Protokoll utskottssammanträde 2007/08:4

Utskottens protokollArbetsmarknadsutskottets protokoll 2007/08:4

PROTOKOLL               UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2007/08:4

DATUM	Tisdagen den 13 november 2007
TID	11.00–12.45
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

Information lämnades av generaldirektören Mats Dillén, åtföljd av ekonomen Linnea Källqvist, Konjunkturinstitutet, och vice riksbankschefen Svante Öberg, åtföljd av ekonomen Elisabeth Hopkins, Sveriges Riksbank.

Beslutades att Eva Sterndal från EU-nämnden fick närvara vid dagens sammanträde, såvitt avser § 1.

	§ 1 Överläggning med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om kommissionens meddelande om gemensamma principer för ”flexicurity” Se bilaga 2.
	§ 2 Kanslimeddelanden Informerades om kommissionens meddelande (2007)1188 - Budgetreform för ett Europa i förändring, dokument för offentligt samråd inför budgetöversynen 2008/09, som remitterats till FiU. Några utskott har anmält att de vill lämna yttrande. Frågan om AU ska avge yttrande kan anstå till nästa möte.
	§ 3 EU-information från kansliet Ingenting förekom under denna punkt.
	§ 4 Avrapporteringar Ingenting förekom under denna punkt.
	§ 5 Justering av protokoll Protokoll 2007/08:3 justerades.
	§ 6 Inkomna skrivelser Inga skrivelser har inkommit för anmälan.
	§ 7 Övrigt Ordföranden uppmanar alla att svara på Integrations – och jämställdhetsdepartementets inbjudan till middag med integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni onsdagen den 21 november 2007. Ansökningshandlingar för visaansökan för resan till Indien kommer att delas ut efter mötet.
		§ 8 Nästa sammanträde Nästa sammanträde äger rum tisdagen den 27 november kl. 11.00.
VID PROTOKOLLET		Elise-Marie Donovan
JUSTERAT		Catharina Elmsäter-Svärd

Bilaga

1               Närvaroförteckning

2               Protokollsutdrag

RIKSDAGEN                NÄRVAROFÖRTECKNING      Bilaga 1

ARBETSMARKNADSUTSKOTTET                                                                               till protokoll

                                                                                                                                   2007/08:4

                                                                 RIKSMÖTET 2007/08

§ 1 Över-lägg

§ 1 Beslut

Info

§§ 2–8

D

N

D

N

D

N

D

N

D

N

D

N

D

N

D

N

D

N

LEDAMÖTER

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

*

*

*

*

Sven-Erik Österberg (s)

*

*

*)

-

Tomas Tobé (m)

*

*

*

*

Sylvia Lindgren (s)

*

*

*

*

Elisabeth Svantesson (m)

*

*

*

*

Annika Qarlsson (c)

*

*

*)

-

Lars Lilja (s)

*

*

*

*

Eva Flyborg (fp)

*

*

*)

-

Maria Stenberg (s)

-

-

-

-

Jan Ericson (m)

*

*

*

*

Luciano Astudillo (s)

*)

-

-

-

Désirée Pethrus Engström (kd)

*

*

*

*

Anna König Jerlmyr (m)

*

*

*)

-

Josefin Brink (v)

*

*

*)

-

Ann-Christin Ahlberg (s)

*

*

*

*

Hans Backman (fp)

*

*

*

*

Ulf Holm (mp)

*

*

*

*

SUPPLEANTER

Sven Yngve Persson (m)

+

+

*)

+)

*

Patrik Björck (s)

*

*

*

*

Reza Khelili Dylami (m)

Jennie Nilsson (s)

*)

+)

*

*

*

Lisbeth Grönfeldt Bergman (m)

Lennart Levi (c)

Peter Jeppsson (s)

Tina Acketoft (fp)

Agneta Gille (s)

Staffan Anger (m)

Christer Adelsbo (s)

Lennart Sacrédeus (kd)

Sofia Arkelsten (m)

Torbjörn Björlund (v)

Birgitta Eriksson (s)

Mauricio Rojas (fp)

Esabelle Reshdouni (mp)

Magdalena Andersson (m)

Erik A Eriksson (c)

Solveig Hellquist (fp)

Christer Winbäck (fp)

Kalle Larsson (v)

Jan Lindholm (mp)

Kurt Kvarnström (s)

Matilda Ernkrans (s)

Rosita Runegrund (kd)

) del av sammanträdet

Anmärkning:   I kolumn D anges med * vilka ledamöter/suppleanter som deltagit i handläggningen

                        I kolumn N anges med + vilka ledamöter/suppleanter som härutöver har varit närvarande.

                        – anger om en ledamot varit frånvarande.

Bilaga 2 till protokoll 2007/08:4, tisdagen den 13 november 2007

Överläggningen hölls, med anledning av Littorins under morgonen anmälda förhinder på grund av sjukdom, med statssekreteraren Eva Uddén Sonnegård, åtföljd av departementssekreterarna Thomas Göransson och Moa Lagercrantz, pressekreteraren Mårten Wennberg och politiskt sakkunniga Fredrik Östbom från arbetsmarknadsdepartementet, om regeringens ståndpunkt enligt faktapromemoria 2006/07:FPM113 angående kommissionens meddelande om ”flexicurity”, KOM(2007) 359 slutlig.

Svensk ståndpunkt var enligt faktapromemorian att regeringen välkomnar kommissionens meddelande om flexicurity då det kan bidra till en fortsatt diskussion om begreppet och stimulera till fortsatta reformer av arbetsmarknaden och de sociala trygghetssystemen inom unionen. Regeringen menar att antagandet av gemensamma principer dock inte bör leda till att nya processer skapas utan bör falla inom ramen för befintliga processer. Vidare måste principerna vara breda och ändamålsenliga och ta sikte på de huvudutmaningar som EU står inför: brist på tillräckliga arbetsmarknadsreformer och stort utanförskap. 

