Förordning (2007:1214) med instruktion för Statens folkhälsoinstitut
SFS nr:
2007:1214
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2007-11-29
Upphävd: 2009-05-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2009:267
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)
1. analysera utvecklingen av folkhälsan med utgångspunkt i de faktorer som påverkar denna,
2. förse regeringen med information och med underlag för beslut,
3. beakta barns, ungas och äldres hälsa,
4. ställa samman och till kommuner, landsting och den ideella sektorn sprida forskningsresultat om metoder och strategier inom folkhälsoområdet,
5. svara för tillståndsgivning och tillsyn i enlighet med vad som anges i alkohollagen (1994:1738) och lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
6. bevaka och utreda behovet av narkotikaklassificering av sådana varor som inte utgör läkemedel samt behovet av kontroll av varor enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
7. svara för tillsyn i enlighet med vad som anges i tobakslagen (1993:581),
8. främja tillgången på statistik av god kvalitet inom alkohol- , narkotika- och tobaksområdena,
9. följa och aktivt medverka i det internationella folkhälsoarbetet. Statens folkhälsoinstitut ska ha ansvar för kontrollen av dokument m.m. för vintransporter i enlighet med vad som anges i förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Statens folkhälsoinstitut ska vara nationell enhet för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN).
1. alkohollagen (1994:1738),
2. lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
3. tobakslagen (1993:581), och
4. förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter.
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2007-11-29
Upphävd: 2009-05-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2009:267
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)
Uppgifter
1 § Statens folkhälsoinstitut har till uppgift att främja hälsa och förebygga sjukdomar och skador. Särskild vikt ska fästas vid insatser för de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten ska stå på vetenskaplig grund. Statens folkhälsoinstitut ska ansvara för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på området och ansvara för övergripande tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena.2 § Statens folkhälsoinstitut ska särskilt1. analysera utvecklingen av folkhälsan med utgångspunkt i de faktorer som påverkar denna,
2. förse regeringen med information och med underlag för beslut,
3. beakta barns, ungas och äldres hälsa,
4. ställa samman och till kommuner, landsting och den ideella sektorn sprida forskningsresultat om metoder och strategier inom folkhälsoområdet,
5. svara för tillståndsgivning och tillsyn i enlighet med vad som anges i alkohollagen (1994:1738) och lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
6. bevaka och utreda behovet av narkotikaklassificering av sådana varor som inte utgör läkemedel samt behovet av kontroll av varor enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
7. svara för tillsyn i enlighet med vad som anges i tobakslagen (1993:581),
8. främja tillgången på statistik av god kvalitet inom alkohol- , narkotika- och tobaksområdena,
9. följa och aktivt medverka i det internationella folkhälsoarbetet. Statens folkhälsoinstitut ska ha ansvar för kontrollen av dokument m.m. för vintransporter i enlighet med vad som anges i förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Statens folkhälsoinstitut ska vara nationell enhet för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN).
Ledning
3 § Myndigheten leds av en myndighetschef.4 § Vid Statens folkhälsoinstitut ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter.Anställningar och uppdrag
5 § Generaldirektören är myndighetschef.Rätt att meddela föreskrifter
6 § Myndigheten får meddela föreskrifter i enlighet med vad som anges i1. alkohollagen (1994:1738),
2. lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
3. tobakslagen (1993:581), och
4. förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter.