Förordning (1992:98) om användande av skjutvapen vid vakttjänst inom Försvarsmakten

SFS nr: 1992:98
Departement/myndighet: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1992-03-05
Ändrad: t.o.m. SFS 2019:775
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

---

Tillämpningsområde m. m.

1 §   Bestämmelserna i denna förordning gäller för Försvarsmaktens personal när den tjänstgör för bevakning. I fråga om militär personal gäller bestämmelserna även när den tjänstgör för att upprätthålla ordning. Bestämmelserna gäller dock inte Försvarsmaktens användande av våld i enlighet med internationell rätt och sedvänja. Förordning (2006:153).

Användande av skjutvapen

2 §   Den som handlar i nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken får använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot sig själv eller någon annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.

3 §   Den som enligt 24 kap. 2 § brottsbalken, 10 och 29 §§ polislagen (1984:387) eller 11 § andra stycket skyddslagen (2010:305) får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd får då använda skjutvapen, om det är absolut nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt. Förordning (2019:775).

4 §   Innan skjutvapen används, skall risken för att utomstående skadas särskilt beaktas. Skottlossning inom ett område där många människor bor eller vistas skall undvikas i det längsta.

5 §   Innan skott avlossas, skall tydlig varning ges genom tillrop, om det inte är uppenbart att en sådan varning skulle vara utan verkan. Om omständigheterna tillåter det, skall varningsskott först avlossas.

6 §   Vid skottlossning mot en person skall eftersträvas att denne oskadliggörs endast för tillfället.

Verkställighetsföreskrifter

7 §   Försvarsmakten får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1994:170).