Brevröster vid val i riksdagen som avgivits med diplomatisk kurirpost från Tyskland har underkänts med hänvisning till att tysk poststämpel saknats på försändelsen

Valprövningsnämndens beslut 32-1991

Riksskatteverket fastställde den 24 september 1991 utgången av riksdagsvalet.

AA m.fl. överklagade beslutet och yrkade att valprövningsnämnden skulle pröva om valnämnderna i Stockholm, Danderyd, Göteborg, Sollentuna och Uppsala handlat felaktigt vid underkännandet av brevröster från Bonn, och att, om så var fallet, omval eller förnyad sammanräkning skulle vidtas i berörda valkretsar.

Klagandena anförde bl.a. följande.

Vid årets val till riksdagen hade ett flertal av ambassadens i Bonn utsända tjänstemän och deras familjemedlemmar vidarebefordrat röstsedlarna till Sverige med diplomatisk kurirpost. Flera valnämnder har underkänt de så avgivna rösterna, med motiveringen att inte med tysk poststämpel visats att försändelserna avlämnats för postbefordran i Tyskland.

Grunder: Avsikten med i "Lagen om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland" intagna föreskrifterna, torde vara att säkerställa att försändelserna i fråga verkligen ställs i ordning i Tyskland, samt, får man antaga, att förhindra valfusk.

Att försändelserna iordningställts i Tyskland, har intygats på ytterkuvertet, och styrkts av två vittnen. Att valsedlarna i rätt tid avlämnats för befordran med kurirpost, intygas av ambassadens arkivföreståndare, BB. En teleologisk tolkning av lagtexten kan heller inte leda till en annan slutsats än att avsikten med att tillmäta poststämpeln betydelse varit just att säkerställa att försändelsen avlämnats för postbefordran i Tyskland. Även om existensen av en tysk poststämpel naturligtvis är det vanligaste, och tydligaste, sättet att göra detta, uteslutes därigenom inte att saken kan ledas i bevis även på annat sätt. Då ambassadens arkivansvarige, som packar posten inför varje kurirresa, intygat avsändandet, måste detta tillmätas samma betydelse.

Avgörande måste sålunda vara huruvida UD:s kurirpost är att anse som "postbefordran" enligt nämnda lag. Härom kan följande sägas.

Diplomatiska beskickningars verksamhet regleras internationellt i 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser. Denna är för Sverige formellt bindande sedan 1967, och utgör dessutom allmän folkrätt.

I konventionens artikel 27 sägs i ämnet kurirpost följande: "... För att sätta sig i förbindelse med den sändande statens regering ... äger beskickning bruka alla lämpliga kommunikationsmedel, inbegripet diplomatiska kurirer samt kod och chiffermeddelanden ... Beskicknings officiella korrespondens skall vara okränkbar ... Diplomatisk kurirförsändelse får icke öppnas eller kvarhållas".

I utrikesdepartementets föreskrifter, UF 1987:6, sägs att departementets kurirpost ska "befordra vissa privata försändelser åt personal utsänd av departementet och andra myndigheter samt åt dessa personers familjemedlemmar."

Då kurirpost sålunda för den utsända personalen är det säkraste och snabbaste sättet att korrespondera med svenska myndigheter, torde förfarandet vara att jämställa med "postbefordran" i nu aktuellt hänseende. I själva verket torde det beskrivna förfarandet uppfylla högre krav på tillförlitlighet än vad som är fallet då man förlitat sig på tyska "Bundespost", vilket annars varit förutsett.

Vidare kan nämnas, att alla svenska ambassader som anordnat röstmottagning i utlandet, detta sker överallt utom i Schweiz och Tyskland, skickat hem de mottagna rösterna med just kurirpost. Att samma kurirpost då inte skulle kunna användas för ambassadtjänstemännens i Bonn egna valsedlar kan knappast ha varit avsett, såvida inte lagens bokstav sätts före dess ändamål.

Tilläggas kan, att valnämnden i Täby uppenbarligen delar denna tolkning. Brevröster avgivna på detta sätt har där godkänts och medtagits vid rösträkningen.

RSV avstyrkte bifall till överklagandet och anförde följande.

De klagande hade avgivit sina röster i Bonn. Rösterna sändes med kurirpost till Sverige.

Förfarandet vid brevröstning är reglerat i lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz (1991:189). Röstberättigade som vistas i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz får rösta genom att från samma land sända sina valsedlar till valnämnden med posten (brevröstning).

Enligt 2 § 3 stycket nämnda lag lägger väljaren sedan han gjort sin försändelse i ordning in den tillsammans med sitt röstkort i ett omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran.

Enligt 2 § 4 stycket samma lag får brevröstningsförsändelsen vara iordninggjord tidigast 24 dagar före valdagen och skall avges senast dagen före valdagen. Försändelsen skall anses avgiven den dag då den är poststämplad.

I 4 § brevröstningslagen anges att valnämndens kontroll av omslagskuvert med brevröst skall omfatta att;

1. omslagskuvertet inte blivit öppnat efter tillslutandet

2. omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz

3. brevröstningsförsändelsen inte har avgetts senare än dagen före valdagen.

De klagande, som samtliga är anställda eller familjemedlemmar till anställda vid ambassaden i Bonn, har ordningställt sina valförsändelser på föreskrivet sätt. Istället för att lämna försändelserna till postbefordran i Förbundsrepubliken Tyskland har försändelserna dock sänts med kurirpost till utrikesdepartementet i Sverige. Att försändelserna iordningställts i Tyskland har intygats på ytterkuverten och styrkts av två vittnen. Att försändelserna i rätt tid avlämnats för befordran med kurirpost har intygats av ambassdens arkivförståndare/kuriransvarige i ett medföljande brev. Kurirpost för den utsända personalen är det säkraste och snabbaste sättet att korrespondera med svenska myndigheter, torde förfarandet vara att jämställa med postbefordran i nu aktuellt hänseende hävdar de klagande.

RSV gör den bedömningen att brevröstningen tillkommit som ett mycket speciellt förfarande med karaktär av försöksverksamhet för att garantera svenskar som vistas i Tyskland och Schweiz möjlighet att delta i de svenska valen.

Förfarandet är noga reglerat i lagen om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz som refererats ovan. Med hänsyn härtill föreligger inte utrymme för att godta annat förfaringssätt än det i lagen föreskrivna. Valsedelsförsändelserna ska således vara avlämnade till postbefordran i Tyskland eller Schweiz och försedda med poststämpel från avsändningslandet.

RSV anser därför inte att berörda valnämnder gjort avvikelser från i vallagen föreskriven ordning när de underkänt ifrågavarande brevröstningsförsändelser.

Valprövningsnämnden yttrade: I lagen om brevröstning är liksom i vallagen noga reglerat hur röstningsförfarandet skall gå till, bl.a. i syfte att valnämnderna inte skall behöva ta ställning till om annat förfarande än det uttryckligen angivna kan godtas.

Klagandena har inte lämnat sina brevröstningsförsändelser till postbefordran på det sätt som föreskrivs i lagen om brevröstning.

Valprövningsnämnden lämnar överklagandena utan bifall.

Ledamöterna BB och CC var av skiljaktig mening och yttrade: Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz (SFS 1991:189) att brevröstningsförsändelse skall vara poststämplad i Tyskland finns inte. Då de med överklagandet avsedda valförsändelserna inte kan anses ha avgivits i strid mot bestämmelserna i brevröstningslagen anser vi att besvären bort bifallas.

Vi vill dessutom tillägga att avsikten med brevröstningslagen varit att underlätta för svenska medborgare att delta i val.