Slutrapport rörande genomförd uppföljning om användningen av yppandeförbud

2004-04-15

Slutrapport rörande genomförd uppföljning om användningen av yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § och

23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken

Inledning samt uppföljningens genomförande

Uppföljningsgruppen har under år 2003 och 2004 bedrivit ett uppföljningsprojekt rörande domstolarnas respektive åklagarmyndigheternas tillämpning av bestämmelserna om s.k. yppandeförbud i 5 kap. 4 § respektive 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken.

Kansliet genomförde under år 2003, på gruppens uppdrag, en enkätundersökning med landets samtliga tingsrätter rörande bl.a. antalet fattade beslut om yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken. En sammanställning av svaren återfinns i bifogad promemoria, bilaga A. I promemorian berörs också undersökningar utförda av Riksåklagaren respektive Åklagarmyndigheten i Västerås rörande tillämpningen av 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken.

Uppföljningsgruppen höll i december 2003 en utfrågning i ämnet. Vid sammanträdet deltog företrädare för Riksåklagaren, Sveriges advokatsamfund, Åklagarmyndigheten i Göteborg samt Stockholms och Göteborgs tingsrätter. Minnesanteckningar från sammanträdet återfinns i bilaga B.

Gällande regler om yppandeförbud

Yppandeförbud vid domstolsförhandling (5 kap. 4 § rättegångsbalken)

Domstolsförhandlingar är enligt huvudregeln i 5 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken offentliga.

Domstol kan enligt 5 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken under vissa förutsättningar förordna att delar av en förhandling inte skall vara offentlig, dvs. hållas inom stängda dörrar. Sådana förordnanden kan bl.a. aktualiseras när det kan antas att det vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift för vilken sekretess gäller hos domstolen enligt bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). Sekretess gäller enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen bl.a. för uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål. I syfte att förhindra att en pågående förundersökning störs och sakens utredning därmed försvåras är det vanligt förekommande att domstol, med stöd av de nu nämnda bestämmelserna, förordnar om stängda dörrar i samband med häktningsförhandling.

Sekretessen för sekretessbelagda uppgifter som förebringas under domstolsförhandling består enligt 12 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen under den fortsatta handläggningen, om inte domstolen förordnar om annat. Sedan domstolen skilt målet ifrån sig består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet förordnat om det.

Nu aktuell sekretess träffar de anställda i domstolen enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen. Även tolkar som anlitas av domstolen har tystnadsplikt enligt denna bestämmelse. Åklagare och poliser har tystnadsplikt i sin egen verksamhet, t.ex. rörande uppgifter för vilka förundersökningssekretess gäller. Häktesvakter träffas också av sekretessen enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen eftersom uppgifterna enligt bl.a. 5 kap. 1 § kan vara förenade med sekretess även hos kriminalvården. När det gäller advokater är det i stället reglerna om god advokatsed som avgör om en uppgift får lämnas vidare (8 kap. 4 § rättegångsbalken).

Det kan även förekomma att andra personer, trots beslut om stängda dörrar, tillåts närvara vid domstolsförhandlingen. Det kan röra sig om personer som inte företräder någon myndighet och därför inte har tystnadsplikt enligt sekretesslagen eller myndighetsföreträdare som inte har tystnadsplikt beträffande den typ av uppgifter som förebringas. De blir då inte omedelbart bundna av sekretess enligt vad som redogjorts för ovan. För dessa personkategorier öppnas en möjlighet till åläggande av tystnadsplikt genom bestämmelsen i 5 kap. 4 § rättegångsbalken om yppandeförbud. Där anges att rätten "äge förordna att uppgiften icke får uppenbaras". Ett sådant förordnande träffar samtliga vid förhandlingen närvarande personer.

När det gäller advokater sätts, genom ett beslut om yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken, reglerna om god advokatsed i 8 kap. 4 § rättegångsbalken åt sidan vad gäller bedömningen av vilka uppgifter som kan lämnas ut. Advokaten åläggs därigenom full tystnadsplikt beträffande uppgifter som förebringats under domstolsförhandlingen.

Även för frågan om meddelarfrihet beträffande uppgifter som förebringas under förhandlingen bakom stängda dörrar är det av betydelse om domstolen har förordnat om yppandeförbud. Även om t.ex. domstolspersonal och åklagare har tystnadsplikt enligt sekretesslagens bestämmelser om uppgifter under förundersökningen som förebringats inom stängda dörrar hindrar detta inte dessa personer från att utnyttja sin grundlagsskyddade meddelarfrihet (1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihets-grundlagen). Har emellertid domstolen förordnat om yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken inskränker det meddelarfriheten för offentliga funktionärer (16 kap. 1 § 5 sekretesslagen).

Här skall dock noteras att yppandeförbudet - och den därmed förenade avsaknaden av meddelarfrihet - endast träffar personer som ålagts yppandeförbud i samband med förhandling bakom stängda dörrar och endast beträffande information som förebringats vid förhandlingen. Det förhållande att en domstol förordnat om yppandeförbud i samband med en häktningsförhandling hindrar således inte enskilda polismän - som inte närvarat vid häktningsförhandlingen - att med skydd av meddelarfriheten dela med sig av information från förundersökningen till pressen.

Brott mot tystnadsplikten enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken är straffbelagt med böter enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken.

Yppandeförbud vid förhör under förundersökning (23 kap. 10 §

femte stycket rättegångsbalken)

Polisförhör under förundersökning är, till skillnad från domstolsförhandlingar, inte offentliga. Om förundersökningssekretess råder träffas bl.a. poliser och åklagare av sekretessen. Även i dessa fall är dock andra personer, t.ex. hörda vittnen, oförhindrade att berätta vad som förekommit vid förhöret. Också i dessa fall har de personer som omfattas av sekretessen, t.ex. polismän, trots sekretessen meddelarfrihet enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

I likhet med vad som gäller i samband med domstolsförhandling sätts reglerna om meddelarfrihet åt sidan genom ett förordnande om yppandeförbud vid polisförhör (16 kap. 1 § 5 sekretesslagen). Ett sådant beslut träffar också de personkategorier som inte annars är ålagda sekretess, t.ex. hörda vittnen. Även här gäller att det är de personer som närvarar vid förhöret som träffas av förordnandet om yppandeförbud och att förbudet endast gäller beträffande uppgifter som förebringats vid förhöret.

Även brott mot tystnadsplikten enligt 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken är straffbelagt enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken.

För advokater gäller, i likhet med vad som gäller vid domstolsförhandlingar, att det är god advokatsed som avgör om hos myndigheten sekretessbelagda uppgifter kan lämnas ut (8 kap. 4 § rättegångsbalken). Ett beslut om yppandeförbud sätter dock dessa regler åt sidan och advokaten åläggs full tystnadsplikt.

Beslut om yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken fattas av förundersökningsledaren. Förundersökningsledare är antingen åklagare eller polis. I de förundersökningar där fråga om yppandeförbud aktualiseras torde - enligt uppgift från Riksåklagarens kansli - i regel en åklagare ha tagit över ledarskapet av förundersökningen.

