Protokoll utskottssammanträde 2012/13:23

Utskottens protokollMiljö- och jordbruksutskottets protokoll 2012/13:23

RIKSDAGEN

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2012/13:23
DATUM	2013–03–14
TID	08.00 – 08.43  09.00 – 09.55  11.00 – 11.40
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

§ 1	Ordningsfrågor Utskottet beslutade att Olle Larsson (SD) fick närvara under utskottssammanträdet. Ordförande hälsade Annika Duàn (S) välkommen som ersättare i miljö- och jordbruksutskottet.
§ 2	Miljöråd 21 mars 2013 Miljöminister Lena Ek med medarbetare lämnade information inför Miljörådet den 21 mars 2013.
§ 3	Justering av protokoll Utskottet justerade protokoll 2012/13:21.
§ 4	Inkomna skrivelser En inkommen skrivelse enl. bilaga 2 anmäldes och lades till handlingarna.
§ 5	Nästa sammanträde Nästa sammanträde äger rum tisdagen den 19 mars 2012 kl. 11.00.
§ 6	Jordbruksråd 18-19 mars 2013 Utskottet beslutade enligt RO 10:4 att överlägga med statssekreterare Magnus Kindbom, Landsbygdsdepartementet, om följande punkt på rådsdagordningen: Rådets dagordningspunkt 4 Reformpaketet för GJP Underlaget utgjordes av redovisade ståndpunkter i - kommenterad dagordning 2013-03 a) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (första behandlingen) Förslag till svensk ståndpunkt Eftersom landsbygdsförordningen erbjuder ett stort mått av nationell frihet och förhandlingarna har lett till acceptabla kompromisser för regeringen, vad gäller exempelvis utökade möjligheter till kortare miljöersättningsåtaganden kan regeringen stödja ordförandeskapets förslag. Vad gäller de utestående frågorna om relationen till förgröningen är regeringens ståndpunkt att medlemsstaterna i möjligaste mån bör kunna dra nytta av de miljöåtgärder som redan genomförs genom landsbygdsprogrammet. Regeringen är även positiv till en översyn av avgränsningen av områden med naturliga begränsningar. b) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken (första behandlingen) Förslag till svensk ståndpunkt Regeringens övergripande handlingslinje för sektorsförhandlingarna om den gemensamma jordbrukspolitiken är att uppnå ökad marknadsorientering, lika konkurrensvillkor, ökad miljönytta och en förbättrad samstämmighet med handels- och utvecklingspolitiken. Regeringen anser därmed att kopplade stöd ska begränsas så långt som möjligt, och stödjer principen om att lämna dagens historiska referenser för stödrättsvärdena bakom oss, även om det måste ske under socialt acceptabla former.  c) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (den horisontella förordningen) (första behandlingen) Förslag till svensk ståndpunkt Regeringens övergripande handlingslinje för sektorsförhandlingarna om den gemensamma jordbrukspolitiken är att uppnå ökad marknadsorientering, lika konkurrensvillkor, ökad miljönytta och en förbättrad samstämmighet med handels- och utvecklingspolitiken. Regeringen prioriterar även förenklingar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Regeringen anser att den horisontella förordningen utgör en viktig del av förhandlingarna eftersom det finns en stor potential för förenklingar. Regeringens ståndpunkt är därför att förenkling och minskad administrativ börda för både lantbrukare och myndigheter ska vara de vägledande principerna för Sverige vad gäller denna förordning. Detta kan företrädelsevis göras genom anpassningar av tvärvillkoren samt av reglerna om kontroller och sanktioner. Regeringen kan på det stora hela ställa sig bakom de ändringar av förordningen som ordförandeskapet har genomfört och anser att liggande förslag väl reflekterar rådets position. Samtidigt anser regeringen att det är viktigt att det finns möjlighet till vissa justeringar av förslaget i relation till utfallet i förhandlingarna i andra förordningar. d) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (första behandlingen) Förslag till svensk ståndpunkt Regeringens övergripande handlingslinje för sektorsförhandlingarna om den gemensamma jordbrukspolitiken är att uppnå ökad marknadsorientering, lika konkurrensvillkor, ökad miljönytta och en förbättrad samstämmighet med handels- och utvecklingspolitiken. Regeringen anser att den vägledande principen för Sverige vad gäller den samlade marknadsordningen ska vara en välfungerande marknad och förenkling för svenska företag samt marknadsorientering genom att i möjligaste mån undvika ytterligare marknadsregleringar. Sverige har en viktig roll att spela genom att vara