Protokoll utskottssammanträde 2011/12:17 (Miljö- och jordbruksutskottets protokoll 2011/12:17)

RIKSDAGEN

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2011/12:17
DATUM	2012–02–16
TID	08.00 – 08.53 09.00 – 10.40
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

§ 1	EU-förslag om europeiska havs- och fiskerifonden Utskottet överlade enligt RO 10:4 med landsbygdsminister Eskil Erlandsson, åtföljd av tjänstemännen Maria Rosander, Per Andersson, Karin Victorin, Fredrik Alfer, Lena Odland, Magnus Petersson, Ida Björklund och Charlotta Eriksson, samtliga från Landsbygds-departementet, om KOM (2011) 804 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden [och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1198/2006, rådets förordning (EG) nr 861/2006 och rådets förordning (EG) nr XXX/2011 om en integrerad havspolitik. Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 170-1356-2011/12). Förslag till svensk ståndpunkt: Regeringen har remitterat förslaget till berörda myndigheter och branschorganisationer och vill i avvaktan på inkomna remissvar betona att de synpunkter som lämnas är preliminära. Regeringen reserverar sig för möjligheten att komplettera de synpunkter som nu lämnas. Generellt Regeringen välkomnar kommissionens förslag till en ny förordning om en europeisk havs- och fiskerifond. Regeringen uppskattar också kommissionens förslag att tydligare koppla EHFF till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, då detta kan säkerställa att EMFF tillför ett europeiskt mervärde. Regeringen välkomnar vidare att förslaget möjliggör stöd till genomförandet av den integrerade havspolitiken inklusive åtgärder i enlighet med EU:s ramdirektiv om en marin strategi samt för havsplanering. Vidare svarar förslaget väl mot regeringens generella uppfattning att ekonomiskt stöd som är marknadsingripande eller kapacitetsdrivande bör undvikas och att ekonomiskt stöd i stället bör reserveras för sådana åtgärder som kan bidra till en långsiktigt hållbar resurspolitik på fiskets område. Regeringen stödjer kommissionens ambition att genom det nu aktuella förslaget slopa stödet till skrotning och motorbyten samt minska omfattningen av stödet till investeringar ombord. Regeringen delar kommissionens bedömning att skrotningsstödet inte har varit så effektivt som det var tänkt. Regeringen anser därtill att det är logiskt att slopandet av skrotningsstödet och stödet till motorbyten kopplas till möjligheten att genom EHFF lämna stöd för inrättandet av ett system med överlåtbara fiskerättigheter. Det är viktigt att det införs nya förvaltningsinstrument för att minska överfisket. Förslaget omfattar också stöd för privat lagring. Detta är det enda kvarvarande marknadsstödet. Kommissionen föreslår att detta successivt ska minska och därefter upphöra senast år 2019. Även om regeringen helst skulle se att utfasningen kunde ske i en snabbare takt välkomnar regeringen kommissionens ambition att röra sig bort från marknadsingripande stöd till förmån för stöd som kan bidra till att åstadkomma ett långsiktigt hållbart fiske. Regeringen välkomnar följdenligt att EHFF innebär ett ökat stöd till utvecklingen av selektiva redskap, ett konkurrenskraftigt vattenbruk, samt diversifiering och jobbskapande i fiskesamhällen. Regeringen ser också positivt på att EHFF kan bidra tiill en ökad kunskap om havet, havsmiljön och klimatets inverkan på kustområdena. Det är av stor betydelse att fonden stödjer en bättre tillämpning av ekosystemansatsen och en övergång till ett tydligt ekosystembaserat beslutsfattande för havs- och fiskeripolitiken. Regeringen är också positivt till förslaget att inrätta enhetliga förvaltnings- och kontrollsystem för alla finansiella instrument som regleras i förslaget. Regeringen anser generellt att det är viktigt att skapa enkla och ändamålsenliga regler som inte medför ett onödigt administrativt betungande system. Det är viktigt att detta synsätt präglar den fortsatta beredningen av förslaget då det som är opraktiskt för de förvaltande myndigheterna i förlängningen påverkar både handläggningstider