Protokoll utskottssammanträde 2025/26:1

Utskottens protokollMiljö- och jordbruksutskottets protokoll 2025/26:1

RIKSDAGEN

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2025/26:1
DATUM	2025-09-11
TID	08.00 – 09.00
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

§ 1	Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet Utskottet överlade med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, åtföljd av medarbetare från Klimat- och näringslivsdepartementet. Underlaget utgjordes av COM(2025) 524, regeringens överläggnings-promemoria (dnr 28-2024/25), kommenterad dagordning daterad 2025-09-08. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari redogjorde för regeringens ståndpunkt (bilaga 2). S-, V-, C- och MP-ledamöterna anmälde de avvikande ståndpunkter som framgår av bilaga 3. Ordförande konstaterade att det fanns stöd för regeringens ståndpunkt. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 2	Miljöråd 18 september 2025 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, biträdd av medarbetare från Klimat- och näringslivsdepartementet, lämnade information inför Miljörådet den 18 september 2025.
§ 3	Justering av protokoll Utskottet justerade protokoll 2024/25:44.
§ 4	Verkställbara tvångsmedel mot fartyg inom EU:s utsläppshandelssystem (MJU3) Utskottet fortsatte beredningen av proposition 2024/25:174. Ärendet bordlades.
§ 5	Inkomna EU-dokument En sammanställning över EU-dokument som inkommit under perioden 23 augusti – 8 september 2025 anmäldes. Utskottet beslutade enligt 7 kap. 12 § RO att begära överläggning med regeringen, Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, om COM(2025) 458 Förslag till rådets förordning om fastställande av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön för 2026 och om ändring av förordning (EU) 2025/202 vad gäller vissa fiskemöjligheter i andra vatten Utskottet beslutade enligt 7 kap. 12 § RO att begära överläggning med regeringen, Klimat- och näringslivsdepartementet, om Rådslutsatser inför COP30, förhandlingsmandat för FN:s klimatkonvention UNFCCC och Rådslutsatser om EU:s strategi för vattenresiliens
§ 6	Inkomna skrivelser Tre inkomna skrivelser anmäldes (dnr 2143–2024/25, 2146-2024/25 och 2315-2024/25).
§ 7	Inbjudan från Europaparlamentets AGRI-utskott till interparlamentariskt utskottsmöte om en vision för livsmedel och jordbruk – konsekvenser på nationell nivå och EU-nivå Utskottet beslutade att Jytte Guteland (S) och Emma Nohrén (MP) representerar utskottet vid AGRI-utskottets möte om en vision för livsmedel och jordbruk - konsekvenser på nationell nivå och EU-nivå, den 25 september 2025 i Bryssel.
§ 8	Nästa sammanträde Sammanträdet tisdagen den 16 september ställdes in. Nästa sammanträde äger rum torsdagen den 18 september 2025 kl. 08.00.
Vid protokollet Justeras den 18 september 2025 Emma Nohrén

MILJÖ- OCH JORDBRUKS- UTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1 till prot. 2025/26:1

§ 1–2

§ 3–6

§ 7–8

LEDAMÖTER

N

R

N

R

N

R

N

R

N

R

N

R

Emma Nohrén (MP), ordförande

X

X

X

Kjell-Arne Ottosson (KD), vice ordf.

X

X

X

Martin Kinnunen (SD)

X

X

X

Anna-Caren Sätherberg (S)

X

X

X

John Widegren (M)

X

X

X

Joakim Järrebring (S)

X

X

X

Staffan Eklöf (SD)

X

X

X

Malin Larsson (S)

X

X

X

Helena Storckenfeldt (M)

X

X

X

Tomas Kronståhl (S)

X

X

X

Mattias Eriksson Falk (SD)

X

X

-

Jytte Guteland (S)

X

X

X

Marléne Lund Kopparklint (M)

X

X

X

Kajsa Fredholm (V)

X

X

X

Stina Larsson (C)

-

-

-

Victoria Tiblom (SD)

-

-

-

Elin Nilsson (L)

X

X

X

SUPPLEANTER

Runar Filper (SD)

X

X

X

Johan Löfstrand (S)

O

O

O

Joanna Lewerentz (M)

