27 sägs i ämnet kurirpost följande: "... för att sätta sig i förbindelse med den sändande statens regering ... äger beskickning bruka alla lämpliga kommunikationsmedel, inbegripet diplomatiska kurirer samt kod och chiffermeddelanden ... Beskicknings officiella korrespondens skall vara okränkbar ... Diplomatisk kurirförsändelse får icke öppnas eller kvarhållas".

I utrikesdepartementets föreskrifter, UF 1987:6, sägs att departementets kurirpost ska "befordra vissa privata försändelser åt personal utsänd av departementet och andra myndigheter samt åt dessa personers familjemedlemmar."

Då kurirpost sålunda för den utsända personalen är det säkraste och snabbaste sättet att korrespondera med svenska myndigheter, torde förfarandet vara att jämställa med "postbefordran" i nu aktuellt hänseende. I själva verket torde det beskrivna förfarandet uppfylla högre krav på tillförlitlighet än vad som är fallet då man förlitat sig på tyska "Bundespost", vilket annars varit förutsett.

Vidare kan nämnas, att alla svenska ambassader som anordnat röstmottagning i utlandet, detta sker överallt utom i Schweiz och Tyskland, skickat hem de mottagna rösterna med just kurirpost. Att samma kurirpost då inte skulle kunna användas för ambassadtjänstemännens i Bonn egna valsedlar kan knappast ha varit avsett, såvida inte lagens bokstav sätts före dess ändamål.

Tilläggas kan, att valnämnden i Täby uppenbarligen delar denna tolkning. Brevröster avgivna på detta sätt har där godkänts och medtagits vid rösträkningen.

Valnämnderna i berörda kommuner, Stockholm, Sollentuna och Danderyd, inkom med yttranden.

Stockholms valnämnd anförde följande.

Vid granskning av brevröster vid valnämndens preliminära rösträkning den 18 september 1991 underkände valnämnden samtliga brevröstningsförsändelser (omslag M) med svenskt frimärke och svensk poststämpel.

I riksskatteverkets handledning 12, Onsdagsräkning, s 7 anges följande:

"Valnämndens granskning av att omslagskuvert avlämnats på postkontor Förbundsrepubliken Tyskland eller i Schweiz kan endast göras med hjälp av det frimärke eller den frankeringsstämpel som finns på omslagskuvertet.

Finner valnämnden omslag M med frimärken från annat land än Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz eller kuvert där poststämpel saknas bör man vid bedömningen utgå ifrån att dessa inte avsänts från Förbundsrepubliken Tyskland respektive Schweiz."

Avgörande för valnämndens bedömning har således varit att brevröstningsförsändelserna haft svenskt frimärke och poststämpel. Vad som anförts om status för utrikesdepartementets kurirverksamhet ifrågasätts inte av valnämnden. Brevröstningsförsändelserna har emellertid frankerats och postats i Sverige. Valnämnden har därför inte prövat om försändelserna skulle godkänts om dessa överlämnats direkt från utrikesdepartementets kurirexpedition till valnämnden.

Vid rösträkningen den 18 september 1991 förelåg en den 17 september 1991 upprättad skrivelse från ministern vid ambassaden i Bonn till vilken fogats ett den 16 september 1991 upprättat intyg av den vid ambassaden ansvarige tjänstemannen för kurirposten. Intyget upptog namnet på fyra personer med rösträtt i Stockholm. I de ingivna besvären återfinns ett samma dag upprättat intyg nu upptagande åtta personer med rösträtt i Stockholm. Att lägga dokument med denna grad av exakthet som underlag för beslut synes vanskligt.

Enligt valnämndens uppfattning måste granskningen av förtidsröster ske enligt strikta och enhetliga regler. Avsteg från föreskriven ordning på grundval av vid tillfället inkomna intyg eller andra typer av försäkringar, som stundom biläggs förtidsröster innebär enligt valnämndens mening en slumpmässighet och ett godtycke som inte kan accepteras.

Mot denna bakgrund anser valnämnden att överklagandet inte bör bifallas.

Valnämnden i Sollentuna kommun åberopade följande utlåtande från valkansliet i kommunen.