och företagens administrativa kostnader. Vidare stödjer regeringen förslaget om en ökad samordning av fonderna inom sammanhållningspolitiken genom en s.k. paraplyförordning som anger de strategiska ramarna. En sådan samordning kan på sikt ge skapa flera positiva synergieffekter även om det – precis som kommissionen påpekar i sin konsekvensanalys – initialt kan komma att medföra en ökad administrativ börda för myndigheterna. För övrigt anser regeringen att det är viktigt att åtgärderna som införs inom ramen för fonden är i linje med ambitionen i Doha-förhandlingarna (WTO) om fisket. Sammanfattningsvis kan konstateras att regeringen anser att Sverige bör ha som allmän utgångspunkt att verka för att kommissionens förslag förblir huvudsakligen oförändrat. S-, MP- och V-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Vi anser att inrättande och förvaltning av ett system med överlåtbara fiskerirättigheter är en nationell angelägenhet. Regeringen bör därför i den svenska ståndpunkten avvisa förslaget att inrättande och förvaltning av systemet ska finansieras genom EHFF. Regeringen borde mycket tydligare och hårdare driva utfasningen av miljöskadliga subventioner, i enlighet med beslutet i Nagoya 2010. I det liggande förslaget finns många potentiellt skadliga subventioner tyvärr kvar. Sverige borde exempelvis kräva en snabbare avveckling av stödet för privat lagring samt att inga subventioner till ”producent-organisationer” ska utgå. Vi anser också att regeringen i den svenska ståndpunkten bör markera att inriktning och utformning av vattenbruket i Sverige är en nationell angelägenhet. I övrigt ställer vi oss bakom regeringen förslag till svensk ståndpunkt. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede.
§ 2	EU-förslag om vissa åtgärder i fråga om länder som tillåter ohållbart fiske i syfte att bevara fiskbestånd Utskottet överlade enligt RO 10:4 med landsbygdsminister Eskil Erlandsson, åtföljd av tjänstemännen Maria Rosander, Per Andersson, Karin Victorin, Fredrik Alfer, Lena Odland, Magnus Petersson, Ida Björklund och Charlotta Eriksson, samtliga från Landsbygds-departementet, om KOM (2011) 888 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa åtgärder i fråga om länder som tillåter ohållbart fiske i syfte att bevara fiskbestånd. Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 170-1357-2011/12). Förslag till svensk ståndpunkt: Regeringen anser det vara av största vikt att EU agerar mot tredje länder som bevisligen bedriver ett ohållbart fiske på bestånd som är gemensamma med unionen. EU behöver kunna vidta lämpliga och relevanta åtgärder som motverkar detta och bidrar till en långsiktig hållbar fiskeriförvaltning, samt bevarande av den biologiska mångfalden. Regeringen anser dock att man endast ska införa handelssanktioner som en sista utväg. EU bör i första hand motverka ett ohållbart fiske genom gängse pågående förhandlingar med de berörda kuststaterna. Regeringen kommer att be EU-kommissionen presentera en mer genomarbetad analys av hur väl de föreslagna handelssanktionerna överensstämmer med WTO/GATT:s regelverk och hur effektiva åtgärderna bedöms vara. Regeringen vill se klara och tydliga kriterier, som är baserade på oberoende vetenskapliga råd eller regionala organisationers vetenskapliga kommittéer, för när tredje land bedöms bedriva ohållbart fiske. En annan viktig fråga gäller omfattningen av den skada som åstadkoms av det ohållbara fisket. Föreliggande förslag synes inte tydligt ange att skadan ska avse det ohållbara fiskets långsiktiga skada på ifrågavarande fiskbestånd och därmed på de lagligt fiskande EU-länderna. Att enbart beakta skadan under den aktuella tidsperioden bortser från den skada som infinner sig under en lång tid därefter i form av minskande fångster och i värsta fall helt uteblivna fångster. EU har i regionala sammanhang - med svenskt stöd - drivit frågan om en explicit referens till den långsiktiga skadan. Åtminstone för viktiga kommersiella arter bör det finnas den, i första hand, biologiska information som krävs för sådana beräkningar. Det är också av stor vikt att sanktionerna står i proportion mot den långsiktiga skadan. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede.