Sofia Skönnbrink (S)

O

O

O

Patrik Jönsson (SD)

Isak From (S)

Oskar Svärd (M)

Marianne Fundahn (S)

Rashid Farivar (SD)

Markus Selin (S)

Sten Bergheden (M)

Andrea Andersson Tay (V)

Magnus Oscarsson (KD)

Helena Lindahl (C)

Vakant (L)

Rebecka Le Moine (MP)

Anna af Sillén (M)

Josef Fransson (SD)

Jessica Stegrud (SD)

Nadja Awad (V)

Rickard Nordin (C)

Cecilia Engström (KD)

Roland Utbult (KD)

Linus Lakso (MP)

Katarina Luhr (MP)

O

-

-

Louise Eklund (L)

Helena Gellerman (L)

Malin Östh (V)

Anders Karlsson (C)

X

X

X

N = Närvarande

X = ledamöter som deltagit i handläggningen

R = Omröstning med rösträkning

O = ledamöter som härutöver har varit närvarande

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

Bilaga 2 till protokoll 2025/26:1

Överläggning den 11 september 2025 om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet

Preliminär svensk ståndpunkt i faktapromemoria 2024/25:65:

Regeringen vill se att den reviderade europeiska klimatlagen skapar förutsättningar för att EU på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt kan nå den långsiktiga målsättningen om klimatneutralitet till 2050, där konkurrenskraften stärks. Regeringen anser att EU bör anta ett klimatmål för 2040 som innebär att nettoutsläppen minskar med 90 procent till 2040, jämfört med 1990, under förutsättning att genomförandet bedöms vara realistiskt. En målbana måste också bygga på att det finns styrmedel som vinner legitimitet hos medborgarna.

En revidering av den europeiska klimatlagen behöver vila på ett realistiskt genomförande. Det innebär att vikten av konvergens beaktas genom att fokus tydligt ligger på utsläppshandeln som det centrala styrmedlet i EU:s klimatpolitik, att nödvändig hänsyn tas till de osäkerheter som omgärdar LULUCF-sektorn samt att bioekonomins betydelse för klimatomställningen framhålls, att det skapas i

incitament för permanenta negativa utsläpp i EU:s klimatramverk, och att EU bedriver en teknikneutral och mindre detaljreglerad energipolitik där alla fossilfria alternativ, inklusive kärnkraft, ingår. Regeringen anser som utgångspunkt att dagens system med nationella åtaganden under ansvarsfördelnings-förordningen ska fasas ut på lång sikt, och att ett eventuellt system med nationella åtaganden efter 2030 i större grad bör präglas av konvergens mellan medlemsländer. Regeringen verkar för att dessa delar i den utsträckning det är möjligt beaktas i förhandlingen om den reviderade europeiska klimatlagen.

Regeringen anser att inriktningen på sikt bör vara att alla medlemsstater uppnår klimatneutralitet senast 2050. EU:s klimatpolitik bör inte bygga på en logik där länder som når netto-noll tidigare måste bära bördan att kompensera för andra medlemsstater som inte når klimatneutralitet till 2050.

Regeringen välkomnar att det är kommissionens intention att klimatramverket ska främja konvergens, beakta osäkerheter kopplade till klimatförändringar för markanvändningssektorn, att det ska främja teknikneutralitet och att permanenta upptag ska inkluderas i EU:s post-2030 klimatramverk. I syfte att

skapa förutsägbarhet och rama in framtagandet av kommande klimatramverk verkar regeringen för tydligare skrivningar inte minst om vikten av att EU inte förlitar sig på svåruppnåeliga åtaganden i LULUCF-sektorn, bioekonomins roll för att ställa om till ett klimatneutralt samhälle och vikten av konvergens.

Regeringen analyserar fortsatt förslaget mot bakgrund av att genomförandet bör vara realistiskt. Vidare anser regeringen att förslaget bör framhålla vikten av cirkulär ekonomi för att bidra till både utsläppsminskningar, konkurrenskraft och minskad sårbarhet. Det rådande politiska omvärldsläget gör att allt högre krav ställs på ett europeiskt ledarskap i klimatomställningen om Parisavtalets mål ska kunna uppnås. Att visa hur övergången till nettonollutsläppen kan kombineras med ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft är det mest effektiva sättet att påverka andra stora utsläppare globalt att minska deras utsläpp i linje med Parisavtalet. Tempot i omställningen påverkas av att omvärlden håller jämna steg och klimatarbetet behöver därtill ta höjd för att framtida krig, kriser och andra samhälls-utmaningar påverkar möjligheten att möta klimatutmaningarna på ett hållbart sätt.

