Protokoll utskottssammanträde 2009/10:24

Utskottens protokollCivilutskottets protokoll 2009/10:24

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2009/10:24
DATUM	2010-04-20
TID	kl. 11.00-12.10
NÄRVARANDE	se bilaga 1

§ 1	Protokollsjustering Justerades utskottets protokoll från den 15 april 2010.
§ 2	Överläggning med regeringen Överläggning enligt 10 kap. 4 § andra stycket riksdagsordningen ägde rum med konsumentministern Nyamko Sabuni, åtföljd av stabschefen Karin Karlsbro, departementsrådet Peter Knutsson, kanslirådet Sophie Nordström och departementssekreteraren Leif Frenell från Integrations- och jämställdhetsdepartementet samt kanslirådet Jonas Bäckstrand från Justitiedepartementet, rörande förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumenträttigheter, KOM(2008) 614 slutlig. Regeringens ståndpunkt inför det fortsatta arbetet angavs i enlighet med vad som redovisats i tidigare till civilutskottet översänd promemoria från Justitiedepartementet och Integrations- och jämställdhetsdepartementet (dnr 090-2011-2009/10). Se bilaga 2. Ordföranden konstaterade att det i utskottet finns stöd för regeringens ståndpunkt och skälen härför. Ledamöterna från Socialdemokraterna ville som sin uppfattning till protokollet få antecknat följande. Kommissionären Viviane Reding har lanserat en idé när det gäller direktivförslaget som innebär att regler om Internetköp fullharmoniseras medan regler som rör köp i butik harmoniseras på miniminivå. Enligt vår mening har regeringen en alltför negativ inställning till idén. Vi anser att det av den svenska ståndpunkten bör framgå att idén bör finnas med som en del i det fortsatta arbetet med direktivförslaget. En sådan lösning gör det också möjligt för Sverige och andra medlemsstater att på vissa områden kunna behålla mer långtgående konsumentskyddsregler. Det är också viktigt att de regler som i sådant fall harmoniseras på en miniminivå ger ett högt konsumentskydd och stärker konsumenternas rättigheter.  Ledamoten från Vänsterpartiet ville som sin uppfattning till protokollet få antecknat följande. Jag anser i likhet med vad Vänsterpartiet tidigare angett vid utskottets överläggning med regeringen rörande direktivförslaget den 16 december 2008 (prot. 2008/09:10 § 2) att strävan efter likformiga regler inom EU inte får gå ut över varje nations möjligheter att ha en konsumentskyddslagstiftning som är strängare till förmån för konsumenternas skydd och intressen än vad direktivets förmodade nivå vid en fullständig harmonisering kommer att ge. Likaså får inte behovet av regelförenklingar och principen om balans mellan parterna i ett avtalsförhållande gå ut över konsumentskyddet. Risken är att den inre marknaden inom EU stärks på konsumentens, kvaliténs och den hållbara utvecklingens bekostnad. Därför förordar jag såsom framgår ovan att det av den svenska ståndpunkten bör framgå att möjligheten för varje medlemsland att ha strängare konsumentskyddsregler i sin nationella lagstiftning behålls. Vidare antecknades att ledamoten från Miljöpartiet de gröna avstod från att delta i beslutet. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 3	Yttrande till KU Fortsattes behandlingen av fråga om yttrande till konstitutions- utskottet över regeringens skrivelse 2009/10:75 om redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Utskottet beslutade i enlighet med vad som framgår av yttrandet 2009/10:CU3y, vilket härefter justerades.
§ 4	Luftfartens lagar Behandlades proposition 2009/10:95 om luftfartens lagar samt motioner. Anmäldes att trafikutskottet avlämnat yttrande i ärendet. Utskottet beslutade att bordlägga ärendet.
§ 5	Överläggning med regeringen Överläggning enligt 10 kap. 4 § andra stycket riksdagsordningen ägde rum med statssekreteraren Elisabet Falemo, åtföljd av departementsrådet Anna Sander samt departementssekreterarna Eva Gabrielsson och Anna Fällman, samtliga från Miljödepartementet, rörande kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden, KOM(2008) 311 slutlig. Regeringens ståndpunkt inför det fortsatta arbetet angavs i enlighet med vad som redovisats i tidigare till civilutskottet från Miljödepartementet översänd promemoria samt sammanfattning av den svenska ståndpunkten (dnr 090-2023-2009/10). Se bilaga 3 och 4. Ordföranden konstaterade att det i utskottet finns stöd för regeringens ståndpunkt och skälen härför. Ledamoten från Miljöpartiet de gröna ville som sin uppfattning till protokollet få antecknat följande. Liksom regeringen anser jag att det är nödvändigt att Sverige i de pågående förhandlingarna fortsätter att hävda att byggproduktförordningen ska innefatta krav på en redovisning av byggprodukters innehåll av farliga ämnen. I den för utskottet redovisade svenska ståndpunkten anges att en sådan redovisning i första hand syftar till att underlätta återvinning och sortering av farligt avfall från byggprodukter. Jag anser emellertid att ett väl så viktigt syfte bör vara att ge underlag för en bedömning av de hälsorisker som kan uppstå vid användningen av de byggnader där produkterna ingår. Den svenska ståndpunkten bör således förtydligas i detta avseende. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 6	Nästa sammanträde Utskottet beslutade att nästa sammanträde ska äga rum tisdagen den 27 april 2010 kl. 11.00.

VID PROTOKOLLET JUSTERAT Den 27 april 2010

Hana Svecova Carina Moberg

CIVILUTSKOTTET

NÄRVARO- OCH VOTERINGS-FÖRTECKNING

Bilaga 1 till protokoll 2009/10:24

§§  1-6

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

LEDAMÖTER

Carina Moberg (s)

x

Inger René (m)

x

Ewa Thalén Finné (m)

x

Johan Löfstrand (s)

x

Eva Bengtson Skogsberg (m)

x

Lennart Pettersson (c)

Christina Oskarsson (s)

x

Jan Ertsborn (fp)

x

Hillevi Larsson (s)

x

Christine Jönsson (m)

x

Gunnar Sandberg (s)

x

Yvonne Andersson (kd)

x

Anti Avsan (m)

x

Egon Frid (v)

x

Eva Sonidsson (s)

Lars Tysklind (fp)

x

Jan Lindholm (mp)

x

SUPPLEANTER

Katarina Brännström (m)

Kristina Zakrisson (s)

Patrik Forslund (m)

Fredrik Lundh Sammeli  (s)

Mats Sander (m)

Maria Kornevik Jakobsson (c)

x

Maria Stenberg (s)

x

Emma Carlsson Löfdahl (fp)

Olle Thorell (s)

Ulrika Karlsson i Uppsala (m)

Karin Åström (s)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Jan R Andersson (m)

LiseLotte Olsson (v)

Leif Pettersson (s)

Camilla Lindberg (fp)

Ulf Holm (mp)

Johan Linander (c)

Maria Lundqvist-Brömster (fp)

Ulf Nilsson (fp)

Vakant (v)

Helena Leander (mp)

Ingvar Svensson (kd)

Börje Vestlund (s)

Andreas Norlén (m)

Stefan Attefall (kd)

Hans Unander (s)

Anmärkning N = Närvarande

x = Närvarande och deltagit i beslutet

V = Voteringsutfall

o = Närvarande

Promemoria
2010-04-13	Ju2008/8509/L2

Justitiedepartementet

Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt

Jonas Bäckstrand

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Konsumentenheten

Sophie Nordström

Bilaga 2

till protokoll 2009/10:24

Dnr 090-2011-2009/10

Information till Civilutskottet; Förslag till direktiv om konsumenträttigheter

Lägesbeskrivning

Ett intensivt arbete med direktivförslaget om konsumenträttigheter (KOM (2008) 614 slutlig) har bedrivits under både det tjeckiska och det svenska ordförandeskapet.  Förhandlingarna har visat att medlemsstaterna ställer sig bakom direktivförslagets syfte att uppnå ett förbättrat konsumentskyddsregelverk inom EU för att främja konsumenternas förtroende för gränsöverskridande handel och underlätta för företagen att erbjuda sina produkter på den inre marknaden. Flertalet medlemsstater ställer sig bakom fullharmonisering på detta område, men ett stort antal kan inte ta slutlig ställning till harmoniseringsfrågan förrän de ser hur direktivets olika delar slutligen kommer att utformas. Medlemsstaterna anser att förslaget måste förtydligas på flera punkter för att säkerställa att det är tydligt vad som blir föremål för fullharmonisering.

Hittills har framkommit att flertalet medlemsstater anser

– att det är möjligt att komma fram till gemensamma regler om information och ångerrätt i samband med distansförsäljning och försäljning utanför fasta affärslokaler,

–  att ångerrätt ska gälla och särskild information ges även vid gatuförsäljning,

–  att ångerrätten ska vara 14 dagar både vid distansförsäljning och försäljning utanför fasta affärslokaler och

– att ett allvarligt försök bör göras att komma överens om gemensamma regler för fel i vara och sen leverans (kapitel 4), trots att detta är svårt eftersom medlemsstaterna delvis har olika system och olika långtgående konsumentskydd

Det har framkommit att flertalet medlemsstater anser att det finns särskilda svårigheter när det gäller

– att komma överens om en gemensam allmän informationsbestämmelse (kapitel 2),

–  att komma överens om gemensamma listor med avtalsvillkor som ska anses vara oskäliga alternativt presumeras vara oskäliga (kapitel 5)

Ändringsförslag i förhållande till direktivförslaget som f.n. diskuteras

Tillämpningsområdet

När det gäller direktivets tillämpningsområde diskuteras följande ändringsförslag (härvid bör noteras att reglerna om fel i vara och sen leverans enbart gäller varor och inte tjänster, fel i eller dröjsmål med tjänst regleras även fortsättningsvis nationellt):

– att arbeten på fast egendom delvis ska ligga utanför direktivets regler om information och ångerrätt. De flesta verkar vara överens om att direktivet ska omfatta mindre arbeten på fast egendom, men att uppförande av nya byggnader och tillbyggnader ska ligga utanför direktivet

– att hyra av bostad, liksom andra nyttjanderätter i fast egendom, bör ligga utanför direktivets regler om information och ångerrätt, hyra av semesterbostad ska dock helt omfattas av direktivet

– att finansiella tjänster inte ska omfattas av direktivets regler om information och ångerrätt. Flertalet medlemsstater anser att det är bättre att dessa frågor regleras separat

– att hälsorelaterade tjänster och sådana sociala tjänster som tillhandahålls med offentlig finansiering inte ska omfattas av direktivets regler om information och ångerrätt

– att transporttjänster ska delas upp så att lokaltrafik och taxi inte omfattas av direktivet

Distansförsäljning och försäljning utanför fasta affärslokaler

När det gäller reglerna om distansförsäljning och försäljning utanför fasta affärslokaler diskuteras följande:

- att de särskilda informationsbestämmelserna och ångerrätten inte ska gälla inköp som representerar mindre värden (t.ex. köp av ballonger eller blommor på gatan)

– att det inte ska vara möjligt att ångra inköp av hygienartiklar

– att det ska vara möjligt att ångra inköp som gjorts via e-auktioner förutsatt att man inte kunde delta i auktionen rent fysiskt (överensstämmer med svensk rätt)

– att konsumenten ska kunna ångra köp av en tjänst även om utförandet av tjänsten påbörjats under ångerrättsperioden, men att konsumenten då måste betala för den del av tjänsten som hunnit utföras

(Enligt svensk rätt kan man inte ångra ett distansavtal om en tjänst om tjänsten börjat utföras med konsumentens samtycke under ångerfristen och inte heller ett hemförsäljningsavtal om hembesöket ägde rum på konsumentens initiativ och uttryckliga begäran. Om hemförsäljningen ägde rum på näringsidkarens initiativ kan konsumenten dock ångra sig)

– att avtal som ingås på elektronisk väg (Internet, e-mail eller SMS) som innebär en kostnad för konsumenten endast ska vara bindande för konsumenten om denne bekräftat att han eller hon förstått detta (Bakgrunden är att det förekommer erbjudanden som ger sken av att vara gratis, men som i själva verket innebär någon form av abonnemang som konsumenten får svårt att ta sig ur)

– huruvida konsumenten ska stå för kostnaden att skicka tillbaka varan om han eller hon ångrar sig. Vissa medlemsstater anser att konsumenten aldrig ska behöva betala återfrakten, medan andra menar att konsumenten alltid ska stå för denna kostnad. Det finns också medlemsstater som anser att det beror på vilken typ av försäljning det handlar om. ( Enligt svensk rätt behöver konsumenten inte stå för kostnaden för att skicka tillbaka varan om denna inhandlats vid hemförsäljning eller oombedd telefonförsäljning)

