Protokoll utskottssammanträde 2010/11:25

Utskottens protokollArbetsmarknadsutskottets protokoll 2010/11:25

RIKSDAGEN

ARBETSMARKNADSUTSKOTTET

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2010/11:25
DATUM	Tisdagen den 1 mars 2011
TID	11.00-12.00
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

Information lämnades av generaldirektören Claes Stråth, åtföljd av informationsansvariga Tiina Virtanen, Medlingsinstitutet.

§ 1	Kanslimeddelanden Informerades om att ledamöterna har möjlighet att få information om beslutsprocesser m.m. i EU inför Brysselresan onsdagen den 2 mars kl. 14.00 i sessionssalen. Utskottets yttrande med anledning av EUMOT-utredningen har avlämnats och finns som bilaga 2 till detta protokoll.
§ 2	EU-information från kansliet Utskottet informerades om att kommissionens rapport om genomförandet och tillämpningen av vissa bestämmelser i direktiv 2008/94/EG om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, KOM(2011) 84 slutlig, inkommit och överlämnats till arbetsmarknadsutskottet. Utskottet uppmärksammades också på kommissionsdokumentet Report on the implementation of the European social partners’ Framework Agreement on Work-related Stress, SEC(2011) 241 final, från den 24 februari 2011.
§ 3	Behandling av motioner om jämställdhet från allmänna motionstiden 2010/11 (bet. 2010/11:AU5) Utskottet behandlade motionerna. Fråga väcktes om överlämnande av två motioner till finansutskottet. Frågan bordlades. Ärendet föredrogs och bordlades för fortsatt behandling.
§ 4	Fråga om eventuellt yttrande till FöU över motionerna Fö204 och Fö207 Utskottet beslutade att inte avge yttrande. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 5	Avrapporteringar Ingenting förekom under denna punkt.
§ 6	Justering av protokoll Ingenting förekom under denna punkt.
§ 7	Inkomna skrivelser Anmäldes inkomna skrivelser med diarienr. 2010/11:1886, 2010/11:1907 och 2010/11:1908.
§ 8	Övrigt Ingenting förekom under denna punkt.
§ 9	Nästa sammanträde Nästa sammanträde äger rum torsdagen den 3 mars kl. 10.00.

VID PROTOKOLLET	Linda Backman
JUSTERAS	Tomas Tobé

ARBETSMARKNADSUTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1 till protokoll AU 2010/11:25

§ 1-9

LEDAMÖTER

D

V

D

V

D

V

D

V

D

V

D

V

D

V

Tomas Tobé (M)

*

Ylva Johansson (S)

-

Maria Plass (M)

*

Raimo Pärssinen (S)

*

Katarina Brännström (M)

*

Maria Stenberg (S)

*

Gustav Nilsson (M)

*

Patrik Björck (S)

*

Hans Backman (FP)

+

Ann-Christin Ahlberg (S)

*

Annika Qarlsson (C)

-

Johan Andersson (S)

*

Hanif Bali (M)

*

Mehmet Kaplan (MP)

-

Lars-Axel Nordell (KD)

*

Sven-Olof Sällström (SD)

*

Josefin Brink (V)

*

SUPPLEANTER

Jenny Petersson (M)

+

Kerstin Nilsson (S)

Åsa Ågren Wikström (M)

Ingemar Nilsson (S)

Pia Hallström (M)

Anna-Lena Sörenson (S)

Arhe Hamednaca (S)

Ismail Kamil (FP)

+

Christina Karlsson (S)

Abir Al-Sahlani (C)

Ulf Holm (MP)

Jan Ericson (M)

Gunvor G Ericson (MP)

Penilla Gunther (KD)

+

Erik Almqvist (SD)

Christina Höj Larsen (V)

Lars Mejern Larsson (S)

Helene Petersson i Stockaryd (S)

Esabelle Dingizian (MP)

*

Tina Acketoft (FP)

*

Anita Brodén (FP)

Emil Källström (C)

*

Torbjörn Björlund (V)

William Petzäll (SD)

Thoralf Alfsson (SD)

Christoffer Järkeborn (M)

Anmärkning: I kolumn D anges med * vilka ledamöter som deltagit i handläggningen och med + vilka ledamöter/suppleanter som härutöver har varit närvarande - anger om en ledamot varit frånvarande ) anger del av dagordningspunkten I kolumn V anges vilka ledamöter som deltagit i votering.