§ 3	EU-förslag om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015 Utskottet överlade enligt RO 10:4 med landsbygdsminister Eskil Erlandsson, åtföljd av tjänstemännen Maria Rosander, Per Andersson, Karin Victorin, Fredrik Alfer, Lena Odland, Magnus Petersson, Ida Björklund och Charlotta Eriksson, samtliga från Landsbygdsdepartementet, om KOM (2012) 6 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015. Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 170-1358-2011/12). Förslag till svensk ståndpunkt: Regeringen välkomnar strategin och anser att det är positivt att kommissionen följer upp den tidigare handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande. Strategin innehåller många intressanta förslag och det är bra att kommissionen tar ett samlat grepp om djurskyddsarbetet för de kommande fyra åren. Regeringens övergripande ståndpunkt är att djurskyddsstandarden inom EU måste höjas. Det finns och kommer i framtiden att finnas ett behov av att uppdatera regelverket baserat på ökad kunskap om djur och djurs behov. En förenklat EU-regelverk för djurskydd som bl.a. innebär en ökad användning av resultatbaserade djurskyddsindikatorer skulle kunna påverka djurskyddet i positiv riktning förutsatt att bestämmelserna innebär att lägstanivån för djurskyddet inom EU höjs. Regeringen anser att det är av yttersta vikt att lagstiftningen utgörs av minimiregler så att de medlemsstater som så önskar kan gå längre. Regeringen anser att det är positivt att strategin tar upp inrättandet av ett europeiskt nätverk av referenscentra för djurskydd och bedömer att ett sådant kommer att bidra till en positiv utveckling av djurskyddet inom EU. Avgörande för djurskydd i praktiken är i vilken grad och på vilket sätt bestämmelserna genomförs i medlemsstaterna. Strategin anger att riktlinjer ska utarbetas som ett stöd för genomförandet. Regeringen anser att riktlinjer har potential att stärka djurskyddet genom att bistå med praktisk information om på vilket sätt befintlig lagstiftning kan uppnås. Regeringen anser dock att riktlinjer inte kan ersätta bindande regler utan ser sådana riktlinjer som ett komplement. Det är regeringens bedömning att åtgärder inom landsbygdsprogrammet är det mest effektiva sättet att stärka djurskyddet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. När det gäller det kommande arbetet med rådsslutsatser är det regeringens bedömning att det tydligt ska framhållas att slutsatserna ska ge tydliga signaler om att rådet förväntar sig förslag och initiativ från kommissionen som för djurskyddet framåt. S-, MP- och V-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Vi välkomnar en ny strategi för djurskydd och djurs välbefinnande, men har vissa synpunkter utöver regeringens ståndpunkt. Strategin skulle behöva bli mer heltäckande och mer konkret. Exempelvis saknas förslag om lagstiftning på viktiga områden som djurtransporter (inklusive maxgräns på åtta timmar), kloning av djur för mat, suggors rätt att röra sig fritt under hela livscykeln och möjlighet till frigång för hönor. Fokus ligger på djur inom lantbruket och det saknas en tydlig strategi för att förbättra skyddet för andra djur. Strategin berör inte de områden där EU-lagstiftning idag saknas, och det är extra anmärkningsvärt i de fall där EFSA publicerat vetenskapliga rapporter om existerande djurskyddsproblem (mjölkkor, köttdjur) och för områden där EU har gjort internationella åtaganden att agera (Europarådets antagna rekommendationer gällande välfärd för köttdjur, mjölkkor, ankor och gäss). Strategin nämner inget om det ansvar som ligger på andra aktörer i livsmedelsbranschen, såsom handeln, tillverkare. Detta behöver utvecklas. Sverige borde också verka för att djurs rätt till ett naturligt beteende ska gälla för alla lantbruksdjur inom EU. Ett skäl till att det finns stora djurskyddsproblem är den intensiva och storskaliga djuruppfödningen, som följer av den ökande animaliekonsumtionen. Sverige borde uppmärksamma detta och verka för att överproduktion av kött förhindras. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede.