– under hur lång tid konsumenten har möjlighet att ångra sig om näringsidkaren inte lämnat information om ångerrätten

(I Sverige gäller ett år för distansavtal och obegränsad tid vid hemförsäljning. Enligt direktivförslaget gäller en period på tre månader)

– om konsumenten ska kunna ångra sig enbart i skriftlig form/via ett varaktigt medium eller om det ska räcka att det sker muntligt. (Enligt direktivförslaget måste konsumenten ångra sig via ett varaktigt medium. Anledningen är att konsumenten annars inte har något bevis på att han eller hon ångrat sig. Svensk rätt uppställer inga formkrav, utan konsumenten kan ångra sig muntligt)

Sen leverans av varor

När det gäller vilket konsumentskydd som ska finnas vid sen leverans diskuteras för närvarande:

– en lösning som innebär att varan ska levereras inom skälig tid men senast inom 30 dagar, däremot regleras inte på EU-nivå hur leverans ska ske,

– att konsumenten vid sen leverans ska få häva köpet och få pengarna tillbaka inom sju dagar (betalningsöverföringen ska ha påbörjats inom sju dagar), men att detta inte hindrar konsumenten från att använda andra påföljder som kan finnas i nationell rätt som att kräva fullgörelse och ev. kräva skadestånd

Risken för varan

Det som för närvarande diskuteras när det gäller vid vilken tidpunkt risken för varan går över på konsumenten är att detta ska ske när konsumenten ”tar över” eller ”borde ha tagit över ” varan. Vad detta innebär i olika fall överlämnas åt rättstillämpningen. ( Detta motsvarar vad som är brukligt i andra internationella sammanhang. I svensk rätt går risken över när konsumenten får varan ”i sin besittning”).

Fel i vara

– Många medlemsstater anser att konsumenten ska ha större möjlighet att välja påföljd vid fel i vara. Flera anser att det vore bra om konsumenten under en kort tid efter köpet alltid skulle kunna häva köpet om det är fel på varan och konsumenten inte längre känner förtroende för näringsidkaren. Andra medlemsstater anser däremot att detta, om det utformas för generöst, kan innebära en för stor olägenhet för näringsidkarna.

– En annan fråga som diskuterats är preskriptionstiden för reklamation. Kommissionens förslag innebär en tvåårig reklamationsfrist (3 år i Sverige). Flera medlemsstater anser att denna tid är för kort. Det som skapat särskild oro är att konsumenten inte ska kunna reklamera sådana fel som har med varans huvudsakliga användningsområde att göra och som varit svåra att upptäcka innan reklamationsfristen löpt ut, exempelvis en takpanna eller ett rör som inte klarar kyla, vilket upptäcks först en kall vinter. Det som diskuteras är om en betydligt längre preskriptionstid för reklamation ska gälla för dessa fall. Det finns också medlemsstater som anser att preskriptionstiden ska vara längre vid alla typer av fel alternativt att den ska vara längre för vissa typer av varor, t.ex. byggprodukter. (I Sverige gäller 10 år för byggprodukter som används i samband med arbete på fast egendom)

– Det pågår också diskussioner om hur lång den s.k. omvända bevisbördan ska vara, dvs. den tid som felet antas vara ursprungligt om inte näringsidkaren bevisar motsatsen. Enligt förslaget gäller detta i 6 månader. Flertalet medlemsstater förespråkar en omvänd bevisbörda på ett år.

Oskäliga avtalsvillkor

– Flera medlemsstater är kritiska mot att listorna med oskäliga avtalsvillkor fullharmoniseras. Många medlemsstater har egna listor med förbjudna villkor i sin nationella lagstiftning som de vill kunna behålla.

Under det svenska ordförandeskapet gjordes en jämförelse av de nationella listorna vilket resulterade i förslag till tillägg till listorna.

– Det verkar finnas olika synsätt beträffande hur generalklausulen om oskäliga avtalsvillkor ska tolkas, vilket innebär att denna fråga kommer att behöva diskuteras ytterligare.

