PROTOKOLL UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2008/09:19

DATUM	Tisdagen den 17 mars 2009
TID	kl. 10.00-11.10
NÄRVARANDE	se bilaga 1

§ 1 Överläggning med regeringen

Utskottet överlade med justitieminister Beatrice Ask åtföljd av stabschefen Anders Hall, internationelle chefsförhandlaren Lars Werkström, rättssakkunnige Jens Lindborg samt departementssekreterarna Julia Mikaelsson och Emanuel Allroth (samtliga från Justitiedepartementet) om:

1) Förslag till rådets rambeslut om jurisdiktionskonflikter

Underlag utgjordes av översänd faktapromemoria samt rådsdokument (dnr 080-1905-2008/09).

Regeringens förslag till svensk ståndpunkt framgår av faktapromemoria 2008/09:FPM87 (se bilaga 3).

Ordföranden konstaterade att det fanns stöd för regeringens redovisade ståndpunkt inför de fortsatta förhandlingarna. Utskottet framförde vidare att regeringen bör arbeta för att utvidga rambeslutets tillämpningsområde till att även omfatta utredningar som har kopplingar till varandra och där flera olika gärningar och personer kan ingå.

2) Förslag till rådets rambeslut om användning av flygpassageraruppgifter för brottsbekämpande ändamål

Underlag utgjordes av översänd promemoria samt rådsdokument (dnr 080-1905-2008/09).

Regeringens förslag till svensk ståndpunkt framgår av promemorian daterad 2009-03-02 (se bilaga 4).

Ordföranden konstaterade att det fanns majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt inför de fortsatta förhandlingarna.

Det konstaterades vidare att företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna motsätter sig att regeringen ingår en överenskommelse om rambeslutet.

Företrädarna för Socialdemokraterna redovisade för närvarande inte någon ståndpunkt i frågan.

§ 2 Protokollsjustering
Utskottets protokoll för den 10 mars 2009 justerades.

§ 3 Mäns våld mot kvinnor
Utskottet behandlade motioner från den allmänna motionstiden 2007 och 2008.

Utskottet beslutade i enlighet med vad som framgick av betänkandet 2008/09:JuU21, vilket härefter justerades.

§ 4 Polisfrågor
Utskottet behandlade motioner från den allmänna motionstiden 2007 och 2008.

Ärendet bordlades för fortsatt behandling.

§ 5 Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten
Utskottet behandlade regeringens proposition 2008/09:117 Sammansättningsreglerna för Högsta domstolen och Regeringsrätten.

Ärendet bordlades för fortsatt behandling.
.

§ 6 Information om justitieutskottets ordförandeskapsmöte 11-12 oktober
Kansliet informerade om föreberedelserna inför mötet.

§ 7 Övriga frågor
Anmäldes att Krister Hammarbergh (m) och Mehmet Kaplan (mp) deltar i den parlamentariska EU-konferensen om aktuella utmaningar för europeisk säkerhet, den 5-6 april i Prag

§ 8 Inkomna skrifter
Inkomna skrifter anmäldes, se bilaga 2.

§ 9 Nästa sammaträde
Nästa sammanträde torsdagen den 19 mars 2009 kl. 10.00.

VID PROTOKOLLET

Virpi Torkkola

JUSTERAT

Den 19 mars 2009

Thomas Bodström

Bilaga/or

1 Närvaro- och voteringsförteckning

2 Inkomna skrifter

3 Faktapromemoria 2008/09:FPM87

4 Promemoria, 2009-03-02

JUSTITIEUTSKOTTET NÄRVAROFÖRTECKNING Bilaga 1

till protokoll

2008/09:19

1-9

LEDAMÖTER

Thomas Bodström (s), ordf.

Inger Davidson (kd), 1:e vice ordf.

