Utlåtande över EU:s framtidsstrategi 2020

Anf. 60 Monica Green (S)

Fru talman och fru statsråd! I dag ska vi diskutera framtiden i Europa. Det är dags att ta nya tag, lyfta näsan över vattenytan och inte bara stirra sig blind på den ekonomiska krisen. Vi socialdemokrater menar att det är dags för medborgarnas Europa. Medborgarna måste gå före marknaden. Det är ju kapitalismen som har orsakat den kris vi befinner oss i. Vi vill lansera en effektiv strategi för ett grönare, smartare och integrerat Europa. När Lissabonstrategin antogs 2000 var vi socialdemokrater i klar majoritet i EU. Vi hade stora ambitioner att skapa en stark konkurrenskraftig och kunskapsbaserad ekonomi med hållbar tillväxt, fler och bättre jobb, större social sammanhållning och respekt för miljön. Men EU tappade både fokus och fart. Genom att anta EU 2020 kan vi åter fokusera på människan, miljön, jobben, den sociala tryggheten, tillväxten och framtidstron. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnat en gemensam reservation. Jag yrkar bifall till den. Vi har lagt upp debatten så att jag kommer att ta de övergripande frågorna om EU 2020. Därefter kommer Patrik Björck att redogöra för vår inställning till de trygga jobben. Carina Ohlsson kommer sedan att tala om hur det gröna hållbara Europa ska bli möjligt, och Börje Vestlund avslutar med hur vi får ett konkurrenskraftigt och tillväxtanpassat Europa när det gäller näringspolitik, konsumentfrågor och kommunikationer. Fru talman! EU ska enligt Lissabonfördraget verka för en social marknadsekonomi. Då behövs det en tydligare europeisk vision, en stark social dimension för ett socialt hållbart EU 2020. Vi vill utveckla EU till ett välfärdssamhälle präglat av rättvisa, trygghet och fler jobb. I skuggan av den djupa globala krisen står vi inför många utmaningar. Eftersom EU 2020 ska ersätta Lissabonstrategin måste vi se till att anta dessa utmaningar. Det är anmärkningsvärt att vi får så kort tid på oss. Vi hade behövt en öppenhet och tid för debatt och diskussion i hela Sverige, ja, i hela Europa på samma sätt som vi hade när vi antog Lissabonstrategin. Men nu är det inte så. Vi får i stället se till att vi debatterar och att människor engagerar sig i EU 2020 under tiden som det genomförs. Vi menar att framtidsutmaningarna måste stå på tre ben. Det måste även den gemensamma strategin göra. Det är centralt för EU 2020 att vi har en balans mellan tillväxt, sysselsättning, miljö, väl fungerande marknader och socialt ansvarstagande. Vi måste ha utbildning för hela Europa, vi måste ha en välfärdspolitik värd namnet och vi måste ha en progressiv miljöpolitik. Dessa delar bidrar tillsammans till en politik för tillväxt och jobbskapande. Det finns klara bevis på att förbättringar i sociala och miljömässiga krav är drivkrafter för ekonomisk tillväxt. EU 2020-strategin måste präglas av en inställning om full jämställdhet på arbetsmarknaden. I många europeiska länder är det fortfarande en låg andel av kvinnorna som jobbar. Vi måste se till att kvinnorna kommer in på arbetsmarknaden, att vi har lika lön för lika arbete och att vi har en väl fungerande välfärdssektor med utbyggd förskola och äldreomsorg. Det är viktigt för barnen och de äldre, men det är också viktigt för arbetsföra män och kvinnor så att de kan delta aktivt på arbetsmarknaden. Jämställdheten måste alltså få stort genomslag i arbetslivet i hela Europa. Förra veckan var jag och Peder Wachtmeister i Bryssel på ett Econmöte. Alla 27 parlament var inbjudna för att diskutera åtgärder för den finansiella krisen och EU 2020. Då kom det deltagare fram till mig och bad mig plädera för ett jämställt Europa, eftersom Sverige har legat i topp. Sverige har tidigare varit ett föredöme när det gäller jämställdhet. Det är förvånande att Sverige har tappat i jämställdhetsfrågan och att Sverige inte prioriterade jämställdheten när vi var ordförandeland. Det gör dock Spanien nu. Jag får väl passa på att ge en eloge till vår nya EU-minister som har sagt att hon ska driva jämställdhetsfrågorna mer än sin företrädare, vilket är välkommet. Vi måste ha med det livslånga lärandet i EU 2020-strategin. Utbildning, grön forskning och utveckling av det livslånga lärandet måste omfatta hela Europas befolkning. Med livslångt lärande menar jag folkbildning, folkhögskolor, högskolor och givetvis grundskolor. Alltför många arbetslösa får i dag ingen chans att utbilda sig eller få en praktikplats. Det är ett stort resursslöseri. Vi måste investera i människan och satsa på utbildning och möjlighet till praktikplats för den som är arbetslös. Det behöver vi göra här hemma i Sverige eftersom ungdomsarbetslösheten är en av de högsta i Europa, men många andra europeiska länder måste också ta itu med det. Ungdomsarbetslösheten är ett stort problem för hela EU, men i Sverige är det nästan värst. När det gäller den gröna omställningen och möjligheten till tillväxt för nya jobb menar vi att vi också måste tillvarata ett smartare sätt att bygga Europa. Ett grönt Europa oberoende av fossil energi kommer att bli ett omvälvande arbete för många. EU har förutsättningar att ta en internationell ledarroll i klimatarbetet. Där måste Sverige bedriva ett aktivt arbete. Fru talman! Jag ska komma in lite på den finansiella sektorn också. Vi socialdemokrater menar att Europa måste bli människans Europa, men vi måste också se till att den finansiella sektorn fungerar. Vi har sett exempel på att det inte fungerar. Vi måste ha ordning och reda i EU:s budget, och vi måste ha en restriktiv och kostnadseffektiv budget. Det gäller förstås även i EU 2020-arbetet. Vi måste ha en sund ekonomisk förvaltning med budgetrestriktivitet. Vi måste se till att finans- och penningpolitiken regleras och kontrolleras, och vi måste se till att vi kan motverka de stora svängningar som vi har sett de senaste åren. EU-området måste stärka sin konkurrenskraft. Vi måste se till att vi är starka i en växande global konkurrens. Vi måste ha en ekonomisk öppenhet. Vi måste ha hög sysselsättning och en hållbar utveckling. Det måste vara ledorden för det arbete som ska förbättra EU i framtiden. Ordning och reda i ekonomin är en förutsättning, men ett socialt ansvarstagande Europa är minst lika viktigt. (Applåder)

Anf. 61 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! EU-kommissionen har presenterat ett meddelande om EU:s framtidsstrategi 2020, vilket är bakgrunden till denna debatt. Föregångaren till EU:s framtidsstrategi är Lissabonfördraget som antogs i Lissabon år 2000. Upplägget är detsamma som då. Det tas fram ett antal underlag och formuleras vackra texter och sätts upp ett antal mål för vad EU ska uppnå. I Lissabonstrategin fanns ett otal målsättningar - faktiskt så många att det blev helt ohanterligt. Huvudbudskapet var att EU år 2010 skulle vara världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi. Det är fina ord, men som vi alla vet gick det inte så bra. Resultatet blev mer eller mindre en flopp och ett stort misslyckande. Orsakerna till det var många och skulle säkert behöva en egen debatt, men jag avstår från att i denna debatt närmare gå in på att utvärdera Lissabonfördraget. Fru talman! Låt oss nu blicka framåt och debattera EU 2020. Finansutskottet är huvudansvarigt men ytterligare fem utskott har lämnat yttranden till finansutskottet i denna fråga, vilket visar på bredden av politiskt innehåll i strategin. Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lämnat en gemensam reservation om de övergripande riktlinjerna som omfattar flertalet politikområden. Jag kommer inte att kommentera alla områden, delvis eftersom företrädarna för Socialdemokraterna och Vänstern kommer att lyfta upp flera saker i sina inlägg. Övergripande kan sägas att EU-kommissionens förslag i stora drag kännetecknas mer av en krisstrategi än av en framtidstrategi, vilket vi beklagar. Ska strategin hålla tio år framåt krävs en politik som kan klara utmaningarna och samtidigt visa färdriktningen för EU-politiken. Jag vill främst lyfta fram ett område där vi anser att EU-kommissionen och den borgerliga majoriteten saknar en tydlig och klar färdväg för EU, nämligen klimat- och miljöpolitiken som vi sammanfattar i behovet av en green new deal för EU. Fru talman! Vi befinner oss i ett läge med mycket stora utmaningar för politiken. Samtidigt är det ett unikt tillfälle att lansera en mer effektiv strategi för ett EU med fler jobb, större rättvisa, starkare konkurrenskraft och grönare utveckling. Miljömässigt sunda och produktiva arbeten är grunden för en uthållig ekonomisk utveckling. Enligt oss står EU inför flera stora långsiktiga utmaningar. Den snabba globaliseringen av ekonomin, hotet mot klimatet, ökande inkomstklyftor och en allt skevare demografi kommer att dominera den politiska agendan i EU under lång tid framöver. Enligt vår mening är det i dessa utmaningar som Lissabonstrategins efterföljare, EU 2020, måste ta sin utgångspunkt. EU 2020-strategin måste mot denna bakgrund ses som tredelad, det vill säga socialpolitiken, den ekonomiska politiken och miljöpolitiken ska ömsesidigt stödja varandra för att visa vägen framåt. Fru talman! Den gröna omställningens möjligheter till ekonomisk utveckling och nya jobb måste tillvaratas. Omställningen till ett grönt EU, oberoende av fossil energi, är både nödvändig och önskvärd. Enligt oss har EU alla förutsättningar att ta en internationell ledarroll i klimatarbetet och har allt att vinna på det. Rätt utformad kan omställningen bidra till nya jobb och bättre utveckling. De europeiska företag som först utvecklar den fossilfria teknik som världen kommer att efterfråga har goda förutsättningar att stärka sin internationella konkurrenskraft. De företag som satsar på energieffektivisering kommer att vinna kostnadsfördelar gentemot sina konkurrenter. Mot den bakgrunden anser vi att den gröna omställningens möjligheter att skapa ekonomisk utveckling och nya jobb ska ges en mycket framträdande roll i EU 2020-strategin. Hur kan då EU anpassa sig till den omfattande omstrukturering som är att vänta? Ett viktigt svar från oss rödgröna är att man måste skärpa utsläppsmålet för koldioxid i EU 2020-strategin till minst 30 procent och därmed skynda på den gröna omställningen. Vi i Miljöpartiet är beredda att ytterligare höja kraven på EU, men i ett första steg är minst 30 procents utsläppsminskning ett viktigt steg. Det är ett steg som de borgerliga partierna i riksdagen inte är beredda att ta, och inte heller EU som har satt nivån till 20 procent. Vi noterar att det i EU-kommissionens meddelande anges som ett av de fem föreslagna överordnade målen att klimat- och miljömålen 20-20-20 ska nås. Enligt vår mening bör ambitionerna alltså sättas högre. Vi är också mycket tveksamma till den fokusering som EU-kommissionen gör på så kallad CCS-teknik och ny kärnteknik. Vi rödgröna väljer i stället att fokusera på de förnybara energikällorna. Vi kan inte backa in i framtiden med gamla lösningar på nya problem. Den borgerliga majoriteten har i utlåtandet skrivit att ekonomiska styrmedel inom miljöområdet är av stor vikt: Energi- och miljöskatter har sedan länge framgångsrikt använts i Sverige för att bidra till uppfyllelsen av olika mål på energi- och klimatområdet. Lite längre ned står det: Miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel är av central betydelse för att framtida mål på klimat- och energiområdet ska kunna nås. Vi håller med om detta. Konstigt nog är det inget som den borgerliga majoriteten använder sig av i Sverige. I den senaste statsbudgeten sänktes till och med koldioxidskatten i Sverige. Jag tycker att det är på gränsen till ohederligt att majoriteten pratar om vikten av ekonomiska styrmedel men gör något helt annat här i Sverige; det klingar falskt. Fru talman! För oss rödgröna är en grön omställning tydligt kopplad till skapandet av nya framtidsjobb i EU-området. Det behövs alltså en green new deal på EU-nivå. Nya jobb kan skapas i bland annat miljötekniksektorn genom energieffektiviseringar, satsningar på förnybara energikällor och investeringar i utbyggnad av utsläppssnål kollektivtrafik och infrastruktur. Om företag i EU-området redan nu investerar i bland annat mer energieffektiv teknik kommer de att vinna kostnadsfördelar. Klimat- och jobbpolitiken går enligt oss rödgröna hand i hand. Skapandet av nya jobb är centralt för oss. Den utbredda arbetslösheten, inte minst bland ungdomar, i många av EU:s länder är ett av de allvarligaste hoten mot tillväxt och sysselsättning och mot livsdrömmarna hos en hel generation. Arbetslösheten får aldrig tillåtas bita sig fast. Det behövs därför kraftfulla åtgärder för att ge arbetslösa ungdomar en fot in på arbetsmarknaden genom utbildning och praktik som leder till jobb. Alltför många går i dag arbetslösa utan att få chans till ny utbildning eller möjlighet till praktikplats. Det är slöseri med resurser. Detta är förstås särskilt relevant i de länder inom EU, däribland dess värre Sverige, som har högst ungdomsarbetslöshet. I EU-strategin och i den svenska ståndpunkten saknas också formuleringar om den offentliga sektorns betydelse för sysselsättning, välfärd, hållbar ekonomisk utveckling och miljö- och klimatsatsningar. EU måste bidra till att stimulera såväl en aktiv sysselsättningspolitik som en mer ambitiös klimat- och miljöpolitik och inte sätta upp hinder. Politiken måste skapa förutsättningar för nya jobb. Vi tror att den gröna omställningen är ett bra exempel på detta. Byggandet av kollektivtrafik, energieffektiviseringar i bostäder och offentliga byggnader, som till exempel skolor och vårdinrättningar, och satsningar på förnybara energikällor skapar fler nya gröna jobb. Det är nödvändigt för framtiden. Fru talman! Tyvärr saknas det både i EU-kommissionens förslag och i den svenska regeringens ståndpunkt några resonemang kring en förbättrad arbetsmiljö som skulle kunna leda till att fler kan och orkar arbeta fram till sin pension. Arbetet för en god arbetsmiljö på arbetsplatser runt om i EU-länderna måste fortsätta att utvecklas. Arbetslivet ska vara utformat så att människor orkar arbeta ett helt arbetsliv och dessutom kan kombinera detta med familj och fritid. Arbetslivets krav måste möta den enskildes förutsättningar och förmåga. Det vinner både den enskilde och arbetsgivaren på. EU 2020-strategin måste enligt oss rödgröna ännu kraftfullare än i EU-kommissionens förslag präglas av en strävan efter full jämställdhet på arbetsmarknaden. Fortfarande slås vi av hur lite i EU 2020 som gäller frågan om jämställdhet. Enligt artikel 2 i fördraget ska EU bygga på principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. I många av länderna i EU är det fortfarande så att en låg andel av kvinnorna har avlönade arbeten. Jämställdheten måste bli ett tydligare mål. Det måste finnas politiska ambitioner. Då borde det också vara med i de övergripande målen. Fru talman! Vi menar att EU:s egen budgetpolitik ska vara restriktiv och kostnadseffektiv. Det gäller även arbetet med EU 2020. Dessutom behövs genomgripande omprioriteringar av EU-budgetens utgifter, vilket ska göras utan att budgetens samlade utgifter ökar. EU-budgetens utgifter för jordbrukspolitiken bör minskas och dess utformning reformeras. Även regionalpolitiken måste reformeras i fråga om både utformning och omfattning. EU:s budget måste också klimatsäkras, vilket betyder att medel från EU:s budget inte ska gå till projekt som aktivt motverkar en klimatbra utveckling. Tyvärr har vi sett många exempel på detta under årens lopp. Fru talman! Den öppna samordningsmetod som förs fram i den här strategin på bland annat arbetsmarknadspolitikens område får inte utvecklas i riktning mot att ge mer makt till EU-institutionerna. Inriktningen måste vara den motsatta. Det är viktigt att slå fast att medlemsländerna själva ska behålla ansvaret för merparten av sysselsättnings- och välfärdspolitiken. Den öppna samordningsmetoden bör även fortsättningsvis ha karaktären av ett utbyte av goda erfarenheter med tanke på att till exempel arbetsmarknadspolitiken ser så olika ut i de 27 medlemsländerna. Dessa olikheter är något vi ska respektera och dra fördel av i stället för att se som problem. När det gäller EU-kommissionens förslag på framtidsstrategi hade det behövts en mycket större öppenhet i processen för att ta fram strategin. För att få en folklig förankring krävs tid för diskussion och debatt. Jag är helt övertygad om att såväl framtidsstrategin som förutsättningarna för att uppnå målen har bättre förutsättningar att lyckas om förslagen diskuteras och förankras brett. Så har inte skett i det här fallet, vilket jag beklagar. Fru talman! Slutligen vill jag framhålla att jag står bakom Miljöpartiets båda reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bara bifall till den gemensamma reservationen nr 1 från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. (Applåder)

