Behandlingen av s.k. blankröster vid tillämpning av fyraprocentspärren i riksdagsval. Dessutom jävsfråga.

Valprövningsnämndens beslut 29-1982

Riksskatteverket yttrade i beslut den 28 september 1982, varigenom verket fastställde utgången av riksdagsvalet den 19 september 1982, bl.a. följande.

Enligt 3 kap. 6-8 §§ regeringsformen och 14 kap. 9 § vallagen (1972:620, omtryckt enligt SFS 1982:146, senast ändrad genom SFS 1982:411) fördelar riksskatteverket (RSV) mandaten i riksdagen för den valperiod som kommer att gälla med anledning av riksdagsvalet den 19 september 1982. Fördelningen sker på grundval av protokoll från länsstyrelserna.

Protokoll som upprättas enligt 14 kap. 6-8 §§ vallagen har erhållits från alla länsstyrelser för rikets 28 valkretsar. Röstfördelningen mellan partierna framgår av bilaga 1, sid. 1-29. Följande partier har fått minst 4 % av de giltiga rösterna i hela riket:

Moderata Samlingspartiet

Arbetarepartiet-Socialdemokraterna

Folkpartiet

Centerpartiet

Vänsterpartiet Kommunisterna

Dessa partier deltar därför vid mandatfördelningen. Inget annat parti har fått minst 12 % av de giltiga rösterna i någon valkrets.

Mandatfördelningen på grundval av röstfördelningen i hela riket framgår av bilaga 1, sid. 30-43.

De fasta valkretsmandaten fördelas enligt bilaga 1, sid. 44-73. Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna och tillförs valkretsarna enligt bilaga 1, sid. 74-76. Antalet mandat för varje parti och valkrets framgår av bilaga 1, sid. 77-85.

Slutligen beslutar RSV att enligt 14 kap. 12 § vallagen tillkännage valets utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

Över beslutet anförde AA besvär vad avser tillämpningen av regeln i 3 kap. 7 § regeringsformen om en fyraprocentig spärr. AA hävdade att beslutet byggde på att de fyra procenten beräknas på antalet giltiga valsedlar men att procenten i stället rätteligen skall beräknas på antalet i hela riket avgivna röster. Till stöd för sin talan anförde AA bl.a. att regeringsformen bör tolkas efter sin ordalydelse och att med termen "röster" avses de valkuvert med innehåll som väljarna avlämnat och som nedlagts i valurna. AA yrkade dessutom att orden "de giltiga" i tredje stycket av riksskatteverkets här återgivna beslut skulle utgå, så att denna mening kom att lyda "minst 4 % av rösterna i riket". AA framställde dessutom jävsinvändning mot ledamöterna BB och CC vilka gjort offentliga uttalanden om innebörden av gällande rätt.

I yttrande över besvären anförde riksskatteverket följande.

Enligt 3 kap. 7 § regeringsformen fördelas mandaten mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning. I stadgandets fortsättning anges att endast parti, som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket, är berättigat att delta i fördelningen av mandaten, dock att parti med färre röster får delta i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet fått minst tolv procent av rösterna.

I konstitutionsutskottets betänkande nr. 20 år 1968, som låg till grund för procentspärrama, uttalades: "Innan utskottet lämnar fyra- och tolvprocentsreglerna i förslaget vill utskottet med instämmande notera departementschefens uttalande, att procenttalen givetvis skall beräknas på antalet giltiga röster."

I 14 kap. 4 § vallagen anges att valsedel vid sammanräkningen är ogiltig om den saknar partibeteckning. En s.k. blankröst bedöms därför som ogiltig valsedel vid sammanräkningen.

Vid fastställandet av antalet giltiga röster för beräkning av procenttalen enligt regeringsformen har RSV utgått från antalet giltiga valsedlar enligt 14 kap. 4 § vallagen.

Denna RSVs tillämpning av begreppet "giltiga röster", såsom det anges i konstitutionsutskottets betänkande, grundas i korthet på följande.

Grundlagens stadgande om procentspärrarna i 3 kap. 7 § andra stycket regeringsformen anknyter till och skall naturligen hänföras till den mandatfördelning mellan partier som skall göras enligt paragrafens första stycke. Fördelningen av mandat skall sålunda ske mellan de partier som deltagit i valet med de inskränkningar som följer av procentspärrarna.

RSV har enligt 14 kap. 9 § vallagen att fördela mandaten mellan de partier som deltagit i valet på grundval av länsstyrelsernas protokoll över den slutliga sammanräkningen och med tillämpning av 3 kap. 6-8 §§ regeringsformen. De närmare reglerna för mandatfördelningen följer av 14 kap. 6 och 9 §§ vallagen varvid fördelningsgrunden är partiernas röstetal, dvs. antalet giltiga valsedlar för varje grupp av väljare. Antalet valsedlar som förklarats ogiltiga till följd av att de saknar partibeteckning är sålunda inte röster i den meningen att de kan påverka mandatfördelningen. Eftersom endast partier kan deltaga i mandatfördelningen och denna skall grundas på partiernas röstetal synes därav - mot bakgrunden av konstitutionsutskottets uttalande - endast kunna dragas den slutsatsen att även procentspärrarna som ett första led i mandatfördelningen skall beräknas på giltiga röster för respektive parti.

RSV avstyrker bifall till besvären.

AA kom därefter in med ytterligare synpunkter i ärendet.

Med anledning av att AA i besvären framfört jävsinvändning mot ledamöterna BB och CC företog valprövningsnämnden frågan till särskild prövning. Nämnden fann att jäv ej förelåg.

Valprövningsnämnden yttrade härefter: I 3 kap. 7 § andra stycket första meningen regeringsformen föreskrivs att endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. De motivuttalanden som gjorts i samband med lagbestämmelsernas tillkomst (se bl.a. KU 1968:20 s. 23) ger stöd för uppfattningen att denna regel bör tolkas så, att till grund för beräkningen av det antal röster som erfordras för att ett parti skall få deltaga i mandatfördelningen skall läggas endast antalet valsedlar som befunnits giltiga vid den slutliga sammanräkningen.

Denna tolkning vinner ytterligare stöd vid en jämförelse mellan ordalagen i första och andra meningarna i 3 kap. 7 § andra stycket. Enligt andra meningen deltar parti, "som har fått färre röster" (än som sägs i första meningen), i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna. I uttrycket "som har fått färre röster" kan ordet röster uppenbarligen åsyfta endast för partiet godkända röster eller med andra ord endast giliga valsedlar. Det saknas anledning anta att grundlagsstiftaren velat tillägga begreppet röst olika innebörd i de båda meningarna.

Härtill kan fogas, att bestämmelserna i 3 kap. 7 § andra stycket är avsedda att tillämpas i det skede av valförfarandet då röstsammanräkningen är avslutad. Vad som därefter i huvudsak återstår är att på grundval av röstresultatet i riksdagsvalet fördela riksdagsmandaten mellan partierna. I detta skede har utsortering redan skett av ogiltiga röster, bland vilka de s.k. blankrösterna utgör en grupp.

På grund av det anförda lämnar valprövningsnämnden besvären utan bifall.