Uppföljningsgruppens reflektioner med anledning av genomförd uppföljning

Som framgår av sammanställningen av enkätsvar från landets tingsrätter, bilaga A, tillämpas bestämmelsen i 5 kap. 4 § rättegångsbalken om yppandeförbud mycket sällan av landets tingsrätter. Endast ca 1/3 av landets tingsrätter säger sig alls ha tillämpat bestämmelsen under år 2001 eller 2002. Vid de flesta av de tingsrätter som tillämpat bestämmelsen har detta skett endast vid enstaka tillfällen. Den bild som i media delvis målats upp, att domstolarna slentrianmässigt och i relativt stor utsträckning beslutar om yppandeförbud, vinner inte stöd i den genomförda undersökningen. En annan sak är att det ofta är i mediauppmärksammade ärenden som beslut om yppandeförbud fattas.

Utifrån undersökningen kan vidare konstateras att yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken i princip uteslutande meddelats i samband med häktningsförhandling. Endast i två fall under den undersökta perioden har beslut fattats vid annan typ av förhandling, dels vid en förhandling enligt lagen om särskild utlänningskontroll, dels vid en huvudförhandling rörande en misstänkt gruppvåldtäkt med unga tilltalade och målsägande, där bl.a. parternas föräldrar tilläts närvara under huvudförhandlingen, som i huvudsak hölls bakom stängda dörrar.

Skälen för tingsrätterna att besluta om yppandeförbud vid häktningsförhandlingar synes närmast uteslutande ha varit att ge ett förstärkt skydd för förundersökningssekretessen. Utredningarna har i huvudsak rört mycket allvarlig brottslighet. Flera kommentarer från tingsrätterna innehåller att det i regel rör sig om komplicerade utredningslägen rörande grova brott med stort massmedialt intresse. Denna bild har också bekräftats vid uppföljningsgruppens utfrågning.

Utifrån enkätundersökningen kan noteras en regional skillnad i tillämpningen. Det kan konstateras att Göteborgs och Mölndals tingsrätter under den undersökta perioden synes ha tillämpat bestämmelserna om yppandeförbud i väsentligt större utsträckning än övriga tingsrätter i landet. Vid uppföljningsgruppens utfrågning, se bilaga B, framfördes från flera håll uppfattningen att förklaringen till dessa skillnader främst torde ligga i olika kännedom och kunskap om bestämmelserna på olika håll i landet. I andra delar av landet än i Göteborgsregionen synes det som att åklagare och domare är relativt obekanta med bestämmelsen. En utbildningsinsats bland landets åklagare för att öka kunskapen om bestämmelsen kan antas leda till att antalet yrkanden om yppandeförbud ökar totalt sett.

I undersökningen har en entydig bild framtonat att åklagarens begäran om yppandeförbud i regel bifalls av rätten. Utformningen av bestämmelsen i 5 kap. 4 § rättegångsbalken ("rätten äge förordna...") är sådan att det lämnats till rättens diskretionära bedömning att avgöra när en begäran om yppandeförbud bör bifallas. I bestämmelsen återfinns inga rekvisit som påkallar restriktivitet i tillämpningen av bestämmelsen. Dessa omständigheter, i kombination med att det är åklagaren som är den som besitter bäst kunskap om utredningen och således bäst torde kunna bedöma behovet av ett beslut om yppandeförbud, kan antas vara förklaringen till att en begäran om yppandeförbud i regel bifalls av rätten.

Utan att gå in och detaljgranska akterna i de aktuella målen kan man inte bedöma om tillämpningen kan anses ha skett i enlighet med lagstiftarens intentioner. Någon sådan granskning har inte gjorts av uppföljningsgruppen. Det ankommer inte heller på riksdagen eller justitieutskottet att ha synpunkter på en enskild tingsrätts rättstillämpning eller på om vissa åklagare framställt yrkanden om yppandeförbud i fall då det inte varit påkallat (jfr 11 kap. 2 och 7 §§ regeringsformen).

Uppföljningsgruppen kan utifrån den genomförda granskningen konstatera att flera tingsrätter haft svårt att ge mer än en uppskattning av antalet beslut om yppandeförbud. Detta gäller särskilt de tingsrätter som beslutat om yppandeförbud i mer än endast ett fåtal ärenden. Ett sätt att möjliggöra en i framtiden bättre uppföljning av hur bestämmelserna i 5 kap. 4 § och 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken tillämpas är att ålägga åklagarmyndigheter och allmänna domstolar en rapporterings- och/eller registreringsskyldighet vid beslut om yppandeförbud. I dagsläget registreras inte dessa beslut annat än i den enskilda tingsrätts- respektive åklagarakten, något som försvårar möjligheten att överblicka utvecklingen av tillämpningen av bestämmelserna.

Uppföljningsgruppen vill slutligen beträffande diskussionen, bl.a. i media, om obalansen mellan å ena sidan polis och åklagare och å den andra den misstänktes försvarare, till följd av beslut om yppandeförbud, anföra följande. Kritiken från främst försvararhåll i denna fråga rör det förhållandet att försvararen åläggs yppandeförbud men att det samtidigt läcker information till media ur förundersökningen och att detta leder till en otillfredsställande obalans mellan åklagare och försvar. Läckorna av information till media kan antas i många fall komma från enskilda polismän som lämnat uppgifter med skydd av den grundlagsskyddade meddelarfriheten. Det förhållandet att en tingsrätt i samband med en häktningsförhandling ålagt de närvarande yppandeförbud beträffande uppgifter som förebringats vid förhandlingen har ingen inverkan på meddelarfriheten för polismän som inte närvarat vid förhandlingen. För att kunna förhindra sådana läckor torde antingen krävas att reglerna om meddelarfrihet förändras eller att det bland poliser skapas en ändrad inställning till hur möjligheten att med skydd av meddelarfriheten lämna uppgifter till media lämpligen bör användas.

Med denna promemoria avslutar uppföljningsgruppen sin uppföljning av tillämpningen av yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § och 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken.

Bilaga A

2003-11-14

Sammanställning av enkätsvar rörande yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken m.m.

Inledning

Kansliet gavs under våren 2003 i uppdrag att utarbeta och skicka ut en enkät till landets tingsrätter rörande tillämpningen av reglerna om s.k. yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken under åren 2001 och 2002. Enkätfrågorna framgår av bilaga 1.

Svar på enkäten har inkommit från 71 av landets 72 tingsrätter. En sammanställning av enkätsvaren återfinns nedan.

Vidare har kansliet inhämtat information från Riksåklagaren om den inventering som RÅ genomförde hösten 2002 om åklagarnas tillämpning av bestämmelserna om yppandeförbud i samband med förhör enligt 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken. Från Åklagarmyndigheten i Västerås har även inhämtats en rapport från en där genomförd djupare granskning av myndighetens tillämpning av reglerna om yppandeförbud.

Tingsrätternas tillämpning av reglerna om yppandeförbud

Nedan återfinns en sammanställning av svaren på enkäten. Av landets 72 tingsrätter har alla utom en besvarat enkäten.

Noterbart vid analys av de inhämtade uppgifterna är att tingsrätterna inte har någon rutin för att - annat än i målakten - registrera avkunnade beslut om yppandeförbud. Till exempel registreras inte sådana beslut i det databaserade målhanteringssystem (Måhs) som tingsrätterna använder. Detta innebär att vissa stora och medelstora tingsrätter har svårt att ange exakta uppgifter om meddelade beslut om yppandeförbud. Med hänsyn till att beslut om yppandeförbud på de flesta tingsrätter torde meddelas relativt sällan och ofta torde aktualiseras i mål om grov brottslighet med omfattande utredningsmaterial och stort massmedialt intresse finns dock förutsättningar för tingsrätterna att göra relativt goda uppskattningar av antalet beslut.