Anf. 62 Peder Wachtmeister (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i finansutskottets utlåtande. Det här är en process som har påbörjats och som kommer att fortsätta under hela våren. Det började med att kommissionen skickade ut en handling som vi har läst. Sedan har utskotten tittat på detta, och så småningom har det samlats ihop för att nu överlämnas till kommissionen. När vi var i Bryssel i förra veckan var det sju parlament som hade hunnit kommentera den här handlingen. Tanken är att hela den här processen ska pågå till slutet av maj. Då blir man lite förvånad när oppositionen redan på ett sammanträde i EU-nämnden innan kommissionen har skickat ut papperet anmäler att man har en avvikande mening mot EU 2020 trots att man inte har läst papperet. Det innebär väl i princip att man hade bestämt sig långt tidigare för att inte delta med majoriteten i den fortsatta processen som ska pågå till slutet av maj. Just nu pågår en utfrågning av statsministern i EU-nämnden. Det hade kanske också varit intressant att höra de svar han ger på oppositionens frågor. För att vara lite grundlig tänker jag läsa upp en del av artikel 3 i Lissabonfördraget, den så kallade raison d'être, den yttersta motiveringen. Jag tänker lämna den passus som talar om gemensam valuta, så att inte Ulf Holm går i taket. Man erbjuder sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser. Unionen ska upprätta en inre marknad och verka för en hållbar utveckling som bygger på en välavvägd ekonomisk tillväxt, på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Vidare ska man främja vetenskapliga och tekniska framsteg, bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa, socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter. Man ska främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna, respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas. I sina förbindelser med den övriga världen ska man bekräfta och främja sina värderingar och intressen samt bidra till skydd av sina medborgare. Man ska bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdom och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationerna. Jag tycker att det ibland är ganska nyttigt att gå tillbaka till den underliggande handlingen, och det var inte så länge sedan vi antog den, och läsa på. Om man läser detta, kommissionens förslag och vad majoriteten i finansutskottet har sagt slår det undan alla de punkter som Socialdemokraterna kommer med. Man säger att det går för fort, men man vill inte delta i framtagandet av EU 2020. Man vill att det ska föras en dialog ute i landet. Det hör faktiskt till saken att diskussionen om Lissabonstrategin har pågått i rätt många år. Det var EU-15 och nu är det EU-27. Det är ingen nyhet att man skulle jobba vidare med en EU-strategi till 2020. Jag kan inte se att det är något bekymmer med hastigheten. Jag kan hålla med Monica Green om att krishanteringen prioriteras av många länder i dag ute i Europa i stället för att man tänker på 2020. Men vi kan inte tvinga 27 länder att göra precis som vi vill. Sverige ligger i framkant, och därför ska vi hjälpa de övriga länderna så gott det går att utveckla sig. Man behöver inte uppfinna hjulet en gång till.

Anf. 63 Monica Green (S)

Fru talman! Dels fick jag en direkt fråga av Peder Wachtmeister, dels har jag en fråga till Peder Wachtmeister. Först och främst: Vi deltar gärna i processen. Varför vi hittills i EU-nämnden har visat att vi har en avvikande mening är för att vi inte är nöjda med det som vi hittills har sett. Vi menar att EU 2020-strategin måste bli mycket mer progressiv och radikal när det gäller att sätta människan före marknaden, när det gäller jämställdhetsfrågorna och när det gäller den gröna omställningen. Vi välkomnar att statsministern diskuterar med EU-nämnden just nu. Det är ju mycket olyckligt att det sker samtidigt som vi har den här viktiga debatten, för den diskussionen hade jag gärna också varit med i. Självfallet ska vi vara med i diskussionen under hela våren. Vi tänker fortsätta debatten om hur vi ska forma ett modernt, smart, energimässigt bra och socialt bra Europa. Det tänker vi fortsätta med även när EU 2020-strategin är genomförd. Nu kommer vi till min fråga. Den handlar om löner. Den nordiska modellen och den svenska modellen, alltså att vi har två starka arbetsmarknadsparter ute på arbetsmarknaden och vi konkurrerar med kompetens och höga löner, har visat sig vara en framgångsväg och vi har haft hög sysselsättning. Nu går vi i motsatt riktning då det trissas fram låglönejobb ungefär som i många av de länder i Europa som har låga löner, och där är ju arbetslösheten hög. Tycker Peder Wachtmeister att vi ska gå den vägen och forma en politik som leder till låglönejobb?

Anf. 64 Peder Wachtmeister (M)

Fru talman! Vi börjar med synpunkten och frågan om deltagandet i processen. Jag kan tycka att det är konstigt att man talade om att man hade en annan samhällssyn och därför ville lämna en avvikande mening redan innan kommissionens handling över huvud taget kom till riksdagen. Det finns ju skrivna protokoll på det. Förhoppningsvis deltar ni sedan i fortsättningen i den här frågan tills den slutgiltigt ska antas den 24 maj i rådet. Sedan kommer vi in på det som vi kan kalla Lavalfrågan. När vi var i Bryssel tillsammans i förra veckan var Mario Monti där och talade för oss. Han är numera professor och var tidigare kommissionär. Er gruppledare i ekonomiska utskottet tog upp den här frågan med honom, men han passade då han inte tyckte att det var någon fråga som han skulle lägga sig i. Jag har hittills inte sett de här problemen. Jag upplever varje vecka hur företag från andra länder jobbar i Sverige, och i dag har de allra flesta, de som jag känner till, avtalsmässiga löner. Ofta lägger de anbud som kanske är billigare, men det är inte fråga om att hänga ut någon. Hela Lavalprocessen har visat sig vara ganska olycklig för Sveriges del, för det är flera som tycker att vi har varit lite väl morska i debatten.

Anf. 65 Monica Green (S)

Fru talman! Jag tycker inte att Lavalfrågan är oviktig. Den är oerhört viktig. Vi ska se till att ingen diskrimineras oavsett var man tar ett arbete. Men min fråga var större än så. Den handlar faktiskt om den politik som ni bedriver just nu i Sverige. Ni bedriver faktiskt en politik som leder till lägre löner och låglönejobb på samma sätt som det finns låglönejobb i andra delar av Europa där det historiskt sett har varit en högre arbetslöshet. Vår poäng med den svenska modellen och den nordiska modellen är att vi konkurrerar med kompetens och höga löner och därmed också får bra jobb och fler i arbete. Tyvärr går den borgerliga regeringen åt motsatt håll. Man vill se till så att det blir större löneskillnader ute på arbetsmarknaden. Alltså går det borgerliga Sverige mot ett sådant Europa som vi inte vill gå mot. Det var det jag frågade Peder Wachtmeister om, alltså om han delar den uppfattningen och tycker att det är en framkomlig väg med låglönejobb i Sverige.

Anf. 66 Peder Wachtmeister (M)

Fru talman! Nu blev det plötsligt en arbetsmarknadsdebatt. När jag satt i Europaparlamentet 2002-2004 gjorde man statistik på löner på den offentliga sidan i Sverige och på den offentliga sidan i Luxemburg. Det var alltså under den socialdemokratiska regeringens tid. Man kom fram till att en busschaufför i Luxemburg hade ungefär samma lön som en adjunkt i Sverige. Så Socialdemokraterna drev nog en väldigt hård politik bland annat på utbildningssidan där lönerna halkade efter. Med vår politik, om vi ska ägna oss åt arbetsmarknadsfrågorna i det här fallet, och de siffror som vi ser i dag när det gäller köpkraft och annat kan det inte vara så att vi har en låglöneprofil precis.

Anf. 67 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag blev lite förvånad när jag hörde Peder Wachtmeister från Moderaterna här. Jag trodde att du skulle börja diskutera Lissabonfördraget i stället för Lissabonstrategin eller komma in på EU 2020. Det är faktiskt det som diskussionen handlar om här. Jag tycker att det är helt fel att fara med osanning och säga att Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna anmäler avvikande mening. Vi anmäler ju avvikande mening gentemot regeringens ståndpunkt. Det är inte konstigt, för ni har inga åsikter om EU 2020. Det finns ju ingenting här förutom jämställdhetsområdet som ni väljer att lyfta fram och säga att vi kanske borde göra någonting mer av. I resten av punkterna är det bara som att ni sitter på åskådarläktaren och säger: Kommissionens förslag är ganska bra, så det kan vi väl syssla med! Vi menar att vi ska föra fram riksdagens och lite mer radikala förslag. Vad vill vi med framtidens EU? Vi från de rödgröna menar att detta är en krisstrategi, men vi vill ha en framtidsstrategi för EU. Vi menar att en green new deal, alltså en grön omställning av EU, är A och O. Vi menar att målet måste höjas så att koldioxidutsläppen måste minskas till minst 30 procent, vilket betyder att vi skapar nya arbetstillfällen, och nya arbetstillfällen är precis det som många länder i EU är i skriande behov av, också vi här i Sverige. Jag menade i mitt anförande tidigare att ni i betänkandet hyllar miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel av central betydelse samtidigt som ni för en helt annan politik i Sverige där ni faktiskt sänker koldioxidskatten. Om ni ska följa det som ni skriver i utlåtandet borde det betyda att ni nu lovar att ni ska höja koldioxidskatterna i Sverige därför att det är det främsta ekonomiska styrmedlet. Frågan är: Vill ni ha koldioxidskatter även på EU-nivå då?

Anf. 68 Peder Wachtmeister (M)

Fru talman! Vem som har sagt vad och vad man lämnade avvikande mening till får Ulf Holm tolka som han vill. Jag tolkar det bara på ett sätt, nämligen att man markerade direkt att man inte var intresserade av att vara med på att göra ett bra förslag som sedan går vidare till kommissionen för utvärdering och sedan till rådet. Det är väl normalt det sättet man jobbar på, alltså att man avvaktar en handling som kommer från kommissionen. Man kanske sätter sig ned och diskuterar hur frågorna ska lösas, men det var ju redan markerat innan att ni inte skulle delta i det hela. När det gäller att skapa nya arbetstillfällen är vi helt överens om den krissituation som vissa länder befinner sig i i Europa. Någon uttryckte det häromdagen som att man inte kan planera för morgondagens middag när man inte har mat för dagen, och det är väl den situationen som Grekland, Spanien och Italien befinner sig i. Men i och med att vi befinner oss på andra sidan är det desto viktigare att vi kan visa en styrka och enighet när vi går ut och talar om hur vi ska lyfta EU 2020.