§ 4	EU-förslag om mandat för att inleda förhandlingar om ett nytt protokoll inom ramen för fiskepartnerskapsavtal med Republiken Madagaskar Utskottet beslutade att, enligt RO 10:4, överlägga med lands-bygdsminister Eskil Erlandsson, åtföljd av tjänstemännen Maria Rosander, Per Andersson, Karin Victorin, Lena Odland, Magnus Petersson, Ida Björklund och Charlotta Eriksson, samtliga från Landsbygdsdepartementet, om rekommendation om rådsbeslut om att inleda förhandlingar om ett nytt protokoll till fiskepartnerskapsavtal mellan EU och Republiken Madagaskar. Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 170-1359-2011/12). Förslag till svensk ståndpunkt: Regeringen har inga invändningar mot mandatet att inleda förhandlingar med Madagaskar då mandatet uppfyller kriterierna i rådets slutsatser om ett integrerat regelverk för avtal om fiskepartnerskap med tredjeländer från 2004. Regeringen är dock angelägen om att kommissionen noggrant följer och anpassar sina förslag till det politiska läget i Madagaskar i förhållande till premissen om en klausul om mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Detta innebär bl.a. att fisket ska vara hållbart långsiktigt och bedrivas på ett överskott av kuststatens resurser samt att ekonomiska och sociala utvärderingar ska genomföras både före och efter avtalen. Vidare ska samarbetsparterna i ökad omfattning förbättra det vetenskapliga underlaget för beslut avseende kvoter, samt motarbeta illegalt fiske. Mandatet specificerar att det nya protokollet ska inkludera en klausul om mänskliga rättigheter. S- MP- och V-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: EU:s fiskepolitik bygger på att den ska vara hållbar biologiskt och ekonomiskt. En stor del av EU flottans fångster kommer från fiskevatten utanför EU. Huvuddelen av dessa fångster kommer från fiskeavtal med de nordliga länderna som Norge, Färöarna och Island. Dessa länders möjligheter att kontrollera att fisket sker på hållbara bestånd är väl så goda som EU:s. Utöver dessa fiskeavtal finns s.k. fiskepartnerskapsavtal, FPA, som utgör ca 8 procent av totala fångstvolymen men kostar 16 procent av fiskeribudgeten. Dessa tecknas nästan uteslutande med utvecklingsländer i tropiska och subtropiska vatten. I de avtalen överför avtalsländerna fiskemöjligheter till EU mot ekonomisk ersättning. Avtalen innehåller oftast olika delar där viss ekonomisk ersättning ska gå till landet så att det kan stärka kontrollen samt utveckla den egna fiskeindustrin. Den andra delen är en riktad ersättning för respektive fiskemöjlighet. I flera av dessa länder som EU i dag har avtal med är fiskbestånden överfiskade eller kunskapen om bestånden knapphändig. Utrymmet att släppa in utländska fartyg är alltså litet. Det är oklart om de pengar som EU betalt verkligen kommit fiskesektorn i länderna till godo. I Madagaskar tog en militärregim över makten 2009. En s.k. övergångsregering leder landet. Europaparlamentet har uttalat krav på en demokratiseringsprocess och fördömande av regimen i en resolution den 11 juni 2011 (P7_TA(2011)0270). Kommissionen har nu trots detta föreslagit att den ska få mandat från rådet att teckna ett förnyat protokoll om partnerskapsavtal rörande fiske i Madagaskars vatten. Vår ståndpunkt är att EU:s fiskeflotta ska anpassas till de fiskemöjligheter som finns inom EU:s vatten. När Spanien och Portugal blev medlemmar i EU i mitten av 80-talet var både Spaniens och Portugals fiskeflottor betydligt större än vad det fanns fiskemöjligheter till. Utifrån denna situation upphandlade EU partnerskapsavtalen. Meningen var att under en period av 10 år skulle fiskeflottorna i Spanien och Portugal reduceras till de fiskemöjligheter som fanns inom EU:s vatten. Detta skedde inte och partnerskapsavtalen har fortsatt och kostnaden för dessa har ständigt stigit. Vi anser det viktigt att vi fortsätter hjälpa de länder vi idag har avtal med att utveckla och stärka deras fiskeförvaltning