Regeringen välkomnar inrättandet av flexibiliteter i genomförandet av 2040-målet som del i att säkerställa en kostnadseffektiv väg mot klimatneutralitet 2050 och för att skapa förutsättningar för att nå målet.

Parisavtalets artikel 6

Regeringen stödjer möjligheten att inkludera internationella krediter enligt Parisavtalets artikel 6 som en flexibilitet för perioden efter 2030 som del i att nå ett 90-procentsmål. Omfattningen och utformningen av en flexibilitet genom artikel 6 bör innebära en högre kostnadseffektivitet och inte missgynna medlemsstater som genomfört stora utsläppsminskningar. Fokus behöver ligga på faktiska utsläppsminskningar och permanenta negativa utsläpp inom EU. Artikel 6-krediter som används för måluppfyllelse behöver uppvisa hög miljöintegritet, kvalitet, additionalitet och långsiktigt hållbara resultat även efter upphörd finansiering. Nyttjandet av artikel 6 behöver göras i linje med Parisavtalets överenskomna regelverk. Regeringen anser vidare att utformningen av en flexibilitet för artikel 6 inte bör minska incitamenten för investeringar i klimatomställningen och riskera att urholka det långsiktiga omställningstrycket inom EU:s industri, till nackdel för de företag som redan investerat i utsläppsreducerande teknik och deras konkurrenskraft. Regeringen ser därför positivt på kommissionens avsikt att inte tillåta artikel 6-krediter i EU:s utsläppshandel. Sådana samarbeten kan stödja klimatomställning i utvecklingsländer, bidra till globalt minskade utsläpp och främja privata investeringar i klimatåtgärder samt bidra till en kostnadseffektiv uppfyllelse av EU:s klimatmål. Regeringen ser behov av ytterligare analyser avseende genomförandelagstiftningen av en artikel 6-flexibilitet och dess effekter och välkomnar därför att detta väntas ingå i kommissionens kommande konsekvensanalyser.

Införandet av permanenta negativa utsläppstekniker i EU:s klimatramverk

Regeringen välkomnar inkluderandet av permanenta upptag i EU:s klimatmål. Regeringen anser att permanenta negativa upptag behövs för att täcka upp för kvarvarande utsläpp som är särskilt svåra att minska i sektorer både inom och utanför ETS1 samt att den reviderade europeiska klimatlagen och genomförandelagstiftningen bör möjliggöra detta. Regeringen anser vidare att ramverket bör

utformas på ett sätt som inte leder till att medlemsstater som har stor potential till permanenta negativa utsläpp eller redan har kommit långt i utbyggnaden av tekniker för permanenta negativa utsläpp missgynnas. Vidare bör incitamenten konstrueras på ett sådant sätt att de inte tränger undan nödvändiga utsläppsminskningar. Regeringen analyserar fortsatt hur permanenta negativa utsläpp bör inkluderas i genomförandelagstiftningen.

Flexibilitet mellan sektorer

Regeringen ställer sig i grunden positiv till att införa frivilliga flexibiliteter mellan sektorer för att skapa förutsättningar för ett kostnadseffektivt genomförande. Regeringen anser att EU inte kan förlita sig på svåruppnåeliga åtaganden för nettoupptaget i LULUCF-sektorn och välkomnar i detta avseende flexibiliteter som underlättar hanteringen av den osäkerhet som omgärdar denna sektor. Regeringen anser att flexibiliteten mellan LULUCF-sektorn och andra sektorer bör hanteras varsamt med hänsyn till osäkerheten och att förslag till ansats för LULUCF-sektorn efter 2030 ännu inte har presenterats. Regeringen menar dock att bestämmelser, likt den som funnits under 2021–2025 perioden, att automatiskt överföra utrymme från ESR för att täcka underskott i LULUCF, bör motverkas.