Regeringens ståndpunkt

Regeringen förespråkar fullharmonisering på en hög konsumentskyddsnivå. Nivån på det befintliga konsumentskyddet kan i vissa avseenden komma att ändras något i endera riktning när regelverket ska harmoniseras. Detta bör ses i ljuset av de fördelar som en mer enhetlig lagstiftning i samtliga medlemsstater medför. En likartad lagstiftning torde förbättra såväl konsumenters som näringsidkares förtroende för den gränsöverskridande handeln med ett större utbud och sänkta priser som följd. Regeringen verkar för att konsumentskyddsnivån bibehålls på en hög nivå och för att det ska råda balans mellan konsumenters och näringsidkares intressen.

Såväl för konsumenter som för näringsidkare är det av stor betydelse att reglerna inte bara blir enhetliga utan även att de är tydliga och förutsebara. Regeringen avser också att verka för att direktivets tillämpningsområde avgränsas på ett tydligt sätt.

Regeringen avser att verka för att fel ska kunna åberopas under en betydligt längre tid än två år när det gäller byggprodukter som används i samband med arbete på fast egendom.

Information om ett nytt utspel från Europeiska kommissionen

Kommissionär Viviane Reding, som bl.a. ansvarar för direktivförslaget om konsumenträttigheter,  har i ett tal till Europaparlamentets utskott med ansvar för inre marknaden och konsumentskydd alldeles nyligen lanserat en ny idé när det gäller direktivförslaget om konsumenträttigheter.

Kommissionär Reding har framfört att kommissionen skulle kunna tänka sig en lösning som innebär att regler om Internetköp fullharmoniseras, medan regler som rör köp i butik harmoniseras på miniminivå, så att medlemsstaterna skulle kunna ha mer långtgående konsumentskyddsregler i sistnämnda fall. (Exempelvis skulle olika preskriptionstider kunna gälla för reklamation, beroende på om varan inhandlades på Internet eller i butik.) Kommissionen verkar inte avse att lämna något nytt förslag, utan idén sägs vara ett uttryck för flexibilitet från kommissionens sida.

Regeringen är negativt inställd till ett sådant upplägg, eftersom det

torde leda till förvirring för både konsumenter och företag. Samma regler bör gälla oavsett vilken försäljningskanal som används.

Promemoria

2010-04-15

Miljödepartementet

Enheten för hållbar utveckling

Departementsråd

Anna Sander

Telefon 08-405 21 46

Mobil 070-694 6099

Civilutskottet

Bilaga 3

till protokoll 2009/10:24

Dnr 090-2023-2009/10

Underlag om byggproduktförordningen inför överläggningar med Civilutskottet den 20 april: Förhandlingsläge och svensk ståndpunkt

Sammanfattning av förhandlingsläget

Förhandlingarna i rådet är inne i ett intensivt skede, men det är oklart om det kan bli beslut om gemensam ståndpunkt på konkurrenskraftsrådet den 25-26 maj. Frågan om CE-märkningen (artikel 4) är fortfarande öppen, liksom om förenklingarna för mikroföretag. En kompromiss för artikel 4 har utarbetats. Majoriteten inklusive Sverige kan acceptera denna men kommissionen motsätter sig kompromissen. Sverige avser behålla sin ståndpunkt om redovisning av farliga ämnen även om stöd i rådet inte kan erhållas. Detta för att kunna återkomma i andra behandlingen, då Europaparlamentet har ett liknande förslag.   

Läget i institutionerna                     

Kommissionens förslag presenterades i maj 2008 och förhandlingarna inleddes i rådet i juni 2008. Europaparlamentet röstade om ett drygt hundratal ändringsförslag i april 2009. Kommissionen publicerade ett ändrat förslag i oktober 2009, som utgör Kommissionens synpunkter på Europarlamentets ändringsförslag.

Sveriges ordförandeskap publicerade en Progress Report över förhandlingsläget avseende de olika artiklarna och kapitlen i förslaget den 30 november  2009, vilken presenterades på Konkurrenskraftsrådet den 4 dec.

Europarlamentet utsåg en ny rapportör i oktober 2009. Denne har meddelat att parlamentet inväntar rådets gemensamma ståndpunkt innan de är beredda att inleda några förhandlingar med rådet.

Det spanska ordförandeskapet inriktar sitt arbete på att nå en politisk överenskommelse i första läsningen till Konkurrenskraftsrådet i maj 2009. Det är fortfarande oklart om detta kommer att uppnås. Frågan har ännu inte behandlats i Coreper.