genom både ekonomiskt stöd och kunskapsöverföring. Detta innebär inte att vi ska underhålla en för stor fiskeflotta inom EU med fiskerätter som undergräver dessa länders möjligheter till både arbetstillfällen och möjlighet att försörja befolkningen med ett bra livsmedel. Men vi menar att det idag inte finns några garantier för, så som kommissionen i sitt meddelande (KOM (20002)637) och Europaparlamentet i sitt yttrande slagit fast, att en del av det ekonomiska bidraget kommer den lokala fiskeindustrin till del. Det underlag som regeringskansliet tagit fram är inte heller tillräckligt för att utskottet ska kunna avgöra frågan. Det finns t.ex. ingen redovisning för om de krav som ett enigt utskott tidigare ställt sig bakom uppfyllts (2011/12:MJU7 Utlåtande med anledning av kommissionens meddelande om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension, KOM(2011) 424) På grund av det otillräckliga underlaget i ärendet och det osäkra demokratiska läget på Madagaskar anser vi i dagsläget att förhandlingar med Madagaskar om ett fiskepartnerskapsavtal inte kan inledas. SD-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Sverigedemokraterna motsätter sig större delen av EU:s externa fiskeripolitik. Vi ifrågasätter kostnadseffektiviteten i framför allt fiskeavtalen och ser helst att avtalen inte förlängs när det gäller utvecklingsländerna. Man använder fiskeripolitiken och pengar från svenska medlemsavgiften, där vi är stora nettobetalare, för att upprätthålla en fiskeflotta, främst i Spanien och Portugal, som borde ha anpassats till hållbara fiskenivåer vid det här laget. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede.
§ 5	EU-förslag om mandat för att inleda förhandlingar om ett nytt protokoll inom ramen för fiskepartnerskapsavtal med Republiken Kiribati Utskottet beslutade att, enligt RO 10:4, överlägga med lands-bygdsminister Eskil Erlandsson, åtföljd av tjänstemännen Maria Rosander, Per Andersson, Karin Victorin, Lena Odland, Magnus Petersson, Ida Björklund och Charlotta Eriksson, samtliga från Landsbygdsdepartementet, om rekommendation om rådsbeslut om att inleda förhandlingar om ett nytt protokoll till fiskepartnerskapsavtal mellan EU och Republiken Kiribati. Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 170-1360-2011/12). Förslag till svensk ståndpunkt: Regeringen har inga invändningar mot mandatet att inleda förhandlingar med Kiribati då mandatet uppfyller kriterierna i rådets slutsatser om ett integrerat regelverk för avtal om fiskepartnerskap med tredjeländer från 2004. Detta innebär bl.a. att fisket ska vara hållbart långsiktigt och bedrivas på ett överskott av kuststatens resurser samt att ekonomiska och sociala utvärderingar ska genomföras både före och efter avtalen. Vidare ska samarbetsparterna i ökad omfattning förbättra det vetenskapliga underlaget för beslut avseende kvoter, samt motarbeta illegalt fiske. Mandatet specificerar att det nya protokollet ska inkludera en klausul om mänskliga rättigheter. S- MP- och V-ledamöterna anmälde följande avvikande mening avseende Kiribati: EU:s fiskepolitik bygger på att den ska vara hållbar biologiskt och ekonomiskt. En stor del av EU-flottans fångster kommer från fiskevatten utanför EU. Huvuddelen av dessa fångster kommer från fiskeavtal med de nordliga länderna som Norge, Färöarna och Island. Dessa länders möjligheter att kontrollera att fisket sker på hållbara bestånd är väl så goda som EU:s. Utöver dessa fiskeavtal finns s.k. fiskepartnerskapsavtal, FPA, som utgör ca 8 procent av totala fångstvolymen men kostar 16 procent av fiskeribudgeten. Dessa tecknas nästan uteslutande med utvecklingsländer i tropiska och subtropiska vatten. I de avtalen överför avtalsländerna fiskemöjligheter till EU mot ekonomisk ersättning. Avtalen innehåller oftast olika delar där viss ekonomisk ersättning ska gå till landet så att det kan stärka kontrollen samt utveckla den egna fiskeindustrin. Den andra delen är en riktad ersättning för respektive fiskemöjlighet. I flera av dessa länder som EU i dag har avtal med är fiskbestånden överfiskade eller