en frihandelsvänlig och marknadsorienterad kraft i förhandlingarna om den samlade marknadsordningen. Regeringen har varit pådrivande i ett stort antal frågor och nått framgångar i förhandlingarna vad gäller handelsnormer och producentorganisationer. Däremot återstår fortfarande flera områden som kräver fortsatta förhandlingar, bl.a. delar av systemet för marknadsstöd och produktionskvoter, inom vilka regeringen anser att Sverige ska verka för en så restriktiv hållning som möjligt. S-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Vi socialdemokrater anser att jordbrukspolitiken måste bli mer miljöanpassad och skapa en större kollektiv samhällsnytta. Stöd till jordbruket kan bara rättfärdigas om det genererar ett mervärde för samhället i stort och riktas till viktiga insatser som marknaden inte klarar av. Jordbrukspolitiken måste också bli rättvisare. Dels vad gäller fördelningen av stöd mellan olika medlemsländer och regioner, dels vad gäller de protektionistiska kvotsystem och handelsregleringar som slår hårt mot livsmedelsproduktion i utvecklingsländer. Men rättviseperspektivet handlar också om att svenska bönder som genomfört investeringar och produktionsmoderniseringar i tron att EU:s skyddsregleringar snart ska upphöra inte ska straffas för sin framsynthet genom att tidigare beslut rivs upp och marknadsstyrningsinstrument förlängs. Förhandlingarna kring den gemensamma jordbrukspolitiken har nu gått in en slutfas och vi menar att regeringen i den svenska positionen bör tydliggöra en rad ställningstaganden. Vi delar regeringens uppfattning i flera principfrågor. Vi menar liksom regeringen att jordbrukssubventioner och marknadsinterventioner i EU:s jordbrukspolitik bör fasas ut. Vi anser att den viktigaste principen i det arbetet är att jordbruksstöden omdirigeras till det som kallas kollektiva nyttigheter i form av klimat- och miljöåtgärder. Stöd till jordbruket kan endast rättfärdigas om det genererar ett mervärde för samhället i stort och riktar stödet till viktiga insatser som marknaden inte klarar av. Vi delar också regeringens uppfattning att den gemensamma jordbrukspolitiken ska vara fullt förenlig med utvecklingspolitiken. En annan viktig reformprincip är att jordbruksreformen ska bidra till EU2020- strategin om stärkt europeisk konkurrenskraft och tillväxt. Reformen bör också öka rättvisan. Den nuvarande skeva fördelningen av jordbruksstöd mellan medlemsländerna måste jämnas ut. EU-medel ska också belöna aktiv jordbruksverksamhet snarare än passivt markägande. Direktstöd EU-kommissionens förslag om att miljöåtgärder ska bli krav för mottagandet av gårdsstöd har urholkats och det finns egentligen inget som tyder på att morgondagens jordbrukspolitik kommer bli grönare än ens gårdagens. Undantagen kan täcka över 80 procent av jordbrukarna och det har gjort tanken med förslaget som var att öka inslaget av ersättning för kollektiva nyttigheter urvattnat. Regeringen måste agera mot de förändringar som nu föreslagits. Viktigt är att dessa så kallade förgröningsåtgärder blir obligatoriska samt att miljöåtgärder inte ska kunna utgå dubbelt under både pelare 1 och 2. Vi delar dock regeringens ställningstagande att förgröningen måste anpassas till förhållandena i norra Sverige. Vi menar att regeringen måste ta stark ställning mot att utvidgningen av produktionskopplat direktstöd, framförallt vad gäller de sektorer som föreslås omfattas, där i bland annat tobaksodling. Att allmänna medel går till dessa stöd skadar EU:s trovärdighet och är dålig politisk koherens. Den utökning av flexibilitet mellan pelarna som nu ligger i förslaget menar vi att regeringen tydligt bör avvisa. Om detta var vi eniga med regeringen i vår överläggning 15 mars 2012 och nu menar vi att regeringen bör stå fast vid sin kritiska hållning till att stora belopp överförs från pelare 2 till pelare 1. Det är högst olyckligt att rådet i sina slutsatser från budgettoppmötet 7-8 februari skrivit in krav på 15% flexibilitet i båda riktningar. Vi menar att effekten kan bli minskade miljöambitioner totalt för jordbruket i Europa vilket är fel väg att gå. Det kan också leda till en snedvriden konkurrens eftersom dessa länder med minskade miljökrav och högre direktstöd kan producera billigare. Stödet är idag skevt fördelat mellan gamla och nya medlemsländer. Därför är det bra att de nya medlemsländerna nu föreslås få större del av kakan. Enligt ursprungsförslaget ska utjämningen gå till så att de medlemsstater