2011-02-17                                                                                                             Bilaga 2

Dnr 039-1280-2010/11

Till EUMOT-utredningen

Synpunkter med anledning av rapporterna från EUMOT-utredningen, 2010/11:URF2 (Riksdagens arbete med EU-frågor) och 2010/11:URF3 (Utskottsarbetet och motionsinstitutet)

Arbetsmarknadsutskottet avgränsar detta yttrande till att huvudsakligen avse frågor som specifikt rör utskottet. Det innebär att övergripande frågor som t.ex. ansvaret för samråd och mandatgivning inför ministerrådsmöten utelämnas liksom förslaget om att avskaffa den allmänna motionstiden. Synpunkterna avser därmed främst punkterna 4 respektive 5 i remissens frågeformulär.

Nedan benämns rapporterna URF2 och URF3.

Allmänna synpunkter

Utredningarna innehåller en värdefull beskrivning av arbetssituationen i utskotten och många intressanta statistiska uppgifter. Det finns dock skäl att påpeka att det huvudsakligen rör sig om rent kvantitativa uppgifter. Komplexiteten i ärendena är mera svårfångad, vilket innebär att statistik av detta slag inte kan ge en fullt rättvisande bild. Till exempel saknas indikatorn talartid i kammaren. Även mängden interpellationer och frågor som har anknytning till beredningsområdet – i och för sig kvantitativa faktorer – kan belysa komplexiteten i de ärenden som ett utskott har beredningsansvar för.

Det är också tveksamt vilka slutsatser som kan dras av enskilda indikatorer. Som exempel kan tas faktorn sammanträdestid i utskottet. Den har i varje fall för arbetsmarknadsutskottets del ett svagt samband med arbetsbelastningen i termer av riksdagsärenden. Snarare är det så att det under perioder med få riksdagsärenden för beredning förekommer ett mer aktivt arbete med slutna utfrågningar m.m. Det senare avgör i hög grad sammanträdestidens längd i utskottet. Själva ärendeberedningen tar erfarenhetsmässigt allt mindre del av sammanträdestiden eftersom regelrätta föredragningar förekommer ganska sparsamt.

Enligt utredningen är den långsiktiga trenden att sammanträdestiden minskar. Det gäller också för arbetsmarknadsutskottet. Den genomsnittliga sammanträdestiden per år var under 90-talet ca 44 timmar, att jämföra med ca 31 timmar under 00-talet. Under den senaste valperioden ökade dock den sammanlagda sammanträdestiden något jämfört med perioden före. Denna ökning kan till stor del förklaras av en betydligt större aktivitet i fråga om främst slutna utfrågningar. Sammanträdestiden styrs också i hög grad av vilken tid enskilda dagordningspunkter tillåts ta. Detta kan skifta från tid till annan.

När antalet uppföljnings- och utvärderingsprojekt används som indikator ska man enligt utskottet vara medveten om att ett aktivt arbete på detta område kan ha samband med en god personalförsörjning i utskottskansliet.

Ytterligare en faktor att ta hänsyn till är dynamiken i de frågor som omfattas av beredningsområdet och hur frågorna påverkas av omvärldsfaktorer. Att syssla med arbetsmarknadspolitik är att ständigt följa utvecklingen på arbetsmarknaden genom den månatliga statistiken från SCB respektive Arbetsförmedlingen och att studera arbetsmarknadsprognoser från olika institut.

Utskottet vill också som sin uppfattning framföra att ett propositionsärende sett ur kansliperspektivet inte alls behöver vara mer komplicerat och arbetskrävande än ett ärende som enbart grundar sig på motioner. För att ta ett exempel skulle en skicklig hovrättsassessor utan erfarenhet av riksdagsarbete säkert med framgång kunna hantera ett propositionsärende om ändringar i arbetsmiljölagen. ”Svaret” på följdmotionerna finns ofta i propositionstexten. För att skriva ett bra motionsbetänkande om allmänna arbetsmiljöfrågor krävs däremot breda kunskaper, erfarenhet och uppslagsrikedom. Det krävs också förmåga att ta fram ett relevant faktaunderlag och att sedan omsätta detta i betänkandetext. 