Anf. 69 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag kan bara tolka svaret på ett sätt, och det är att Peder Wachtmeister och den borgerliga majoriteten inte har några direkta åsikter om EU 2020 utan är ganska nöjda med kommissionens förslag. Däri ligger den politiska skillnaden. Vi från Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lägger fram förslag om att skärpa EU:s politik på en rad områden därför att vi menar att EU kan bättre. Det är där skillnaden ligger, så det är klart att vi har en reservation när det gäller detta. Peder Wachtmeister undviker att svara på frågan om koldioxidskatter. Är han för eller emot? Vad anser regeringen egentligen? Den enda politiska fråga som den borgerliga majoriteten kan sägas vilja lyfta upp är jämställdhetsfrågan. Man tycker att jämställdhetsfrågan kanske borde lyftas upp lite mer. Man beskriver dock inte på vilket sätt man vill att den ska lyftas upp. Vi från de rödgröna menar att frågan om jämställdhet borde vara en av målsättningarna med EU-politiken, en av de fem politiska målsättningarna. Vi har för övrigt en ändring i målsättning tre gällande hur mycket utsläppen av koldioxid ska sänkas framöver. Där lämnar Peder Wachtmeister walk over. Han säger ingenting, har inga åsikter, tycker att EU kan sköta det, har inga ståndpunkter alls. Moderaterna har ingen linje för EU-politiken. De vill ingenting på EU-nivå. De väljer att sitta ned och bara säga jaja, det är bra. Det duger dock inte. Vi måste ha en aktiv EU-politik för att kunna påverka, särskilt med tanke på att strategin ska gälla tio år framåt. Då är den viktigaste utmaningen en grön omställning, en bättre miljö- och klimatpolitik som skapar nya jobb för framtiden. Det är vad som behövs på EU-nivå. Jag beklagar att Moderaterna numera satt punkt för sitt EU-engagemang.

Anf. 70 Peder Wachtmeister (M)

Fru talman! Det är lite märkligt att höra en representant för ett parti som under många år motarbetat EU-samarbetet påstå att Moderaterna inte har någon Europapolitik. Man kanske skulle titta på det gröna partiet i Europaparlamentet och se hur positiva de är till vissa frågor i Europa och vilka tankar de har om EU 2020. Vi har tankar om EU 2020, det är fullständigt självklart, men vi vill delta i processen. Vi vill se den sakta rulla fram tills rådet i slutet av maj fattar beslut om vilka punkter man ska driva. Då kanske det kommer upp sådana punkter som Ulf Holm skulle vilja ha med, men om han ställer sig utanför processen är det inte säkert att han får med de punkterna. Möjligtvis kan Ulf Holms kolleger i Europaparlamentet lägga fram en miljöpolitik som får tydligare kraft än vad som blir fallet om man ställer sig utanför samarbetet i denna kammare.

Anf. 71 Roger Tiefensee (C)

Fru talman! Riksdagskolleger och åhörare! EU:s 2020-strategi är ett viktigt bidrag till arbetet med att öka EU:s tillväxtpotential och sysselsättning. Det handlar i grund och botten om förutsättningarna för vår gemensamma välfärd. Det absolut viktigaste i en tillväxt- och jobbstrategi är att alla mål och åtgärder är relevanta för främjandet av tillväxt och jobb. Det kan tyckas självklart, men ibland faller man för frestelsen att i en tillväxtstrategi även inbegripa andra mål. Det kan visserligen röra sig om mål som är viktiga och eftersträvansvärda - till exempel mål om välfärd - men som inte direkt syftar till det övergripande målet. Ökad välfärd är den positiva effekt vi får om vi förmår konkurrera med omvärlden genom att orka ställa om våra ekonomier till moderna och hållbara system där vi ständigt förbättrar oss och lär oss nytt. Målen, fru talman, måste vara mätbara i förhållande till tillväxten. Att exempelvis mäta investeringar i forskning och utveckling är meningslöst om dessa investeringar inte leder till innovationer som ger tillväxt och skapar jobb. Vi har i Europa många möjligheter att bli globalt konkurrenskraftiga. Jag skulle särskilt vilja lyfta fram tre områden. Det första området handlar om att vi har stora möjligheter till grön tillväxt, en hållbar tillväxt. Genom omställning till en grön, resurseffektiv ekonomi kan vi inte bara skapa nya industrier och företag utan också modernisera den industriella basen och utveckla helt nya tjänster samtidigt som vi möter klimatmål och ökar vår konkurrenskraft. I utskottsbetänkandet lyfter vi fram ekonomiska styrmedel som viktiga i en sådan styrning. Alliansregeringen har gjort höjningar av koldioxidskatter och miljöskatter samtidigt som vi sänkt skatten på arbete - det som brukar kallas grön skatteväxling. Vi är tydliga med att vi gärna vill gå vidare med den; vi hade ingen sådan i den senaste budgeten. Det finns i skattesystemet en indexering av koldioxidskatterna som är automatisk. Ulf Holm har i debatten försökt göra poäng av att indexeringen blir negativ på grund av den finansiella krisen, lågkonjunkturen och de därmed sjunkande prisnivåerna; konsumentpriserna har sjunkit under den finansiella krisen. När konsumentpriserna sjunker blir den givetvis negativ. Då gör Ulf Holm gällande att alliansregeringen försökt göra poäng av att inte ha sänkt koldioxidskatterna. Det är viktigt att säga, både till kammarens ledamöter och för protokollets skull, att det inte fanns något aktivt beslut att sänka koldioxidskatterna. Det var helt en följd av indexeringen. Fru talman! Det andra stora området och möjligheten handlar om att öka kvinnors deltagande i den ekonomiska utvecklingen. På så sätt blir vi konkurrenskraftiga gentemot andra regioner i världen, regioner med mycket större befolkning. Därför måste fler ges möjlighet att bidra till tillväxt genom kunskap, erfarenhet och engagemang. Kvinnors kraft och idéer behövs. Det är således glädjande - och jag hoppas att Monica Green också finner det glädjande - att Sverige fått gehör i och med att jämställdhetsfrågorna berörs i kommissionens meddelande. Vi kan naturligtvis ha ännu högre ambitioner, anse att jämställdhetsfrågorna ska lyftas fram ännu mer. Jag är säker på att innan EU 2020-strategin är färdig har vi tagit ytterligare steg på vägen. Utskottet lyfter fram att vi saknar konkreta målformuleringar om kvinnors ökade sysselsättning. Vi efterfrågar just den typen av konkreta mål. Om man har mätbara mål är de också lättare att följa upp. Det tredje området som jag vill lyfta fram gäller de små företagen. Det är i de små och medelstora företagen som jobben kan komma. Det är där de stora möjligheterna till tillväxt finns. Därför behövs det verkliga förenklingar och förbättringar för de små och medelstora företagen. Det behövs en fungerande inre marknad som ger små och medelstora företag möjlighet att expandera, samt en bättre lagstiftning som minskar kostnaderna och förbättrar tillgången till kapital och utbildad arbetskraft. Det är helt enkelt nödvändigt för en ökad ekonomisk utveckling. Det handlar om att bygga vidare på den small business act som finns. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till finansutskottets förslag i utlåtandet.

Anf. 72 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Roger Tiefensee säger, apropå indexeringen, att det inte var ett aktivt beslut att sänka koldioxidskatten. Jag menar att det var ett aktivt beslut, för genom att göra andra höjningar hade man kunnat se till att den indexering som finns hade undvikits. Därmed blev det ett aktivt beslut att faktiskt sänka koldioxidskatten i Sverige. Majoriteten väljer att lyfta fram detta i inspelet till EU 2020. Koldioxidskatten är lite unik i EU-sammanhang eftersom de flesta EU-länder inte har någon sådan. Därför tycker jag att det är bra att det lyfts fram att vi bör ha koldioxidskatt på EU-nivå. Frågan är dock om beslutet ska ligga på EU-nivå eller om det ska vara upp till medlemsstaterna att bestämma. I majoritetstexten sägs ingenting om det. Sedan tycker jag att det i avsnittet om grön omställning saknas mycket beträffande majoritetens åsikt. Den enda fråga majoriteten egentligen säger sig vilja driva hårdare på EU-nivå är den om jämställdhet. Det säger jag ingenting om. Jag tycker att det är bra att man lyfter fram den, även om jag tycker att den borde finnas med i en av målsättningarna. Varför lyfter majoriteten inte fram att den gröna omställningen, alltså klimat- och miljöpolitiken, är en fråga som Sverige aktivt ska driva i EU för att få ett bättre EU 2020? Där lägger sig majoriteten ganska platt, och det beklagar jag verkligen.

Anf. 73 Roger Tiefensee (C)

Fru talman! Tack, Ulf Holm, för att vi fick ett tydligt erkännande att det var indexeringen som Ulf Holm i sina tidigare inlägg åsyftade när han påstod att vi hade sänkt koldioxidskatten. Det var alltså en automatisk följd av den skattelagstiftning vi har. Vi är tydliga. Vi skriver att koldioxidskatt och energiskatt är kraftfulla och samhällsekonomiskt effektiva styrmedel som även i fortsättningen bör vara centrala delar av den svenska klimat- och energipolitiken. Vi är tydliga med att vi vill gå vidare med det. Vi är tydliga med att höja miljöskatter och sänka skatten på arbete, det som brukar kallas grön skatteväxling. Jag har fått intrycket att det har varit lite av Miljöpartiets adelsmärke. I Miljöpartiets budgetmotion från i höstas hittar man inte uttrycket grön skatteväxling en enda gång. Man hittar ordet skatteväxling en gång, syftande historiskt till det som gjordes under förra mandatperioden. Det enda man nu hittar är gröna skattehöjningar - 2 kronor på bensinpriset utan att man för den skull kompenserar med några sänkta skatter på arbete eller något annat, utan det är rena skattehöjningar. Vad är det som är så fel med en skatteväxling? Det ligger i både alliansregeringens och Centerpartiets kort. Vi vill gärna höja miljöskatten, men vi gör det samtidigt som vi sänker andra skatter. Vi vill inte tränga upp till exempel människor på landsbygden mot väggen utan att ge dem några alternativ. Det är det som ligger i korten. Där är vi tydliga med att vi gärna ser ekonomiska styrmedel men inte ett höjt skattetryck. Vi vill växla skatter.

Anf. 74 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Centerpartiet ägnar sig åt svensk inrikespolitik. Man nämner inte EU en enda gång. Själva syftet med EU 2020-strategin är vad som ska hända på EU-nivå. Jag noterar att ni i utlåtandet har skrivit att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel är viktiga för miljöpolitiken för att nå uppsatta mål. Där anser Miljöpartiet och de rödgröna att vi bör öka EU:s krav till minst 30 procents minskningar. Centerpartiet har ingen annan mening än att man tycker att det är helt okej att lägga sig på en lägre nivå. Det intressanta i Roger Tiefensees argumentering är att han beskyller oss för att använda de ekonomiska styrmedlen. Ja, vi har lagt in i vår budget att vi tycker att miljöskatterna ska höjas. Jag hade önskat att även andra länder hade gjort det, men det finns inte koldioxidskatter i alla EU-länder. Men det har vi i Miljöpartiet föreslagit i Sverige. Jag menar att ni har tagit ett aktivt beslut att låta indexeringen leda till att koldioxidskatten minskar i Sverige. Det är det som är det allvarliga. Ska man bli trovärdig och driva en politik på EU-nivå är det bra om man själv genomför det i Sverige och visar att det är möjligt. Vi vet att det är möjligt i Sverige. Det gjorde vi rödgröna under förra mandatperioden, och det kan man framhäva som ett bra exempel. Vi måste gå vidare med detta. Om vi tycker att det är en bra modell i Sverige, kanske vi kan överföra den på EU-nivå. Det är därför vi för fram att vi måste ha skarpare klimatbeslut på EU-nivå. EU måste återta ledartröjan i klimatpolitiken som samtidigt kan leda till skapande av nya arbetstillfällen. Det är A och O i den rödgröna reservationen inom det område som gäller grön omställning. Där väljer ni från majoritetens sida att inte säga någonting alls. Jag beklagar det verkligen.

Anf. 75 Roger Tiefensee (C)

Fru talman! Jag svarade på Ulf Holms fråga och blir beskylld för att prata inrikespolitik. Ulf Holm försökte leda i bevis att vi aktivt hade sänkt koldioxidskatten. Vi har fått ett erkännande från Ulf Holm att det handlade om indexeringen i skattesystemet. Nu har vi rett ut det. När det gäller hur vi ska hantera koldioxidskatter på EU-nivå kan jag säga att jag inte skulle ha någonting emot att vi fattade majoritetsbeslut i fråga om den typen av skatter. Jag vet att Moderaterna inte gillar det, att Socialdemokraterna inte gillar det. Ulf Holm och jag sitter i samma båt i den kategorin. Jag vill vara tydlig att jag inte skulle ha någonting emot det. Det är en EU-fråga. Man skulle kunna ha överstatliga beslut i den typen av frågor. Men det viktiga är att lyfta fram själva konceptet, och det gör vi här. Vi lyfter fram själva konceptet om att koldioxidskatter och den typen av ekonomiska styrmedel är överlägset bäst när det gäller att styra mot mer klimatsmart och resurseffektiv ekonomi. När det gäller ambitionen att minska utsläppen förutsätter jag att Ulf Holm är uppdaterad på att Sverige och EU har sagt att vi ska växla upp. Vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn nådde vi inte fram; USA hade inget mandat till exempel. Jag är den första att beklaga det. Men Ulf Holm är väl medveten om att EU har varit mycket tydligt med att vi ska växla upp till 30 procent, men det är fortfarande en förhandlingsprocess. Det kommer nya klimatförhandlingar, och där vill vi få någonting ut av de andra länderna också.