Svensk ståndpunkt

Under återstoden av förhandlingarna är det framförallt två större frågor som återstår att lösa. Dessa två är villkoren för CE-märkning av byggprodukter (artikel 4) respektive olika förenklingsförslag (artiklarna 26-28. Desstutom har rådets syn på Europaparlamentets ändringsförslag om undantag från CE-märkning ännu inte slutligt avgjorts. Sverige har under förhandlingen även drivit kravet att viss information om byggprodukternas innehåll av farliga ämnen obligatoriskt ska anges av tillverkaren.

I det följande ges en beskrivning av den svenska ståndpunkten i dessa frågor.  

Villkoren för CE-märkning av byggprodukter, artikel 4

Kommissionens ursprungliga förslag innebär att CE-märkning endast behövs om det finns ett direkt krav på en byggprodukt, förutom en harmoniserad standard alternativt ett ETA (europeisk teknisk bedömning). Eftersom sådana direkta produktkrav är relativt sällsynta, skulle Kommissionens förslag innebära ett stort steg bakåt för de medlemsstater som idag har infört obligatorisk CE-märkning (d.v.s. så fort det finns en harmoniserad standard eller ETA). En majoritet av medlemsstaterna har också motsatt sig Kommissionens förslag, liksom Europaparlamentet.

Sverige har tolkat det nuvarande Byggproduktdirektivet så att CE-märkningen är frivillig. Erfarenheterna av detta är dock sådana att vi nu förespråkar en mer obligatorisk CE-märkning. Sverige har därför givit sitt stöd åt den linjen i förhandlingarna. De främsta argumenten, som även fördes fram av många remissinstanser, är att CE-märkningen ger en större möjlighet att jämföra olika byggprodukter eftersom deras egenskaper redovisas på samma sätt inom hela EU. Det ger i sin tur bättre förutsättningar för ökad handel med byggprodukter, ökad konkurrens och lägre priser. De höga kostnaderna för byggmaterial i Sverige har länge varit ett problem, då de har ökat mycket snabbare än den allmänna prisnivån. 

För närvarande finns ett förslag till kompromiss som stöds av de flesta MS, däribland Sverige, Tyskland, Frankrike och UK men som kommissionen motsätter sig. Den innebär obligatorisk CE-märkning utom i några avgränsade fall:

-          specialdesignade, ej serietillverkade produkter som ska användas i ett specifikt byggnadsverk (t ex en innerdörr som specialbeställs från ett snickeri för att passa en ovanlig karmstorlek)

-          byggprodukter som tillverkas på byggarbetsplatsen där det ska infogas i byggnadsverket ( t.ex. plankor som sågas till och sätts ihop till en trappa)

-          hantverksmässigt tillverkade produkter som ska användas för att restaurera kulturhistoriskt värdefulla byggnader ( t.ex. en skiffersten till en kyrkobyggnad)

Kompromissen innebär också att ovanstående undantag inte är möjliga om tillverkaren redovisar någon prestanda som rör en egenskap som finns i den harmoniserade standarden.  Om man ska informera om en sådan ”harmoniserad” egenskap, ska produkten alltid CE-märkas. 

Regeringen anser att denna kompromiss är rimlig och ligger in linje med de synpunkter som har framförts under ärendets gång. Den tydliga utgångspunkten är obligatorisk CE-märkning, men med möjlighet för mindre undantag för de avgränsade situationer där det inte är motiverat att tvinga fram CE-märkning. 

Förenklade förfaranden för CE-märkning

En annan viktig utestående fråga är förslagen till förenklade förfaranden i artiklarna 26-28.

Artikel 26 beskriver den praxis som har utvecklats under det nuvarande byggproduktdirektivet och innebär att tillverkare under vissa förutsättningar kan använda sig av varandras testresultat. En förutsättning är att prototyperna av produkterna från de olika tillverkarna är identiska. I den svenska översättningen av Kommissionens förslag används begreppet ”produkttyp” när det egentligen är ”prototyp” som avses. Sverige stödjer denna artikel. Vi anser dock att texten och begreppen behöver förtydligas så att tillverkare och andra förstår vad som krävs om man använder sig av denna möjlighet.