Henrik von Sydow (m)

Krister Hammarbergh (m)

Margareta Persson (s)

Ulrika Karlsson (m)

Johan Linander (c)

Elisebeht Markström (s)

Johan Pehrson (fp)

Karl Gustav Abramsson (s)

Inge Garstedt (m)

Christer Adelsbo (s)

Helena Bouveng (m)

Lena Olsson (v)

Kerstin Haglö (s)

Otto von Arnold (kd)

Mehmet Kaplan (mp)

SUPPLEANTER

Anders Hansson (m)

Maryam Yazdanfar (s)

Katarina Brännström (m)

Fredrik Lundh (s)

Fredrik Schulte (m)

Karin Nilsson (c)

Anneli Särnblad (s)

Jan Ertsborn (fp)

Hillevi Larsson (s)

Jeppe Johnsson (m)

Kristina Zakrisson (s)

Kjell Eldensjö (kd)

Andreas Norlén (m)

Alice Åström (v)

Claes-Göran Brandin (s)

Désirée Pethrus Engström (kd)

Max Andersson (mp)

Cecilia Magnusson (m)

Bertil Kjellberg (m)

Annie Johansson (c)

Helena Bargholtz (fp)

Elina Linna (v)

Helena Leander (mp)

Christer Engelhardt (s)

Cecilia Wigström i Göteborg (fp)

Boriana Åberg (m)

Anmärkning: N = Närvarande x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering o = ledamöter som härutöver varit närvarande

Förteckningen uppdaterad 2009-02-19

Regeringskansliet Faktapromemoria 2008/09FPM87
Rambeslut om jurisdiktionskonflikter	2008/09:FPM87
Justitiedepartementet
2009-02-26
Dokumentbeteckning
COPEN 19
Förslag till rådets rambeslut om förebyggande och lösning av jurisdiktionstvister i straffrättsliga förfaranden

Sammanfattning

Tjeckien har tillsammans med Polen, Slovakien, Slovenien och Sverige lagt fram ett förslag till rambeslut om att förebygga och lösa positiva jurisdiktionskonflikter i straffrättsliga förfaranden, det vill säga situationer där fler än en medlemsstat kan komma att lagföra samma person för samma gärning. Förslaget skapar ett ramverk för hur brottsutredande myndigheter inom EU ska samarbeta i syfte att undvika att det bedrivs parallella förundersökningar. Förslaget, som har förändrats under pågående förhandlingar, har nu utgångspunkten att så snart en brottsutredande myndighet har skälig anledning anta att ett parallellt förfarande bedrivs i någon annan medlemsstat, ska den myndigheten kontakta den aktuella statens myndighet. Om det bedrivs parallella brottsutredningar, ska myndigheterna, utifrån vissa i förslaget angivna kriterier, tillsammans komma fram till vilken stat som lämpligast ska fortsätta med processen. I de fall medlemsstaternas myndigheter inte kan enas, kan frågan hänskjutas till Eurojust. Syftet med förslaget är dels att undvika att en person lagförs två gånger för samma brott och dels processekonomiskt.

Förslaget skapar inga skyldigheter för en medlemsstat att ta över eller avstå från jurisdiktion; det tillhandahåller endast en ram för att i samförstånd lösa jurisdiktionskonflikter. Det införs inte någon överstatlig beslutande instans. Förslagets genomförande kräver inte lagstiftning i Sverige.

Sverige är som medförslagsställare och inkommande ordförandeland positivt till förslaget.

Ärendets bakgrund

Förslaget är en fortsättning på det straffrättsliga samarbetet inom EU som bedrivs enligt de politiskt uppställda målen i Haag- och Tammerforsprogrammen. Ordförandeskapet med flera stater lade ursprungligen fram ett förslag med ett vidare tillämpningsområde än det nu aktuella. Enligt ursprungsförslaget skulle en brottsutredande myndighet enligt ett antal objektiva kriterier, vilka alla innefattar en mer eller mindre stark koppling till en annan medlemsstat, skicka en underrättelse till den eller de staterna för att reda ut om det pågår ett förfarande även där. Vidare var tillämpningsområdet mer omfattande på så sätt att även utredningar som hade kopplingar till varandra men som t.ex. inte avsåg samma person, ingick. Det vidare förslaget avsåg att även hantera de fall där inte bara samma person och gärning utan även mer omfattande ”brottshärvor” utreds i flera stater. Under förhandlingarnas gång har emellertid förslaget preciserats till att bara avse fall där utredningarna avser samma gärning och samma person.