Anf. 76 Monica Green (S)

Fru talman! Vi vill att EU 2020-strategin ska vara kraftfullare vad gäller både jämställdhet och trygghet på arbetsmarknaden och att det inte ska vara någon lönediskriminering beroende på vilket land man kommer ifrån. Därför måste jag ställa frågan även till Roger Tiefensee - för Peder Wachtmeister ville inte eller kunde inte svara - om låglönejobb. Kanske Roger Tiefensee, som står för ett ännu mer marknadsliberalt parti, vill svara på frågan om det finns något exempel på ett EU-land eller ett annat land i världen där låga löner leder till lägre arbetslöshet.

Anf. 77 Roger Tiefensee (C)

Fru talman! Monica Green pratar om låglönejobb. Vi har ingen sådan ambition, ingen sådan strategi. Det verkar som att det skulle finnas något slags dold agenda. Det som Lavaldomen och hela diskussionen om utstationeringsdirektivet, om att företag ska kunna vara aktiva inte bara i sitt hemland utan också i andra länder - och där har Sverige fått backning - handlar om är att vi har diskriminerat företag. Även om företaget hade precis samma villkor men inte ett svenskt kollektivavtal var det tidigare okej att diskriminera och kräva ett svenskt kollektivavtal även om lönerna och förmånerna var precis desamma. Den typen av diskriminering är inte okej. Det är grundproblemet, som vi har löst. Jag vet inte om det i förlängningen innebär att Monica Green tycker att det är okej att svenska byggarbetare skriker: Go home! Det gav inte Lavalarbetarna några bättre förutsättningar - de fick inte ens ha sina jobb kvar. Den grundproblematiken har vi mött.

Anf. 78 Monica Green (S)

Fru talman! Jag tycker att Lavalfrågan är jätteviktig - vi kommer in på den längre fram i debatten i dag - och vill lyfta upp den vidare på den dolda agenda som den borgerliga regeringen har för att trissa fram låglönejobb i Sverige. Det har Finanspolitiska rådet gett er en reprimand för. Varför talar ni inte om vad det handlar om, att det kommer att leda till lägre löner i Sverige? Roger Tiefensee står för regeringens politik som leder till lägre löner i framtiden och till att det blir större skillnader på arbetsmarknaden. Hittills har vi inte sett något land i världen där låga löner leder till lägre arbetslöshet. Har Roger Tiefensee något sådant exempel?

Anf. 79 Roger Tiefensee (C)

Fru talman! Nej, jag har inget sådant exempel. Vi har inte den ambitionen. Nu säger Monica Green att vi skulle ha något slags dold agenda. Vår agenda med jobbskatteavdraget till exempel är att tiderna i arbetslöshet ska bli kortare. Om man förlorar ett jobb ska man stimuleras till att ta nya jobb. Det är det som är hela poängen med jobbskatteavdraget. Den andra delen, som jag förstår att Monica Green tycker är jobbig, är att vi till exempel vad gäller hushållstjänster gör svarta jobb vita, gör det hela attraktivt och ser till att många som i dag inte finns med i trygghetssystemen får pensionspoäng. Det är själva syftet. Vi klassar inte en del jobb som fina och andra som fula. Socialdemokraterna tycker att det är okej med ROT-avdrag men inte med RUT-avdrag. Det är helt okej att sätta upp ett fönster men inte att tvätta samma fönster. Gränsen mellan önskade och icke-önskade fönsterjobb går väl någonstans mellan kittet i rutan och karmen i fönstret. Sådana hårklyverier ägnar inte vi oss åt. Vi vill skapa jobb. Vi vill göra det lönsamt att jobba och minska tiderna i arbetslöshet. Det är vad hela politiken går ut på.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 80 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Denna debatt gäller utlåtandet över EU:s framtidsstrategi 2020. Den ena frågan är: Vad är EU, och vad är Europa? Den andra frågan är: Hur långt är det till 2020? Vad är EU och Europa? Är det Bryssel? Möjligen kan man säga att det är städerna som man ofta åker till, Paris, London, Rom och Madrid. Själv har jag under den här mandatperioden valt att besöka några andra städer. Allra först åkte jag till Bukarest och Sofia när de länderna hade blivit medlemsländer. Jag har också besökt Budapest, Riga, Vilnius, Tallinn, Warszawa och dessutom Dublin på andra sidan. Detta är också Europa. Sverige är en viktig del av Europa. Det har 9 miljoner invånare av ungefär 495 miljoner. Vi måste ha klart för oss att EU och Europa icke är detsamma som Bryssel. Det är en väldig mängd minoriteter som samlas under begreppet EU. Fru talman! Nu går jag in på frågan: Hur långt är det fram till 2020? Det är lika långt som det är tillbaka till år 2000. Hur var då år 2000 i detta Europa? Det var inte alls så många EU-medlemmar. Det var 15 stycken. Det är nu 27 stycken. Ryssland fick en ny president år 2000, Vladimir Putin. Tyskland fick en ny oppositionsledare som hette Angela Merkel. I Feira i Portugal var det toppmöte. När man läser en bok som heter När, Var, Hur ser man vad EU präglades av. Det var kris. Jag är säker på att man kan läsa alla årgångar från 1957 när EEC bildades och se att EEC, EG, EU präglas av en enda sak: Det är kris, och det är kris. Likväl rör sig denna konstiga figur framåt som nuförtiden heter EU. Den ska bli större. Vi måste ha med flera länder. De förödande krig som vi haft i Europa efter 1945 har varit på Balkan. Nu är flera av dessa länder på väg in. Det är väldigt viktigt att ha klart för sig vad EU är för någonting. Det är viktigt med en framtidsstrategi för alla de länder och städer som jag har talat om. Det är inget svenskt dokument, som man antyder här. Det är ett europeiskt dokument. Jag vill påstå att det är särskilt viktigt med den här typen av framtidsdokument för de länder som vill upp till vår levnadsnivå. Alla har det inte lika bra. Det är inte lika raka gator i Sofia som det är i Stockholm. De är stenigare. År 2000 lärde jag också känna Birgitta Ohlsson, som kommer att framträda här. Vi jobbade då tillsammans på Folkpartiets kansli. Jag var redaktör och Birgitta var nytillträdd ordförande i Liberala ungdomsförbundet. Det är svårt att spå, särskilt om framtiden, säger den danske humoristen Storm P. Hade jag satsat några pengar på att Birgitta Ohlsson som nytillträdd LUF-ordförande år 2000 skulle framträda som EU-minister i dag? Det hade jag, sparsam som jag är, inte satsat så väldigt mycket pengar på. Men det är svårt att spå. Hur ser EU ut år 2020? Det är det inte många som vet så mycket om. Det sker väldiga förändringar. I den bemärkelsen är det här dokumentet viktigt inte så mycket för Sverige som för många andra länder för att ha något att luta sig mot. Det är precis som det var viktigt för många länder vad som beslutades i Feira i juni år 2000 i Portugal under dess ordförandeskap. Det var många viktiga beslut som den gången ledde fram till Nicefördraget år 2000 lite senare på året. Fru talman! I detta dokument från EU-kommissionen tas det upp ett antal punkter som också den svenska regeringen har kommenterat. Det är sådana saker som att sysselsättningsgraden för befolkningen måste öka. En av de allra viktigaste sakerna att notera är att vi har relativt hög sysselsättning i Sverige. Men på en punkt är det väldigt bekymmersamt, som inte minst oppositionen varit inne på här, nämligen att många ungdomar är arbetslösa. Jag vill påstå att det också är en strukturell fråga. Ute i Europa är det så otroligt många kvinnor som inte är sysselsatta och inte har egen försörjning. Är det någonting jag skulle önska är det att vi skulle höja sysselsättningsgraden radikalt för många länders europeiska kvinnor. Det är framför allt för att de skulle få ökad trygghet i förhållande till många män som de är beroende av. Det är en väldigt viktig jämställdhetsfråga att se till att öka sysselsättningen för kvinnor i hela Europa. Kunde vi nå så långt som vi har nått i Sverige vore det bra. Men vi ska inte heller låta oss nöja i Sverige. Vi måste fortsätta med detta. En av de stora sakerna som har hänt under 1900-talets senare hälft är att vi har kunnat ge så många kvinnor social trygghet genom egna inkomster. Det handlar om jämställdheten mellan män och kvinnor. Ytterst handlar det om vilken försörjningsförmåga man själv har. Det andra som vi måste ta sikte på är att vi måste investera mycket pengar för att behålla vår konkurrenskraft i förhållande till den övriga världen. I Sverige gör vi stora investeringar. Men det finns många länder som har otroligt eftersatta investeringar. Det måste vi inse. Det är i många fall historiskt betingat. Men när man ser på utvecklingen i Kina, Indien, USA och flera av de andra stora länderna är det klart att Europa med sina 500 miljoner av ett stort antal miljarder människor måste bli bättre på att investera och bli duktiga på väldigt många olika saker. Framtidsstrategin pekar på just detta förhållande. Det är otroligt viktigt att vi blir duktiga inte på allt men många saker där vi kan gå före. Vi i Sverige har här goda förutsättningar. En annan sak är klimat- och miljömålen. Köpenhamnsmötet blev i många avseenden ett fiasko. Varför? Det beror inte på det som man ibland får höra från den svenska oppositionen, det vill säga om det svenska ordförandeskapet misslyckades eller inte. Det beror på att väldigt många nationer runt om i världen prioriterar annat av helt förståeliga skäl. Fattigdomen är ett mycket större problem för väldigt många människor. Det hindrar inte att vi ska driva på. Vi måste ha förståelse för att alla länder inte kan ha exakt samma miljömål som vi har. Men vi måste alltid vara bäst i klassen på det här området. Det håller jag med oppositionen om. Ingen ska kunna säga någonting annat än att vi är föregångare. Men vi måste också ha förståelse. Vi kan ta några av de länder som jag nämnde, Ungern, Bulgarien och så vidare. De är oerhört beroende av kol för att klara sin försörjning. Det kommer att ta tid för dem. Det hjälper inte att vi med väldigt små utsläpp totalt sett gör mycket i Sverige. Ändå tror jag att den största frågan av alla, fru talman, är frågan om utbildning. Den har vi i Sverige lyft fram under senare år. Jag tror att vi har varit eniga under väldigt lång tid. Ändå är det en viktig omläggning vi har haft i Sverige. Jag ska inte gå in på det, men det är klart att utbildningsfrågorna i Europa är alldeles centrala för att Europa ska behålla sin konkurrenskraft framöver. Vi måste ha väldigt många fler välutbildade människor. Vi måste ha många som kan röra sig fritt med olika språk och så vidare. Vi säger i Sverige att vi nu har ungefär 40 procent som har avslutat högre utbildning. Det är i grund och botten en alldeles för låg siffra. Jag tror för min del att vi måste upp väldigt mycket högre för att klara vår konkurrenskraft i denna hårda internationella värld. Allra sist vill jag ändå säga någonting om oppositionen och deras reservationer. Jag skulle vilja likna det vid ett X 2000-tåg på väg till Bryssel. Monica Green från Socialdemokraterna kör detta tåg alldeles utmärkt. Problemet är de två andra passagerarna. Jacob Johnson från Vänsterpartiet, som ännu inte har talat, ropar hela tiden: Stoppa, stoppa jag vill hoppa av, helst före Öresundsbron! Helst före Öresundsbron vill han hoppa av tåget. Och framför tåget som Monica Green kör i god takt går Ulf Holm baklänges och säger: Stopp, stopp, stopp, inte så fort! Detta är den reservation i all sin prydno som vi har här, ett tåg som är på väg till Bryssel med en bromsare och en som vill hoppa av. Fru talman! Det finns en sak som är bra som har skett under den tioårsperiod som jag talar om. Det är att Miljöpartiet ändå vill följa med hela vägen till Bryssel. Jag har gott hopp om att Jacob Johnson under den kommande tioårsperioden också ska följa med ända fram till Bryssel.

Anf. 81 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag är i alla fall glad att Gunnar Andrén inte sade att vi skulle ta bilen ned till Bryssel. Han valde tåget. Det var ju miljövänligt och bra i alla fall. Det tyckte jag var positivt sagt. Gunnar Andrén pratade länge och väl och det var lite svårt att förstå vad poängen var från början. Men jag skrev ned att Gunnar Andrén tycker att det är svårt att spå om framtiden. Det är ju svårt att säga emot, men man måste väl ändå ha en färdväg för framtiden. Man måste väl ha en idé, en politisk vilja. I vilken riktning vill vi att utvecklingen ska gå? Det är det som är EU 2020-strategin. Då hajar jag till igen, därför att då säger Gunnar Andrén att den inte är viktig för Sverige. Är det majoritetens uppfattning, att den här strategin inte är viktig för Sverige? Den är viktig för någon annan. Kanske för dem i Bryssel, dit vi ska åka med X 2000. Det förvånade mig faktiskt ännu mer. Vi från de rödgröna är helt övertygade om att det är viktigt att ta fram en strategi för framtiden. Men då måste det också vara en strategi som innehåller färdvägar. Vilken väg vill vi att EU ska ta framöver? Vi har gett några exempel. Jag ska repetera dem för Gunnar Andrén. Vi tycker att EU bör höja sitt krav när det gäller minskning av utsläppen av koldioxid, oavsett vad länder utanför gör. Jag tycker att EU bör kunna ta ledarrollen i klimatfrågan, gemensamt hjälpas åt. Inte minst vi från svensk sida har ett väldigt stort ansvar för att gå före, men vi måste också kunna sätta upp mål för att ha en färdväg och gå framåt. Frågan är: Vad tycker egentligen Folkpartiet? Är man nöjd med det här 20-procentsmålet eller tycker man tvärtom att vi ska sänka målsättningen?