som har stödnivåer under 90 % av EU:s genomsnitt ska tilldelas mer medel motsvarande en tredjedel av skillnaden mellan nationell nivå och 90-procentsnivån. Vi menar att detta inte innebär att skillnaderna utjämnas tillräckligt mycket och kräver att utjämningen ska vara hälften av skillnaden mellan nationell nivå och 90-procentsnivån och inte att överenskommelsen innebär att utjämningen urholkas genom ökade möjligheter till undantag. Landsbygdsprogrammet Vi menar att landsbygdsprogrammets andel av jordbruksbudgeten bör öka och en större del av budgeten ska vara ersättningar för kollektiva nyttigheter som investeringar för att minska jordbrukets klimat- och miljöpåverkan. Vi anser att det är allvarligt att förslaget saknar tillräckliga möjligheter för ett medlemsland till ökat fokus på sund djurhållning. Vi menar att det är viktigt att djurvälfärdsersättningar finns med i landsbygdsprogrammet. Det kan vara av nytta för alla medlemsländer om nya mer djurvänliga metoder utvecklas och utvärderas i medlemsländer som väljer stöd genom landsbygdsprogrammet för detta. Det är väsentligt att regeringen driver denna fråga i rådet. Den nya indelningen med sex nya prioriteringar överensstämmer så när som på en punkt med vår uppfattning. Den nya prioriteringen ”riskhantering inom jordbruket” är vi kritiska till. Det är en krisreserv som ska möta kraftiga prisvariationer. Det innebär alltså att länderna kan gå in med 50 % och ta 50 % från landsbygdsprogrammet vid konjunktursvängning, missväxt etc. och stödja sitt lands näring för inkomststabilisering. Det blir lite märkligt i förhållande till andra branscher – varför ska byggsektor etc. inte få samma sak? Förslaget menar vi bör strykas, alternativt överföras till budgeten för pelare 1. Tvärvillkoren Vi är starkt kritiska till att regeringen i förslaget till svensk position öppnar upp för uppluckrade tvärvillkor. Regeringen bör liksom i sina tidigare positioner arbeta emot sådana förslag. Marknadsinstrumenten Vi är kritiska till föreslaget till ny förordning för den samlade marknadsordningen. Bland annat ser vi negativt på förslaget om en fond som ska finnas i en reserv för kristider. En sådan fond anser vi socialdemokrater inte på något sätt kommer att gynna omställningar till ett långsiktigt hållbart jordbruk i EU. Prissvängningar är normalt i en marknadsekonomi och är något som alla branscher har att hantera. Vi menar att jordbrukssektorn långsiktigt måste stå på egna ben och den kan den inte göra om den inte tar höjd för skiften i efterfrågan och tillgång. Regeringen har meddelat att den kan tänka sig att acceptera ett förslag om frivilliga fonder. Vi menar att detta går tvärtemot grundsynen om en fri marknad i EU. Ett statsstöd av detta slag motverkar den fria rörlighetens grundprinciper.  Vi menar också att regeringen även fortsättningsvis bör arbetas för att sockerkvoterna och stödet till producentorganisationerna ska avvecklas i den takt som planeras. Den förlängning som nu föreslagits bör avvisas, liksom förlängningen marknadsstyrning i sockersektorn, och systemet med vinplanteringsrättigheterna. MP-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Generellt Det europeiska livsmedelsförsörjningssystemet vilar på en otrygg grund. Det är beroende av billig olja och importer från ohållbar produktion av framför allt proteinfoder. Det är för övrigt ett grundproblem när metoder används som i längden innebär oacceptabla miljöföljder. Det gäller t.ex. spridning av miljögifter också till våra vattentäkter, förlust av biologisk mångfald och i, Östersjöregionen, övergödning. Sveriges övergripande prioritering i kvarvarande förhandlingar om den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara att i första hand främja övergången till ekologiskt lantbruk och i övrigt främja ökad miljönytta. Samstämmighet med utvecklingspolitiken och handelspolitiken i syfte att uppnå en ekologiskt hållbar utveckling och bekämpa fattigdom är också viktigt. En ökad orientering mot en marknad där aktörer inte behöver betala för sin miljöbelastning eller ta tillräcklig djurhänsyn och som är beroende av billig olja är till nackdel, inte bara för en levande landsbygd, utan på sikt även för Sverige som nation. Denna insikt bör också vägleda agerandet inom jordbrukspolitiken och handelspolitiken. Sverige bör vara beredd att kompromissa i den utsträckning som behövs för att få påtagliga förbättringar som annars inte hade kommit till stånd. a) Landsbygdsfonden