Förslagets innehåll

Förslaget till rambeslut föreskriver i huvudsak att medlemsstaternas myndigheter ska utöka sitt straffrättsliga samarbete genom att informera varandra om utredningar som avser samma gärning och samma person samt att de ska försöka lösa eventuellt uppkomna jurisdiktionskonflikter genom direkt samråd för att undvika en situation där en person lagförs dubbelt eller att förundersökning bedrivs parallellt avseende samma gärning.

Informationsplikten uppstår när en brottsutredande eller annan särskilt utsedd behörig myndighet, har skälig anledning anta att en parallell utredning bedrivs i en eller flera andra medlemsstater (artikel 5.1). I sådant fall ska myndigheten begära information från en behörig myndighet i den andra staten i syfte att få reda på om ett parallellt förfarande bedrivs där. Den tillfrågade myndigheten är, om den är behörig, skyldig att svara (artikel 5.2). Om det kommer fram att det faktiskt bedrivs parallella utredningar beträffande samma person och gärning ska myndigheterna i de aktuella staterna samråda direkt med varandra (artikel 12.1). Samrådet ska syfta till att komma fram till var utredningen bör bedrivas. Förslaget anger som generell utgångspunkt att det lämpligen bör vara i den stat där huvuddelen av brottsligheten har begåtts. Eurojust ska hållas informerad av medlemsstaterna och kan dessutom lämna råd om hur en jurisdiktionskonflikt bör lösas. Förfarandet enligt rambeslutet är frivilligt. Rambeslutet tvingar ingen stat att avstå från att, eller att mot sin vilja, utreda och lagföra ett brott.

Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

De rättsliga förutsättningarna för att bedriva det utökade samarbete som förslaget innebär finns redan för svensk del. Förslaget innebär i praktiken att för svenska myndigheter redan existerande samarbetsmöjligheter struktureras och kompletteras med en samrådsskyldighet. En sådan skyldighet för våra brottsutredande myndigheter behöver dock inte införas i lag. Det krävs således inte någon lagstiftning för att genomföra förslaget.

Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Syftet med rambeslutet är bl.a. att av processekonomiska skäl samordna parallella utredningar, varför några ökade kostnader inte bör uppstå. Eventuella kostnader bör kunna finansieras inom befintlig budgetram.

Ståndpunkter

Preliminär svensk ståndpunkt

Sverige är som medförslagsställare och inkommande ordförandeland positivt till initiativet. Sakskälen för detta är främst att det är angeläget att undvika situationer där en person är föremål för lagföring i två stater för samma sak samt att det skapar förutsättningar för en förbättrad processekonomi inom unionen.

Förslagets tillämpningsområde är avgränsat på ett lämpligt sätt till att föreskriva informationsutbyte och samråd i fall som avser samma gärning. Syftet är således inte att reglera situationer där det i olika stater pågår förundersökning avseende samma person men för olika brott.

Sverige ska verka för att samarbetet blir så enkelt och effektivt som möjligt. Underrättelsesskyldigheten inträder när medlemsstatens utredande myndighet upptäcker omständigheter som gör att det skäligen kan antas att det bedrivs en parallell utredning i en annan medlemsstat. Således är det personerna som praktiskt arbetar med att utreda och lagföra brott som bestämmer omfattningen av samarbetet. Detta ligger väl i linje med Sveriges ambition att göra samarbetet både enkelt och effektivt. För att skapa klara och samtidigt naturliga kommunikationsvägar stödjer Sverige förslaget som syftar till direktkommunikation mellan brottsutredande myndigheter. För att ta hand om de fall där det kan vara svårt att veta till vem informationen ska skickas föreskriver förslaget lämpligen att redan befintliga kommunikationsvägar ska användas, t.ex. Eurojust eller det Europeiska rättsliga nätverket. Vilken information som ska kommuniceras och hur det ska ske, regleras också av förslaget. Detta skapar enhetlighet och förutsebarhet, vilket underlättar för tillämpande myndigheter.

Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaterna är i huvudsak positiva till förslaget.

