Förordning (1998:1714) med instruktion för Statens museer för världskultur

SFS nr: 1998:1714
Departement/myndighet: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1998-12-17
Ändrad: t.o.m. SFS 2004:292
Upphävd: 2008-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1185
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

---

Uppgifter

1 §   Statens museer för världskultur har till uppgift att visa och levandegöra världens kulturer. Myndigheten skall främja tvärvetenskaplig kunskapsbildning och publik verksamhet i nya former utifrån etnografiska, arkeologiska, konstnärliga, konstvetenskapliga samt andra samhälleliga och historiska perspektiv. Myndigheten skall dokumentera och belysa olika kulturers yttringar och villkor samt kulturmöten historiskt och i dagens samhälle.

2 §   I myndigheten ingår Världskulturmuseet i Göteborg samt Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet i Stockholm.

Myndigheten har sitt säte i Göteborg. Förordning (2001:54).

3 §   Myndigheten skall särskilt
   1. vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika samlingarna,
   2. hålla samlingarna tillgängliga för allmänheten och i detta syfte bedriva och stödja utställningsverksamhet och pedagogisk verksamhet i skilda former,
   3. samarbeta med olika publikgrupper och skapa förutsättningar för enskild verksamhet i anslutning till myndighetens lokaler,
   4. initiera och medverka i forskning som främjar kunskapsuppbyggnaden och berikar samhällsdebatten inom myndighetens verksamhetsområde,
   5. samverka med Riksutställningar samt lokala, regionala och centrala museer för att nå största möjliga geografiska spridning och förankring, och
   6. använda ny teknik för att utveckla alla delar av verksamheten.

4 §   Myndigheten är ansvarsmuseum inom de delar av området kulturhistoria som rör kulturer med ursprung utanför Sverige och som inte faller inom ansvarsområdet för Statens historiska museer, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldermarsudde eller Nordiska museet.

Myndigheten skall som ansvarsmuseum särskilt
   1. verka för samordning av museiväsendet inom området,
   2. bistå annan museiverksamhet, särskilt på lokal och regional nivå, och
   3. verka för en utveckling av kontakterna mellan museiväsendet och omvärlden. Förordning (1999:566).

5 §   När myndigheten utför de uppgifter som anges i 3 § 2-5 får myndigheten i lämplig omfattning avgiftsbelägga verksamheten.

6 §   Utöver de uppgifter som myndigheten har enligt 1 och 3 §§ får myndigheten åta sig att utföra undersökningar, utredningar och andra uppdrag åt myndigheter och enskilda. För uppdragsverksamheten får myndigheten ta ut ersättning motsvarande kostnaderna för verksamheten. Lag (2000:267).

Verksförordningens tillämpning

7 §   Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på myndigheten med undantag av 2 §, 4 § andra stycket, 14, 17-20 och 30 §§.

Myndighetens ledning

8 §   Överintendenten är chef för myndigheten.

Personalföreträdare

9 §   Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på myndigheten.

Styrelsen

10 §   Myndighetens styrelse består av högst nio ledamöter, överintendenten medräknad. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande.

Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna, bland dem överintendenten, är närvarande.

Styrelsen utser vice ordförande.

Organisation

11 §   Vid myndigheten Statens museer för världskultur utgör vart och ett av de fyra museerna en enhet. Myndigheten har ett centralt kansli som lyder under överintendenten.

Myndigheten bestämmer i övrigt sin organisation.

I en arbetsordning eller i särskilda beslut skall styrelsen meddela de bestämmelser som behövs om myndighetens organisation och formerna för myndighetens verksamhet. Lag (2000:267).

Styrelsens uppgifter

12 §   Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen (1995:1322) samt 11 § skall styrelsen besluta i frågor av principiellt intresse som hänskjuts till styrelsen av överintendenten samt i sådana personalfrågor som anges i 19 § andra stycket verksförordningen.

13 §   Har upphävts genom förordning (2004:292).