vård av kulturhistoriska byggnader
Svar på skriftlig fråga 1998/99:352 besvarad av Kulturminister Marita Ulvskog
- Avslut
- Svar på skriftlig fråga är färdigbehandlat
- Kulturminister Marita Ulvskog
den 17 februari
Agneta Brendt har frågat om jag är beredd att vidta åtgärder för att skydda kulturhistoriska byggnader.
Jag tror att vi alla är överens om att det runt om i vårt land finns ett stort antal byggnader som besitter kulturhistoriska värden som bör tas till vara. Det är byggnader som har mycket att berätta om vårt samhälles framväxt och som speglar historiska förlopp och sociala förhållanden likaväl som olika arkitektur, byggnadstekniker och hantverkstraditioner.
Det förhållandet att en byggnad inte är förklarad som byggnadsminne av länsstyrelsen innebär givetvis inte att den inte kan vara väl värd att skydda och bevara. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att det av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. följer att ansvaret för att skydda och bevara vår kulturmiljö delas av alla, dvs. såväl stat och kommun som enskilda. Det statliga ansvaret kommer till uttryck i bl.a. bestämmelserna om byggnadsminnen och genom möjligheterna till statliga bidrag. På den kommunala sidan är föreskrifterna i plan- och bygglagen (1987:10) ett viktigt instrument. Jag vill betona att kommunerna har ett stort ansvar när det gäller bevarande av kulturhistoriskt och miljömässigt värdefull bebyggelse. En förutsättning för tillvaratagande av kulturvärdena är också ett ansvarstagande och engagemang från enskilda, exempelvis ägare eller brukare av en fastighet. Detta understryker betydelsen av information från såväl den statliga kulturmiljöorganisationen som kommunerna i frågor som rör kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Även om det redan finns instrument för att värna om kulturvärdena i byggnader kan det dock finnas behov av en ökad skyddsinsats och en enklare skyddsform än byggnadsminnesförklaring. Regeringen har för avsikt att under våren beröra denna fråga i en proposition om skyddet för kulturmiljön m.m.