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 82 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Det är väldigt intressant att lyssna på Ulf Holm. Han talar om vi. Vem är då vi? Är vi Socialdemokraterna och Miljöpartiet eller är vi också Jacob Johnson i Vänsterpartiet? Ni har ju helt olika politik i den här frågan. Nu får du reda ut detta, Holm. Vem är vi? Är det allihop? Ska ni allihop till Bryssel eller är det någon som vill hoppa av strax före Öresundsbron? Du vill ju följa med ända ned, nu får du reda ut vem som är vi. Självklart ska vi se till att vi får snabbtåg och allt möjligt ned till Bryssel. Det är väl självklart att vi ska ta tåget. Jag har aldrig trott att Monica Green någonsin skulle köra bil till Bryssel. Självklart inte. Det är ju alldeles tossigt. Det förstår ju du också. Sedan kom du in på en helt annan sak och gjorde en misstolkning. Jag måste ha uttryckt mig fruktansvärt dåligt när du kan tolka det som att jag säger att detta dokument inte skulle vara viktigt för Sverige. Jag uppfattade att jag sade någonting helt annat, att det är ännu mycket viktigare för de länder som inte har nått så långt på till exempel utsläppsområdet som Sverige har nått. Jag vet inte om Ulf Holm tidigare har varit EU-parlamentariker och kanske någon gång har varit i Ungern eller Slovenien och sett en del skorstenar i verksamhet. Jämför man med den svenska reningskapaciteten är det klart att det finns en hel del att göra. För dem är det ännu mycket viktigare. Det betyder inte att det är oviktigt för oss, för vi ska också vara bäst i klassen här. Det är jag övertygad om att vi är helt eniga om. När det gäller exakt i vilken takt vi ska gå fram vill jag framhålla att jag inte vill gå fram i sådan takt att hela den norrländska basindustrin slås ut. Det ska jag gärna säga. Även sysselsättning är viktig för att få acceptans för en god miljöpolitik.

Anf. 83 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! När jag pratar om vi är det Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet eftersom vi har en gemensam reservation som innehåller framför allt avsnitten om bättre jämställdhetspolitik, högre sysselsättning och en grön omställning för att skapa nya jobb och få en bättre klimatpolitik. Det är några av huvudkärnorna i reservationen, områden som vi gemensamt anser att den svenska borgerliga majoritetens hållning är för dålig i. Vi menar att den här strategin inte är klar bara för att riksdagen i dag kommer att godkänna utlåtandet. Detta är en process fram till EU-toppmötet i juni. Då anser vi att riksdagens uppfattning borde vara skarpare skriven för att markera att vi vill gå längre på några områden. Där uppfattar jag att den borgerliga majoriteten håller tillbaka och väljer att säga att den enda saken som riksdagen ska uttala är att man bör lyfta upp jämställdhetsfrågorna tydligare, dock inte låta dem ingå som mål i en av de fem målsättningarna. Där gör vi en annan bedömning. Sedan kan Gunnar Andrén stå här och raljera över X 2000, vem som ska stoppa, hoppa av eller köra. Vi tar ett gemensamt tåg, och vi ska se till att det blir höghastighetståg hela vägen, vilket är långt mycket mer än den borgerliga regeringen har lyckats med och inte tycks vilja uttrycka i den här texten. Hur vill vi att EU ska se ut framöver? Vi menar att den gröna omställningen är A och O för att klara utmaningen från klimatkrisen och jobbkrisen. Vi måste se till att EU har en bättre klimatpolitik som skapar nya gröna jobb för framtiden. Det är A och O i vår politik. Därför har vi en gemensam reservation om detta.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 84 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Är det inte Lars Ohly så är det Ulf Holm som framträder som talesman för hela det rödgröna samarbetet. Jag tycker för min del att man fortfarande ska ha respekt för att Socialdemokraterna är Sveriges största parti, även här i riksdagen. Jag är inte fullt övertygad om att han kan uttala sig som vi. Att det gäller reservationen inser jag, men när det gäller målet för hela politiken är jag väl av en något annorlunda uppfattning än Ulf Holm om vem vi är över huvud taget. Jag uppfattar ändå att det finns en gräns som går just vid Öresundsbron och att några inte fullt ut vill följa med hela vägen till Bryssel. Sedan tycker jag att det är väldigt bra att ni har höga ambitioner. Detta är en avvägning på en del punkter, får man väl ändå säga. Jag tycker att det är bra med hög jämställdhet. Det framgick väl av mitt anförande. Jag är inte nöjd med detta. Hade jag varit kvinna hade jag varit fullständigt vansinnig över löneskillnaderna. Man måste ju ha inlevelseförmåga i detta och i många andra sådana här saker. Ibland kan vi kanske inte ikläda oss den övertygelse som vi båda känner. Jag är övertygad om att vi måste göra stora framsteg på området. Jag är också övertygad om att koldioxidskatterna i Sverige kommer att behöva höjas kraftigt framöver under en följd av år. Det är en avvägning mot framför allt sysselsättningsmålet. Ni för en stuprörspolitik på området. Ni tar inte ansvar för effekterna av er politik. Jag talar inte om Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet utan jag talar bara om Miljöpartiet. Om ni bara höjer skatterna på det sätt ni gör kommer vi inte att ha någon sysselsättning längs Norrlandskusten.

Anf. 85 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Det vi debatterar i dag är vårt utlåtande över EU:s framtidsstrategi 2020. Det är en del i en process att ta fram en strategi som ska visa vägen för hur vi ska driva EU in i framtiden. För att kunna prata om en framtidsstrategi måste man också fundera på vad vi faktiskt menar att EU är och vad vi vill med EU. Det är inte speciellt konstigt att EU kom till på initiativ av kristdemokrater eftersom hela tanken med EU är genuint kristdemokratiskt. När Konrad Adenauer och Robert Schuman målade upp sin vision om ett framtida Europa utan krig och med samarbete bedömdes det vara både orealistiskt och kontroversiellt. Det är svårt att tänka sig i dag när vi ser vad verkligheten har gett oss, nämligen betydligt bättre förutsättningar för oss här i vårt land, i framför allt våra grannländer i Europa och för hela världen. Genom EU kan vi lösa problem som enskilda stater inte klarar av. EU kan åstadkomma detta därför att vi har vågat erkänna att vi faktiskt är beroende av varandra. Det är inte tungt att erkänna det. När vi erkänner att vi är beroende av varandra blir det en styrka. Tillsammans klarar vi av så mycket mer än var och en för sig. För att vi ska lyckas med detta måste vi också låta EU vara ett föredöme. EU är ett föredöme när det gäller mänskliga rättigheter, hantering och stöd vid humanitära katastrofer och biståndspolitik. Jag skulle önska att jag också kunde säga miljöpolitik. Men det är också viktigt att Sverige är ett föredöme i EU. När det gäller hållbar utveckling och när det gäller jämställdhet har vi mycket att göra i EU. Vi kan inte blunda för den stora kris som EU och världen fortfarande befinner sig i. Jag tror inte att framtidsstrategin ger några större framtidsförhoppningar, precis som den inte ger några större framtidsförhoppningar om vi inte drar nytta av de erfarenheter vi har fått av den förra strategin. När man lyssnar på oppositionen låter det ibland som att det inte är någon större kris, i varje fall att krisen skulle vara uppfunnen på hemmaplan. Det är faktiskt tvärtom. Sverige är ett av de länder i Europa som har klarat krisen bäst. Vi måste se på hur situationen ser ut för våra grannländer när vi lägger upp strategin. Det är med erfarenheterna av krisen som strategin faktiskt kan bli mycket bättre så att vi inte får de brister som vi i dag har upptäckt att vi har haft om vi går in i en annan kris under de tio åren fram till år 2020. Därför är det viktigt att vi stärker de institutioner som kan se till att vi inte får de negativa effekter vi har fått i dag och att det finns en långsiktighet vad gäller hållbar tillväxt. Framför allt är det de fattigaste länderna i Europa som kan dra nytta av detta. Jag beklagar verkligen att det här perspektivet saknas i oppositionens reservation. Vi i utskottsmajoriteten har valt att lyfta fram ett antal saker som mina allianskolleger redan har berört. Jag vill ändå peka på vikten av att EU-budgeten ska präglas av kostnadseffektivitet. Det är oerhört centralt. Därför ser vi gärna fortsatt att jordbrukspolitiken minskas. Det finns effekter av europeisk jordbrukspolitik i dag som inte är positiva för vare sig vår egen tillväxt eller andra fattiga länder i resten av världen. Vi måste också fundera på det regionalpolitiska stödet. Det finns mycket positivt i regionalpolitiskt stöd, men bara om det används på rätt sätt. Det behöver därför reformeras. Sysselsättningen är en viktig och svår utmaning. Senast tog Gunnar Andrén upp vikten av att vi får in kvinnor på arbetsmarknaden. Många länder har enorma utmaningar på den punkten. För att framtidsstrategin ska få ett genomslag och för att vi ska leva upp till de höga ambitioner som slås fast är det viktigt att vi har en fortsatt öppen debatt. Det här är bara början. Det kommer att ta ytterligare månader innan strategin ligger fast. Det är också viktigt när strategin väl finns på plats att vi vidtar åtgärder på EU-nivå, på nationell nivå och på regional nivå. Det är först då det vi slår fast blir verklighet. Det här är något vi ser fram emot i Kristdemokraterna, både debatten och det hårda arbete som kommer framöver för att kunna leva upp till det som slås fast i förslaget till strategi, nämligen att ha en smart och hållbar tillväxt som kommer alla till del. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utlåtandet.

Anf. 86 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det var bra att Emma Henriksson lyfte upp den generella kritik vi i alla sju riksdagspartier har mot EU:s budget och även regionalpolitiken, som i många avseenden riktar sig mot fel saker och inte är särskilt effektiv. En fråga som jag själv har drivit mycket tidigare och även väckt motioner om gäller om man ska försöka klimatsäkra EU:s budget, det vill säga se till att EU:s budget inte får användas till saker som aktivt motverkar en ambitiös klimatpolitik. Jag undrar hur Emma Henriksson ser på detta. Det enda som lyfts fram på ett ställe i utlåtandet är att EU:s budget bör minska. På ett annat ställe skriver man att man ska få en bättre klimat- och miljöpolitik med hjälp av bland annat höjda koldioxidskatter. Men om man har en koldioxidskatt som vi har i Sverige, samtidigt som det finns en EU-budget med ett mål om att minska utsläppen, men ändå ger pengar till att bygga ut gasledning eller andra långsiktigt klimatdåliga förslag, blir det ohållbart. Det är vad EU gjorde förra året med en återhämtningsplan. 86 procent av det man satsade i EU:s återhämtningsplan gick till fossilkramande verksamhet och bara 14 procent till utbyggnad av förnybara energikällor och vindkraftverk - där även Sverige fick lite av pengarna. Det finns ett problem med detta, och jag vill gärna höra hur Emma Henriksson ser på detta.

Anf. 87 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Ulf Holm tar upp en viktig fråga. Vi har en enorm miljöutmaning framöver, och vi har också en stor energiutmaning. I Sverige har vi bra infrastruktur för vår energi. Det är väl tack vare vårt tuffa klimat som vi är väl förberedda. Många länder i Europa har inte alls den infrastruktur för energin som vi har i Sverige. Det är viktigt att vi inte stimulerar fel med vare sig vår egen budget eller med EU:s budget. Jag ser inte att det finns någonting i den här strategin som skulle leda i någon annan riktning.

Anf. 88 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Nähä, borde väl svaret bli då! Du ser ingenting i det här, och frågorna förs inte fram i majoritetens utlåtande. Från oppositionens sida har vi en gemensam reservation där vi lyfter fram till exempel behovet av en grön omställning och att man ska satsa på de förnybara energikällorna, energieffektivisering och så vidare. Vi är också tveksamma till de skrivningar som finns i kommissionens underlag om till exempel forskning på kärnteknik och så vidare. Det tar inte majoriteten avstånd från. I och för sig vill ni bygga fler kärnkraftverk i Sverige också, så det kanske ligger i linje med det. Men vi ser det som ett sätt att backa in i framtiden. Vi har nya lösningar som vi måste ta tag i nu, och vi måste ha ny teknik och nya framtidslösningar. Vi tror att de förnybara energikällorna är någonting som vi ska stödja och som kan skapa nya arbetstillfällen. Det är väldigt viktigt. Jag beklagar att majoriteten inte fäster större uppmärksamhet på det när man ska skicka detta utlåtande till EU-kommissionen. Det andra är att jag tyckte att det var positivt att höra att Emma Henriksson lyfte fram att om man ska få ett genombrott för EU 2020-strategin måste det vara en öppen debatt. Då är frågan: Hur ska den öppna debatten gå till? Hittills kan vi inte skryta med att det har varit en jätteöppen process när man har tagit fram strategin. Risken finns väl att det inte kommer att vara någon större politisk debatt om det här. Det ska behandlas på EU-toppmötet denna vecka, och sedan ska det behandlas på ett EU-toppmöte i juni. Men vad händer däremellan? Vilka initiativ kommer majoriteten att ta för att lyfta upp den här frågan och få en ordentlig förankring och politisk debatt om innehållet i EU 2020?