Ordföranden, som betonade att denna överläggning är ett s.k. saksamråd enligt 10 kap. 3 § andra och tredje styckena riksdagsordningen och att något förslag till rådsslutsatser ännu inte föreligger, konstaterade att det fanns stöd för regeringens position inför den fortsatta processen.

Sven-Erik Österberg, Sylvia Lindgren, Lars Lilja, Ann-Christin Ahlberg, Patrik Björck och Jennie Nilsson (alla s) var av avvikande mening och angav följande:

Hur flexicurity kan bidra till att reformera Europas arbetsmarknader är en aktuell fråga. Med flexicurity menar kommissionen att flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden inte behöver vara varandras motsatser för att nå hög sysselsättning och tillväxt.

Enligt kommissionen bör flexicurity omfatta följande komponenter: flexibla och säkra anställningsavtal, strategier för livslångt lärande, aktiva arbetsmarknadsåtgärder och moderna sociala trygghetssystem.

I princip överensstämmer detta med den hållning som vi socialdemokrater förespråkar. En välutbildad arbetskraft som på grundval av stabila trygghetssystem är beredd att medverka till omstruktureringar för att kunna konkurrera på världsmarknaden. Men vi anser också att kommissionen lägger alltför stor vikt vid arbetstagarnas flexibilitet på bekostnad av arbetstagarnas trygghet för omställning vid strukturomvandling. Vi vill även framhålla att enligt vår definition är flexibla säkra anställningskontrakt detsamma som vår modell med kollektivavtal och arbetsrättslig lagstiftning.

Kommissionen noterar att flexicurity-anpassade länder karaktäriseras av högt livslångt lärande, höga utgifter för arbetsmarknadspolitik, generös arbetslöshetsersättning med både rättigheter och skyldigheter, trygghetssystem för bred täckning och hög facklig anslutningsgrad.

Den svenska borgerliga regeringen säger sig i princip välkomna kommissionens meddelande om flexicurity. Men regeringens sätt att uttrycka sig angående sitt ställningstagande är synnerligen vagt. Detta gör att det är svårt att utröna vilken inställning regeringen egentligen har vad gäller synen på flexicurity.

Med tanke på att regeringens nationella politik verkar i motsatt riktning mot hur kommissionen definierar utmärkande drag för flexicurity-anpassade länder, ifrågasätter vi socialdemokrater regeringens avsikter. Regeringen har på kort tid dragit ned utbildningsinsatser och arbetsmarknadspolitik, stramat åt arbetslöshetsförsäkringen och de sociala trygghetssystemen. Detta har lett till att många människor ställts utan omställningsförsäkring vid ofrivillig arbetslöshet och att de fackliga organisationerna tappat medlemmar. På sikt innebär regeringens politik att kollektivavtalsmodellen äventyras och att arbetstagarnas förmåga till omställning försvagas. Följdverkningarna av detta är svårförutsebara. Därför är den borgerliga regeringens politik ytterst vansklig.

Josefin Brink (v) var av avvikande mening och angav följande:

Vänsterpartiet anser att Sverige i den fortsatta dialogen om flexicurity bör göra tydligt att urholkad anställningstrygghet inte bör vara huvudstrategi för att nå målen om en bättre fungerande arbetsmarknad. Tvärtom bör Sverige framhålla det som både de nordiska ländernas relativt höga sysselsättningsnivåer och modern forskning visar, nämligen att hög anställningstrygghet och generös arbetslöshetsersättning i kombination med aktiv arbetsmarknadspolitik skapar en bra balans mellan trygghet och rörlighet på arbetsmarknaden. Tyngdpunkten i den fortsatta dialogen bör därför ligga på att ta fram exempel där arbetsmarknadens parter och staten varit framgångsrika i att stärka löntagarnas ställning i arbetslivet genom satsningar på utbildning och andra aktiva åtgärder för att underlätta omställning.

Sverige bör också framföra att tillgång till utbildning och fortbildning genom hela livet, samt till sociala tryggheter såsom föräldraförsäkring och barn- och äldreomsorg är helt avgörande för framför allt kvinnors möjligheter att arbeta och stanna i arbetslivet. Det finns däremot inga belägg för att försämringar i anställningstryggheten eller hårdare krav på arbetssökande skulle ha någon effekt på kvinnors förvärvsfrekvens.

Slutligen menar Vänsterpartiet att den svenska regeringen bör vara väldigt tydlig med att regleringen av arbetsmarknaden, såväl som utformningen av utbildnings- och andra välfärdssystem, även i fortsättningen måste vara nationella angelägenheter som inte ska regleras på EU-nivå.

Ulf Holm (mp) var av avvikande mening och angav följande:

Miljöpartiet de Gröna anser att regeringens position gällande EU-kommissionens dokument KOM(2007) 359 ska vara att säkerställa att EU inte på något sätt ska få ökade befogenheter på detta område, vilket borde vara tydligt redovisat i den svenska positionen. Länderna i EU har olika system för frågorna kring arbetsmarknad och de sociala trygghetssystemen. Det lämpar sig dåligt att försöka samordna dessa, vilket vi tror är EU-kommissionens långsiktiga mål på området. Den svenska modellen där arbetsmarknadens parter sköter huvuddelen i kollektivavtal är bra och bör även fortsättningsvis värnas. Arbetsrätten är en nationell angelägenhet.