Regeringen anser att ytterligare analys behövs inför utformandet av ramverket för att säkra att utformningen av flexibilitet mellan sektorer görs på ett sätt som stärker ett kostnadseffektivt genomförande.

Förslag till svensk ståndpunkt i kommenterad dagordning 2025-09-08:

Regeringens övergripande målsättning är att den reviderade europeiska klimatlagen skapar förutsättningar för EU att på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt kunna nå den

långsiktiga målsättningen om klimatneutralitet till 2050, där konkurrenskraften stärks. En sådan målbana måste bygga på acceptans hos medborgarna. Tempot i omställningen påverkas av att omvärlden håller jämna steg och klimatarbetet behöver därtill ta höjd för att framtida krig,

kriser och andra samhällsutmaningar påverkar möjligheten att möta klimatutmaningarna på ett hållbart sätt.

Regeringen anser att EU bör anta ett klimatmål för 2040 som innebär att nettoutsläppen minskar med 90 procent till 2040, jämfört med 1990, under förutsättning att genomförandet bedöms vara realistiskt. Regeringen anser som utgångspunkt att dagens system med nationella åtaganden under ansvars-fördelningsförordningen ska fasas ut på lång sikt, och att ett eventuellt system med nationella åtaganden efter 2030 i större grad bör präglas av konvergens mellan medlemsländer. En reviderad europeisk klimatlag bör också beakta de inneboende osäkerheter som omgärdar LULUCF-sektorn och framhålla bioekonomins betydelse för klimatomställningen, skapa incitament för permanenta upptag såsom bio- CCS och DACCS i EU:s klimatramverk, samt inbegripa en teknikneutral och mindre detaljreglerad energipolitik där alla fossilfria alternativ, inklusive kärnkraft, ingår. Regeringen verkar för att dessa delar i den utsträckning det är möjligt beaktas i förhandlingen om den reviderade europeiska klimatlagen.

I syfte att skapa förutsägbarhet och rama in framtagandet av kommande klimatramverk verkar regeringen för tydligare skrivningar inte minst om vikten av att EU inte förlitar sig på svåruppnåeliga åtaganden i LULUCF-sektorn.

Regeringen stödjer möjligheten att inkludera Parisavtalets artikel 6 som en flexibilitet för perioden efter 2030 som del i att nå ett 90-procentsmål. Regeringen verkar för att artikel 6-krediter ska ha hög miljöintegritet, kvalitet, additionalitet och långsiktigt hållbara resultat samt för att sådan flexibilitet inte urholkar det långsiktiga omställningstrycket för EU:s industri att minska sin klimatpåverkan.

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

Bilaga 3 till protokoll 2025/26:1

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet

S-ledamöterna anmälde följande avvikande ståndpunkt:

Regeringen vill se att den reviderade europeiska klimatlagen skapar förutsättningar för att EU på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt kan nå den långsiktiga målsättningen om klimatneutralitet till 2050, där konkurrenskraften stärks. Regeringen anser att EU bör anta ett klimatmål för 2040 som innebär att nettoutsläppen minskar med 95 procent till 2040, jämfört med 1990, under förutsättning att genomförandet bedöms vara realistiskt. En målbana måste också bygga på att det finns styrmedel som vinner legitimitet hos medborgarna.

En revidering av den europeiska klimatlagen behöver vila på vetenskap och klimaträttvisa ett realistiskt genomförande. Det innebär att vikten av konvergens beaktas genom att fokus tydligt ligger på utsläppshandeln som det centrala styrmedlet i EU:s klimatpolitik, att nödvändig hänsyn tas till de osäkerheter som omgärdar LULUCF-sektorn samt att bioekonomins betydelse för klimatomställningen framhålls, att det skapas incitament för permanenta negativa utsläpp i EU:s klimatramverk, och att EU bedriver en teknikneutral och mindre detaljreglerad energipolitik där alla fossilfria alternativ, inklusive kärnkraft, ingår. Regeringen anser som utgångspunkt att dagens system med nationella åtaganden under ansvarsfördelningsförordningen ska fasas ut på lång sikt, och att ett eventuellt system med nationella åtaganden efter 2030 i större grad bör präglas av konvergens mellan medlemsländer. Regeringen verkar för att dessa delar i den utsträckning det är möjligt beaktas i förhandlingen om den reviderade europeiska klimatlagen.

