Protokoll utskottssammanträde 2010/11:22

Utskottens protokollMiljö- och jordbruksutskottets protokoll 2010/11:22

RIKSDAGEN

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2010/11:22
DATUM	2011–03–03
TID	08.00–08.10  08.25–10.35
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

§ 1	Beslut om närvaro Utskottet medgav att Jakob Nyström, riksdagens EU-samordning, fick närvara under överläggningen.
§ 2	Utländska besök Utskottet beslutade att ta emot besök av: - den ryska Statsdumans utskott för naturresurser, tillsammans med      näringsutskottet, torsdag den 28 april kl. 14.00-16.00 i Templum. Följande ledamöter anmälde deltagande: Bengt-Anders Johansson (M), Johan Hultberg (M), Anita Broden (FP) alt. Nina Lundström (FP), Sara Karlsson(S), Pyry Niemi(S), Åsa Coenraads (M), Irene Oskarsson (KD), Josef Fransson (SD), Christer Akej (M) och Otto von Arnold (KD). (C) representeras av Staffan Danielsson. - Kanadas talman torsdagen den 17 mars 2011 kl. 11.40-12.10 i     utskottets sessionssal, RÖ 7:26. Följande ledamöter anmälde deltagande: Bengt-Anders Johansson (M), Helén Pettersson (S), Jan-Olof Larsson (S), Anita Broden (FP), Irene Oskarsson (KD), Åsa Romson (MP) alt. Kew Nordqvist (MP), Christer Akej (M) och Lars Tysklind (FP).
§ 3	Inkomna skrivelser Inkomna skrivelser enligt bilaga 2 anmäldes och lades till handlingarna.
§ 4	EU-förslag om den gemensamma jordbrukspolitiken Utskottet överlade enligt RO 10:4 med landsbygdsminister Eskil Erlandsson, åtföljd av tjänstemännen Sofia Jöngren, Maria Rosander, Mats Andersson, Helene Holstein, Camilla Lehorst, Carina Folkesson och Christina Törnstrand, samtliga från Landsbygdsdepartementet, om: KOM (2010) 672 Meddelande från kommissionen till Europa- parlamentet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén. Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans. Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 170-1944-2010/11). Förslag till svensk ståndpunkt: Den allmänna svenska linjen är att det krävs fortsatt kraftfulla reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som leder till väsentligt lägre utgifter, en ökad marknadsorientering och ett ökat relativt fokus på politiken för landsbygdsutveckling. CAP ska förbli ett gemensamt politikområde och utformas i linje med principerna om subsidiaritet, proportionalitet och en sund ekonomisk förvaltning. Jordbrukspolitiken ska vara förenlig med politiken för global utveckling och ta hänsyn till utvecklingsländernas förutsättningar att förbättra tillväxten i jordbruket och att bedriva handel. Sverige har ett intresse av att få inflytande över slutresultatet av utformningen av jordbrukspolitiken och bör agera konstruktivt om så kan ske utan att den budgetrestriktiva linjen undergrävs. Målet att begränsa jordbrukspolitikens omfattning är överordnat andra mål.  Regeringen beklagar att kommissionens meddelande inte är mer ambitiöst vad gäller fortsatta reformer och ökad marknadsorientering. Såväl marknadsstöden som de kopplade direktstöden föreslås fortsätta, vilket inte är i linje med svensk ståndpunkt. Sveriges målsättning är att marknadsstöden, bland annat interventionsstöden, bör avskaffas senast 2013. Exportsubventionerna ska avvecklas senast 2013 i enlighet med EU:s åtaganden i Dohaförhandlingen i WTO. Direktstöden ska frikopplas helt, utjämnas genom att de högsta stöden sänks och fasas ut. Regeringen är tveksam till kommissionens förslag om att införa ”capping”, då detta enkelt kan kringgås genom en uppdelning av företag och därmed riskerar att bli ett ineffektivt verktyg. En sådan gräns leder till ökade administrativa kostnader och kan innebära att jordbruksföretagens strukturutveckling hämmas, samtidigt som den önskade effekten förväntas utebli. Regeringen är dessutom tveksam till särskilda stöd till småjordbrukare och anser att detta instrument ska vara frivilligt för medlemsstaterna att tillämpa. Regeringen ställer sig försiktigt positiv till förslaget om att direktstödet i större utsträckning ska riktas till aktiva brukare. Det är dock i nuläget oklart hur detta ska utformas. Regeringen behöver mer information för att kunna ta slutlig ställning. Det är viktigt att det inte innebär en återkoppling av stöden och inte heller till en ökad administrativ börda. Regeringen anser att det är angeläget att få en så stor miljöutväxling av satsade resurser inom CAP som möjligt, vilket i första hand ska ske inom ramen för den andra pelaren. Det är i dagsläget oklart hur förslaget om förgröning kommer att utformas. Regeringen förespråkar dock att direktstöden fasas ut och att effektiva miljöinsatser genomförs via den andra pelaren.  