Utskottet kan trots dessa anmärkningar godta den rangordning som gjorts i fråga om utskottens arbetsbelastning mätt efter kvantitativa faktorer.

Ur ett politiskt perspektiv måste det dock understrykas att samhällsdebatten och den mediala uppmärksamheten på de frågor som arbetsmarknadsutskottet har ansvar för gör att det är betydligt mer krävande att verka i detta utskott jämfört med många andra.    

Uppföljning och utvärdering

Arbetsmarknadsutskottets arbete med uppföljning och utvärdering

Som utredningen konstaterar har uppföljning och utvärdering varit en uppgift för utskotten under lång tid, ända sedan 1994.

Arbetsmarknadsutskottet, har inte under de senaste valperioderna arbetat genom någon särskild beredningsgrupp eller liknande, men tycker sig ändå kunna konstatera att verksamheten i utskottet steg för steg blivit alltmer uppföljande, utvärderande och granskande. Detta är en naturlig utveckling, inte minst med tanke på den minskade detaljregleringen av politiken från riksdagens sida.

I enlighet med detta följer utskotten aktivt utvecklingen på beredningsområdet och myndigheternas verksamhet. Företrädare för den största myndigheten, Arbetsförmedlingen, kommer numera regelbundet till utskottet för att informera om hur verksamheten utvecklas. Utskottet informeras löpande om utvärderingar, granskningar, forskning m.m. som utförs av myndigheter och andra aktörer, däribland Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) genom det särskilda nyhetsblad, AU-Hänt, som kansliet sammanställt sedan slutet av 90-talet. Som framgått ovan förekommer slutna utfrågningar i allt större utsträckning. Forskare m.fl. bjuds in för att informera utskottet, vilket alltså lett till en viss ökning av sammanträdestiden.

Det kan här också noteras att arbetsmarknadsutskottets beredningsområde är ett av dem som granskats mest av Riksrevisionen – 21 granskningar genomfördes under den förra mandatperioden, vilket placerar utskottet på andraplatsen bland utskotten. Det är numera regel att den ansvariga riksrevisorn kommer till utskottet när granskningsrapporten är färdig för att informera muntligt och svara på frågor.

En del av det som beskrivits ovan blir underlag vid beredningen av ärendena, vilket bör innebära en kvalitetshöjning i själva det politiska beslutsfattandet, oavsett om det handlar om majoritets- eller minoritetsståndpunkter.

Ökad kvalitet i det politiska beslutsfattandet bör rimligen vara det långsiktiga målet med en ökad aktivitet i utskotten på området uppföljning och utvärdering.

Djupare analys behövs

Utredningen konstaterar att utskotten kommit olika långt i arbetet med uppföljning och utvärdering. Man hänvisar till ett antal uppgivna skäl till att vissa, icke namngivna, utskott bedriver en mycket begränsad uppföljningsverksamhet: politiska motsättningar på politikområdet, ointresse hos ledamöterna, tids- och resursbrist, tröghet och oförmåga att se behovet av nya åtgärder. En bakomliggande faktor antas enligt utredningen vara otillräcklig kompetens inom utskottsorganisationen att granska budget och resultatredovisning. Samtidigt konstaterar utredningen att flertalet utskott ”gjort stora framsteg” utan att närmare precisera vad som avses med detta.

Utredningen bedömer att regeringsformen och riksdagsordningen medför att samtliga utskott under valperioden 2010–2014 ska göra uppföljning och utvärdering till ”en integrerad och naturlig del i ärendeberedningen”. Man får möjligen motsatsvis förstå att utskott som inte arbetar som de utskott vars arbete beskrivs i texten inte uppfyller kraven.

Utredningen anser att det krävs tydliga initiativ från utskotten och utskottskansliernas sida och ett utvidgat stöd från förvaltningen. Enligt utredningen krävs nytänkande i fråga om arbetsformer, planering och prioritering, liksom omfördelning och tillskott av resurser.

Arbetsmarknadsutskottet känner inte igen bilden att ledamöterna tidigare skulle ha saknat intresse för dessa frågor. En annan sak är att flertalet av utskottets ledamöter i en tidigare enkät inte ansett att utskottet självt borde ägna sig åt uppföljning och utvärdering i större utsträckning än vad som då förekom. Ett skäl som man hänvisade till var den tid och det engagemang som krävdes för att hålla sig ajour med det arbete som redan utfördes på beredningsområdet av externa aktörer, däribland IFAU. Cirka 20 IFAU-rapporter distribueras till ledamöterna varje år genom AU-Hänt. Företrädare för myndigheten brukar komma till utskottet för att informera om sitt arbete, och utskottet har också besökt myndigheten.

Ett aktuellt exempel på omfattningen av utvärdering och forskning på arbetsmarknadsutskottets beredningsområde är den senaste Långtidsutredningen som varit inriktad på arbetsmarknadens funktionssätt. Underlaget till huvudbetänkandet består bl.a. av 12 fristående rapporter. En gemensam öppen utfrågning har hållits tillsammans med finansutskottet, och arbetsmarknadsutskottet har för avsikt att hålla slutna utfrågningar med en del av rapportförfattarna. 

Frågan om uppföljning och utvärdering har ventilerats under lång tid. Utskottet anser att det är hög tid för en djupare och förutsättningslös analys av hur olika modeller att arbeta med uppföljning och utvärdering skulle kunna höja kvaliteten i verksamheten.

Det måste betonas att förhållandena skiljer sig mellan utskotten beroende på karaktären av de frågor som ingår i beredningsområdet. En stor del av arbetsmarknadsutskottets beredningsområde avser politiskt kontroversiella frågor med positioner enligt en klassisk höger/vänsterskala. En ganska stor del av de viktiga riksdagsbesluten på området har inte fattats i politisk enighet. De politiska utgångspunkterna för att följa upp och utvärdera besluten kan därmed antas skilja sig åt. Detsamma gäller vilka resultat som anses vara önskvärda. Risken för politiska låsningar ska inte underskattas. 

Forsknings- och framtidsfrågor

Även i fråga om utskottens engagemang i forsknings- och framtidsfrågor kan man ana en kritisk underton från utredningens sida. Den må vara befogad om detta engagemang främst ska mätas i studier som genomförts eller initierats av utskottet. Enligt arbetsmarknadsutskottet måste man dock även på detta område se till andra former av engagemang, t.ex. kontakter med forskare och forskningsmyndigheter liksom löpande muntlig och skriftlig information om pågående och avslutad forskning.

Givetvis ska inte det förhållandet att ett område är politiskt känsligt hindra insatser av det senare slaget. I realiteten kan dock sprängkraften i en politisk fråga lägga hinder i vägen för utskottsinitierade forskningsinsatser på motsvarande sätt som i fråga om uppföljning och utvärdering. Att ledamöterna i ett utskott kan ha olika politiska bevekelsegrunder för att vilja ägna sig åt viss forskning är givet, liksom att olika politiska slutsatser kan dras av forskningsresultaten.

Utredningen redovisar att forskningsfunktionen är uppskattad bland ledamöter och tjänstemän Det samarbete som arbetsmarknadsutskottet har haft med forskningsfunktionen har också fungerat väl.

Det hade enligt utskottets mening dock varit önskvärt med en djupare analys av på vilket sätt funktionen bidrar till att höja den vetenskapliga kvaliteten i utskottens verksamhet (URF3 s. 74) och om den verksamhet som forskningsfunktionen bedriver är överlägsen andra sätt att förbättra utskottens arbete i detta avseende. Man bör också vara medveten om att ett aldrig så kvalificerat arbete med forskningsfrågorna inte omedelbart behöver avsätta sig i konkreta politiska beslut. En verksamhet som leder till ökade kunskaper och insikter hos ledamöter och tjänstemän kan vara nog så viktig.

Det förefaller förhastat att se funktionens nuvarande dimension som en flaskhals som på ett så avgörande sätt hämmar fortsatt utveckling av utskottens uppföljningsarbete (URF3 s. 9) att det redan nu skulle motivera en förstärkning.