Anf. 89 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Om jag börjar med den sista frågan har vi väl ett gemensamt ansvar i alla partier att se till att debatten hålls levande. Det kommer att tas upp på EU-toppmötet, och sedan kommer statsministern att återrapportera. Vi ledamöter har möjlighet att fortsätta debatten med statsministern nästa vecka. Det är ett första led, och det kommer fler tillfällen. För att gå tillbaka till miljöpolitiken är det definitivt så att majoriteten lyfter upp miljöfrågorna och vikten av att ta miljöfrågorna på största allvar. Vi måste ha en hållbar tillväxt. Tillväxt i sig är inte tillräckligt bra. Men ska vi leva upp till målet att ha budgetrestriktivitet måste vi använda pengarna klokt. Om vi låter den som gör fel betala mer blir det mycket mer effektivt än om vi bara subventionerar allting som verkar lite bra. Om man subventionerar det som verkar bra blir det ett oändligt stort hål att stoppa pengarna i, och då blir det svårt att leva upp till budgetrestriktiviteten. Att se till att varje krona som satsas på miljönytta också ger största möjliga nytta är en förutsättning för att vi ska nå upp till ambitionerna. Men vi måste också vara realistiska. Vi har ett Europa som har ett väldigt stort kol- och oljeberoende. Om man säger nej rakt av skulle det innebära väldigt negativa effekter, som att människor inte klarar av vintern, därför att den gröna energin finns inte fullt ut i dag. Vi måste ha långsiktighet. Vi måste både satsa på den gröna tillväxten och satsa på det som är den första delen, den smarta tillväxten, satsa på mer forskning för att också kunna nå upp till den gröna tillväxten.

Anf. 90 Monica Green (S)

Fru talman! Jo, jag har noterat att borgarna nu ska försöka trumma in något argument om att vi inte har sett krisen och att vi försöker negligera krisen. Så gjorde även Emma Henriksson. Hon har läst den läxa hon har fått, kanske av Schlingmann. Då vill jag bara påminna Emma Henriksson om vad som hände i finansutskottet våren 2008 och här i kammaren våren 2008 innan finanskrisen bröt ut. Vi socialdemokrater begärde extra information av regeringen i finansutskottet våren 2008, eftersom vi såg att det kunde komma en kris. Vi ville ha extra information från regeringen om hur den såg på läget. Regeringen hade inte en aning. Anders Borg stod här i kammaren i april 2008 och hånade vår dåvarande ekonomisk-politiske talesperson Pär Nuder. Han hånade honom och sade: Det är ju bara Pär Nuder som tror att det kommer en kris. Då undrar jag, Emma Henriksson: Vem var det som såg vad som kunde komma att ske? Var det Socialdemokraterna eller den borgerliga regeringen?

Anf. 91 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Jag kan bara höra vad som sägs i debatten, och jag kan läsa innantill i reservationen. Där skriver ni: "Tyvärr kännetecknas EU-kommissionens förslag mer av en krisstrategi än en framtidsstrategi, vilket vi beklagar." Jag tycker att det är bra att det finns en krismedvetenhet i EU, att man ser de problem som vi har i våra gemensamma institutioner, det som gör att vi inte fullt ut har lyckats möta krisen. Jag tycker också att det är välgörande att EU under den kris som har varit har visat att när det gäller sluter vi leden, hjälps vi åt, står vi enade. Vi hemfaller inte åt att bli nationalister igen, vilket visar att EU har kommit väldigt långt från det som en gång startade som ett ganska skakigt projekt. Om det är så att Monica Green ändå ser fördelarna av att den här framtidsstrategin präglas av en stor krismedvetenhet skulle det vara intressant att höra förklaringen till att man i sin reservation är så vansinnigt kritisk till den.

Anf. 92 Monica Green (S)

Fru talman! Den som inte ser framåt utan att se bakåt måste se upp. När Lissabonstrategin antogs var vi socialdemokrater i majoritet i Europa, och det var då vi lyfte fram att den skulle stå på de tre benen. Det var när EU förändrades till att bli mer blått som EU tappade fokus. Nu har vi möjlighet att se framåt igen med en visionär framtidsstrategi. Då menar vi att den ska innehålla åtgärder mot vad kapitalismen har ställt till med i Europa. Ja, vi ska tygla marknaden. Vi ska ha regler som gör att vi kan kontrollera finansinstituten bättre. Givetvis ska vi ha det. Men det får inte bara innehålla en krisstrategi. Vi måste lyfta blicken för miljön, för de trygga jobben, för jämställdheten och för att se till att EU blir det konkurrenskraftiga medel som vi har. Vi kritiserar att det har för mycket av krisstämpel, för mycket ekonomiskt, kameralt tänkande och för lite socialt ansvarstagande. Det är det vi vill se i Europa.

Anf. 93 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Jag kan bara titta på vad som finns med i strategin. Där finns tre huvudsakliga inriktningar. Det ena är att vi ska ha en smart tillväxt, där forskningen är väldigt central för att Europa ska kunna klara konkurrensen från omvärlden i framtiden. Det andra är att vi ska ha en hållbar tillväxt, där miljöfrågorna är väldigt centrala. Utifrån mitt sätt att se det är det mycket framtidsinriktat, även om det också springer ur en krismedvetenhet för den miljökris och energikris vi står inför. Det tredje benet är att det ska vara en tillväxt som alla får ta del av. Vi har ett Europa där det fortfarande finns stora skillnader. Vi pratar om fattigdom detta år. Den relativa fattigdom som en del av medborgarna i vårt land upplever är ändå ganska uthärdlig jämfört med den fattigdom som fortfarande finns i många av våra grannländer. Om vi inte kan hantera den fattigdom som finns i Europa kan vi inte heller hjälpa till att hantera den fattigdom som finns runt om i resten av världen. Det är en krismedvetenhet som finns i den här framtidsstrategin, och den krismedvetenheten menar jag är väldigt sund.

Jacob Johnson (V)

Anf. 94 Jacob Johnson (V)

Fru talman! I morgon träffas EU:s stats- och regeringschefer för att dels diskutera kommissionens meddelande Europa 2020 men också för att enas om meddelandets tematiska prioriteringar och fastställa strategins överordnade mål. Medlemsstaterna förväntas därefter anta nationella mål i dialog med kommissionen för att sedan på det kommande toppmötet i juni fastställa dessa nationella mål. Strategin kallas också EU 2020 eller En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Inledningsvis noterar jag att EU som vanligt blandar ihop begreppen Europa och EU. Namnet Europa 2020 ger ju sken av att det omfattar hela Europa, det vill säga även till exempel Norge, Ukraina, Serbien, Schweiz, Vitryssland, den europeiska delen av Ryssland, Island med flera europeiska delar utanför EU. Under namnet Europa 2020 hade det ju varit på sin plats att diskutera förhållandet mellan EU och övriga Europa, men såvitt jag kan se är den aspekten över huvud taget inte nämnd vare sig i kommissionens meddelande eller i finansutskottets betänkande. Det handlar alltså om en framtidsstrategi för EU, inte för Europa. Strategin är framtagen med avsikt att vara en efterföljare till Lissabonstrategin som antogs av EU i Lissabon för tio år sedan. Den är också framtagen under den ekonomiska och sysselsättningskris som EU liksom stora delar av världen i övrigt befinner sig i efter finanskrisens början hösten 2008, alltså för cirka ett och ett halvt år sedan. EU:s utmaningar efter krisen är minst sagt stora. Inte minst gäller det euroländerna med Grekland i fokus för tillfället. Det kommer väl att dominera morgondagens toppmöte. Jag vill i detta sammanhang framhålla att EMU-projektet, som är en väsentlig del av EU, skapar så kallade asymmetriska chocker inom eurozonen på grund av att medlemsstaterna inom euroområdet måste föra samma penningpolitik trots ibland väsensskilda förutsättningar. Att bara hålla ihop EMU kommer att kosta gigantiska summor. Det talas om att skapa en gemensam fond som ska bli ett alternativ till Internationella valutafonden, IMF, för att förse länder som hamnat i svårigheter med stöd från andra länders skattebetalare. Denna diskussion förs väl mest bakom lyckta dörrar för tillfället. Ett EMF, en europeisk valutafond, kräver dock en fördragsändring, och oenigheten i medlemsländerna om att ge upp stora delar av finansmakten för att rädda det skakiga EMU-projektet är påtaglig. Samtidigt förbereds inom EU också stora framtidsfrågor som översyn av långtidsbudgeten och nära kopplat till detta en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen har fört fram idéer om en radikal reform av EU-budgeten, särskilt när det gäller jordbruksstöd och strukturfonder. Men redan vid utfrågningarna av kommissionens kandidater backade man från förslagen. Kommissionens trovärdighet är därmed i många avseenden satt ur spel. Det är inte hållbart att gå ut och peka med hela handen för att länderna ska styra om sina budgetar som kommissionen önskar när man inte själv lyckas få igenom sina idéer. Kritiken från många håll i Europa är omfattande över realismen i kommissionens tioårsstrategi. Man kan tänka sig att det kommer att ta minst fem år av återhämtning från den ekonomiska krisen, och flera prognoser pekar på att majoriteten av EU-länderna under tio års tid kommer att tvingas betala av sina alltför stora statsskulder. Vi i Vänsterpartiet anser därför att det inte är motiverat att under den korta tid sedan förslaget från kommissionen presenterades fram till toppmötet i juni hinna beakta och ta hänsyn till de synpunkter som medlemsländerna och olika intressenter har framfört eller kommer att framföra. Vi tycker därför i första hand att Sverige bör agera för att beslut om strategin inte ska tas så snabbt under detta halvår. Diskussionen borde i stället vara öppen om det över huvud taget behövs sådana här strategipapper. Därför yrkar jag bifall till reservation 2. Fru talman! Toppmötet i morgon ska alltså ta ställning till de fem av kommissionen föreslagna övergripande målen som handlar om sysselsättning, FoU, energi- och klimatomställning, ungas utbildning samt minskning av antalet fattiga i EU. Låt mig först säga att en politik för fler jobb måste vara grundläggande. Hög sysselsättning håller efterfrågan uppe och är grunden för en hållbar ekonomisk utveckling på stabil och hög nivå. Miljömässigt sunda och produktiva arbeten är grunden för uthålligheten i tillväxten. Här vill vi från Vänsterpartiets sida särskilt betona vikten av offentliga investeringar för framtiden som en huvudstrategi. Vi argumenterar för den både i Sverige och i EU, och vi tycker naturligtvis att Sverige ska argumentera för den inom EU. Det handlar både om det vi vanligen ser som välfärdsinvesteringar, till exempel att EU:s länder kan erbjuda föräldrar av båda könen en väl utbyggd barnomsorg, men naturligtvis också de välfärdsinvesteringar som handlar om ny teknologi för klimatet och miljön. Dessa ekologiska och sociala välfärdsinvesteringar ger också grunden för ett ekonomiskt hållbart samhälle, och detta sammantaget bör på sikt vara utgångspunkten för EU 2020-strategin, det vill säga en tredelad strategi för socialpolitik, ekonomisk politik och miljöpolitik som ömsesidigt stöder varandra. Omställningen till ett grönt EU, oberoende av fossil energi, är både nödvändig och önskvärd. Rätt utformad kan den bidra till nya jobb och bättre utveckling. De företag som kan bidra till den fossilfria tekniken kommer att kunna tillhandahålla teknik världen över och har goda förutsättningar att stärka sin internationella konkurrenskraft. Vi tycker att EU-kommissionens målsättning om att minska växthusgasutsläppen till 2020 med 20 procent är otillräcklig. Vi anser att EU kan ta steget till 30 procent redan nu utan att villkora till andra länders agerande. Ett tillkommande argument är faktiskt den lågkonjunktur som har gjort att utsläppen inte ökar på samma sätt som tidigare. De minskar till och med. I kommissionens meddelande diskuteras lämpliga styrmedel för att minska utsläppen. Jag noterar att kommissionen skriver att medlemsstaterna måste använda marknadsbaserade instrument som styrmedel. Det är ingen tvekan här från kommissionens sida: Det är tydligen inte aktuellt att använda lagstiftning. Det är en skrivning som jag tycker väl belyser kommissionens federala ambitioner. Kommissionen föreslår som sagt fem kvantifierade överordnade mål i strategin. Det viktigaste är kanske att sysselsättningen i åldersgruppen 20-64 år ska vara minst 75 procent 2020. Regeringen och utskottsmajoriteten noterar att för de flesta av de föreslagna målen ligger Sverige väl till. Men det får inte betyda att Sverige inte måste anstränga sig för att nå ännu högre sysselsättning - den är inte speciellt hög i dag, förresten - i första hand naturligtvis därför att vi inte ska nöja oss med något mindre än full sysselsättning i Sverige men också därför att om EU som helhet ska kunna nå sina mål så måste några länder även inom EU gå före när det gäller hög sysselsättning, och Sverige bör vara ett av dessa länder. Vi kan inte nöja oss med att konstatera att vi för tillfället ligger över 75 procent, utan vi måste gå väsentligt längre. Fru talman! Jag och Vänsterpartiet är som jag sade inledningsvis skeptisk till behovet av denna strategi, till den korta behandlingen i råd och i medlemsstaterna med mera. Men jag står naturligtvis också bakom den gemensamma s- v-, och mp-reservationen om inriktningen på denna strategi och yrkar därför bifall till reservation 1. Jag står också bakom den andra vänsterpartireservationen, nr 3, om konsumentfrågor och konsumentinflytande, som jag dock avstår från att yrka bifall till.