Institutionernas ståndpunkter

Kommissionen, som har upprättat en grönbok på området (GREEN PAPER On Conflicts of Jurisdiction and the Principle of ne bis in idem in Criminal Proceedings, COM(2005) 696 final; se även Regeringskansliet, Faktapromemoria 2005/06:FPM61) är positiva till rambeslutet.

Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget är inte formellt remitterat men det är känt att Åklagarmyndigheten och Eurojust är positiva till förslaget.

Förslagets förutsättningar

Rättslig grund och beslutsförfarande

Den rättsliga grunden för förslaget till rambeslut är artiklarna 31.1 c och d samt 34.2 b i fördraget om den Europeiska unionen. Beslut fattas i rådet med enhällighet.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Jurisdiktionskonflikter involverar definitionsmässigt fler än en stat. Lösningen på sådana konflikter är därför inte möjliga att nå på en lägre nivå än bilateral eller mellanstatlig. Jurisdiktionskonfliktproblematik inom EU handhas lämpligen på den gemensamma nivån. Förslaget tvingar inte till annat än informationsutbyte i vissa fall.

Övrigt

Fortsatt behandling av ärendet

Förslaget förhandlas i rådsarbetsgruppen för straffrättsligt samarbete. Ordförandeskapet lägger stor vikt vid förslaget och ett flertal möten kommer att äga rum under våren, syftande till att nå en politisk överenskommelse under maj/juni 2009.

Fackuttryck/termer

(Positiv) Jurisdiktionskonflikt – En stat sägs ha jurisdiktion över ett visst brott om staten kan pröva frågan om straffrättsligt ansvar för brottet. Om fler än en stat kan göra den prövningen för samma brott och samma person föreligger en (positiv) jurisdiktionskonflikt i den mening som avses här.


Promemoria

2009-03-02

Justitiedepartementet

Enheten för Polisfrågor samt allmän ordning och säkerhet

Överläggning med Justitieutskottet den 17 mars 2008

Dagordningspunkt 2

Rubrik: PNR

Dokument: 5618/09

Tidigare dokument: 14922/07 (ursprungligt förslag), FPM 2007/08:63.

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: 16/7 2008, 17/10 2008, 20/11 2008.

Tidigare behandlad vid möte med Justitieutskottet: 15/2 2008, 15/7 2008, 16/10 2008, 21/11 2008, 4/12 2008.

Bakgrund

Sedan terroristattacken den 11 september 2001 har brottsbekämpande myndigheter i flera olika länder, inte minst USA, börjat samla in och analysera flygpassageraruppgifter, s.k. PNR-uppgifter, i syfte att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet. I november 2007 föreslog kommissionen inrättandet av ett EU-system med i princip samma innehåll. Kommissionens förslag genomgick tre läsningar under våren 2008. Under hösten 2008 lades förslaget åt sidan och i stället fördes tematiska diskussioner om de huvudkomponenter som ett eventuellt framtida europeiskt PNR-system kan innehålla. Detta arbete resulterade i ett reviderat förslag till rambeslut som presenterades den 23 januari.

Rättslig grund och beslutsförfarande

Artiklarna 29, 30.1 b och 34.2 b i Fördraget om Europeiska Unionen. Rådet fattar beslut med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Svensk ståndpunkt

PNR-uppgifter är användbara uppgifter för brottsbekämpningen men det är viktigt att finna en rimlig balans mellan de värden som informationshanteringen kan ha för den brottsbekämpande verksamheten å ena sidan och de integritetsintressen som står på spel å den andra. Sverige har särskilt tryckt på att integritetsskyddsfrågorna måste väga tungt i det fortsatta arbetet bl.a. genom att sträva efter att begränsa lagringstiden och att användningen av uppgifterna begränsas på ett rimligt sätt. Sverige stödjer ett EU-instrument som anger en miniminivå.

Sverige har varit positiva till de tematiska diskussioner som fördes under hösten, bl.a. eftersom intressenter från såväl dataskyddsområdet som brottsbekämpningen liksom flygbolag och systemtillhandahållare fått komma till tals vilket har givit en god faktagrund för framtida ställningstaganden. En fortsatt dialog där även europaparlamentet och nationella parlament involveras är en förutsättning för att förhandlingarna ska bli framgångsrika.

Europaparlamentets inställning

Europaparlamentet har ännu inte yttrat sig över förslaget men har antagit en resolution där man bl.a. uttrycker reservation vad gäller behovet och nyttan av förslaget samt ifrågasätter förslagets förenlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

Förslaget

Syftet med förslaget till rambeslut är att göra PNR-uppgifter tillgängliga för medlemsstaternas myndigheter som ansvarar för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra terrorism och allvarlig brottslighet. Varje medlemsstat ska inrätta en enhet (Passenger Information Unit, PIU) ansvarig för insamling, lagring och analys av PNR-uppgifter, samt för vidarebefordran av PNR-uppgifter och analysresultat till behöriga myndigheter. Behandling av PNR-uppgifter får endast ske för förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av terrorism och allvarlig brottslighet.

Förslaget omfattar endast flygtrafik och insamling av uppgifter ska ske endast för flygrutter som inleds eller avslutas i ett land utanför EU samt för transitflygningar inom EU som utgör en del av en resa till ett land utanför EU. Uppgifterna ska sparas i tre år och får behandlas för de beskrivna syftena under den tiden. Därefter ska PNR-uppgifter fortsätta att lagras i ytterligare minst tre och max sju år men tillgång till och användande av uppgifterna omgärdas då av särskilda regler. Förslaget fastställer minimiregler och hindrar inte medlemsstater att nationellt tillhandahålla ett system för insamling och analys av PNR-uppgifter för andra syften eller från andra transportörer än dem som rambeslutet anger.

Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa

Genom lagen (2006:444) om passagerarregister infördes en skyldighet för Rikspolisstyrelsen att med hjälp av automatiserad behandling föra ett passagerarregister, vars uppgifter får användas för genomförande av personkontroller vid de yttre gränserna. Det handlar om s.k. API-uppgifter (Advance Passenger Information) som i princip motsvarar de uppgifter som en tredjelandsmedborgare lämnar vid passkontrollen. Syftet är att effektivisera kontrollen av personer som passerar gränsen och bekämpa den olagliga invandringen och gränsöverskridande brottsligheten, inklusive terrorism. Uppgifterna ska i normalfallet inte lagras mer än 24 timmar i registret. Rikspolisstyrelsen håller för närvarande på att bygga upp ett dylikt register. Uppgifter kommer inte att föras in i registret per automatik utan enbart efter att uppgifterna efterfrågats från ett flygbolag.

De brottsbekämpande myndigheterna hanterar redan idag också information från flygtrafikföretag för andra brottsbekämpande ändamål. Polisen får med stöd av 25 § polislagen (1984:387) begära ut uppgifter från transportföretag om uppgifterna kan antas ha betydelse för den brottsbekämpande verksamheten. Samma rätt har Tullverket enligt bestämmelser i tullagen (2000:1281) och i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europiska Unionen. När det gäller såväl polisens som tullens möjligheter att begära ut PNR-uppgifter från transportföretag så är lagtexten transportneutral och kan således ligga till grund för förfrågningar om uppgifter från såväl flygtrafik som trafik med båt eller tåg.

Insamling, lagring och utbyte av PNR-uppgifter på sätt som föreslås i kommissionens förslag beträffande bl.a. omfattning och tillvägagångssätt förekommer inte idag i Sverige och den ovan nämnda lagstiftningen kommer därför att påverkas.

Ekonomiska konsekvenser

Förslaget förutsätter utveckling av IT-stöd för informationshantering. Ett eventuellt framtida genomförande av ett rambeslutet i Sverige kommer därför att få ekonomiska konsekvenser, bl.a. till följd av IT-utvecklingskostnader och personalkostnader. Diskussioner pågår i rådet om hur Kommissionen eventuellt ska kunna bidra när det gäller systemutvecklingen för att minska kostnaderna för medlemsstaterna. Förslaget syftar till att effektivisera brottsbekämpningen.

Övrigt

Protokoll utskottssammanträde 2008/09:19

Utskottens och EU-nämndens protokoll