Landsbygdsprogrammets andel av jordbruksbudgeten bör öka, så att en större del av budgeten används till omställning till ekologisk produktion och andra miljöåtgärder. Utökade möjligheter till kortare miljöersättningsåtaganden kan lämpligen användas för att t.ex. stödja omställning till ekologisk produktion men bör i övrigt ha en utformning så att kortsiktigheten inte går ut över den långsiktiga miljönyttan. Den nationella anpassningen bör handla om en bättre anpassning till ekologiska förhållanden. Stöd till bevattningsanläggningar bör till exempel i första hand omformas till stöd för omställning till klimatanpassad ekologisk produktion – bevattningsanläggningar bör få stöd endast i den mån bevattningen ryms inom det under nya klimatförhållanden normala vattenflödet. Vi motsätter oss prioriteringen ”riskhantering inom jordbruket” som det nu är utformat. En krisreserv ger incitament att fortsätta med ohållbar produktion. Vi menar att risker bör hanteras genom en diversifierad ekologisk produktion. Eventuellt riskshanteringsstöd bör inriktas på detta. Vi anser inte heller att småbrukare ska betalas för att lämna jordbruket. Bland annat skulle detta försvåra för personer som inte har ärvt jordbruk att kunna bli jordbrukare. b) Direktstödsförordningen Kopplade stöd ska begränsas till det som behövs för att främja den ekologiska produktionen, till exempel stöd till proteingrödor. Annars ska direktstödet begränsas så mycket som möjligt. Krav bör ställas på en växtföljdsordning i stället för att kräva olika grödor på en viss procent av arealen. Ett tak för hur mycket stöd en enskild aktör kan få bör sättas till €100 000. Vi anser att den administrativa bördan bör minskas genom att certifierat ekologiska producenter ska underställas färre kontroller och redovisning än övriga producenter. Annan ökning av ”flexibilitet” innebär i praktiken att miljönyttan minskar och bör avvisas. Vi menar att en utjämning bör uppnås genom en gradvis minskning av stödet till de länder som historiskt sett fått mest stöd. Inom Sverige vill vi se en total utjämning, vilket gynnar de mest eftersatta områdena. Vi motsätter oss ersättning för träda – det motverkar t.ex. användning av jordbruksmark för livsmedelsförsörjning eller produktion av biodrivmedel eller annan bioenergi. c) Den horisontella förordningen Det är viktigt att starka tvärvillkor finns kvar och inte luckras upp. Förenkling och minskning av den administrativa bördan bör åstadkommas i första hand genom lättnader för den certifierat ekologiska produktionen, t.ex. att överflödig och offentlig kontroll av certifierade ekologiska producenter slopas. d) Den samlade marknadsordningen Samstämmighet med utvecklingspolitiken är inte förenlig med bidrag till export till utvecklingsländer. Exportbidragen ska avvecklas. Marknadsstöd bör begränsas till certifierad ekologisk produktion. Avvecklingen av sockerkvoter, stöd till producentorganisationerna och vinplanteringsrättigheter ska inte försenas, stöd ska inte ges till tobaksodling. SD-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Sverigedemokraterna ser med oro på Sveriges krympande jordbrukssektor där många producenter har svårt att hålla lönsamheten på en rimlig nivå. Att som regeringen sätta ökad marknadsorientering i första rummet är vi frågande till då en faktisk produktion nationellt borde få en övergripande och högre prioritet. Sverige ensamt sätter inte spelreglerna på marknaden och det är helt uppenbart att andra medlemsstater prioriterar sin nationella livsmedelsproduktion högre. Ska vi spela spelet måste vi, ibland motvilligt, anpassa oss till våra konkurrentländers jordbruksstrategier. När det gäller utjämning av direktstöden inom medlemsländerna så vill Sverigedemokraterna framhålla fördelarna med jämförbara konkurrensregler inom landet. Det är däremot oerhört väsentligt att samtliga jordbruks- och näringspolitiska åtgärder i samband med detta sker på ett sätt som inte försvårar situationen för landets lantbrukare inom särskilt utsatta områden och sektorer. Vidare så måste regeringen göra sitt bästa för att begränsa de negativa omställningseffekterna. Sverigedemokraterna förväntar sig av regeringen att man tar Sveriges jordbrukares intressen på största allvar. Sedan menar vi, till skillnad från regeringen, att det måste det finnas skyddsmekanismer mot plötsliga svängningar i lönsamhet för jordbrukare för att undvika massnedläggningar och konkurser i enskilda sektorer. Våra