Regeringen anser vidare att två parallella system, både vad gäller det gröna stödet och stödet till områden med specifika naturliga begränsningar, minskar tydligheten i pelarstrukturen. Därtill riskerar detta att öka den administrativa bördan. Tillhandahållandet av gränsöverskridande kollektiva nyttigheter genom riktade åtgärder kommer även i fortsättningen att vara ett viktigt mål för EU och medlemsstaterna. Inom ramen för en minskning av jordbruksbudgeten förespråkar Sverige åtgärder för landsbygdsutveckling som bidrar till att tillhandahålla kollektiva nyttigheter. Politiken ska utformas för att möta nuvarande och framtida utmaningar och gemensamma insatser ska ge ett tydligt europeiskt mervärde. Kommissionen förordar ökade satsningar på miljö, och hållbar utveckling och innovation. Regeringen välkomnar denna inriktning och anser att det är nödvändigt med viss styrning av medel inom landsbygdsprogrammet, i synnerhet till miljöinsatser. Åtgärder inom landsbygdsprogrammet bör också bidra till att främja konkurrenskraft och tillväxt genom att stimulera innovationer samt till att stärka sambandet mellan forskning och tillämpning, vilket kan bidra till en ökad marknadsanpassning inom jordbrukssektorn. Regeringen anser också att det finns skäl till att bibehålla jordbruksverksamhet i områden med naturgivna handikapp. Förslaget i kommissionens meddelande om stöd till områden med specifika naturliga begränsningar inom den första pelaren kräver dock mer information innan regeringen kan ta slutlig ställning. Regeringen anser att det är rimligt att kriterier som ligger till grund för fördelning av medel mellan medlemsstaterna utgår från politikens målsättningar och medlemsstaternas behov. Regeringen anser att de gemensamma resurserna inom den andra pelaren i större utsträckning ska riktas mot gemensamma miljöutmaningar och förordar därför att miljökriterier ska väga tungt vid fördelning av landsbygdsmedlen. Regeringen välkomnar kommissionens förslag om ett gemensamt strategiskt ramverk för struktur-, fiske- och landsbygdsutvecklings-fonderna, vilket bör öka synergierna och minska överlappning. Regeringen hade också hoppats på en ännu högre ambitionsnivå vad gäller förenklingar av jordbrukspolitiken. Systemet är komplext och svårbegripligt i nuläget och detta utgör en börda för jordbrukarna. S-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Det är vår bestämda uppfattning att jordbruksstöden och marknadsregleringarna I EU ska avskaffas. Stöden snedvrider konkurrensen på världsmarknaden, vilket framförallt drabbar länder i tredje världen. Målet för oss socialdemokrater är en konkurrenskraftig jordbrukssektor som baseras på marknadsekonomiska principer. Den avreglering som den tidigare socialdemokratiska regeringen genomförde före EU-inträdet behöver genomföras i hela EU. Avskaffandet av jordbruksstöden har länge varit en svensk linje och vi delar regeringens uppfattning att den linjen bör försvaras. Samtidigt är vi kritiska mot regeringens sätt att hantera förhandlingarna om jordbrukspolitiken. Det räcker inte att ensidigt driva frågan om stödens omfattning och nivå, Sverige måste också tydligt vara en del av diskussionen kring hur stöden ska utformas så länge som de är kvar. Det är ett bättre sätt att driva på hela reformagendan inom EU. Inget annat än ett fullt svenskt engagemang är försvarbart - saken gäller ju trots allt 500 miljarder kronor per år. Sverige måste i förhandlingarna stå upp för det starka skydd för djur och miljö som präglar det svenska jordbruket. Därför föreslår vi socialdemokrater att regeringen, utöver frågan om att minska jordbruksstödet och marknadsregleringarna i EU, bör den svenska positionen också tydligt baseras på följande principer. Omdirigera jordbruksstöden till det som kallas kollektiva nyttigheter i form av klimat- och miljöåtgärder. Stöd till jordbruket kan endast rättfärdigas om det genererar ett mervärde för samhället i stort, och riktar stödet till viktiga insatser som marknaden inte klarar av. Det kan handla om åtgärder för öppna jordbrukslandskap, biologisk mångfald, vattenkvalitet, luftkvalitet, motståndskraft mot översvämningar och bränder samt åtgärder som kopplas samman med klimatförändringarna. Jordbrukspolitiken måste bidra till att säkerställa att jordbruket bidrar till att reducera klimatutsläppen och bidrar till eventuella anpassningsåtgärder. Vår prioritering är att gårdsstödets relativa andel av de samlade stöden som tillgängliggörs för bönderna kraftigt minskas. Tvärvillkoren ska behållas, men förenklas. Det är också nödvändigt att stöden i pelare ett kopplas till en legal baslinje. Jordbruksstöd bör framförallt utbetalas för extra åtgärder som genomförs utöver en så kallad legal baslinje. När det gäller kopplade stöd bör dessa inte tillåtas finnas kvar eftersom dessa stöd är utvecklings- och handelshämmande.  