Vargstammen
Svar på skriftlig fråga 2017/18:54 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Dnr M2017/02370/Nm | ||
Miljö- och energidepartementet |
Miljöministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:54 av Lars Beckman (M) Vargstammen
Lars Beckman har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder så att riksdagens intentioner om antalet vargar i Sverige följs.
Regeringens övergripande mål avseende den svenska vargstammen är att varg ska ha gynnsam bevarandestatus samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och även annan socioekonomisk hänsyn tas. Människor och rovdjur ska kunna leva tillsammans.
Efter en vetenskaplig bedömning 2015 konstaterade Naturvårdsverket att den svenska vargstammen har gynnsam bevarandestatus under förutsättning att det finns minst 300 vargar i Sverige och att minst en
ny invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med en skandinavisk varg varje 5-årsperiod.
Det är länsstyrelserna som beslutar om licensjakt på varg. Besluten kan överklagas till Förvaltningsrätten i Luleå, som är specialdomstol i mål
om jakt efter stora rovdjur. Det är viktigt att eventuella överklaganden ska kunna överprövas innan licensjakten startar. Regeringen har därför nyligen infört att beslut om licensjakt på varg ska fattas senast den
1 oktober.
Regeringen kan inte ha några synpunkter på länsstyrelsernas beslut.
Stockholm den 11 oktober 2017
Karolina Skog
Skriftlig fråga 2017/18:54 av Lars Beckman (M) (Besvarad 2017-10-11)
Fråga 2017/18:54 Vargstammen
av Lars Beckman (M)
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Om vi ska ha en vargstam i Sverige, vilket Sveriges riksdag har beslutat om, är det viktigt att vi har en rovdjurspolitik som har folklig acceptans och ett brett stöd, även utanför Stockholm och framför allt i de län som berörs av frågan. Den tilldelning som länsstyrelsen beslutat om för vargjakt i Gävleborg motverkar målet om folklig acceptans.
I den proposition som antogs av Sveriges riksdag under alliansregeringen står det följande:
”Det övergripande och långsiktiga målet för rovdjurspolitiken är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus. En trovärdig rovdjurspolitik kräver också en aktiv förvaltning som stärker förtroendet för rovdjurspolitiken och bidrar till en bättre samexistens mellan människor och stora rovdjur. Regeringen gör i propositionen bedömningen att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige har gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Därför slår regeringen fast, i enlighet med de riktlinjer som EU-kommissionen har tagit fram för hur de stora rovdjuren ska förvaltas, att en aktiv förvaltning ska genomföras. Det innebär även att socioekonomisk hänsyn ska tas och att tamdjurshållning inte påtagligt försvåras.
Sverige har i modern tid aldrig haft så stora rovdjursstammar som i dag. Föresatsen att bevara rovdjuren har alltså lyckats. Det innebär också nya utmaningar att utforma en politik som möjliggör en god förvaltning av stora rovdjur, som tillgodoser en bra balans mellan målet att uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus för stammarna och samtidigt tar hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.
En aktiv förvaltning med en palett av olika åtgärder behövs för att människa och stora rovdjur ska kunna leva sida vid sida utan alltför stora konflikter. Det svenska landskapet är i det närmaste alltigenom människopåverkat. Även de till synes orörda områdena i norra Sverige har en lång kulturtradition genom den renskötsel som bedrivs där. Ingenstans i landet finns områden där människor kommer att stå helt opåverkade av förekomst av rovdjuren. Det är därför mycket viktigt att de människor som påverkas av stora rovdjur ges möjlighet att finna en delaktighet i förvaltningen. I den här propositionen presenteras en utvecklad rovdjursförvaltning där redskap finns att förvalta rovdjuren adaptivt i enlighet med ekosystemansatsen.”
Riksdagen har fattat ett tydligt beslut rörande varg. Målen för vargstammen i Sverige är att vargens referensvärde för gynnsam bevarandestatus när det gäller populationen i Sverige, med utgångspunkt i Skandulvs redovisning av minsta livskraftiga population om 100 individer, ska vara 170–270 individer, att vargens referensvärde för gynnsam bevarandestatus när det gäller utbredningsområdet i Sverige ska vara hela Sverige förutom den alpina regionen och Gotlands län, att vargstammens koncentration minskas där den är som tätast, att vargens förekomst i renskötselområdet i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada och att vargens förekomst i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada.
Riksdagen har alltså beslutat om att utbredningsområdet för varg ska vara hela Sverige förutom den alpina regionen och Gotland. Trots detta har sannolikt inte förekomsten av varg och andra rovdjur minskat i Gävleborg, Dalarna och Värmland, där antalet vargar är som störst. Det är otillfredsställande att riksdagens mål inte följs och det framstår som helt orimligt med en tilldelning på endast två vargar i Gävleborg. En nyligen gjord inventering pekar på att antalet vargar i Sverige kan vara över 400 stycken och då är man långt ifrån målet om 270 vargar. Det skulle innebära att det borde vara väsentligt fler vargar som ska minskas i Sverige genom vargjakt och att länsstyrelsernas beslut går emot riksdagens beslut.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder så att riksdagens intentioner om antalet vargar i Sverige följs?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.