Regeringen anser att inriktningen på sikt bör vara att alla medlemsstater uppnår klimatneutralitet senast 2050. EU:s klimatpolitik bör inte bygga på en logik där länder som når netto-noll tidigare måste bära bördan att kompensera för andra medlemsstater som inte når klimatneutralitet till 2050.

Regeringen välkomnar att det är kommissionens intention att klimatramverket ska främja konvergens, beakta osäkerheter kopplade till klimatförändringar för markanvändningssektorn, att det ska främja teknikneutralitet och att permanenta upptag ska inkluderas i EU:s post-2030 klimatramverk. I syfte att skapa förutsägbarhet och rama in framtagandet av kommande klimatramverk verkar regeringen för tydligare skrivningar inte minst om vikten av att EU inte förlitar sig på svåruppnåeliga åtaganden i LULUCF-sektorn, bioekonomins roll för att ställa om till ett klimatneutralt samhälle och vikten av konvergens. Regeringen analyserar fortsatt förslaget mot bakgrund av att genomförandet bör vara realistiskt. Vidare anser regeringen att förslaget bör framhålla vikten av cirkulär ekonomi för att bidra till både utsläppsminskningar, konkurrenskraft och minskad sårbarhet. Det rådande politiska omvärldsläget gör att allt högre krav ställs på ett europeiskt ledarskap i klimatomställningen om Parisavtalets mål ska kunna uppnås. Att visa hur övergången till nettonollutsläppen kan kombineras med ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft är det mest effektiva sättet att påverka andra stora utsläppare globalt att minska deras utsläpp i linje med Parisavtalet. Tempot i omställningen påverkas av att omvärlden håller jämna steg och klimatarbetet behöver därtill ta höjd för att framtida krig, kriser och andra samhällsutmaningar påverkar möjligheten att möta klimatutmaningarna på ett hållbart sätt.

Regeringen välkomnar inrättandet av flexibiliteter i genomförandet av 2040-målet som del i att säkerställa en kostnadseffektiv väg mot klimatneutralitet 2050 och för att skapa förutsättningar för att nå målet.

Parisavtalets artikel 6

Regeringen stödjer möjligheten att inkludera internationella krediter enligt Parisavtalets artikel 6 som en flexibilitet för perioden efter 2030 som del i att nå ett 90-procentsmål. Omfattningen och utformningen av en flexibilitet genom artikel 6 bör innebära en högre kostnadseffektivitet och inte missgynna medlemsstater som genomfört stora utsläppsminskningar. Fokus behöver ligga på faktiska utsläppsminskningar och permanenta negativa utsläpp inom EU. Artikel 6-krediter som används för måluppfyllelse behöver uppvisa hög miljöintegritet, kvalitet, additionalitet och långsiktigt hållbara resultat även efter upphörd finansiering. Nyttjandet av artikel 6 behöver göras i linje med Parisavtalets överenskomna regelverk. Regeringen anser vidare att utformningen av en flexibilitet för artikel 6 inte bör minska incitamenten för investeringar i klimatomställningen och riskera att urholka det långsiktiga omställningstrycket inom EU:s industri, till nackdel för de företag som redan investerat i utsläppsreducerande teknik och deras konkurrenskraft. Regeringen ser därför positivt på kommissionens avsikt att inte tillåta artikel 6-krediter i EU:s utsläppshandel. Sådana samarbeten kan stödja klimatomställning i utvecklingsländer, bidra till globalt minskade utsläpp och främja privata investeringar i klimatåtgärder samt bidra till en kostnadseffektiv uppfyllelse av EU:s klimatmål. Regeringen ser behov av ytterligare analyser avseende genomförandelagstiftningen av en artikel 6-flexibilitet och dess effekter och välkomnar därför att detta väntas ingå i kommissionens kommande konsekvensanalyser.