Det är bara 25 av tingsrätterna som någon gång under år 2001 eller 2002 har tillämpat bestämmelsen om yppandeförbud.

De nio tingsrätter som under den undersökta perioden har meddelat mer än två beslut om yppandeförbud rangordnas nedan utifrån antal beslut i absoluta tal även om en mer intressant uppgift i och för sig torde vara antalet beslut relaterat till domstolens storlek.

1. Göteborgs tingsrätt

(drygt 40 domare)

Antal: Yppandeförbud beslutat i "färre än 10 % av målen med häktade" (drygt 500 häktningsförhandlingar år 2001 och ca 600 häktningsförhandlingar år 2002)

Relativt antal: Ett beslut per domare och år

Måltyper: Grovt narkotikabrott, sexualbrott, grova våldsbrott, ekobrott.

Svårt utredningsläge, ofta ligabrottslighet

2. Mölndals tingsrätt

(7 domare)

Antal: Yppandeförbud vid 10-15 häktningsförhandlingar vardera år.

Relativt antal: Två beslut per domare och år

Måltyper: Främst narkotikabrott, sexualbrott

3. Stockholms tingsrätt

(ca 110 domare)

Antal: Inga beslut alls år 2001. Yppandeförbud beslutat vid ca sex tillfällen år 2002.

Relativt antal: Ett beslut per 20 domare år 2002

Måltyper: Grovt spioneri, ekobrott, särskild utlänningskontroll.

4. Västmanlands tingsrätt

(13 domare)

Antal: Yppandeförbud vid tre häktningsförhandlingar vardera år.

Relativt antal: Ett beslut per fyra domare och år

Måltyper: Mord, narkotikabrott, förberedelse till kapning

5. Norrtälje tingsrätt

(4 domare)

Antal: Cirka fem beslut totalt under de båda åren, varav ett vid huvudförhandling i brottmål (det enda i landet som rapporterats under perioden).

Relativt antal: Ett beslut per två domare och år

Måltyper: Beslutet som fattades vid huvudförhandling avsåg ett mål om gruppvåldtäkt med unga misstänkta och målsägande där vårdnadshavarna tilläts närvara trots stängda dörrar.

6. Sollentuna tingsrätt

(14 domare)

Antal: Yppandeförbud vid 4-5 häktningsförhandlingar totalt under åren 2001och 2002.

Relativt antal: Ett beslut per fyra domare och år

Måltyper: Mord, narkotikabrott

7. Borås tingsrätt

(8 domare)

Antal: Yppandeförbud vid fyra häktningsförhandlingar år 2001 (samtliga i samma mål). Inga beslut år 2002.

Relativt antal: Ett beslut per två domare år 2001

Måltyper: Ekobrottmål

8. Jönköpings tingsrätt

(7 domare)

Antal: Yppandeförbud vid 3-4 häktningsförhandlingar totalt under åren 2001 och 2002.

Relativt antal: Ett beslut per tre domare och år

Måltyper: Främst narkotikabrottslighet

9. Sundsvalls tingsrätt

(8 domare)

Antal: Inga beslut år 2001. Yppandeförbud beslutat vid tre häktningsförhandlingar år 2002.

Relativt antal: Ett beslut per tre domare år 2002

Måltyper: Mord, rån resp. grovt narkotikabrott

Ytterligare sex tingsrätter (däribland Malmö tingsrätt) har svarat att de beslutat om yppandeförbud vid totalt två tillfällen under åren 2001 och 2002. Det rör sig i dessa fall om häktningsförhandlingar rörande mord, grovt narkotikabrott, brott mot rikets säkerhet och ekobrott.

Därutöver har tio tingsrätter svarat att de beslutat om yppandeförbud vid ett enstaka tillfälle totalt under åren 2001 och 2002.

Resterande 46 tingsrätter har svarat att de inte beslutat om yppandeförbud vid något tillfälle under de båda åren.

En tingsrätt (Lycksele) har inte besvarat enkäten.

Åklagarväsendets undersökningar av tillämpningen av bestämmelserna om yppandeförbud

Riksåklagaren har skickat ut en förfrågan bland åklagardistrikten bl.a. rörande hur vanlig tillämpningen av reglerna om yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken (i samband med förhör under förundersökning) är. Totalt rör det sig om beslut i ett tjugotal ärenden på ett knappt år. Tjänsteanteckning bifogas, se bilaga 2. Enligt uppgift från RÅ:s kansli kan det i det materialet inte utläsas att bestämmelsen skulle tillämpas oftare i t.ex. Göteborgsregionen

Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Västerås genomförde hösten 2002 en tillsyn av tillämpningen av yppandeförbudsreglerna i regionen under perioden från den 1 januari 2001 till och med den 15 september 2002. Tillsynen omfattade såväl åklagarbeslut om yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken som framställda yrkanden till tingsrätt enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken. Överåklagarens bedömning är att yppandeförbud tillämpats på ett väl avvägt sätt inom åklagarregionen. Överåklagaren anför bl.a. att det inte finns något som talar för att regionens åklagare använder institutet yppandeförbud slentrianmässigt rörande grova brott eller annars på ett felaktigt sätt, inte heller i en alltför begränsad omfattning. Överåklagaren framhåller i sammanhanget även betydelsen av att meddelade beslut om yppandeförbud dokumenteras väl och bevakas handläggningsmässigt. Protokoll över tillsynen bifogas, se bilaga 3.

Bilaga 1 till bilaga A

Yppandeförbud (5 kap. 4 § rättegångsbalken)

För att få en överblick över förekomsten av yppandeförbud skulle utskottets uppföljningsgrupp vilja ha svar på nedanstående frågor. Uppföljningsgruppen är medveten om att beslut om yppandeförbud inte registreras särskilt. Det är inte heller uppföljningsgruppens avsikt att tingsrätten skall vidta några omfattande utredningsåtgärder för att få fram uppgifterna, utan det är tillräckligt med en sammanställning av de beslut om yppandeförbud som respektive rotelinnehavare kommer ihåg.

Hur många beslut om yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken har domstolen meddelat under år 2001 respektive 2002?

Målnummer i dessa mål.

Vid vilken typ av förhandling har uppgiften som varje enskilt beslut om yppandeförbud rör förebringats (huvudförhandling, häktningsförhandling, etc.)?

Vilken typ av brott har förhandlingen huvudsakligen rört (stöld, rån, narkotikabrott etc.)?

Bilaga 2 till bilaga A

PM	2003-05-26
Beslut om yppandeförbud av åklagare (23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken) Riksåklagaren (RÅ) genomförde under höstenvintern 2002-2003 en undersökning om tillämpningen av reglerna om yppandeförbud i 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken. Ebba Sverne Arvill, RÅ, har lämnat följande uppgifter om RÅ:s undersökning. Undersökningen genomfördes genom att RÅ bad samtliga åklagarkamrar att redovisa i vilken utsträckning beslut om yppandeförbud hade meddelats under perioden jan-sept 2002. Även om svaren i vissa fall var ofullständiga och alla åklagarkamrar inte svarade får svaren anses ge en relativt rättvisande bild av tillämpningen av reglerna om yppandeförbud. Undersökningen visade följande. Under perioden beslutades det om yppandeförbud i 20 ärenden, att jämföra med det totala antalet ärenden hos åklagarmyndigheten som är ca 160 000 per år. Av de 38 åklagarkamrar som svarade hade 23 stycken inte meddelat något beslut om yppandeförbud under perioden. Yppandeförbuden hade i regel riktat sig mot vittnen och misstänkta som inte är frihetsberövade. Ett flertal av besluten hade meddelats i ärenden där poliser var misstänkta för brott. Undersökningen har inte gett några indikationer på att åklagarnas användning av yppandeförbud har ökat. RÅ har inhämtat material såväl muntligt som skriftligt. Någon sammanställning av materialet - utöver ovanstående - har inte gjorts. Underlaget har heller inte sorterats eller bevarats samlat. Däremot har Åklagarmyndigheten i Västerås gjort en egen undersökning rörande tillämpningen av yppandeförbud. Denna sträcker sig över två år. Västerås-undersökningen bekräftar det resultat som framgår av RÅ:s egen undersökning.