producenter konkurrerar inte i första hand med varandra utan med övriga världen, vilket gör hela sektorer känsliga för prissvängningar. Vi anser dock att exportbidragen ska avskaffas då vi ser att det finns betydligt vassare instrument för att reglera prissvängningar. I artikel 30.1, som handlar om diversifiering av grödor, finns en bestämmelse som undantar åkermark från vissa diversifieringskrav om den ligger ovanför 62:a breddgraden. Detta undantag är dock behäftat med vissa villkor. Sverigedemokraterna vill att regeringen verkar för att dessa villkor lyfts bort i sin helhet från 1 p c) och att endast den första meningen tillämpas. Att som regeringen blanda in utvecklingspolitiken i jordbrukspolitiken ser vi som felaktigt då regeringens prioritet ska vara att understödja svensk produktion. Denna del anser Sverigedemokraterna att regeringen ska lyfta bort från förhandlingsstrategin och istället fokusera på en livskraftig svensk landsbygdspolitik. V-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Rådets förslag till förändring av de fyra grundförordningarna i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) blev inte den omfattande reform som många hade hoppats på. Den svenska positionen är i huvudsak bra. Sverige har drivit på för ökad transparens, mer miljönytta och krav på djurvälfärd, för att ta några viktiga exempel. Men det går inte att komma ifrån att huvuddragen i förslaget till gemensam jordbrukspolitik kommer att leda till att det mesta blir kvar som förr: en gammalmodig subventionspolitik som inte stimulerar ett modernt hållbart jordbruk. Fusk och misshushållning av gemensamma medel riskerar tyvärr att fortsätta eftersom det inte lagts fram tillräckligt bra förslag på åtgärder avseende bättre uppföljning och sanktioner. Stora, redan välbeställda, bidragsmottagare kommer att kunna fortsätta att kamma hem stora subventioner på bekostnad av småbrukare. Den s.k. förgröningen kommer inte råda bot på det storskaliga europeiska jordbrukets grundproblem med stor kemikalieanvändning, fossilberoende, intensiv djurhållning och stor övergödning, som några konkreta exempel. Det är upprörande och oacceptabelt att interventionsuppköpen med liggande förslag troligen kommer att omfatta fler produkter än tidigare liksom att exportstöden kommer att finnas kvar inom överskådlig framtid. Det riskerar leda till ökad dumpning av jordbruksprodukter i utvecklingsländerna. Detta är något som går helt på tvärs med syftena i svensk utrikes- och utvecklingspolitik. Sverige riskerar bli överkört av de stora länderna på kontinenten. Ibland är det bästa sättet att påverka att tydligt säga nej. Det är vad Sverige borde göra i detta läge. På så sätt främjar vi bäst en verklig reform av det europeiska jordbruket. Vänsterpartiets åsikt är att jordbrukspolitiken borde åternationaliseras. Däremot bejakar vi ett aktivt miljöarbete på EU-nivå för att bland annat jordbruket ska bli grönare. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede. Statssekreterare Magnus Kindbom med medarbetare lämnade, under övriga punkter på rådsdagordningen, information inför Jordbruks- och fiskerådet den 18-19 mars 2013. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 7	EU-förslag om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (ILUC) Utskottet överlade enligt RO 10:4 med it- och energiminister Anna-Karin Hatt, åtföljd av tjänstemännen Hannes Carl Borg, Martin Palm och Monica Sylvander, samtliga från Näringsdepartementet, samt Martin Larsson från Miljödepartementet om KOM (2012) 595 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 1.6.2 - 526-2012/13). Preliminär svensk ståndpunkt: Den nödvändiga omställningen av transportsektorn förutsätter en ökad andel biodrivmedel. Det är därför angeläget att det inte föreligger några frågetecken kring huruvida de biodrivmedel som används verkligen bidrar till en ekologiskt  och socialt hållbar utveckling. Dagens hållbarhetskriterier syftar till att minimera risken att produktion av biodrivmedel innebär en minskad biodiversitet, en minskad inbindning av kol samt oacceptabla utsläpp av klimatgaser vid produktionen av dessa drivmedel. Då risken för utsläpp som en konsekvens av indirekt förändrad markanvändning inte hanterats tidigare är det positivt att kommissionen nu presenterat en ansats till att minimera även denna risk. Sverige välkomnar förslaget till tidigareläggning av den i det befintliga direktivet fastställda succesiva ökningen av de krav