Anf. 95 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Att ha ett eget jobb och få egen lön innebär en stor frihet. Jag tror att vi alla här i kammaren kan komma ihåg det första sommarjobbet vi fick. Detta är en viktig frihet för både män och kvinnor. Men i en del EU-länder är det bara fyra av tio kvinnor som har möjligheten att yrkesarbeta. Därför är att skapa jobb och tillväxt en stor och viktig frihetsfråga för oss i alliansregeringen. I morgon ska EU:s stats- och regeringschefer diskutera EU:s nya tillväxtstrategi, Europa 2020. Jag själv diskuterade den senast i måndags med mina kolleger EU-ministrarna i det allmänna rådet, och den har tidigare debatterats i flera andra ministerrådsformationer. Vid Europeiska rådets möte i morgon ska strategins övergripande inriktning, ett antal gemensamma kvantitativa målsättningar samt en ny styrningskultur beslutas. Det är väldigt viktigt att betona att EU behöver en ny förstärkt strategi och en ökad samordning av åtgärder. Kommissionen föreslår att vi ska fokusera på smart tillväxt, hållbar tillväxt och tillväxt för alla. Här känner många av oss igen Lissabonstrategins tre ben, nämligen tillväxt, miljö och social sammanhållning, som alla är viktiga delar. Men problemet med Lissabonstrategin har varit att den har haft inte mindre än 24 olika riktlinjer. Det har varit en pedagogisk utmaning att förklara hur bra unionen eller respektive medlemsland ska leva upp till så många riktlinjer. Bristen på fokusering har varit ett av Lissabonstrategins allra största problem. Sverige har därför aktivt drivit att målen måste bli färre, och det finns nu en stor samsyn kring detta bland Europeiska unionens medlemsstater. Kommissionen föreslår att det ska vara fem gemensamma mål om sysselsättning, forskning, klimatåtgärder, utbildning och fattigdomsbekämpning. Utifrån dessa ska nationella mål sättas i partnerskap med kommissionen. Flaskhalsar för just tillväxt ska tacklas på EU-nivå och på nationell nivå. Medlemsstaterna ska ta fram reformprogram på nationell nivå, och kommissionen ska göra det på EU-nivå, baserat på de sju huvudinitiativ som presenteras i kommissionens förslag. Från svensk sida är vi väldigt angelägna om att strategins övergripande syfte otvetydigt måste vara att främja Europas långsiktiga tillväxtpotential och full sysselsättning. Den övergripande målsättningen om långsiktigt hållbar tillväxt måste också vara tydlig. EU behöver ett ökat arbetskraftsutbud och en ökad sysselsättning. Den enskilt absolut viktigaste åtgärden för att öka just arbetskraftsutbudet är att skapa förutsättningar för att öka kvinnors yrkesarbetande i Europa. Det är en central faktor för långsiktigt hållbar tillväxt och välfärd. Regeringens uppfattning, som vi driver hårt, är att Europa bör sträva mot att det ska vara samma sysselsättningsintensitet bland kvinnor som bland män. Jag själv har drivit detta i allmänna rådet. Fredrik Reinfeldt kommer att göra det i morgon, som statsminister, på Europeiska rådet. Detta är väldigt kontroversiellt att säga i dagens Europa. Vi hoppas på en seger, och vi vet att flera medlemsstater stöder oss i detta. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Europa har inte råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar. Det måste vara möjligt att förena karriär med att vara förälder. Både kvinnor och män måste ges den frihet som det innebär att ha en egen lön. Det är viktigt att betona att EU inte ska fatta beslut om barnomsorgens utformning. Det är något som inte ska göras på Brysselnivå, utan det ska ni göra här i riksdagen, för det är riksdagen som sätter ramarna för välfärden. Den konkreta utformningen av barnomsorg beslutar man allra bäst på lokal nivå. Det gäller också övriga välfärdsfrågor. Jag är väldigt stolt över den svenska omsorgsmodellen när det gäller barnomsorg, förskola och äldreomsorg. Den kan tjäna som en inspiration för andra medlemsländer. Jag märker också som EU-minister att allt fler länder tittar på den svenska välfärdsmodellen, vilka möjligheter den har inneburit när det gäller just förvärvsarbete för både kvinnor och män. Regeringen driver att ett av strategins mål ska handla om att kvinnors arbetskraftsdeltagande ska vara lika högt som mäns. Detta kopplas givetvis till både frihet och tillväxt. Som flera har nämnt är ungdomsarbetslösheten i Europa i dag oacceptabelt hög. Därför är det glädjande att kommissionen i sitt förslag uppmärksammar detta genom att dels föreslå målet om att färre än 10 procent av skolungdomarna ska lämna skolan i förtid, dels föreslå att minst 40 procent av ungdomarna bör gå en eftergymnasial utbildning. Ett av huvudinitiativen, som föreslås, kallas Unga på väg. Det handlar bland annat om att öka utbytet av studenter och lärlingar i EU och om att främja entreprenörskap bland unga som är yrkesutbildade, en grupp som alltför ofta negligeras i dagens debatt. Europa kan inte och ska inte heller konkurrera med låga löner. EU måste vara en kunskapsekonomi. Det är vår stora fördel. Vi måste ha bra utbildningar för våra barn. Vi måste ha bra universitet, världsledande forskning och ett stort utbyte av studenter och forskare mellan våra länder. En fråga som vi intensivt har lyft fram från svenskt håll handlar om ett gemensamt EU-patent som då skulle täcka en halv miljard konsumenter. Det är väldigt viktigt för ett förbättrat företagsklimat i Europa. För tillväxten är det självklart de resultat som kommer ut av forskningen på våra universitet och företag som är allra viktigast. Det är emellertid svårt att konkret mäta just forskningsresultat. Att vi alla försäkrar oss om att avsätta tillräckliga resurser för forskning är därför fortsatt det absolut bästa mätbara målet. I dag är det tyvärr bara en handfull EU-länder som lever upp till målet om 3 procent av bruttonationalprodukten till forskning. Min förhoppning är att alla länder ska göra detta på sikt. Det är också en av regeringens prioriteringar, mer pengar till forskning och utveckling i EU. Frihandel är en viktig förutsättning för tillväxt. Under den ekonomiska krisen har kreativiteten för att hitta olika sätt att skydda hemmamarknader ökat. Det här skapar inte långsiktig tillväxt. Den inre marknaden borde i stället fördjupas. Många företagare, inte minst på tjänstesidan, upplever fortfarande svårigheter att sälja sina produkter och varor i andra medlemsländer. EU måste här verka för minskade globala handelshinder, så att också de fattiga länderna i tredje världen kan komma in på våra marknader på lika villkor. Det är också en av Sveriges prioriteringar. Här har vi varit ett av de mest pådrivande medlemsländerna. Många har nämnt miljöfrågorna och klimatfrågorna i debatten. Det är väldigt glädjande och oerhört viktigt. Tillväxten måste vara långsiktigt hållbar. De pågående klimatförändringarna är inte hållbara. Vi har ökenutbredningar och översvämningar. De kan rasera förutsättningarna för ekonomisk aktivitet på väldigt stora områden på kort och på lång sikt. Därför är det självklart att utsläppsminskningar av koldioxid ska vara ett av målen i tillväxtstrategin. Omställningen till en klimatsmart ekonomi ger också nya affärs- och tillväxtmöjligheter. Det är de klimatsmarta företagen som klarat krisen bäst. Detta kan vi inte minst se inom bilindustrin. Miljötekniken är en växande och helt avgörande exportmarknad som kommer att vara allt viktigare framöver. Här är det viktigt att komma ihåg att vi ofta tar för givet att Europa ligger långt framme när det gäller miljövänlig teknik. Men Kina har exempelvis redan 120 miljoner elmopeder. Det är faktiskt så att den som är bäst på gröna produkter vinner allt större marknadsandelar. Här måste vi i Europa finnas i framkant. Det är en viktig insikt när det gäller EU:s framtida tillväxt. I kommissionens meddelande öppnas det för utsläppsminskningar med 30 procent. Det är något som jag välkomnar och som jag lyfte fram senast i måndags på mötet i allmänna rådet. Det är något som också statsministern och flera andra lyfter fram i olika sammanhang. 30 procent ligger alltså fortfarande kvar. Det vi dess värre just nu ser i Europa är ett slags klimattrötthet. Det är allt fler länder som efter Köpenhamnstoppmötet inte är lika progressiva som tidigare. Då är det viktigt att Sverige och Storbritannien med flera, som har höga ambitioner, fortsätter att hålla en offensiv linje. Kommissionen understryker i sitt förslag vikten av sunda offentliga finanser, som flera här har lyft fram i diskussionen. Det är avgörande förutsättningar för en hållbar tillväxt. Stabilitets- och tillväxtpakten utgör den ram som krävs för en återgång till makroekonomisk stabilitet och just sunda offentliga finanser. Det här är en absolut förutsättning för att man ska kunna lägga grunden för en långsiktigt hållbar tillväxt. Sverige arbetar för att detta ska respekteras fullt ut i själva genomförandet av strategin. Även om det i EU-nämnden, som jag har läst, har avlagts reservationer från oppositionen vid flera tillfällen när förberedelserna av EU 2020 har behandlats har jag faktiskt som EU-minister ganska svårt att se de gigantiska skillnaderna i den faktiska politiken. Regeringen vill se en kunskapsekonomi där det råder frihandel såväl inom EU som gentemot resten av omvärlden. Regeringen vill se en grön tillväxt i medlemsländer som har sunda statsfinanser. Men den allra största tillväxtpotentialen ser vi i ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden. Det är en fråga om egenmakt, självbestämmande och tillväxt. Vi kräver inte bara en analystext om varför det är viktigt med fler kvinnor som arbetar i Europa, utan vi kräver också ett specifikt mål under sysselsättningsmålet om att kvinnor och män ska arbeta lika mycket. Där är vi tydliga. Hade alliansregeringen inte drivit denna fråga hårt är jag tveksam till att fler länder hade haft samma radikala ingång i den frågan. Där har vi alltså gjort ett avtryck.

Jacob Johnson (V)

Anf. 96 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga till statsrådet om de nationella målen. Det står i dokument någonstans att de ska vara relevanta och frivilliga. Det är frågor som finns under nationell beslutsrätt. De ska sedan tas fram i dialog med kommissionen för att det ska säkerställa överensstämmelser med de övergripande målen som kommer att formuleras. Jag skulle vilja höra vad Birgitta Ohlsson säger om de svenska kommande målen. I betänkandet noteras mest att Sverige ligger väl till. Hur ser Birgitta Ohlsson på inriktningen på de svenska målen? Jag har också en fråga om det som jag fick höra på EU-nämndssammanträdet i dag. Av de nationella reformprogrammen som ska antas ska det i detalj framgå hur de nationella målen ska genomföras - i detalj. Sedan ska det övervakas av kommissionen genom årliga kontroller. Jag kan uttrycka en oro för att formuleringen "i detalj" är en överbyråkratisering av en överblick som EU-kommissionen ska ha. Det pekar på en utveckling av EU i federal riktning som gör oss skeptiska. Vi vill försvara det nationella självbestämmandet i de här frågorna.

Anf. 97 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jacob Johnson nämner en viktig fråga om implementeringen. Det är alltid en diskussion när Europeiska unionen tar fram olika nya strategier, mål och handlingsplaner om hur vi ska implementera allt detta. En del hävdar att det finns för lite uppstyrning, för lite implementeringsdokument kring EU 2020. Om många länder struntade helt i dessa mål och tyckte att de egentligen bara var luft skulle man inte heller slåss så mycket emot vissa mål eller vara så för andra mål. Det är klart att när vi sätter upp gemensamma ambitioner tillsammans blir det en uppföljning riktad mot det enskilda landet. En sak som är viktig och strategisk är att vi har färre mål nu än tidigare. Lissabonstrategin innehöll 24 olika mål. Nu är vi nere på fem mål, vilket gör det lättare. De är också exemplifierade som att 3 procent av bnp ska satsas på forskning. Det vi strider för mycket nu är att minst 75 procent av både kvinnor och män ska arbeta. Det är riktat mot konkreta mål som är lättare att följa upp. Det som också är viktigt med implementering är faktorn öppenhet, att styrningen kommer att baseras mycket på öppenhet och ansvarsutkrävning. Man skulle kunna tala om name, shame and blame. När Europeiska rådet möts kommer det att finnas uppföljningar. Det kommer att vara en diskussion som pågår hela tiden. Man kommer att ha olika resultatuppföljningar, vilket gör att många länder kommer att akta sig för att strunta i vissa mål eller halka efter. Det är viktigt att det blir ett ansvar på högsta nivå. Då är det mycket upp till Europeiska rådet hur man väljer att utforma konkreta handlingsplaner. Vi ser att kommissionen kan få en starkare roll. EU blir inte mer än vad medlemsstaterna gör det till. Det är mycket upp till länderna själva nu att se att vi skapar en gemensam stark agenda för tillväxt i Europa. Då sätter vi upp mål tillsammans, och då är det upp till oss att leva upp till dem.

Jacob Johnson (V)

Anf. 98 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Jag framförde i mitt anförande en skepsis mot tidsplanerna och ambitionerna i den här strategin. De nationella reformprogrammen ska väl finnas på bordet i juni. Där ska det i detalj framgå hur man ska nå de nationella målen. Det låter som ett ganska omfattande dokument. Jag vill ifrågasätta om det verkligen är relevant att man så i detalj på kommissionens sida följer upp program som ligger inom nationellt beslutsfattande. Jag vill också ta upp frågan om utsläppsminskningar i EU i framtiden. Birgitta Ohlsson sade att det i dokumentet öppnas för möjligheten till minskningar på 30 procent. Den möjligheten har ju funnits hela tiden. Vi behöver kraftiga utsläppsminskningar. Sverige bör gå före och trycka på att EU kan inta ståndpunkten redan i dag att minska med 30 procent, att ha det målet till 2020. Det skulle underlätta framtida internationella klimatdiskussioner, inte minst med så kallade utvecklingsländer, de länder som håller på att närma sig europeisk nivå. Där efterlyser jag en mer offensiv inställning från regeringens sida.