Förenklad motionshantering

Arbetsmarknadsutskottet hör till de utskott som, om än i begränsad omfattning, tillämpat förenklad motionsberedning. Behovet har dock inte framträtt särskilt starkt eftersom utskottet inte varit så belastat i fråga om motioner under de senaste valperioderna. Utskottet har generellt sett arbetat enligt en modell som inneburit att alla ämnesblock inte behandlats varje riksmöte. I stället har inkommande propositioner m.m. fått styra vilka ämnen som ska behandlas ett visst riksmöte.

Utskottet har inte upplevt det nuvarande regelverket som ett hinder för förenklad motionsberedning. Utskotten har stor frihet att bestämma hur och när en motion ska beredas.

Den hittillsvarande erfarenheten är att arbetsbesparingen är begränsad åtminstone för kansliets vidkommande. Utskottet har använt sig av beredningsformen när ”motsvarande eller i allt väsentligt motsvarande” motionsyrkanden har behandlats tidigare under valperioden. Ett skäl till den begränsade arbetsbesparingen är att det inte är helt lätt att avgöra om kriteriet är tillämpligt. Det är vanligtvis inte fråga om helt identiska motioner. Det blir därmed i viss mån en bedömningsfråga, och diskussioner krävs om yrkandet svarar mot kriteriet ”i allt väsentligt motsvarande”. Ett annat skäl är att något kan ha hänt på beredningsområdet, vilket kräver vissa efterforskningar. Sådana faktorer kan medföra att frågan bör belysas på ett annat sätt än i ett tidigare betänkande.

Det ska också framhållas att valet av beredningsform kan styras av politiska faktorer.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer med utredningen i att den förenklade beredningen bör vara så flexibel som möjligt och styras av varje utskotts eget behov. Utskottet ställer sig däremot tveksamt till att det redan i början av varje valperiod skulle vara möjligt att fatta beslut om principer för motionsberedningen. Ett nytt utskott med många nya ledamöter behöver tid för att bekanta sig med frågorna på beredningsområdet. Det har normalt inte skett förrän en god bit in på det första riksmötesåret då alla ämnesblock hunnit beredas. Dessutom kan omvärldsfaktorer leda till att omprioriteringar bör göras.

Med utredningens förslag om att slopa den allmänna motionstiden blir planeringen svårare, vilket utredningen också mycket riktigt påpekar. Det gäller inte minst möjligheterna att tidigt under valperioden fatta beslut om principerna för motionsberedningen.

EU-frågorna

Allmänt om utskottet och EU-frågorna

Arbetsmarknadsutskottet hör till den tredjedel av utskotten som är minst belastade mätt i antalet mottagna EU-dokument. Endast en grönbok har hänvisats till utskottet. I förhållande till mängden mottagna dokument är antalet informationstillfällen och överläggningar med regeringen något fler än genomsnittet för utskotten.

Utskottets beredningsområde omfattas i begränsad utsträckning av EU:s kompetens. Det dominerande området arbetsmarknadspolitik – arbetsmässigt motsvarar det uppskattningsvis minst 50 % av verksamheten – är i huvudsak en nationell angelägenhet. Samarbetet inom EU sker i stor utsträckning genom den s.k. öppna samordningsmetoden. Kopplingen mellan den nationella arbetsmarknadspolitiken och EU är ganska svag.

Även det dominerande lagstiftningsområdet, arbetsrätten, är i ganska stora delar en nationell angelägenhet. Olika lagstiftningsinitiativ som gäller arbetstagarinflytande på EU-nivå har varit okontroversiella. På området arbetsmiljö är EU:s inflytande möjligen större, men den nationella regleringen sker där i hög grad inte genom lagstiftning utan genom förordningar eller myndighetsföreskrifter. EU-aspekterna på arbetsmiljöfrågorna blir följaktligen inte särskilt framträdande i riksdagsarbetet.

Ett särdrag för beredningsområdet är att en EU-reglering kan komma till stånd genom att vissa avtal mellan arbetsmarknadsparterna på EU-nivån antas som direktiv.