Införandet av permanenta negativa utsläppstekniker i EU:s klimatramverk

Regeringen välkomnar inkluderandet av permanenta upptag i EU:s klimatmål. Regeringen anser att permanenta negativa upptag behövs för att täcka upp för kvarvarande utsläpp som är särskilt svåra att minska i sektorer både inom och utanför ETS1 samt att den reviderade europeiska klimatlagen och genomförandelagstiftningen bör möjliggöra detta. Regeringen anser vidare att ramverket bör utformas på ett sätt som inte leder till att medlemsstater som har stor potential till permanenta negativa utsläpp eller redan har kommit långt i utbyggnaden av tekniker för permanenta negativa utsläpp missgynnas. Vidare bör incitamenten konstrueras på ett sådant sätt att de inte tränger undan nödvändiga utsläppsminskningar. Regeringen analyserar fortsatt hur permanenta negativa utsläpp bör inkluderas i genomförandelagstiftningen.

Flexibilitet mellan sektorer
Regeringen ställer sig i grunden positiv till att införa frivilliga flexibiliteter mellan sektorer för att skapa förutsättningar för ett kostnadseffektivt genomförande. Regeringen anser att EU inte kan förlita sig på svåruppnåeliga åtaganden för nettoupptaget i LULUCF-sektorn och välkomnar i detta avseende flexibiliteter som underlättar hanteringen av den osäkerhet som omgärdar denna sektor. Regeringen anser att flexibiliteten mellan LULUCF-sektorn och andra sektorer bör hanteras varsamt med hänsyn till osäkerheten och att förslag till ansats för LULUCF-sektorn efter 2030 ännu inte har presenterats. Regeringen menar dock att bestämmelser, likt den som funnits under 2021–2025 perioden, att automatiskt överföra utrymme från ESR för att täcka underskott i LULUCF, bör motverkas.

Regeringen anser att ytterligare analys behövs inför utformandet av ramverket för att säkra att utformningen av flexibilitet mellan sektorer görs på ett sätt som stärker ett kostnadseffektivt genomförande.

V-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:

Vänsterpartiet anser att EU:s klimatambitioner måste skärpas och utsläppsminskningar krävs i närtid för att leva upp till Parisavtalet och den senaste forskningen. Enligt Parisavtalet ska rika länder gå före och genomföra utsläppsminskningar i högre takt än genomsnittet. Vi anser att EU därför bör höja sin klimatambition och anta en målsättning om att nå nära nollutsläpp till 2040.

Det är viktigt att framhålla behovet av en rättvis klimatpolitik som ger acceptans hos medborgare. Överkomliga energipriser och förbättrad tillgång för medborgarna till varor, transporter och tjänster med låg klimatpåverkan i kombination med omfördelningsåtgärder är nödvändiga åtgärder.

Satsning på förnybar energi behöver ske skyndsamt. Det blir ett problem att, som regeringen föreslår, då även inkludera kärnkraft som riskerar att försena utvecklingen av förnybart.

Vi anser att EU inte ska stödja möjligheten att inkludera Parisavtalets artikel 6 som en flexibilitet för perioden efter 2030 som del i att nå ett nära nollutsläpp till 2040.

Att öka upptaget i markanvändningssektorn kommer att spela en avgörande roll för att nå satta klimatmål. IPCC betonar att en ökning av kolsänkan ska ske i tillägg till, inte i stället för, kraftiga utsläppsminskningar. Därför bör det inte finnas flexibilitet mellan LULUCF och andra sektorer (ESR och ETS) så att upptag i växande skogar kan ”kompensera” för fossila utsläpp.

EU bör öka målsättningen till 2040 om att stärka kolsänkan i skog och mark och otillräckliga nationella åtgärder för att minska utsläppen inom EU:s regelverk till 2040 bör inte längre vara möjliga att kompensera med ökad kolinlagring i naturen.

Gällande bioekonomin är det helt nödvändigt att urtag av skogsråvara sker på ett hållbart sätt som inte försämrar tillståndet för den biologiska mångfalden. Svenskt skogsbruk av idag kan inte betraktas som hållbart.

C-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:

Centerpartiet står inte bakom regeringens linje och vill att EU ska anta ett mål som innebär att nettoutsläppen minskar med 95 procent till 2040, jämfört med 1990, i linje med vetenskapliga rekommendationer. Inom ramen för detta ska det löna sig för enskilda länder som vill gå före och minska utsläppen i snabbare takt.