PMåklypp.doc

Bilaga 3 till bilaga A

ÅKLAGARMYNDIGHETEN

Västerås

PROTOKOLL

Sidan 12 (7)

Överåklagarens kansli

Datum

2002-12-03

Dn r

500 2002/0614

Handläggare

Kansliåklagaren Peter Lundkvist

Protokoll över tillsyn rörande yppandeförbud

Bakgrund

Det sätt som reglerna om yppandeförbud har tillämpats av landets åklagare har under senare tid varit föremål för debatt. Företrädare för advokatkåren har kritiserat åklagare för att dessa slentrianmässigt skulle meddela yppandeförbud i förundersökningar avseende grova brott. Det har varit oklart i vilka situationer regionens åklagare dels meddelat yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § sista stycket rättegångsbalken rörande vad som förekommit vid förhör under förundersökning dels yrkat yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken för uppgifter som lämnats vid förhandling i domstol. Med anledning av det sagda har jag beslutat att tillämpningen av reglerna rörande yppandeförbud skulle bli föremål för en särskild tillsyn. Tillsynen har nu avslutats och redovisas i detta protokoll.

Syftet med tillsynen var således främst att jag skulle få bättre kunskap om hur institutet yppandeförbud tillämpas inom åklagarregionen, för att kunna ge råd och synpunkter rörande hur institutet bör tillämpas i framtiden.

Tillsynens genomförande

Tillsynen har avsett förhållandena vid åklagarregionens sju åklagarkamrar under tiden från den 1 januari 2001 till och med den 15 september 2002. Vid tillsynen har åklagarkamrarna skriftligen fått besvara vissa frågor. Det insamlade materialet har sedan granskats. Med hänsyn till vad som iakttagits vid den genomgången har jag inte funnit skäl för en fördjupad granskning av de enskilda ärenden där yppandeförbud meddelats av åklagare eller yrkats av åklagare vid domstol.

Följande frågor har ställts till åklagarkamrarna för besvarande:

I vilka ärenden har yppandeförbud beslutats av åklagare under tiden från och med den 1 januari 2001 till och med den 15 september 2002? En kort redogörelse för de aktuella ärendena skall lämnas. Uppgift skall också lämnas om när förbudet meddelades under förundersökningen, vilka uppgifter förbudet avsåg och vilken ställning den som meddelades yppandeförbudet intog i målet. Vidare skall skälen för beslutet redovisas och hur beslutet har dokumenterats. Därtill skall uppgift lämnas om beslut har hävts och i så fall när under förundersökningen.

I vilka ärenden har yppandeförbud yrkats vid domstol under tiden från och med den 1 januari 2001 till och med den 15 september 2002? En kort redogörelse för de aktuella ärendena skall lämnas. Vidare skall skälen för yrkandet redovisas. Uppgift skall också lämnas om domstolens ställningstagande och skälen för detta.

Har det under ovan nämnd tidsperiod funnits ärenden där yppandeförbud inte har meddelats eller yrkats men där det borde ha skett? En kort redogörelse för de aktuella ärendena skall lämnas. En redogörelse skall lämnas för anledningen till att ett förbud inte meddelades eller yrkades. Vidare bör skälet till att förbud borde ha meddelats redovisas.

Redovisade uppgifter

Åklagarkamrarna inom regionen har redovisat följande uppgifter.

Åklagarkammaren i Falun

Vid Åklagarkammaren i Falun har yppandeförbud beslutats av åklagare i ett fall under den granskade tidsperioden. I detta fall yrkade åklagaren också yppandeförbud vid domstol. Vidare har yppandeförbud yrkats vid domstol i ytterligare två fall.

Ett av ärendena gällde grovt narkotikabrott m.m. Förundersökning inleddes under våren år 2000. Hemlig telefonavlyssning pågick under tiden från mars till slutet av december år 2000. Flera personer var föremål för avlyssning. Den 25 december 2000 frihetsberövades en person (X) i Österrike. Han hade i sin besittning drygt sex kg heroin. X hade uppdrag från Y att föra in narkotikan till Sverige. Samma dag som X frihetsberövades i Österrike greps Y i Sverige. Vid det första förhöret med Y, som sålunda ägde rum på juldagen år 2000, närvarande jouradvokaten, som vid tillfället inte var förordnad som offentlig försvarare för Y. Mot bakgrund härav beslutade åklagaren om yppandeförbud. Förbudet avsåg det som framkommit under förhöret. Beslutet dokumenterades i förhöret. Beslutet hävdes inte under förundersökningen. Vid följande häktningsförhandling och omhäktningsförhandlingar yrkade åklagaren yppandeförbud och domstolen biföll också yrkandena. Det kan tilläggas att det inte fanns någon erinran mot yrkandena från motparternas sida. Den främsta anledningen till yrkandena var att åklagaren ville inskränka den s.k. meddelarfriheten, då målet tilldrog sig stor uppmärksamhet från massmedia.

Rörande ett annat fall pågick förundersökningen alltjämt vid tiden för redovisningen. Misstanken i målet gällde mord. Den misstänkte var vid den tiden häktad. Domstolen har på yrkande av åklagaren förordnat om yppandeförbud. Tingsrätten förordnade - allt i enlighet med åklagarens yrkande - att uppgifterna om brottsplatsen, undersökningen av denna, offrets skador, tillvägagångssättet vid brottet och eventuella brottsredskap inte fick uppenbaras.

När det gäller det tredje fallet hade beslut i åtalsfrågan inte fattats vid tiden för redovisningen. Misstanken i målet gällde grov misshandel, vapenbrott m.m. Vid de häktningsförhandlingar som ägt rum i ärendet har rätten på yrkande av åklagaren meddelat yppandeförbud. Från motparternas sida har man inte haft någon erinran mot yrkandet. Anledningen till yrkandet har varit att inskränka meddelarfriheten. I ett fall ägde häktningsförhandlingen rum på ett sjukhusrum med sjukhuspersonal närvarande.

Åklagarkammaren i Gävle

Vid Åklagarkammaren i Gävle har det inte meddelats eller yrkats yppandeförbud i något fall under den aktuella tidsperioden.

Åklagarkammaren i Karlstad

Vid Åklagarkammaren i Karlstad har yppandeförbud meddelats av åklagare i tre fall under granskningsperioden. Vidare har yppandeförbud yrkats vid domstol i tre fall under samma tid.

I det första ärendet har sex gärningsmän dömts. Utredningen har rört mord, människorov, olaga hot och vapenbrott. Ytterligare två personer var misstänkta för medhjälp till mord. Samtliga misstänkta och deras ombud meddelades yppandeförbud i ett tidigt skede av förundersökningen och förbudet omfattade vad de misstänkta uppgivit i förhör samt vad de fått kännedom om rörande förundersökningsmaterialet. Beslutet har dokumenterats i respektive förundersökningsprotokoll och skälet till beslutet har varit en besvärlig förundersökningssituation med starkt tryck från massmedia där det varit viktigt att begränsa informationsflödet mellan de inblandade. Beslutet har hävts i samband med att förundersökningen lades ned respektive att åtal väcktes.