som ställs på de utsläpp av klimatgaser som är förknippade med produktionen av biodrivmedel. Förslaget innebär ett kraftigt incitament för producenter av biodrivmedel att vidta förbättringsåtgärder i detta avseende, och utesluter de biodrivmedel som har sämst miljöprestanda från den europeiska marknaden. Sverige instämmer i förslagets huvudsakliga syfte, dvs. att förbättra befintliga biodrivmedels miljöprestanda och samtidigt främja mer avancerade biodrivmedel. Det finns dock vissa frågetecken kring hur de konkreta förslagen kommer att främja en sådan utveckling. I arbetet är det viktigt att beakta regelförenkling, subsidiaritet och proportionalitet särskilt i relation till andra politikområden. Det finns en del frågetecken kring förslaget om ett tak för hur mycket av förnybartmålen som får uppfyllas med vissa drivmedel. Trots att kommissionens analys visar att det finns stora skillnader mellan utsläppen från biodrivmedel som baseras på oljeväxter, eller växter med högt stärkelse eller sockerinnehåll, ska samma tak gälla för samtliga dessa bränsletyper. Det finns skäl att begränsa användningen av de drivmedel som leder till stora indirekta utsläpp. Ett gemensamt tak för användningen av biodrivmedel som producerats av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor innebär emellertid en restriktion för användningen av drivmedel som enligt kommissionens egen analys har god klimatprestanda. Sverige vill därför att kommissionen förtydligar varför man gjort detta ställningstagande som inte förefaller att vara motiverat av klimatpolitiska skäl.  Vad gäller den föreslagna dubbel- eller fyrdubbelräkningen av vissa bränslen är det oklart hur detta kommer att främja utvecklingen av mer avancerade bränslen då detta förslag endast avser hur medlemsländerna får redovisa sin måluppfyllelse. För att få en verklig effekt på utvecklingen måste förslaget åtföljas av konkreta styrmedel som kommer att utformas i de olika medlemsländerna.  Sverige välkomnar att förslaget inte innehåller några restriktioner i detta avseende. Viktningsmetodiken är komplex och effekterna av den utreds nu noga inom Regeringskansliet. Det är dock viktigt att påpeka att investeringar i produktionsanläggningar kräver långsiktiga förutsättningar. Ett genomförande av kommissionens förslag skulle i vissa fall innebära långtgående förändringar av dessa förutsättningar. Det kan påverka investeringsviljan negativt vid en kritisk tidpunkt, dvs. bara några år innan målen för 2020 ska uppnås. Investeringars långa ledtider är därför viktigt att beakta i de fortsatta förhandlingarna om förslagen. MP- ledamoten anmälde följande avvikande mening: På en begränsad planet med en ökande befolkning, där både matförsörjning och biologisk mångfald hotas av ökade anspråk på marken, så är de direkta och indirekta förändringarna av markanvändning kopplade till EU:s klimatpolitik något som behöver tas på allvar. Biodrivmedel kommer att behövas för att fasa ut fossila bränslen i transportsektorn, tillsammans med minskade transporter och energieffektivisering. I slutändan måste hela transportsektorn bli 100 % förnybar. Det är naturligtvis viktigt att dessa biodrivmedel sammantaget minskar klimatpåverkan jämfört med fossila bränslen, och att de inte leder till ohållbara sociala eller ekologiska konsekvenser. Den hårdnande konkurrensen om marken beror inte bara på en ökande efterfrågan på biodrivmedel. Det kan därför tyckas märkligt att bara se till biodrivmedlens konsekvenser för markanvändningen. Valet står inte bara mellan att odla mat eller energigrödor, utan också mellan att odla djurfoder, bomull, tobak mm. Dessutom ianspråktas värdefull jordbruksmark för infrastruktur och bebyggelse. Det behövs därför en helhetssyn på markanvändningen, där hänsyn till direkt och indirekt markanvändning tas inom relevanta politikområden som t ex jordbruks- och livsmedelspolitiken, bebyggelse, infrastruktur och energi. Vi behöver utveckla styrmedel för minskat tryck på marken, t ex genom att åkermark högre grad används för direkt odling av mat i stället för att gå den markkrävande omvägen via djurfoder. Vi behöver också hållbarhetskriterier för fasta biobränslen och synliggörande av indirekta effekter av fossila drivmedel. Icke desto mindre intar biodrivmedel en särställning, i och med att EU:s politik så tydligt driver på för ökad produktion genom bl a målet om 10 % förnybar energi i transportsektorn till 2020 i förnybartdirektivet. EU har med detta