Artikel 27 ger mikroföretag (upp till 10 anställda och med en omsättning på maximalt 2 miljoner Euro ) möjlighet att ersätta det gällande systemet för bedömning av byggproduktens prestanda med en specifik teknisk dokumentation, ”STD”. En STD kan vara vilken metod som helst för att testa, verifiera, ta stickprov m.m. Någon tredjepartskontroll av STD behövs inte heller utom i de fall produkten har stor betydelse för hälsa och säkerhet. 

Sverige och många andra medlemsstater har flera invändningar mot förslaget. Skälen är följande:

·         omöjligt för användare att jämföra produkter från mikroföretag jämfört med större företag eftersom harmoniserade metoder inte används vare sig för testning eller verifiering av resultat

·         trovärdigheten för CE-märket urholkas

·         orättvis konkurrens mellan ett mikroföretag och ett något större företag

·         risk för att produktsäkerheten äventyras

·         olämpligt att basera en generell förenkling på företagens storlek, då det kan leda till omstruktureringar

Sverige menar att det är bättre att formulera undantag för specifika situationer eller utifrån produkternas egenskaper än utifrån företagens storlek. Denna fråga är inte avgjord i förhandlingarna.

Artikel 28 avser individuellt tillverkade produkter, som enligt förslaget också ska kunna använda sig av en specifik teknisk dokumentation. Här avses specialbeställda dörrar, fönster m.m. som installeras i ett enda identifierat byggnadsverk. Själva tillverkningsprocessen ska också enligt förslaget vara icke-industriell. Sverige anser att förslaget möter de behov som finns av exempelvis småskaligt snickeriarbete för enskilda byggnader och kan stödja förslaget.

Denna fråga kommer enligt det senaste kompromissförslaget istället att hanteras som en möjlighet till undantag från CE-märkningen (artikel 4).

Undantag från CE-märkning för tillverkare som själva installerar produkter i byggnadsverket (ändringsförslag  32, 33, 36 och 39; 4i från Europaparlamentet)

Europaparlamentet har föreslagit en ändring  av Kommissionens förslag till definition av begreppet ”placing on the market”. Den kontroversiella delen av ändringsförslaget innebär att produkter som installeras i byggnaden av tillverkaren, inte ska anses vara placerade på marknaden och att tillverkarna av sådana produkter därför ska undantas från bestämmelserna i förordningen. 

I praktiken skulle det kunna leda till att exempelvis fönstertillverkare som själva installerar sina produkter inte behöver CE-märka, även om en tillverkare som anlitar en lokal installatör måste det. Sverige anser att detta inte ger sunda konkurrensförhållanden, att det öppnar för företagsomvandlingar av taktiska skäl och att jämförbarheten för användarna försvåras då produkterna inte har samma märkning. Det finns också en oro för att detta skulle kunna leda till omfattande undantag för viktiga produktgrupper på byggmarknaden. Därmed skulle CE-märket få mindre spridning, dess trovärdighet urholkas och den inre marknaden för byggprodukter fungera sämre än avsett. Juridiskt är det också tveksamt eftersom produkten definitionsmässigt (enligt den horisontella EU-lagstiftningen) är placerad på marknaden så fort det förekommer en transaktion av den.

Denna fråga är inte slutligt avgjord, men det lutar åt att den linje som Sverige stödjer har störst stöd.

Redovisning av byggprodukters innehåll av farliga ämnen

Sverige har föreslagit att tillverkarna ska ange byggprodukternas innehåll av farliga ämnen, preciserade enligt en bilaga. Syftet är främst att ge användarna viktig information samt underlätta återvinning och sortering av farligt avfall från byggprodukter. Spridningen av farliga ämnen i miljön kan därmed minska liksom människors exponering för ämnena och kostnaderna för avfallshanteringen.

Förslaget skulle komplettera bestämmelserna i REACH, vars informationskrav inte omfattar de byggprodukter som räknas varor (enligt REACH) annat för ett mycket litet antal farliga ämnen. 

Sverige har sedan förhandlingarna inleddes drivit frågan i rådsarbetsgruppen utan att få tillräckligt stöd för att det ska antas av rådet. Däremot har Europarlamentet föreslagit en liknande artikel  som Sverige i sitt ändringsförslag nr 49 och 101. Därmed finns frågan fortfarande med i förhandlingsprocessen mellan Europaparlamentet och ministerrådet. Regeringen avser hålla fast vid denna fråga för att diskussionen om den ska kunna återupptas i andra behandlingen av byggproduktförordningen i ministerrådet.