Veteraner och psykisk ohälsa
Svar på skriftlig fråga 2017/18:976 besvarad av Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fö2018/00363/MFI
Försvarsdepartementet
Försvarsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:976 av Lena Asplund (M)
Veteraner och psykisk ohälsa
Lena Asplund har frågat mig vad jag och regeringen konkret gör för att se till att våra veteraner får adekvat hjälp, i synnerhet när det gäller psykiska problem.
Veteranpolitiken syftar till att ge personal som tjänstgör i internationella insatser, och deras anhöriga, ett stöd som står i proportion till de risker och påfrestningar de utsätts för. Försvarsmaktens ansvar att följa upp och lämna stöd till personal som tjänstgjort i en internationell militär insats regleras i lagen (2010:449) och förordningen (2010:651) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. Ansvaret för att omsätta regeringens anvisningar till Försvarsmakten åvilar myndigheten. Det är min uppfattning att Försvarsmakten tar veteran- och anhörigverksamheten på stort allvar.
Avseende samtal och uppföljning innefattar vårt svenska system i stort följande moment:
Obligatoriskt samtal direkt vid hemkomst för samtliga,
Obligatorisk återträff, inkluderande obligatoriskt samtal, för samtliga inom sex månader efter hemkomst,
Aktiv årlig uppföljning av den enskilde veteranen under fem år efter avslutad mission,
Därefter tillämpas, utan tidsmässig begränsning, s.k. ”open door policy” där veteranen är välkommen att kontakta Försvarsmakten om denne upplever behov av stöd.
Försvarsmakten har dragit slutsatsen att en delegerad modell för veteranverksamheten är mest ändamålsenlig och därför utformat en sådan. För att hantera det faktum att veteranerna är spridda över hela landet, finns både så kallade veteransamordnare och specialister på rehabiliteringsåtgärder knutna till varje förband i Försvarsmakten. Den enskilde veteranen kan därför vända sig till sitt hemförband eller, om det av geografiska eller andra skäl förenklar kontakterna, till det förband som är närmast för att få råd och vägledning inför kontakter med olika aktörer.
I sammanhanget är det viktigt att understryka den ordinarie hälso- och sjukvårdens ansvar att erbjuda en adekvat vård.
Försvarsdepartementet följer Försvarsmaktens veteran- och anhörigverksamhet noggrant.
Stockholm den 14 mars 2018
Peter Hultqvist
Skriftlig fråga 2017/18:976 av Lena Asplund (M) (Besvarad 2018-03-14)
Fråga 2017/18:976 Veteraner och psykisk ohälsa
av Lena Asplund (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Den som på uppdrag av oss här i Sveriges riksdag eller världssamfundet har tjänstgjort utomlands för Försvarsmaktens räkning har veteranstatus.
När den som tjänstgjort, ofta i väpnad konflikt, återvänder hem har denne mer eller mindre synliga ärr. Den som kommer hem med synliga skador eller ärr följs upp av sjukvården. Men för den som mår psykiskt dåligt är det svårare att få vård.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett tillstånd som uppstår till följd av att man varit med om skrämmande och ofta chockartade händelser och trauman. Den som lider av PTSD kan få en lång rad symptom såsom minnesförlust, magproblem, smärtor, högt blodtryck och flashbacks till den traumatiska situation som personen upplevt. Ibland uppstår inte symptom omedelbart efter att man har kommit hem, utan först senare.
En hemvändande soldat har ofta utsatts för situationer som kan leda till PTSD. Det är därför oerhört viktigt att hon eller han får adekvat hjälp. Under utlandstjänsten finns präster och psykologer i varierande grad på plats. Fördelen med dessa, jämfört med psykologer i soldatens hemlän, är att de själva har sett hur det ser ut på plats, och mer eller mindre levt under samma förhållanden som soldaten.
Att få prata med någon som levet under jämförbara förhållanden som man själv under den tid som man tjänstgjort är ofta lättare än att prata med någon som inte har gjort det, och tröskeln för att senare söka psykologhjälp blir lägre.
Försvarsmaktens nyligen inrättade Veterancentrum är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Faktum är att Veterancentrum fokuserar mer på annat än på att fysiskt och psykiskt ta hand om den enskilde soldaten. Något som jag, tillsammans med andra ledamöter i Försvarsutskottet har framfört när frågan om ett veterancentrum har diskuterats.
I utredningen Svensk veteranpolitik – Ett ansvar för hela samhället (SOU 2014:27) finns många goda exempel hur andra länder tar frågan om psykisk ohälsa hos veteraner på största allvar. Regeringen noterade i direktiven att landstingens specialistkompetens i olika medicinska frågor varierar mellan olika delar av landet.
I Danmark hålls efter hemkomsten ett obligatoriskt samtal med veteranen för att diskutera eventuellt fortsatt stöd. Det sker inom sex månader, utom i de fall då förbandet varit i en så kallad hård mission då det sker direkt efter hemkomsten. Om veteranen inte frivilligt söker hjälp blir denne kontaktad efter två, fem och åtta år efter hemkomsten. I Danmark gör man inte skillnad mellan psykiska och fysiska skador.
Med anledning av ovanstående är min fråga till försvarsminister Peter Hultqvist:
Vad gör försvarsministern och regeringen konkret för att se till att våra veteraner får adekvat hjälp då det nyligen inrättade Försvarsmaktens Veterancentrum inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser de behov som finns, i synnerhet när det gäller psykiska problem?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.