Valnämnden har vid sitt sammanträde 1991-09-18 i förrättningsprotokollet (krets I) noterat att makarna CC:s brevröstningsförsändelser kommit med kurirport från Tyskland och därefter postbefordrats i Sverige. Nämnden hade vid sin bedömning av om försändelserna skulle anses anordnade så som brevröstningslagens 2 § anger, tillgång till en skrivelse daterad 1991-09-17 från Sveriges ambassad i Bonn. Där gavs ytterligare information om rutinerna för utrikesförvaltningens kurirpostverksamhet. Undertecknad DD hade före valnämndens sammanträde haft kontakt med Riksskatteverkets valenhet i syfte att få en bättre grund för bedömningen av om de båda försändelserna skulle kunna godkännas som brevröster.

Valnämnden fann vid sin prövning:

att brevröstningslagens uttryck "lämnas för postbefordran till Valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd" får anses innebära att försändelsen befordras som brev med användande av avsändarlandets eget postväsende,

att de båda försändelserna, sedan de ankommit till Sverige, hade i Stockholm frankerats med svenska frimärken och därefter avsänts med inrikes postbefordran till valnämnden.

Valnämndens beslut blev därför att försändelserna inte var anordnade på föreskrivet sätt och därför underkändes de.

Valkansliet föreslår att valnämnden vidhåller sin uppfattning även i besvärsärendet och hemställer att länsstyrelsen hos valprövningsnämnden avstyrker bifall till makarna CC:s överklagande, då valnämndens i Sollentuna behandling av förtidsrösterna skett i enlighet med lagen om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz (SFS 1991:189).

Valnämnden i Danderyds kommun anförde i huvudsak följande. Vid valnämndens i Danderyds preliminära röstsammanräkning onsdagen den 18 september 1991 underkändes sex brevröstningsförsändelser, s k omslag M. Tre av de underkända försändelserna hade som avsändare EE, FF respektive GG. Dessa försändelser underkändes på grund av att de var frankerade med svenska frimärken (rabattmärken) och poststämplade i Stockholm.

Valnämndens beslut grundades bl a på de anvisningar som utfärdats av den centrala valmyndigheten, Riksskatteverket. Enligt dessa anvisningar som har redovisats i publikationen "Val 91-92 Onsdagsräkningen" kan valnämndens granskning av att ett omslagskuvert avlämnats på postkontor i Förbundsrepubliken Tyskland eller i Schweiz endast göras med hjälp av det frimärke eller den frankeringsstämpel som finns på omslagskuvertet. Frimärken måste dessutom vara datumstämplade. Om det inte klart framgår att försändelsen är avsänd från Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz skall omslagskuvertet inte godkännas.

Enligt valnämndens mening har dessa anvisningar stöd i brevröstningslagen och förarbetena till lagen. Enligt brevröstningslagens § 2, fjärde stycket måste en brevröstningsförsändelse vara poststämplad. Poststämpeln avgör nämligen vilken dag som försändelsen skall anses avgiven. Enligt brevröstningslagen är således poststämpel av avgörande betydelse vid valnämndens prövning om en brevröstningsförsändelse avgivits i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz och om försändelsen avgivits inom de tidsfrister som anges i lagen. Brevröstningslagen ger på denna punkt inte utrymme för en "teleologisk tolkning" av den art som redovisas i besvärsskrivelserna.

Avslutningsvis vill valnämnden framhålla att UD:s kurirpost, även om den regleras internationellt i 1961 års Wienkonvention, inte är helt unik. Inom den privata sektorn finns flera expeditionsföretag som förmedlar post och andra försändelser över hela världen under former som i stort liknar UD:s kurirverksamhet. Svenska företag verksamma utomlands och deras anställda anlitar ofta dessa företag av samma skäl som anges i besvärsskrivelsen. De upplever att deras "kurirpost" är både säkrare och snabbare än de nationella postverken. Enligt valnämndens mening skulle en tolkning att UD:skurirpost skall anses rymmas inom brevröstningslagens begrepp "postbefordran" innebära att även privat kurirpost borde godkännas. Frågan om brevröstningslagen skulle vara praktiskt tillämpbar med en sådan tillämpning av begreppet "postbefordran".