kunskapen om bestånden knapphändig. Utrymmet att släppa in utländska fartyg är alltså litet. Det är oklart om de pengar som EU betalt verkligen kommit fiskesektorn i länderna till godo. Vår ståndpunkt är att EU:s fiskeflotta ska anpassas till de fiskemöjligheter som finns inom EU:s vatten. När Spanien och Portugal blev medlemmar i EU i mitten av 80-talet var både Spaniens och Portugals fiskeflottor betydligt större än vad det fanns fiskemöjligheter till. Utifrån denna situation upphandlade EU fiskepartnerskapsavtalen. Meningen var att under en period av 10 år skulle fiskeflottorna i Spanien och Portugal reduceras till de fiskemöjligheter som fanns inom EU:s vatten. Detta skedde inte och fiskepartnerskapsavtalen har fortsatt och kostnaden för dessa har ständigt stigit. Vi anser det viktigt att vi fortsätter hjälpa de länder vi idag har avtal med att utveckla och stärka deras fiskeförvaltning genom både ekonomiskt stöd och kunskapsöverföring. Detta innebär inte att vi ska underhålla en för stor fiskeflotta inom EU med fiskerätter som undergräver dessa länders möjligheter till både arbetstillfällen och möjlighet att försörja befolkningen med ett bra livsmedel. Men vi menar att det idag inte finns några garantier för, så som kommissionen i sitt meddelande (KOM (20002)637) och Europaparlamentet i sitt yttrande slagit fast, att en del av det ekonomiska bidraget kommer den lokala fiskeindustrin till del. Det underlag som regeringskansliet tagit fram är inte heller tillräckligt för att utskottet ska kunna avgöra frågan. Det finns t.ex. ingen redovisning för om de krav som ett enigt utskott tidigare ställt sig bakom uppfyllts (2011/12:MJU7 Utlåtande med anledning av kommissionens meddelande om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension, KOM(2011) 424) Avtalet med Kiribati rör tonfisk och för tonfiskavtal är det väsentligt att få klarlagt vilka tonfiskarter som avtalet rör eftersom några är starkt hotade. Med den rådande osäkerheten kring omständigheterna för avtalet kan vi för närvarande inte förorda att Sverige röstar för att förhandlingar med Kiribati inleds. SD-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Sverigedemokraterna motsätter sig större delen av EU:s externa fiskeripolitik. Vi ifrågasätter kostnadseffektiviteten i framför allt fiskeavtalen och ser helst att avtalen inte förlängs när det gäller utvecklingsländerna. Man använder fiskeripolitiken och pengar från svenska medlemsavgiften, där vi är stora nettobetalare, för att upprätthålla en fiskeflotta, främst i Spanien och Portugal, som borde ha anpassats till hållbara fiskenivåer vid det här laget. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede.
§ 6	Information från Jordbruksverket Generaldirektör Mats Persson och överdirektör Leif Denneberg lämnade information om djurskydd (Jordbruksverkets och länsstyrelsernas kontrollarbete) samt nya regler för pälsdjurs-uppfödning.
§ 7	Justering av protokoll Utskottet justerade protokoll 2011/12:16.
§ 8	Eftersök av vilt vid sammanstötning med spårbundna fordon (MJU5) Utskottet fortsatte behandlingen av prop. 2011/12:58 och en motion. Utskottet justerade förslag till betänkande 2011/12:MJU5. SD anmälde en reservation under punkt 2, utvärdering av bestämmelserna om eftersök av vilt.
§ 9	Livsmedelskontroll (MJU10) Utskottet fortsatte behandlingen av motioner om livsmedelskontroll. Ärendet bordlades
§ 10	Naturvård (MJU14) Utskottet behandlade motioner om naturvård. Ärendet bordlades.
§ 11	Insatser för vandrande fisk i sjöar och vattendrag (MJU2y) Utskottet behandlade fråga om yttrande till civilutskottet med anledning av skrivelse 2010/11:163. Ärendet bordlades.
§ 12	EU-förslag om inrättandet av ett program för miljö- och klimatpolitik (Life) Utskottet inledde subsidiaritetsprövningen av KOM (2011) 874. Ärendet bordlades.
§ 13	Inkomna skrivelser En inkommen skrivelse anmäldes och lades till handlingarna.
§ 14	Nästa sammanträde Nästa sammanträde äger rum tisdagen den 21 februari 2012 kl. 10.00-13.00 (offentlig utfrågning).
Vid protokollet Justeras den 23 februari 2012 Matilda Ernkrans