Arbeta för att jordbruksreformen ska bidra till EU2020- strategin om stärkt europeisk konkurrenskraft och tillväxt. För att få fram resurser för tillväxtskapande investeringar och för att uppnå klimatmålen måste vi göra allt för att minska jordbruksbudgeten. I övrigt ska jordbrukspolitiken användas för relevanta gemensamma investeringar, t ex i forskning och utveckling. Ett fortsatt stöd behövs till landsbygdsutveckling, med sikte på en mer diversifierad ekonomi på landsbygden. I en utveckling med en minskad budget där kvarvarande stöd riktas mot kollektiva nyttigheter och där direktstödens inkomstfunktion kringskärts krävs en ny politik för att utveckla de gröna näringarna. En stärkt kunskapsintensitet och konkurrenskraft är ledorden. Direktstöden bidrar inte till att stärka konkurrenskraften för det europeiska jordbruket – snarare bromsar de upp den nödvändiga strukturomvandling och potentiella effektivitetsförbättringar. Jordbrukspolitiken borde göra betydligt mer för att stärka forskning och innovation. EU-budgeten är ett utmärkt verktyg för att på ett effektivt sätt använda gemensamma resurser. Förutsättningarna för jordbruket är tillräckligt likartat i stora delar av Europa för att uppnå stordriftsfördelar via gemensamma investeringar i forskning och utveckling. En sådan politik bör syfta till att utveckla nya teknologier, understödja spridning av forskningsresultat och implementering av nya metoder. Man måste även arbeta med andra instrument - exempelvis ursprungsmärkning och stärkt djurskydd. Jordbrukspolitiken ska vara fullt förenlig med utvecklingspolitiken. Exportsubventionerna ska avvecklas senast 2013. I Sverige pratar vi ofta om att jordbrukspolitiken inte får motarbeta fattigdomsbekämpning eller stå i konflikt med biståndet. I andra länder är frågan inte lika central. Det ger oss ett särskilt ansvar att arbeta för att utvecklingsdimensionen finns med när jordbrukspolitiken diskuteras. Det är därför viktigt att ansvaret om samstämmighet skrivs in direkt i målen för den nya jordbrukspolitiken. Då tydliggörs EU:s ansvar för att följa upp jordbrukspolitikens påverkan på tredje land, och ändra politiken när problem påvisas. Den föreslagna förgröningen av den första pelaren är ett välkommet steg som har potentialen att minska subventionernas skadliga effekter. Stöd som kopplar tydligt till jordbrukets kollektiva nyttigheter skulle få en rättvisare regional fördelning – mer pengar skulle gå till regioner där produktiviteten är lägre men miljövärdena höga - och produktionen i EU skulle bli miljövänligare och mer balanserad. Därmed skulle också behovet av offensiv export i konkurrens med lokala bönder i utvecklingsländer minska.  Tumregeln är att ju mer riktade stöden är till specifika åtgärder - desto lägre blir dess handelsstörande inverkan. Målet att uppnå samstämmighet med utvecklingspolitiken är därför också förenligt med förgröningen och att tydligare rikta stöden mot kollektiva nyttigheter och miljöåtgärder. Den sista reformprincipen är rättvisa. Den nuvarande skeva fördelningen av jordbruksstöd mellan medlemsländerna måste jämnas ut, ett tak bör sättas för stöd till stora jordbrukare och stödet omdirigeras från jordägare till aktiva bönder. Dessutom ska jordbruksstödet kunna dras in för jordbruksföretag som utnyttjar säsongsarbetare och inte följer nationella arbetsrättsliga regler. EU-pengar ska inte gå till oseriös verksamhet.  Politiken måste utformas på ett sådant sätt att ett aktivt brukande av jordbruksmarken uppmuntras. Det är emellertid viktigt att undvika att diskussionen om stöd till aktiva lantbrukare resulterar i en återkoppling av stöden. Det vill säga att stöden får inte kopplas till produktionen – vilket var den ordning som tidigare präglade jordbrukspolitiken.  