Anf. 99 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Man kan säga att klimatdiskussionen i världen nu bygger på tre saker. En är att bygga allianser. Vi har ett möte som kommer att ske i Bonn i maj. Sedan har vi förstås det stora klimattoppmötet i Mexiko i november. Då handlar det inte bara om att bygga allianser med utvecklingsländer och önationer, vars existens i många fall vilar på en mer offensiv klimatpolitik, utan också med stora ekonomiska spelare som Kina, Indien och USA. Alliansen måste byggas på flera nivåer. Det handlar också om att bygga strukturer. Vi har Copenhagen Accord som en bas från Köpenhamnstoppmötet. Det måste vi hålla fast vid och kunna utveckla. Det viktigaste är förstås att bygga förtroende. Det råder en klimattrötthet, inte bara bland medborgare i Europa som är besvikna efter Köpenhamnstoppmötet. Det råder också en klimattrötthet hos många politiker, vilket jag alltför ofta ser när jag reser runt nu som ny EU-minister. Här är det viktigt att Sverige ligger i framkant. Det gör vi tillsammans med länder som exempelvis Storbritannien som har en offensiv klimatpolitik. Det är komplicerat och svårt. Ska man bygga stora breda allianser, där inte bara länder som är bäst i klassen kan vara med utan också länder som släpper ut mycket och är de stora miljöbovarna, måste man vara strategisk. Sverige har inte lämnat kravet på 30-procentiga utsläppsminskningar. Det är något som vi lyfter fram. Det kommer att diskuteras i morgon på statsministrarnas möte.

Anf. 100 Monica Green (S)

Fru talman! Först vill jag hälsa Birgitta Ohlsson välkommen i debatten och välkommen som EU-minister. Jag tror att det är tack vare Birgitta Ohlsson som regeringen nu så här i efterhand har kastat in jämställdhetspapperet som inte fanns med från början. Men det är bara att välkomna att det finns nu i svaret. När Birgitta Ohlsson nämner i sitt anförande att andra länder ser Sverige som ett föredöme när det gäller välfärdssektorn undrar jag om Birgitta Ohlsson ser det som ett problem att den borgerliga regeringen nu monterar ned välfärdssektorn. Dessutom undrar jag om Birgitta Ohlsson ser att det är ett problem att regeringens politik leder till låga löner. Ser Birgitta Ohlsson det som ett problem att kvinnors arbetskraft inte tas till vara med den borgerliga regeringen? Ni har infört vårdnadsbidrag som ökar segregationen och som gör att kvinnor inte tar del av arbetsmarknaden som de skulle göra. Jag har också en fråga när det gäller den inre marknaden. Ser Birgitta Ohlsson det som ett problem att EU 2020-strategin mycket handlar om den inre marknaden och lite om frihandeln?

Anf. 101 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Vi ser i dag en värld som har levt med en lågkonjunktur och en finansiell kris det senaste året. Det har naturligtvis påverkat många länder, och de protektionistiska vindarna växer sig starka i Europa. Det är något som vi förstås från regeringens sida vill bekämpa. Vi har fört in i alla diskussioner om EU 2020 en starkare skrivning för frihandel. Vi jobbar också med frågan i långtidsbudgeten, som inte ligger i detta dokument EU 2020, med en öppenhet för att minska jordbruksstödet. Vi måste ha en öppenhet mot resten av världen. I EU 2020 betonar man inte bara öppenhet på den interna marknaden. Man tittar också ut mot resten av världen. Vi har en frihandelsvänlig tradition och är som alltid på den sida som går ut på att man ska ha så pass mycket öppenhet och frihandel som möjligt. Jag är stolt över den svenska välfärden. Vi var i mitt eget parti Folkpartiet intensiva vänner av att bygga ut barnomsorgen på 1970-talet. Det är viktigt att man har barnomsorg, förskola och äldreomsorg som gör det möjligt för både kvinnor och män att arbeta. Vi tycker också att det är viktigt att man inte har ett socialt Europa. Jag tycker inte att byråkrater eller politiker nere i Bryssel ska sitta och bestämma över svensk barnomsorg och föräldraledighetsdirektiv. Det tycker jag att ni i Sveriges riksdag och politiker här ska ha makten att göra. Där gör vi en åtskillnad. Däremot vet jag att väldigt många länder under de senaste decennierna tittar på hur just Sverige och de skandinaviska länderna har lyckats kombinera en god välfärd med god tillväxt. Man har sett sambanden: Kvinnor kan inte yrkesarbeta på lika villkor som män om man inte har en god och fungerande barn- och äldreomsorg. Det är många länder som har varit något mer konservativa som tittar på den svenska modellen när det gäller detta, och det ska vi vara stolta över och uppmuntra. Det är därmed inte sagt att Europa och Bryssel ska bestämma över barnomsorgsfrågorna.

Anf. 102 Monica Green (S)

Fru talman! Tack för svaret, även om det inte var det jag frågade om. Lissabonstrategin har ju absolut inte sagt att EU ska bestämma över barnomsorg och äldreomsorg. Däremot innehöll Lissabonstrategin att länderna skulle mäta och ha möjliga mätmål och på det sättet också uppmuntra varandra att se till att vi bygger ett socialt starkt Europa med skyddsnät, trygga arbeten och så vidare. Min fråga gällde om Birgitta Ohlsson ser det som ett problem att välfärdssektorn i Sverige som har varit ett föredöme nu monteras ned, att 25 000 människor som har arbetat i välfärdssektorn redan har fått lämna sektorn och att den borgerliga regeringen räknar med att 60 000 personer kommer att få lämna sina arbeten inom välfärdssektorn. Det blir en försämrad kvalitet på Sveriges välfärd, och jag undrar om Birgitta Ohlsson ser det som ett problem. Min fråga gällde också om Birgitta Ohlsson ser det som ett problem att Finanspolitiska rådet har påpekat att den borgerliga regeringens politik leder till lägre löner, att det är låglönejobb som kommer att komma i takt med att jobbskatteavdraget införs. Jag frågade också om Birgitta Ohlsson ser det som ett problem att kvinnors arbetskraft inte tas till vara, eftersom ni har infört vårdnadsbidraget som har gjort att segregationen har ökat och kvinnor inte deltar lika mycket som tidigare på arbetsmarknaden.

Anf. 103 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Sverige har varit och är ett föredöme vad gäller välfärdsfrågor i Europa och internationellt. Det kan jag vittna om efter det senaste EU-mötet i måndags i Bryssel, där jag träffade mina kolleger EU-ministrarna. Vi ses som ett föredöme och vi är ett föredöme jämfört med andra länder i Europa när gäller kvinnors förvärvsfrekvens. Jag tror att många länder som är något mer konservativa upplever att vi är för offensiva och för radikala i dessa frågor, men det ska vi fortsätta vara. Det är något som jag såväl som statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg driver på på vartenda möte vi är med på. Hade inte Sverige funnits i den debatten hade det definitivt inte varit någon diskussion över huvud taget om ett konkret mål för kvinnors sysselsättning kopplat till tillväxt. Där har vi spelat en oerhört stark roll. Vi kan också se att Sverige liksom resten av världen har drabbats av en lågkonjunktur. Det pågår även en finanskris globalt och parallellt. Men vi ser också att Sverige är ett av de länder som tack vare sunda offentliga statsfinanser har lyckats bättre än många andra jämförbara länder. Vi ska vara stolta över att vi har en regering som har fört en ansvarsfull ekonomisk politik. Vi ser också att många fler, inte minst kvinnor, har gått från deltid till heltid. Vi ser att jobbskatteavdraget har gjort att många kvinnor som jobbar inom den offentliga sektorn har mer pengar kvar i plånboken. Vi ser att det har hänt saker i positiv och rätt riktning. Jag tycker alltså inte att man ska säga att bilden av Sverige har raserats när det gäller välfärdsfrågorna. Tvärtom - ska man bekämpa fattigdom och utanförskap, vilket är viktigt i Sverige och resten av Europa, måste man inse att det är jobb och tillväxt och att bägge könen jobbar i lika stor utsträckning som är modellen. Detta driver vi i Sverige och också internationellt.

Anf. 104 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! EU-ministern sade att det fanns en klimattrötthet ute i många europeiska länder. Det är sant. Problemet är bara att den tröttheten också verkar sprida sig till den svenska riksdagen och regeringen, och det ser jag som ett ännu större problem. Det Birgitta Ohlsson nämner i anförandet tyder på att Sverige ska agera kraftfullt. 30 procent finns fortfarande med och så vidare. Det är samma sak som man har sagt i tre års tid: Om det blir ett internationellt bindande avtal kommer även EU att gå upp till 30 procent. Men förutsättningarna för ett legalt bindande avtal har ju minskat i och med att det inte gick så bra i Köpenhamn. Från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern har vi sagt att då ska vi ensidigt gå fram med att EU kan gå upp till 30 procent. Vi har den potentialen. Om detta står det ingenting i finansutskottets borgerliga majoritets utlåtande. Där framhävs enbart att det är viktigt med koldioxid- och energiskatter och hur bra detta är, men det står ingenting mer om målsättningarna. Utlåtandet berättar inte heller hela sanningen om hur den borgerliga regeringen agerar med klimatskatter i Sverige, men det är en annan historia som jag inte tar upp här. Däri ligger dock problemet, det vill säga, man säger en sak och gör någonting annat. Jag skulle vilja att regeringen tog initiativ på EU-nivå och drev detta hårdare. Vi kan faktiskt gå upp till 30 procent, och vi kan göra en green new deal, alltså en grön omställning av EU där vi satsar på klimatsmarta lösningar för att skapa nya arbetstillfällen på EU-nivå. Där bör EU gå i bräschen och inte tillhöra klubben för klimattrötta.

Anf. 105 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Den svenska regeringen jobbar oerhört hårt för att se till att denna klimattrötthet inte sprider sig alltför mycket och att inte alltför många somnar i diskussionen. Jag besökte Europaparlamentet i Strasbourg för några veckor sedan och träffade då gruppledarna för bland annat den gröna gruppen, den liberala gruppen, den konservativa gruppen och den socialistiska gruppen i parlamentet. Där jobbade jag tillsammans med andra för att se till att vi måste hålla fast vid den ambitiösa politiken. Intresset kan vara olika stort beroende på vilka partier och länder man representerar, men det fanns en väldigt stark kampvilja som gladde mig. Det var flera personer och grupper inom parlamentet som vill fortsätta ha en hög ambition. När det gäller regeringar ser man dock på den europeiska nivån att det inte är lika många som är lika pådrivande som det var exempelvis vid Köpenhamnstoppmötet, men som jag sade tidigare: Sverige och Storbritannien med flera ligger kvar på samma offensiva nivå. Det som är positivt är också att kommissionen har bestämt sig för att vi ska titta på vad det kostar att gå upp till 30 procent. Vi ser också, mot bakgrund av den lågkonjunktur som pågår parallellt, att det kanske inte skulle vara så dyrt som många länder vill påskina. Där har vi alltså ett argument att lyfta fram, och har man väl intagit en radikal position och satt upp ett ambitiöst mål är det svårare att gå tillbaka. Därför tror jag att det nu är väldigt strategiskt att alla goda krafter trycker på respektive parter i den riktningen, oavsett om det är liberala regeringar, högerregeringar, socialistiska regeringar eller gröna regeringar ute i Europa. Det här är ingen höger- eller vänsterfråga i Europa. Labour, socialdemokraterna, styr i Storbritannien, Alliansen styr i Sverige, och det är vi som är mest offensiva just nu.

Anf. 106 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att EU-ministern är klar och tydlig och också ger en känga åt den borgerliga majoriteten i finansutskottet som inte har lyft fram den här frågan som viktigare utan bara pratat om svensk inrikespolitik och vikten av miljöskatter och så vidare utan att gå in på vad den politiska målsättningen är. I detta uttrycker sig faktiskt EU-ministern mycket tydligare än den borgerliga majoriteten. Det står heller ingenting i finansutskottets utlåtande om den gröna omställningen, utan det handlar om grön upphandling. Jag har ingenting emot det, men den gröna omställningen är så mycket mer. Den ser ju inte bara till att vi kanske löser klimatkrisen. Vi har finans- och jobbkrisen också som är minst lika viktig. EU-ministern tog också upp i sitt anförande att ungdomsarbetslösheten är en stor utmaning, inte minst för Sverige, och vi måste skapa förutsättningar för att kunna lösa den. Tack och lov, fru talman, bestämmer inte EU det här, men det är väldigt bra att man kan samordna och lära av andra länder och plocka fram goda lösningar som kan spridas till andra länder, som vi brukar säga i den öppna samordningsmetoden. Jag saknar dock helt en strategi från den svenska regeringen att lyfta in det här synsättet på EU-nivå. Det undviker man väldigt tydligt att prata om. Slutligen, fru talman, fick vi inte något specifikt svar på den fråga som Jacob Johnson ställde om hur den svenska regeringen ser på de landsspecifika målen och hur de ska kontrolleras. Står den svenska regeringen fast vid den öppna samordningsmetoden, det vill säga att vi inte vill ha EU-lagstiftning när det gäller detta, eller kommer den svenska regeringen att acceptera att det i princip blir en kontrollmekanism på detaljnivå från EU-kommissionen när det gäller på vilket sätt vi ska uppnå målen i varje specifikt land? Det är i så fall en nyordning från den svenska regeringen som jag beklagar.