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker valnämnden bifall till överklagandena.

Länsstyrelsen i Stockholms län anförde följande.

För att ändra valets utgång erfordras enligt Länsstyrelsens beräkningar så många röster i samtliga landstingsvalkretsar att valutgången inte kan påverkas av bedömningen av brevrösterna från ambassaden i Bonn.

Länsstyrelsen har inget att invända mot Valnämndernas tolkning av brevröstningslagen och avstyrker bifall till överklagandena.

Riksskatteverket avstyrkte bifall såvitt gällde motsvarande överklagande av riksdagsvalet och anförde då i huvudsak följande.

De klagande hade avgivit sina röster i Bonn. Rösterna sändes med kurirpost till Sverige.

Förfarandet vid brevröstning är reglerat i lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz (1991:189). Röstberättigade som vistas i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz får rösta genom att från samma land sända sina valsedlar till valnämnden med posten (brevröstning).

Enligt 2 § 3 stycket nämnda lag lägger väljaren sedan han gjort sin försändelse i ordning in den tillsammans med sitt röstkort i ett omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran.

Enligt 2 § 4 stycket samma lag får brevröstningsförsändelsen vara iordninggjord tidigast 24 dagar före valdagen och skall avges senast dagen före valdagen. Försändelsen skall anses avgiven den dag då den är poststämplad.

I 4 § brevröstningslagen anges att valnämndens kontroll av omslagskuvert med brevröst skall omfatta att;

1. omslagskuvertet inte blivit öppnat efter tillslutandet

2. omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz

3. brevröstningsförsändelsen inte har avgetts senare än dagen före valdagen.

De klagande, som samtliga är anställda eller familjemedlemmar till anställda vid ambassaden i Bonn, har iordningställt sina valförsändeiser på föreskrivet sätt. Istället för att lämna försändelserna till postbefordran i Förbundsrepubliken Tyskland har försändelserna dock sänts med kurirpost till utrikesdepartementet i Sverige. Att försändelserna iordningställts i Tyskland har intygats på ytterkuverten och styrkts av två vittnen. Att försändelserna i rätt tid avlämnats för befordran med kurirpost har intygats av ambassadens arkivförståndare/kuriransvarige i ett medföljande brev. Då kurirpost för den utsända personalen är det säkraste och snabbaste sättet att korrespondera med svenska myndigheter, torde förfarandet vara att jämställa med postbefordran i nu aktuellt hänseende hävdar de klagande.

RSV gör den bedömningen att brevröstningen tillkommit som ett mycket speciellt förfarande med karaktär av försöksverksamhet för att garantera svenskar som vistas i Tyskland och Schweiz möjlighet att delta i de svenska valen.

Förfarandet är noga reglerat i lagen om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz som refererats ovan. Med hänsyn härtill föreligger inte utrymme för att godta annat förfaringssätt än det i lagen föreskrivna. Valsedelsförsändelserna skall således vara avlämnade till postbefordran i Tyskland eller Schweiz och försedda med poststämpel från avsändningslandet.

RSV anser därför inte att berörda valnämnder gjort avvikelser från i vallagen föreskriven ordning när de underkänt ifrågavarande brevröstningsförsändelser.

Valprövningsnämnden yttrade. I lagen om brevröstning är liksom i vallagen noga reglerat hur röstningsförfarandet skall gå till, bl.a. i syfte att valnämnderna inte skall behöva ta ställning till om annat förfarande än det uttryckligen angivna kan godtagas.

Klagandena har inte lämnat sina brevröstningsförsändelser till postbefordran på det sätt som föreskrivs i lagen om brevröstning.

Valprövningsnämnden lämnar överklagandena utan bifall.

Ledamöterna HH, II och JJ var av skiljaktig mening och yttrade: Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz (SFS 1991:189) att brevröstningsförsändelse skall vara poststämplad i Tyskland finns inte. Då de med överklagandet avsedda valförsändelserna inte kan anses ha avgivits i strid mot bestämmelserna i brevröstningslagen anser vi att besvären bort bifallas. Vi vill dessutom tillägga att avsikten med brevröstningslagen varit att underlätta för svenska medborgare att delta i val.