Ett annat ärende där yppandeförbud har meddelats har rört obehörig befattning med hemlig uppgift, försök till sådant brott alternativt vårdslöshet med hemlig uppgift. I ärendet var tre personer misstänkta. Ärendet innehöll uppgifter med såväl försvarssekretess som kommersiell sekretess. De misstänkta, deras ombud och i ärendet hörda vittnen har meddelats yppandeförbud i samband med att förhör hållits med dem. Skälet har varit nämnda sekretess. Beslutet har omfattat egna förundersökningsuppgifter och vad de fått erfara av sekretessbelagda uppgifter ingående i förundersökningen. Besluten har dokumenterats i förundersökningsprotokoll. Beslutet har hävts samtidigt som förundersökningen lagts ned.

Yppandeförbud har meddelats i ett tredje fall. I ärendet var en person häktad såsom skäligen misstänkt för mord. Den misstänktes försvarare har under förundersökningen meddelats yppandeförbud. Skälet till detta var att uppgifter behövde kontrolleras utan eventuell påverkan utgående från den misstänkte. Förbudet har omfattat den misstänktes uppgifter och vad som framkommit under utredningen. Beslutet har inte dokumenterats. Förbudet hävdes samtidigt som förundersökningen lades ned.

Yppandeförbud har yrkats vid domstol i tre fall. Det första ärendet gällde ett dubbelrån mot två banker i Charlottenberg. Rånen genomfördes av tre personer. Två personer som greps i Danmark begärdes häktade i sin frånvaro såsom på sannolika skäl misstänkta för grovt rån. I samband med dessa förhandlingar yrkade åklagaren att rätten skulle förordna om yppandeförbud, vilket också bifölls. Skälet för yrkandet var att det förelåg en mycket känslig utredningssituation där utredningen skulle kunna skadas om uppgifter från förundersökningen kom ut. Bl.a. förelåg en klar hotbild i ärendet och det fanns en stor risk för att personer som hördes i utredningen skulle kunna komma att påverkas att lämna oriktiga uppgifter om något kom ut om utredningen. Några dagar senare greps ytterligare en misstänkt gärningsman. Även vid denna häktningsförhandling framförde åklagaren ett yrkande om yppandeförbud, vilket domstolen biföll. I samband med att ytterligare fyra personer begärdes häktade, bl.a. för misstanke om medhjälp till grovt rån, framställdes också yrkanden om yppandeförbud. Även dessa bifölls.

Yppandeförbud yrkades även i ett annat ärende. Detta rörde försök till mord genom förgiftning vid flera tillfällen av ett spädbarn. Fadern var misstänkt och begärdes häktad. I samband med förhandlingen yrkades yppandeförbud, vilket bifölls. Ärendet tilldrog sig mycket stort massmedialt intresse. Utredningsläget var svårt eftersom annan person skulle kunna misstänkas för brotten. Stor risk förelåg för att vittnen och andra skulle kunna bli påverkade av uppgifter i massmedia, vilket skulle ha försvårat utredningsarbetet.

Slutligen har yppandeförbud yrkats i ett vid tiden för redovisningen pågående ärende rörande bankrån i Sysslebäck. I ärendet häktades fyra personer misstänkta för grovt rån och en häktades misstänkt för häleri. Vid häktningsförhandlingarna yrkade åklagaren om yppandeförbud, vilket bifölls i samtliga fall. Skälen för yrkandena var de samma som i det ovan nämnda fallet rörande bankrån.

Åklagarkammaren i Uppsala

Vid Åklagarkammaren i Uppsala har det inte meddelats eller yrkats yppandeförbud i något fall under den granskade perioden.

Åklagarkammaren i Västerås

Vid Åklagarkammaren i Västerås har det beslutats om yppandeförbud i ett fall under den aktuella tidsperioden. Vidare har åklagare vid kammaren yrkat yppandeförbud i tre fall under nämnd period.

Yppandeförbud har beslutats av åklagare under förundersökningen i ett ärende rörande bl.a. våldtäkt och grov våldtäkt. Detta skedde i samband med att vittnen skulle höras. Skälet till beslutet var att det var väsentligt att höra en del vittnen innan den misstänkte hördes och att det hade varit förödande för utredningen om den misstänkte fått kännedom om ärendet innan vittnena i ärendet hade hörts. Åklagaren dokumenterade beslutet om yppandeförbud i de direktiv som tillställdes polismyndigheten. Yppandeförbud löpte under hela förundersökningen och hävdes då åtal väcktes i målet. Den tilltalade dömdes till tolv års fängelse.

I ett annat ärende har yrkande om yppandeförbud framställts vid domstol. Yrkandet vann inte bifall. Skälen härför utvecklades inte av tingsrätten. Ärendet rörde bl.a. sexuellt utnyttjande av underårig. Den misstänkte var ungdomsledare i kyrkan och tidigare dömd för sexualbrott i form av att ha sexuellt ofredat barn vid kyrkans barntimmar. Skälet till att åklagaren yrkade yppandeförbud var att det i ärendet förekom uppgifter som var synnerligen känsliga för målsägandena. Den tilltalade dömdes och påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Även i ett annat ärende har åklagarens yrkande om yppandeförbud inte vunnit bifall. Skälet till detta utvecklades inte av tingsrätten. Ärendet rörde ett dubbelmord. Enligt åklagaren hade en del uppgifter om utredningen kommit ut i massmedia. Anledningen till att yppandeförbud yrkades var att åklagaren ville hindra att ytterligare uppgifter om utredningen skulle komma ut. Vid tiden för redovisningen pågick förundersökningen fortfarande.

Yppandeförbud har slutligen yrkats vid domstol i ett tredje fall. Tingsrätten meddelade yppandeförbud, men har inte närmare angett grunden för beslutet. Ärendet rörde grovt rån. I ärendet var många personer frihetsberövade. Vid häktningsförhandlingarna blev åklagaren tvungen att presentera sambandet mellan de personer som var misstänkta för brottet. Åklagaren bedömde att det var av vikt att de uppgifter som rörde sambandet mellan de misstänkta inte skulle kunna diskuteras emellan de misstänkta och deras försvarare. Utgången i målet blev att fyra personer dömdes till långa fängelsestraff för grovt rån och en till fängelse för förberedelse till grovt rån.

Åklagarkammaren i Örebro

Vid Åklagarkammaren i Örebro har yppandeförbud meddelats vid ett tillfälle under den period som granskats.

Ärendet rörde ett fall av grovt rån där den huvudmisstänkte hade fått i uppdrag av en person som dömts till ett mycket långt fängelsestraff att verkställa rånet som en hämnd för en oförrätt. I ärendet förekom även hemlig telefonavlyssning.

Internationella åklagarkammaren i Uppsala

Vid internationella åklagarkammaren i Uppsala har yppandeförbud meddelats och även yrkats i ett fall under den aktuella tiden.

I ärendet, som rörde misstänkt förberedelse till flygplanskapning m.m., beslutades yppandeförbud för den offentlige försvararen. Förundersökningen rörde en mycket uppmärksammad händelse på Västerås flygplats, där en person påträffades med ett laddat vapen vid säkerhetskontrollen. Förundersökningen har syftat till att undersöka motivet till att personen hade med sig vapnet och utredningen har varit relativt omfattande. Kollusionsfaran i ärendet har varit påtaglig eftersom ett flertal personer skulle höras. Det hade varit mycket olyckligt för utredningen om uppgifter från förundersökningen hade lämnats genom den offentlige försvararen.