MILJÖ- OCH JORDBRUKS- UTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1 till

prot. 2011/12:17

§§ 1-2

§§ 3-4

§§ 5-7

§ 8

§ 9

§ 10

LEDAMÖTER

Matilda Ernkrans (S), ordf.

Bengt-Anders Johansson (M), vice ordf

Lars Hjälmered (M)

Johan Löfstrand (S)

Rune Wikström (M)

Helén Pettersson i Umeå (S)

Johan Hultberg (M)

Jan-Olof Larsson (S)

Anita Brodén (FP)

Sara Karlsson (S)

Roger Tiefensee (C)

Pyry Niemi (S)

Åsa Coenraads (M)

Helena Leander (MP)

Irene Oskarsson (KD)

Josef Fransson (SD)

Jens Holm (V)

SUPPLEANTER

Christer Akej (M)

Christina Karlsson (S)

Linda Arvidsson Wemmert (M)

Jonas Gunnarsson (S)

Jenny Petersson (M)

Anna Wallén (S)

Lars Beckman (M)

Gunnar Sandberg (S)

Nina Lundström (FP)

Katarina Köhler (S)

Staffan Danielsson (C)

Kew Nordqvist (MP)

Sofia Arkelsten (M)

Tina Ehn (MP)

Otto von Arnold (KD)

Mikael Jansson (SD)

Christina Höj Larsen (V)

Olle Thorell (S)

Carina Ohlsson (S)

Lars Tysklind (FP)

Helena Lindahl (C)

Richard Jomshof (SD)

Vakant

Jacob Johnson (V) tjl t o m 120409

Andreas Carlson (KD)

Roland Utbult (KD)

Rickard Nordin (C)

Åsa Romson (MP)

Emma Wallrup (V) t o m 120409

N = Närvarande

x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering

o = ledamöter som härutöver har varit närvarande