EU-inflytandet på AU:s frågor är möjligen – eller har åtminstone hittills varit – störst på antidiskrimineringsområdet inklusive frågor om könsdiskriminering. Det är å andra sidan en tämligen begränsad del av det nuvarande beredningsområdet.

Fokus på redan existerande EU-lagstiftning

Vad som har kännetecknat de senaste valperioderna är att fokus till ganska stor del har avsett redan befintlig EU-lagstiftning. Uppmärksamheten har gällt tolkningen och tillämpningen av EU-direktiv mot bakgrund av domar i EU-domstolen. Det gäller främst arbetstidsdirektivet och utstationeringsdirektivet. Frågorna har funnits på utskottets agenda under hela den föregående valperioden. De har tagits upp vid informationstillfällen med regeringen varje riksmöte, ibland flera gånger per riksmöte. De har också vid flera tillfällen diskuterats i samband med möten med företrädare för Europaparlamentets sysselsättningsutskott.

Särskilt Lavalmålet (tidigare benämnt Vaxholmsmålet) har uppmärksammats åtskilliga gånger under den förra valperioden. Förutom att ha fått informationen från regeringen har utskottet haft öppna och slutna seminarier med företrädare för parterna och rättsvetenskapen om tolkningen av EU-domstolens dom i ärendet. Utskottet har sedan aktivt följt det utredningsarbete som 2010 ledde till ändringar i den svenska lagstiftningen för att den ska uppfylla EU-rättens krav.

Med anledning av det som utredningen framför om konsekvenserna av Lavaldomen (URF2 s. 66) finns det skäl att påpeka att en del av den inhemska politiska debatten gällt frågan vad Sverige faktiskt varit skyldigt att göra med anledning av domen för att uppfylla sina EU-rättsliga förpliktelser.  

För närvarande riktas den politiska uppmärksamheten på det arbete som bedrivs i EU i fråga om utstationeringsdirektivet och dess tillämpning.

Någon mall för hur utskotten bör bedriva sitt arbete med EU-frågorna i situationer av detta slag finns inte, och utredningen föreslår inget annat än att utskotten ska ha en uttrycklig rätt till information från regeringen om vissa mål i EU-domstolen som regeringen bedömer som betydelsefulla.

Man kan nog förutse liknande situationer i framtiden, dvs. där det politiska intresset riktas mot redan gällande EU-lagstiftning och tolkningen av den. Det hade varit önskvärt med en analys av hur riksdagens EU-arbete skulle kunna bedrivas i sådana fall.   

Okontroversiella lagstiftningsärenden

De lagstiftningsärenden som löpt på enligt en reguljär beslutsprocess i EU har varit tämligen okontroversiella. Information från regeringen har lämnats och överläggning har hållits på det sätt som har förutsatts.

Den öppna samordningsmetodens ärenden

Inte heller ärendena inom ramen för den öppna samordningsmetoden följer den tänkta mallen för lagstiftningsärenden. Det kan vara fråga om sysselsättningsriktlinjer, kommissionsmeddelanden om socialpolitisk agenda, principer för s.k. flexicurity, integrerade riktlinjer för Europa 2020-strategin, s.k. flaggskeppsinitiativ m.m. I allmänhet är det fråga om dokument som inte kräver några omedelbara och konkreta åtgärder på den nationella nivån, men ärendena förutsätter ett politiskt ställningstagande från Sveriges sida. Det kan avse en politisk överenskommelse eller antagande av en rapport eller riktlinjer. De mer långsiktiga effekterna av överenskommelsen etc. kan vara svåra att bedöma, likaså om dokumentet är av den karaktären att ett utlåtande är befogat.

Det finns hittills begränsad vägledning för hur utskotten ska kunna komma in tidigt och påverka i den här typen av EU-ärenden. Den vilsenhet i fråga om beslutsprocesserna som det talas om (URF2 s. 38) kan nog också finnas här. Vilsenheten kan säkert också avse karaktären av EU-insatsen och innebörden av EU-terminologin, t.ex. ett nytt begrepp som flaggskeppsinitiativ, som är en del av den s.k. 2020-strategin. I praktiken hålls vanligen utskottsöverläggningen i denna typ av ärenden tidsmässigt i nära anslutning till behandlingen i EU-nämnden eftersom det först i detta sena skede finns något mer konkret att förhålla sig till.