MP- ledamoten anmälde följande avvikande mening: Det europeiska livsmedelsförsörjningssystemet vilar på en otrygg grund. Det är beroende av billig olja, importer från ohållbar produktion av framför allt proteinfoder, vilket för övrigt är ett grundproblem och metoder med i längden oacceptabla miljöföljder. Det gäller t.ex. spridning av miljögifter också till våra vattentäkter, förlust av biologisk mångfald och i östersjöregionen övergödning. Intensifieringen av jordbruksproduktionen för att klara konkurrensen på en världsmarknad med produktion som inte behöver betala sina miljökostnader och som är beroende av billig olja är till nackdel för en levande landsbygd. De befintliga stöden har kapitaliserats och därmed fått oacceptabla fördelningseffekter. Nyrekrytering till jordbrukssektorn försvåras därmed. Jordbrukets inverkan på klimatet har inte påtalats tillräckligt starkt, likaså jordbrukets potential som del i lösningen av problemen med vårt klimat, t ex ökad mullhalt som kolsänka. Vi anser att revideringen av jordbrukspolitiken i högre utsträckning bör ha som målsättning att minska dessa problem. Europas jordbruk är oljedopat i alla led. Utmaningen för framtiden är att ställa om i grunden. Jordbrukspolitiken bör i första hand inriktas på den omställningen och få större utrymme i den svenska positionen. Jordbrukspolitiken bör i mycket högre utsträckning inriktas på att stödja omvandlingen till ekologisk produktion i Europa. Några viktiga principer är att förorenaren ska betala och att bidrag till ekosystem-tjänster ska belönas. Jordbrukspolitiken bör vara förenlig med en sammanhängande politik för att bekämpa fattigdom och uppnå FN:s milleniumål. Vi saknar en tydlig målformulering om hur EUs jordbrukspolitik inte ska riskera livsmedelssäkerheten i fattiga länder. SD-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Alla de svenska partierna är i stort överens om att jordbrukspolitikens omfattning ska minska. Sverigedemokraterna anser att det överlag är problematiskt med överstatliga politikområden och rent principiellt anser vi att jordbruksstöd i den mån det är nödvändigt ska ske på nationell nivå. Därav följer att vi också prinicpiellt anser att vi ska verka för ett avvecklande av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Vi håller med om att jordbruken bör vara i sådant skick att de klarar sig själva i en marknadsekonomi. Men utifrån dagsläget ser vi inte att vi kan ha ett långsiktigt hållbart jordbruk i EU utan olika typer av stöd. Balanserad regional utveckling kräver, enligt oss, att man ger olika stöd för att förhindra ökad arbetslöshet, svårighet med generationsväxling och att EU riskerar att inte kunna bli självförsörjande på sikt. Vi anser att en levande landsbygd är en grundförutsättning för att jordbruket ska fungera. Däri ligger att glesbygden inte får avfolkas, att unga vill bo, arbeta och ta över jordbruk och att jordbruket får hjälp att bli konkurrenskraftigt. Om det inte är möjligt att avveckla GJP, och på så vis flytta ner nödvändiga stödinsatser på nationell nivå, är det vår mening att man ska ha en långsammare utfasning av EU:s direktstöd än vad regeringen önskar. V- ledamoten anmälde följande avvikande mening: EU-kommissionens förslag till ändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) blev inte den omfattande reform som många hade hoppats på. Även om mindre steg tas mot mer hållbart jordbruk ligger fortfarande stöd till det storskaliga och kemikalieintensiva jordbruket fast som huvudfåran i GJP. Vidare föreslår kommissionen få verkningsfulla sätt att följa upp utbetalningarna. Misshushållningen av de gemensamma jordbruksmedlen riskerar att fortsätta. Det är upprörande och oacceptabelt att kommissionen föreslår att interventionsuppköpen ska kunna omfatta fler produkter. Det riskerar leda till ökad dumpning av jordbruksprodukter i tredje land. Detta måste Sverige tydlig motsätta sig. Det är bra att Sverige uttrycker kritik mot kommissionens förslag. Det är också bra att Sverige vill avskaffa exportstöden, men tyvärr är detta villkorat av de internationella handelsförhandlingarna. Sverige borde mer effektivt driva på för att EU avskaffar exportstöden oavsett vad andra länder gör inom WTO. Sverige riskerar bli överkört av de stora länderna på kontinenten. Ibland är det bästa sättet att påverka att tydligt säga nej. Det är vad Sverige borde göra i detta läge. Förslaget borde skickas tillbaka till kommissionen med uppmaningen att mer omfattande förändringar måste göras. Vår åsikt är att jordbrukspolitiken borde åternationaliseras. Däremot bejakar vi ett aktivt miljöarbete på EU-nivå för att bl.a. jordbruket ska bli grönare. Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede.
§ 5	Information från Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA Representanter för SVA lämnade information med beträffande förekomsten av rävens dvärgbandmask i Sverige.
§ 6	Nästa sammanträde Nästa sammanträde äger rum tisdagen den 8 mars 2011 kl. 11.00.
Vid protokollet Justeras den 8 mars 2011 Matilda Ernkrans