Beslutet avsåg samtliga uppgifter som var belagda med förundersökningssekretess och det dokumenterades på en tvångsmedelsblankett. Vid tiden för redovisningen pågick förundersökningen fortfarande och yppandeförbudet hade inte hävts.

I samma ärende yrkade åklagaren även yppandeförbud vid tingsrätten. Det var av samma skäl som beslutet om yppandeförbud. Domstolen fattade beslut om yppandeförbud i enlighet med yrkandet.

Övrigt

Ingen åklagarkammare har meddelat att det under den aktuella tidsperiod funnits ärenden där yppandeförbud inte har meddelats eller yrkats men där så borde ha skett.

Bedömning och synpunkter

Det kan konstateras att yppandeförbud meddelas och/eller yrkas i få ärenden under den granskade perioden, dvs. från och med den 1 januari 2001 till och med den 15 september 2002. Institutet har överhuvudtaget inte kommit till användning vid två av åklagarkamrarna. Vid de övriga fem kamrarna har yppandeförbud förekommit endast i enstaka fall. Totalt i åklagarregionen rör det sig om 15 fall under granskningsperioden.

I det fall yppandeförbud har meddelats och/eller yrkats har utredningarna vanligen rört synnerligen allvarlig brottslighet, exempelvis mord, grov våldtäkt, grovt rån eller grovt narkotikabrott. I ett fall har misstanken avsett brott som direkt rört rikets säkerhet. Inte i något fall har yppandeförbud beslutats eller yrkats vid brottslighet som inte varit allvarligt.

Det kan konstateras att institutet yppandeförbud främst har använts när åklagaren bedömt att det förelegat en påtaglig fara för att utredningen skulle kunna skadas eller försvåras om vissa uppgifter röjdes. Yppandeförbud har också använts i några fall när åklagare funnit skäl för att begränsa spridningen av mycket känsliga uppgifter rörande enskildas personliga förhållanden eller rikets säkerhet m.m. Inte i något fall ger de redovisade uppgifterna anledning att tro att åklagaren saknat fog för att meddela eller yrka yppandeförbud.

Sammanfattningsvis finns det således inget som talar för att regionens åklagare använder institutet yppandeförbud slentrianmässigt rörande grova brott eller annars på ett felaktigt sätt. Det har inte heller framkommit skäl att tro att yppandeförbud meddelas eller yrkas i en alltför begränsad omfattning. Min samlade bild är att regionens åklagare är försiktiga med att använda yppandeförbud samtidigt som tillämpningen inte präglas av en alltför stor restriktivitet. Jag gör bedömningen att institutet yppandeförbud tillämpas på ett väl avvägt sätt inom åklagarregionen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att åklagarens beslut om yppandeförbud alltid skall dokumenteras på ett lämpligt sätt. Beslutet skall självfallet även diarieföras. Vidare bör, enligt min mening, beslut om yppandeförbud alltid på något sätt tidsbegränsas, t.ex. genom att det förordnas att förbudet gäller längst till dess att åtal väckts eller annat slutligt beslut meddelas. Vidare anser jag att det bör finnas en rutin vid åklagarkamrarna för bevakning av ärenden där yppandeförbud meddelats av åklagare, så att beslutet kan hävas, om det innan beslutet förfaller, inte längre finns skäl för yppandeförbud.

Det förtjänas vidare att påpekas att om åklagaren funnit skäl för att meddela yppandeförbud för att hindra spridningen av mycket känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter rörande rikets säkerhet, så bör även yppandeförbud och fortsatt domstolssekretess yrkas vid eventuella förhandlingar i domstol. För det fall åklagaren i en sådan situation beslutat om yppandeförbud och förundersökningen därefter läggs ned kan det finnas skäl för yppandeförbud även för tiden efter att förundersökningen avslutats. I dessa fall kan det dock, enligt min mening, aldrig finnas skäl för att besluta om yppandeförbud avseende längre tid än sekretess kan gälla för uppgifterna enligt sekretesslagen (1980:100). Det synes mer sällan föreligga skäl för yppandeförbud efter att förundersökningen avslutats när förbudet meddelats med hänsyn till kollusionsfara. I vart fall kan, enligt min mening, yppandeförbud i dessa fall aldrig förordnas att gälla för tiden efter att möjligheterna till lagföring upphört p.g.a. preskription. Inte heller i dessa fall anser jag att ett yppandeförbud kan sträcka sig längre i tiden än möjligheten att hemlighålla uppgifterna enligt sekretesslagen.

Då det inte finns skäl för några ytterligare åtgärder eller synpunkter från min sida avslutas tillsynen.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har även vice överåklagaren Kerstin Skarp deltagit.

Guntra Åhlund

Peter Lundkvist

Bilaga B

Anteckningar förda i samband med uppföljningsgruppens sammanträde den 9 december 2003

Som ett led i uppföljningsgruppens studie av tillämpningen av bestämmelserna i 5 kap. 4 § respektive 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken om s.k. yppandeförbud inbjöds representanter för Riksåklagaren, Sveriges advokatsamfund, Åklagarmyndigheten i Göteborg, Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt till ett sammanträde med uppföljningsgruppen den 9 december 2003.

Vid sammanträdet deltog:

Från uppföljningsgruppen:

- Jeppe Johnsson (m), ordförande

- Margareta Sandgren (s)

- Johan Linander (c)

- Leif Björnlod (mp)

- Karin Granbom (fp)

- Peter Althin (kd)

- Rolf Olsson (v)

Från justitieutskottets kansli:

- Mattias Möller, föredragande, sekreterare i uppföljningsgruppen

- Thomas Lindstam, föredragande

Inbjudna gäster:

- Birgit Thunved, överåklagare, Åklagarmyndigheten i Göteborg

- Lisbeth Johansson, chefsåklagare, 2:a åklagarkammaren i Göteborg

- Bengt-Åke Engström, lagman, Göteborgs tingsrätt

- Göran Nilsson, chefsrådman, Stockholms tingsrätt

- Ragnar Palmkvist, chefsjurist, Sveriges advokatsamfund

- Lennart Guné, chefsåklagare, Riksåklagarens kansli

Vid sammanträdet förväntades representanterna från Åklagarmyndigheten i Göteborg samt tingsrätterna i Stockholm och Göteborg att ge vissa uppgifter rörande hur de aktuella bestämmelserna tillämpas på den egna myndigheten respektive domstolen samt att ge sin syn på hur bestämmelserna bör användas och på utformningen av bestämmelserna på området. Företrädarna för Riksåklagaren och Sveriges advokatsamfund förväntades ge sin syn på utformningen av bestämmelserna samt på tillämpningen av dessa.

Slutligen gavs utrymme för frågor och diskussion.

Som underlag till diskussionen låg bl.a. den av uppföljningsgruppen genomförda enkätundersökning om tillämpningen av bestämmelsen i 5 kap. 4 § rättegångsbalken i landets tingsrätter.

I det följande ges en redogörelse för vad respektive företrädare i huvudsak framförde vid sammanträdet. Någon stenografiupptagning gjordes inte vid mötet utan anteckningarna speglar hur det som anfördes vid sammanträdet uppfattades av kansliet. Eventuella felaktigheter i redogörelsen får således tillskrivas kansliet.

