Lag (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.
SFS nr:
1983:850
Departement/myndighet: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1983-11-10
Upphävd: 1993-04-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1992:680
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)
1 § Denna lag gäller ersättningar för sådana uppdrag av småhusägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. 2 § En sådan småhusägare eller lägenhetsinnehavare som avses i 1 § skall inte betala arbetsgivaravgifter på ersättningen och är inte skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272) på ersättningen, om denna betalats mot en faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och postadress, ersättningens storlek samt
1. mervärdeskattens belopp och uppdragstagarens registreringsnummer till mervärdeskatt eller, om han inte skall vara registrerad, uppdragstagarens personnummer eller organisationsnummer eller
2. uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt. I fall som avses i första stycket är uppdragstagaren skyldig att betala egenavgifter på ersättningen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ersättningen anses som inkomst av annat förvärvsarbete. Vad som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter och andra avgifter gäller inte om parterna har träffat avtal om att ersättningen skall anses som inkomst av anställning och ersättningen uppgår till minst 1 000 kronor. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgivare. Lag (1991:1917).3 § En uppdragstagare som begär betalning enligt en faktura, på vilken han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktigt uppgivit att han är registrerad till mervärdeskatt eller är skyldig att betala B-skatt, döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.
Departement/myndighet: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1983-11-10
Upphävd: 1993-04-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1992:680
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)
1 § Denna lag gäller ersättningar för sådana uppdrag av småhusägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. 2 § En sådan småhusägare eller lägenhetsinnehavare som avses i 1 § skall inte betala arbetsgivaravgifter på ersättningen och är inte skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272) på ersättningen, om denna betalats mot en faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och postadress, ersättningens storlek samt
1. mervärdeskattens belopp och uppdragstagarens registreringsnummer till mervärdeskatt eller, om han inte skall vara registrerad, uppdragstagarens personnummer eller organisationsnummer eller
2. uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt. I fall som avses i första stycket är uppdragstagaren skyldig att betala egenavgifter på ersättningen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ersättningen anses som inkomst av annat förvärvsarbete. Vad som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter och andra avgifter gäller inte om parterna har träffat avtal om att ersättningen skall anses som inkomst av anställning och ersättningen uppgår till minst 1 000 kronor. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgivare. Lag (1991:1917).3 § En uppdragstagare som begär betalning enligt en faktura, på vilken han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktigt uppgivit att han är registrerad till mervärdeskatt eller är skyldig att betala B-skatt, döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.