MILJÖ- OCH JORDBRUKS- UTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1 till protokoll 2010/11:22

§ 1

§§ 2-3

§ 4

§§ 5-6

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

LEDAMÖTER

Matilda Ernkrans (S), ordf.

X

X

X

X

Bengt-Anders Johansson (M), vice ordf

X

X

X

X

Lars Hjälmered (M)

X

X

X

X

Johan Löfstrand (S)

X

X

X

X

Rune Wikström (M)

X

X

X

X

Helén Pettersson i Umeå (S)

X

X

X

X

Johan Hultberg (M)

X

X

X

X

Jan-Olof Larsson (S)

X

X

X

X

Anita Brodén (FP)

X

X

X

X

Sara Karlsson (S)

X

X

X

X

Per Åsling (C)

X

X

X

X

Pyry Niemi (S)

X

X

X

X

Åsa Coenraads (M)

X

X

X

X

Åsa Romson (MP)

-

-

-

O

Irene Oskarsson (KD)

X

X

X

X

Josef Fransson (SD)

X

X

X

X

Jens Holm (V)

-

X

X

-

SUPPLEANTER

Christer Akej (M)

O

O

O

O

Suzanne Svensson (S)

O

O

O

O

Linda Andersson (M)

O

O

O

O

Jonas Gunnarsson (S)

Jenny Petersson (M)

Anna Wallén (S)

Lars Beckman (M)

Gunnar Sandberg (S)

Nina Lundström (FP)

Katarina Köhler (S)

Roger Tiefensee (C)

Kew Nordqvist (MP)

X

X

X

X

Sofia Arkelsten (M)

Tina Ehn (MP)

Otto von Arnold (KD)

O

O

-

-

Mikael Jansson (SD)

Christina Höj Larsen (V)

Olle Thorell (S)

Carina Ohlsson (S)

Lars Tysklind (FP)

O

O

-

-

Helena Lindahl (C)

Thoralf Alfsson (SD)

William Petzäll (SD)

Jacob Johnson (V)

Andreas Carlson (KD)

Roland Utbult (KD)

N = Närvarande

x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering

o = ledamöter som härutöver har varit närvarande