Överåklagaren Birgit Thunved, Åklagarmyndigheten i Göteborg:

Ett beslut om yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken (RB) dokumenteras i förhörsprotokollet men registreras inte särskilt och diarieförs således inte heller hos överåklagarens kansli. Det innebär att det är svårt att ha en fullständig bild av hur den bestämmelsen tillämpas. På samma sätt är det med framställningar i domstol om yppandeförbud 5 kap. 4 § RB.

Överåklagaren har inför detta sammanträde låtit genomföra en enkätundersökning bland åklagarkamrarna i Göteborg (1:a, 2:a och 3:e kammaren samt internationella kammaren) om tillämpningen av bestämmelserna om yppandeförbud.

Beslut om yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § femte stycket RB har skett endast vid ett ytterst fåtal tillfällen under senare år.

Däremot har det förekommit i viss utsträckning att domstolen på begäran av åklagaren beslutat om yppandeförbud enligt 5 kap. 4 § RB. Enkäten gav i den delen följande resultat:

- År 2001 beslutade tingsrätt om yppandeförbud i 35 fall.

- År 2002 beslutades om yppandeförbud i 55 fall.

- År 2003 (t.o.m. november) beslutades om yppandeförbud i 40 fall.

I det angivna antalet beslut ingår även beslut i samband med omhäktningsförhandling, vilket innebär att det antal mål där yppandeförbud beslutas är färre än antalet beslut om yppandeförbud.

Hälften av de tillfrågade åklagarna uppgav att de aldrig har vare sig begärt yppandeförbud eller själva beslutat om detsamma.

Siffrorna kan ställas i relation till antalet "C-ärenden" i Göteborg som under år 2001 var 15 400, år 2002 var 14 300 och år 2003 (till och med november) var 11 400. Antalet häktningsförhandlingar var 945 (2001), 1 127 (2002) respektive 991 (t.o.m. oktober 2003).

Domstolen bifaller i regel en begäran om yppandeförbud.

De måltyper där yppandeförbud aktualiserats har bl.a. varit:

- grova - ofta gängrelaterade - våldsbrott (inkl. s.k. MC-brottslighet),

- utpressning,

- grova narkotikabrott,

- grova sexualbrott (t.ex. en pedofilhärva)

- brott där poliser varit misstänkta.

Yppandeförbud har också begärts och beslutats i samband med vissa i media särskilt uppmärksammade utredningar, bl.a. utredningen om diskoteksbranden i oktober 1998 samt rörande händelserna i samband med EU-toppmötet i juni 2001. I samband med brandrättegången var beslutet om yppandeförbud sannolikt avgörande för utgången i målet.

Det skäl som åberopas för yppandeförbud är främst s.k. kollusionsfara men även skydd av målsäganden samt skydd av källor. Det är endast i ett fåtal fall som försvararen har haft synpunkter på åklagarens begäran om yppandeförbud.

En förklaring till att bestämmelserna om yppandeförbud synes tillämpas oftare i Göteborgsområdet än i resten av landet kan vara att det finns en intern praxis i Göteborg samt en kunskap om institutet som kanske saknas på andra håll. Vidare har gängkriminaliteten ett starkt fäste i Göteborg.

Bestämmelserna om yppandeförbud är relevanta och nödvändiga och det är bra att de är straffsanktionerade. Nyttan av bestämmelserna visar sig bl.a. genom att lagföringsandelen är större i Göteborg än i övriga landet. De utgör också ett bra verktyg för bl.a. advokater att kunna stå emot påträngande frågor från media. Däremot är bestämmelsen otydlig och förarbeten ger ringa vägledning om hur den skall tillämpas.

Skillnaderna i tillämpning av bestämmelserna torde främst kunna förklaras med skillnader i kunskap och kännedom om institutet. Kunskap om yppandeförbud borde tas in i domar- respektive åklagarutbildningen.

Chefsåklagaren Lisbeth Johansson, 2:a åklagarkammaren i Göteborg, Åklagarmyndigheten i Göteborg:

Vid 2:a åklagarkammaren i Göteborg arbetar 15 åklagare som handlägger ca 5 000 ärenden per år. Under år 2001 begärdes yppandeförbud i domstol vid 11 tillfällen. År 2002 var antalet 13 och innevarande år fram till och med november uppgår antalet till 11. Det är endast fem av de 15 åklagarna som begärt yppandeförbud och det har skett främst i mål rörande grova narkotikabrott med flera inblandande, i mål rörande grova sexualbrott och i mål rörande gängrelaterad brottslighet. Beslut om yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § femte stycket RB har endast fattats vid något enstaka tillfälle vid kammaren.

Att Mölndals tingsrätt rapporterat så många beslut om yppandeförbud kan sannolikt förklaras med att tingsrätten deltar i häktningsjourverksamhet tillsammans med Göteborgs tingsrätt och att flertalet av besluten om yppandeförbud torde ha fattats vid sådan jourverksamhet i mål som sedan överflyttas till Göteborgs tingsrätt.

Om ett beslut om yppandeförbud har fattats och åklagaren lämnar ut uppgifter uppstår en obalans. En åklagare bör därför avstå från att lämna ut uppgifter i de fall domstolen beslutat om yppandeförbud.

Ett stort problem i större och mer uppmärksammade brottsutredningar är de läckor som ibland förekommer. Mot dessa hjälper det egentligen inte med yppandeförbud. Ett alternativ vore att inskränka meddelarfriheten för polis och åklagare under den tid som en förundersökning pågår. En anledning till att yppandeförbudet tillämpas oftare i Göteborg än i t.ex. Stockholm kan vara att man i Göteborg inte har de problemen med läckor som man har i Stockholm. Förekomsten av läckor innebär att verkan av ett yppandeförbud blir avsevärt mindre. Det är också tänkbart att media är mer aktivt i Göteborg, eftersom tidningarna där inte är rikstäckande.

Lisbeth Johansson skulle för egen del inte ha något att invända mot att det infördes en möjlighet att ålägga åklagare, advokater och andra en i princip total tystnadsplikt under förundersökningen.

Lagmannen Bengt-Åke Engström, Göteborgs tingsrätt:

Det finns ingen statistik över förekomsten av beslut om yppandeförbud, besluten antecknas endast i häktningsprotokollet. men känslan på tingsrätten är att antalet beslut ökade under 1990-talet. Detta har skett i takt med att brottsligheten blivit allt grövre. En måltyp, utöver de redan nämnda, där det i viss utsträckning förekommer beslut om yppandeförbud är ekobrottmål.

Ingen av domarna på tingsrätten har kunnat erinra sig att de någon gång skulle ha avslagit en begäran om yppandeförbud. En bidragande orsak till detta kan vara att den misstänktes försvarare i princip aldrig framför några invändningar mot åklagarens begäran därom. Det är också svårt att i det tidiga skede av handläggningen av ett mål när ett yppandeförbud aktualiseras bedöma hur stort behovet och nyttan av ett sådant förbud. Vid en häktningsförhandling släpper åklagaren endast den information som krävs för att den misstänkte skall bli häktad. Möjligen aktualiseras yppandeförbud i större utsträckning när bevisläget inledningsvis är sådant att åklagaren måste lämnar mer information för att den anhållne skall bli häktad.

Enligt hans uppfattning bör inte meddelarfriheten inskränkas för att minska förekomsten av läckor. Andra åtgärder bör i stället vidtas.