Det vore värdefullt med en djupare analys av hur fackutskottens inflytande skulle kunna stärkas även i den här typen av ärenden, och detta oavsett vilket organ som ska ha ansvar för den slutliga mandatgivningen. 

Behov av en analys av hur utskotten arbetar och bör arbeta

En stor del av de hittillsvarande diskussionerna om riksdagens arbete med EU-frågorna har avsett traditionella lagstiftningsärenden. Man har betonat vikten av att fackutskotten kommer in tidigt i beslutsprocessen. Mycket av det viktiga arbete som sker i EU och som kan påverka medlemsstaterna tilldrar sig dock utanför lagstiftningsförfarandet. Sådana frågor kan beröra två eller flera utskott. Utredningens förslag om en s.k. asymmetrisk lösning, som innebär att inte alla utskott ska ta över mandatgivningen inför ministerråden, bygger på en liknande tankegång. Utredningen avser ärenden som är ”händelserelaterade”, t.ex. frågor med anknytning till den ekonomiska krisen och där det inte har varit möjligt att förutse att ett visst politikområde skulle aktualiseras.

Utskottet kan konstatera att ställningstaganden i EU i ärenden av detta slag kan få långtgående effekter på den nationella nivån. Ett aktuellt exempel är diskussionerna om en ”pakt för konkurrenskraft” och dess inverkan på lönebildningen i medlemsstaterna.

Även en analys av hur utskotten arbetar med dessa frågor och hur det parlamentariska inflytandet skulle kunna stärkas vore värdefull. 

Kontinuitet i EU-arbetet

För att inflytandet ska kunna stärkas krävs kontinuitet. En fråga som inställer sig i anslutning till en ny valperiod är vilken verkan en överläggning har som hållits under föregående valperiod. I arbetsmarknadsutskottet löstes saken hösten 2010 praktiskt så att regeringsföreträdarna återkom till det nya utskottet och informerade om den tidigare överläggningen och dess resultat. Saken kan givetvis kompliceras vid ett regeringsskifte.

Protokollföringen

Önskemålet om kontinuitet i EU-arbetet väcker också frågan om protokollföringen och hur det som förekommit vid informationstillfällen och överläggningar ska dokumenteras. Från kanslisynpunkt innebär protokollföringen, framför allt vid överläggningar, en väsentlig skillnad i förhållande till det som förekommer vid det gängse utskottsarbetet. Det är ett nytt och inte alls okomplicerat inslag i verksamheten. Vid överläggningar i arbetsmarknadsutskottet är det i regel en föredragande som för protokollet. Diskussioner kan uppstå om vad som ska tas med och inte tas med i protokollet av det som majoritets- och minoritetsföreträdare framfört under överläggningen. Det kan också bli diskussioner om vad som egentligen sagts, hur det ska förstås och hur det bör översättas från talspråk till protokollsprosa. Arbetsmarknadsutskottet tar numera upp överläggningarna på band till stöd för protokollet. Det skulle ha varit betydligt enklare att kunna hänvisa till stenografiska uppteckningar eller bandupptagningar.

I URF2 s. 36 nämns bara att det förekommit diskussioner i konstitutionsutskottet om protokollföringen vid informationstillfällena. Det skulle ha varit värdefullt om utredningen hade resonerat vidare om detta.

Beskrivningen av utskottens arbete med EU-frågorna

Slutligen vill utskottet peka på att den metod som utredningen valt för att beskriva hur utskotten arbetar med EU-frågorna kan ge en något skev och ofullständig bild. Man beskriver några utskotts sätt att arbeta, vilket möjligen skulle kunna läsas så att andra utskott inte skulle arbeta på samma sätt. Det gäller t.ex. samarbetet mellan utskottskanslierna och Regeringskansliet. Säkerligen är det fler utskottskanslier än de som nämns på s. 37 i UF2 som har regelbundna och välfungerande kontakter med Regeringskansliets tjänstemän. Dit hör också arbetsmarknadsutskottets kansli.