ett ansvar för mer hållbar produktion av biobränslen. Kommissionens förslag tar steg mot ett bättre regelverk i framtiden. Men i kommissionens förslag ska olika biodrivmedels s.k. ILUC-värden, dvs klimatpåverkan via indirekt förändring av markanvändning, enbart rapporteras. Även om ILUC-värdena ännu är mycket grova anser vi det vore bättre att de räknas in med en gång, parallellt med att de vetenskapliga metoderna förfinas. Då skulle inte 5 %-taket behövas. Vi menar att det blir mer träffsäkert än att, som den svenska regeringen vill, helt bortse från socker- och stärkelsebaserade grödors ILUC-effekter. Det förhållande att jordbruksmark står oanvänd i länder med omfattande import av livsmedel och biodrivmedel är ett uttryck för att i öppna, marknadsbaserade ekonomier blir det priser som bestämmer vad som produceras och var. För att främja att drivmedel produceras på jordbruksmark som annars inte används och värna investeringar med bra klimatprestanda bör biodrivmedel från sådan mark inte ges några ILUC-värden. V- ledamoten anmälde följande avvikande mening: I huvudsak delar vi regeringens förslag till svensk ståndpunkt för att förbättra befintliga biodrivmedels miljöprestanda samt främja mer avancerade biodrivmedel. Eftersom EU ställer krav på ökad användning av biodrivmedel (10 procent till 2020) är det rimligt och rätt att man också ställer krav på dessa drivmedel utifrån klimatnytta och påverkan på markanvändningen, med s.k. ILUC-värden. Vänsterpartiets hållning är att ett bränsle med liten påverkan på miljön generellt ska stimuleras i förhållande till ett bränsle som har hög miljöpåverkan. För att drivmedel ska vara långsiktigt hållbara krävs certifiering av samtliga fordonsbränslen, även fossila, genom sociala och ekologiska hållbarhetskriterier. Utgångspunkten för användning och produktion av biodrivmedel bör vara att dessa leder till minst 60 procents reducering av koldioxidutsläppen, att den biologiska mångfalden inte hotas, att framställningen inte sker på bekostnad av livsmedelsproduktionen i regioner där det råder brist på mat, att det betalas ut skäliga löner, att arbetsförhållandena är säkra och rimliga samt att produktionen inte tränger ut lokal befolkning. En vetenskaplig grund bör tas fram som belyser samtliga drivmedel ur livscykelperspektiv. Med högre ställda hållbarhetskriterier finns skäl att ytterligare höja mål för andelen biodrivmedel i transportsektorn. Det är som sagt välkommet med miljö- och klimatkrav på biodrivmedel. Men produktion av biodrivmedel kan inte ses ensamt. Många andra verksamheter påverkar klimatet samt har effekter på markanvändning. Foderproduktion för intensiv djuruppfödning är ett exempel på detta, och en verksamhet som använder långt större ytor än produktionen av biodrivmedel. Vi skulle önska att den svenska regeringen drev på EU för att ha ett mer integrerat markanvändningsperspektiv där fler verksamheter än biodrivmedelsproduktion underställdes krav på miljö, klimat och krav på rimlig markanvändning. Det är bra att kommissionen föreslår ett tidigareläggande av kraven på biodrivmedel utifrån deras klimatnytta. Enligt kommissionens förslag träder kravet om 60 procents klimatnytta i kraft 2018. Vänsterpartiet anser emellertid att Sverige borde verka för att detta träder i kraft ännu tidigare, i praktiken så fort som möjligt eftersom biodrivmedel med den prestandan redan idag finns på marknaden. Sverige borde också verka för att medlemsländerna ges större flexibilitet att implementera ILUC-bestämmelserna. Vi delar Energimyndighetens remissvar om ILUC  (Dnr 2012-8578, 11/2-13) gällande den lista med viktningsmekanismer för olika biodrivmedel som kommissionen föreslagit. Gällande förslag, med dubbel- och fyrdubbelräkning, är trubbigt och kan få den märkliga effekten att användningen av biodrivmedel minskar. Man kan också på goda grunder ifrågasätta om det är optimalt att kommissionen ska centralstyra sådana detaljerade saker. Listan borde slopas och ersättas med ett system där medlemsländerna ges större flexibilitet att själva göra sina bedömningar om hur man bäst främjar olika slags biodrivmedel. Vi anser också att regeringen tydligare borde motsätta sig det faktum att detta ILUC-förslag kommer att kunna ändras av kommissionen självt, genom s k delegerade akter. Denna ryckighet och kortsiktighet gynnar ingen. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
Vid protokollet Justeras den 21 mars 2013 Bengt-Anders Johansson