Chefsrådmannen Göran Nilsson, Stockholms tingsrätt:

Vid Stockholms tingsrätt är institutet yppandeförbud i stort sett obekant. Han själv har tillämpat bestämmelsen i 5 kap. 4 § RB i två olika mål under de senaste tio åren. Det har förekommit endast i enstaka mål, t.ex. i det nu aktuella målet rörande mordet på utrikesminister Anna Lindh och i målet om mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg. I det senare fallet var syftet att skydda polisens spaningsverksamhet (bl.a. genom att skydda vissa SÄPO-agenters identitet). Yppandeförbud har också förekommit i några mål om företagsspioneri och ekobrott. Såvitt man kunnat erinra sig har tingsrätten inte i något fall avslagit en begäran om yppandeförbud.

Skillnaderna i tillämpningen av bestämmelserna om yppandeförbud mellan Stockholm och Göteborg beror troligen främst på skillnader i åklagarkulturen. Det är inte heller otänkbart att media i Stockholm, som i stor utsträckning är rikstäckande inte är riktigt lika aktiva som media i Göteborgsområdet.

För att försvararen och rätten, skall ha bättre möjlighet att ta ställning till en begäran om yppandeförbud borde kanske åklagaren i förväg avisera om att han kan komma att begära yppandeförbud, t.ex. genom att ange detta i samband med häktningsframställan.

Eftersom det är åklagaren som i egenskap av förundersökningsledare förfogar över materialet är det ofta svårt för domstolen att gå emot åklagarens begäran.

Ett yppandeförbud kan ses som ett misstroendevotum mot försvararen. De illojala personer som idag läcker uppgifter torde inte bry sig särskilt mycket om att förbudet är straffsanktionerat. Behovet av regler om yppandeförbud är mot bl.a. denna bakgrund inte särskilt stort.

Problemen med polisläckor till pressen borde kunna lösas genom införande av sanktioner mot de tidningar och etermedier som publicerar hemliga uppgifter till skada för brottsutredningar.

Chefsåklagaren Lennart Guné, Riksåklagarens kansli:

Bestämmelserna om yppandeförbud är relativt gamla och kortfattade, samtidigt som förarbetena inte ger någon direkt vägledning för tillämpningen. Undersökningar som genomförts visar att bestämmelserna tillämpas med stor försiktighet av åklagarna. Yppandeförbud blir endast aktuellt när det föreligger ett särskilt intresse av sekretess eller när följderna av att uppgifterna lämnas ut blir särskilt allvarliga.

Bestämmelserna om yppandeförbud skall ses som en förstärkning av den underliggande sekretessen med där angivna skaderekvisit. Huruvida en överträdelse av ett yppandeförbud skett måste således göras med samma skadebedömning som vid annan överträdelse av tystnadsplikt enligt sekretessregeln. Sedda i sitt sammanhang är bestämmelserna om yppandeförbud ändamålsenliga och fyller sin funktion. Ingenting talar för att bestämmelserna missbrukas, utan det har visat sig att systemet trots allt fungerar. Det saknas därför behov av att se över bestämmelserna.

Däremot bör en förbättring ske av dialogen mellan förundersökningsledaren och försvararen rörande t.ex. vilka uppgifter som trots sekretess och yppandeförbud kan lämnas ut.

Den regionala ojämnheten vad gäller yppandeförbud bör kunna åtgärdas med informationsinsatser. Sådana insatser kommer troligen att leda till en ökad användning av yppandeförbud på andra orter. Kunskaperna om institutet är skiftande, inte minst från åklagare till åklagare. Ojämlikheten innebär inte att det brister i regelefterlevnaden. Från åklagarhåll kan det snarare anföras att bestämmelserna tillämpas för lite i övriga landet.

Det har förekommit fall där en domstol har avslagit en begäran om yppandeförbud.

Ett förordnande om yppandeförbud har begränsade verkningar på åklagare. De har ändå inte möjlighet att lämna uppgifter. En försvarares tystnadsplikt blir straffsanktionerad först genom ett förordnande om yppandeförbud.

Eftersom det främst är åklagaren som har överblick över utredningsmaterialet är det främst denne som från tid till annan kan bedöma vilka uppgifter som kan lämnas ut.

De invändningar som framförts från bl.a. advokatsamfundet om att ett yppandeförbud försvårar för försvarare att vidta egna utredningsåtgärder har han inte sett något praktiskt exempel på. Det borde inte heller vara något problem då uppgifter kan lämnas ut om det finns giltiga skäl. Ett beslut om yppandeförbud enligt 23 kap. 10 § femte stycket RB riktar sig oftast mot vittnen.

Den ökning som skett över tiden när det gäller antalet beslut om yppandeförbud hänger troligen samman med samhällsutvecklingen i stort samt medias ökade intresse för brottsutredningar.

Det pågår för övrigt en mer generell diskussion mellan RÅ och Sveriges advokatsamfund rörande bl.a. tillämpningen av bestämmelserna om yppandeförbud.

Chefsjuristen Ragnar Palmkvist, Sveriges advokatsamfund:

Även om antalet fall av yppandeförbud inte är stort i absoluta tal kan det vara av stor betydelse i det enskilda fallet. Det mindre antalet beslut innebär bl.a. att det är svårt att skapa en praxis. Det är bl.a. mot denna bakgrund olyckligt att bestämmelserna om yppandeförbud är oklara och att bestämmelserna tillämpas olika i olika delar av landet. Detta gäller för övrigt även reglerna om advokaters tystnadsplikt.

En anledning till att försvarare inte i större utsträckning invänder mot åklagares begäran om yppandeförbud kan vara att de inte anser sig kunna nå någon framgång med en sådan begäran.

Advokatsamfundet delar inte RÅ:s uppfattning att någon översyn av bestämmelserna inte behövs. Att reglerna tillämpas i relativt få fall förändrar inte denna bedömning.

Ett yppandeförbud försvårar för en försvarare att vidta egna utrednings-åtgärder, bl.a. skapar det osäkerhet om i vilken utsträckning försvararen kan lämna uppgifter till utomstående uppdragstagare eller konfrontera bevispersoner med nödvändiga uppgifter ur utredningen. Det finns konkreta exempel på att sådana problem har förekommit.

Det ligger inte i försvararens roll att föra en dialog med åklagaren om de uppgifter som kommit fram och försvararen har ingen skyldighet att till åklagaren föra vidare uppgifter som han eller hon fått fram vid sina egna utredningsåtgärder.

Det upplevs också från klientens sida som orättvist att försvararen inte kan bemöta uppgifter som åklagaren fört fram eller som på annat sätt, t.ex. genom läckor hos polis eller åklagare har kommit ut i media.

Från samfundets sida upplever man det som att antalet beslut om yppandeförbud har ökat, även om man inte har några statistiska uppgifter som visar detta. När det gäller de regionala skillnaderna i tillämpningen av yppandeförbud är den fråga som bör ställas huruvida det större antalet yppandeförbud haft en reell betydelse för lagföringen.

I princip borde bestämmelserna om yppandeförbud kunna avskaffas helt. I vart fall borde behovet av institutet övervägas. Bestämmelserna är fakultativa och ger inte tillräcklig ledning för tillämparen. Detta är otillfredsställande.

Problemen med läckor till pressen från polisen är störst i Stockholm.

Riksåklagaren och advokatsamfundet bedriver sedan en tid tillbaka en dialog i frågan om yppandeförbud samt advokaters tystnadsplikt. Samrådet syftar till att klargöra i vilka delar RÅ och samfundet är ense respektive oense och att sedan sprida information till en vidare krets i de delar de är ense.