Inför att vi ska nå netto-noll utsläppsminskning år 2050 är det viktigt med en skarp kurva, så att de ackumulerade utsläppen hålls så låga som möjligt. Att vara föregångare innebär också att vi kan sätta större press på andra länder, att anta ambitiösa klimatmål. Centerpartiet vill att EU:s klimatmål ska förhandlas klart i september, förutsatt att vi rör oss i en ambitiös riktning, för att ha ett mål att presentera innan COP 30.

Sammankopplingen av det europeiska energinätet ska öka, så att vi snabbare kan fasa ut fossil energi i EU. En förutsättning för att nå målen är också att de fossila subventionerna minskar i varje medlemsland, inte minst i Sverige, där de fossila subventionerna istället ökat de senaste åren.

Vi vill inte att det ska vara möjligt att klimatkompensera i för att nå målen, utsläppsminskningarna ska ske där de uppstår för att säkerställa att utsläppsminskningarna är permanenta och additionella.

Upphandling ska användas som ett verktyg för att påskynda utsläppsminskningar, och EU bör anta ett mål om att fler upphandlingar ska ha klimatkrav. Detta skulle bidra till en snabbare kostnadsminskning för gröna alternativ.

MP-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:
Miljöpartiet anser att kommissionens förslag om 90 procent utsläppsminskningar till 2040 är för svagt. Det krävs ett skarpare mål för att vara i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Vi vill se ett mål om klimatpositivitet till 2040 varav 95 procent utsläppsminskning. Det innebär att mer växthusgaser ska tas bort från atmosfären än vad som släpps ut. För att skala upp teknikerna bör incitament skapas inom EU:s klimatramverk till 2040, genom att sätta upp specifika målsättningar för negativa utsläpp utöver målen för utsläppsminskningar.

Miljöpartiet anser att den svenska regeringen borde kräva mer i förhandlingarna med andra medlemsstater och inte villkora sitt stöd för 2040-målet. Det underminerar kommissionens förslag och försvårar en överenskommelse.

Regeringen lägger tonvikt på att 2040-målet ska vara “realistiskt” vilket är att undergräva kommissionens förslag och den egna ståndpunkten att stötta ett mål om 90-procent. Vi vill också i sammanhanget understryka det orealistiska i att tro att vi kan säkra EU:s säkerhet, konkurrenskraft och trygghet i en 2–3 grader varmare värld.

Miljöpartiet anser att den svenska regeringens ståndpunkt bör vara att en målbana för utsläppsminskningar behöver bygga på vetenskap, spegla behovet av snabba utsläppsminskningar för att hålla utsläppen inom Parisavtalets ramar och knytas till styrmedel som kan vinna legitimitet hos medborgarna.

Miljöpartiet anser att regeringen inte borde välkomna artikel 6 utan fokusera helt på att minimera detta. Om Artikel 6 ska användas ska åtgärderna inte kunna räknas av mot EU:s utsläppsmål.

Miljöpartiet anser att regeringens ståndpunkt om att dagens system med nationella åtaganden under ansvarsfördelningsförordningen ska fasas ut på lång sikt, och att ett eventuellt system med nationella åtaganden efter 2030 i större grad bör präglas av konvergens mellan medlemsländer. Det är orealistiskt att alla EU:s medlemsländer ska nå nettonoll lika fort. Det kan inte vara ett villkor från Sveriges regering. Regeringen borde kommunicera att Sverige kommer att gå före för att påverka förhandlingarna i en positiv riktning.

Miljöpartiet anser också att ett 2040-mål behöver också tydligt peka på vikten av att öka EU:s kolsänka, att det krävs ett snabbt ökat upptag i skog och mark. Vi anser att det är problematiskt att regeringen försöker underminera EU:s LULUCF-lagstiftning då ett högt upptag i markanvändningssektorn kommer vara helt avgörande för att vi ska kunna klara klimatmålen.

Miljöpartiet invänder också mot regeringens skrivningar om att inkludera kärnkraft på samma villkor som förnybart i EU-lagstiftning då det varken är kostnadseffektivt eller klimatsmart.