MILJÖ- OCH JORDBRUKS- UTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1 till prot. 2012/13:23

§§ 1-5

§ 6

§ 7

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

LEDAMÖTER

Matilda Ernkrans (S), ordf.

-

-

-

Bengt-Anders Johansson (M), vice ordf

X

X

X

Lars Hjälmered (M)

X

X

X

Johan Löfstrand (S)

X

X

X

Rune Wikström (M)

X

X

X

Helén Pettersson i Umeå (S)

X

X

X

Johan Hultberg (M)

X

X

X

Jan-Olof Larsson (S)

X

X

X

Anita Brodén (FP)

X

X

X

Sara Karlsson (S)

X

X

X

Roger Tiefensee (C)

-

-

-

Pyry Niemi (S)

X

X

X

Åsa Coenraads (M)

X

X

X

Helena Leander (MP)

-

-

X

Irene Oskarsson (KD)

X

X

X

Josef Fransson (SD)

X

X

X

Jens Holm (V)

X

X

X

SUPPLEANTER

Christer Akej (M)

O

-

-

Kristina Nilsson (S)

-

X

X

Linda Wemmert (M)

Jonas Gunnarsson (S)

Jenny Petersson (M)

Anna Wallén (S)  tjl. t.o.m. 130610

Lars Beckman (M)

Gunnar Sandberg (S)

Nina Lundström (FP)

Katarina Köhler (S)

Staffan Danielsson (C)

X

X

X

Kew Nordqvist (MP)

X

X

-

Sofia Arkelsten (M) tjl. t.o.m. 130331

Tina Ehn (MP)

Annika Eclund (KD)

Mikael Jansson (SD)

Jacob Johnson (V)

Olle Thorell (S)

Carina Ohlsson (S)

Lars Tysklind (FP)

-

O

-

Helena Lindahl (C)

Johnny Skalin (SD)

Björn Söder (SD)

Andreas Carlson (KD)

Roland Utbult (KD)

Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Åsa Romson (MP) tjl. t.o.m. 130517

Annika Duàn (S) t.o.m. 130610

X

-

-

N = Närvarande

x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering

o = ledamöter som härutöver har varit närvarande