Vandringsvägar för svagsimmande arter
Svar på skriftlig fråga 2025/26:338 besvarad av Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2025/26:338 Vandringsvägar för svagsimmande arter
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2025/26:338 av Rickard Nordin (C)
Vandringsvägar för svagsimmande arter
Rickard Nordin har frågat mig hur jag och regeringen säkerställer att krav inom vattenkraftens omprövningar, såsom anläggande av fiskvandringsvägar, utformas på ett proportionerligt och vetenskapligt välgrundat sätt och att hänsyn till svagsimmande, icke-vandrande arter som gädda och abborre inte leder till orimliga åtgärder med begränsad miljönytta men med stor negativ påverkan på vattenkraftens funktion i elsystemet.
De krav på miljöanpassning som ställs i det enskilda fallet påverkas av hur en vattenförekomst har klassats och vilken miljökvalitetsnorm som gäller för förekomsten. En miljökvalitetsnorm ska inte medföra strängare krav än nödvändigt. I vattenförvaltningsförordningen (2004:660) finns en skyldighet för vattenförvaltningen att fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade.
I maj och juni 2025 beslutade regeringen ett antal förordningsändringar som syftar till att ge bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning, säkerställa att verksamheterna prövas mot rätt kravnivå och att det utrymme EU-rätten ger, att vid miljöanpassning av verksamheterna säkra en fortsatt nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel, utnyttjas fullt ut. Genom ändringar i vattenförvaltningsförordningen ges ytterligare tyngd åt vattenkraftens förmågor vid normsättningen. De länsstyrelser som är vattenmyndigheter ska vid översyn av klassificering och normsättning beakta intresset av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel, särskilt de s.k. HARO-värdena, den nationella elberedskapen och reglerkraften, i viktiga vattenkraftverk vid bedömningen av om en vattenförekomst kan förklaras som kraftigt modifierad och vid beslut om mindre stränga krav. Samtidigt infördes i förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter en skyldighet för vattenmyndigheterna att se över klassificering och miljökvalitetsnorm under den samverkan som föregår omprövning.
I maj 2025 uppdrog regeringen åt Havs- och vattenmyndigheten att, tillsammans med Affärsverket svenska kraftnät och Statens energimyndighet, se över HARO-värdena samt utarbeta vägledning för hur intresset av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel ska beaktas inom ramen för vattenförvaltningsarbetet.
Dessa åtgärder är av betydelse för avvägningen mellan behovet av åtgärder som förbättrar vattenmiljön och behovet av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel och bidrar till att säkerställa att åtgärder vidtas där de gör störst nytta. Jag och regeringen följer noga det fortsatta arbetet med vattenkraftens omprövning.
Stockholm den 2 januari 2026
Romina Pourmokhtari
Skriftlig fråga 2025/26:338 av Rickard Nordin (C) (Besvarad 2026-01-02)
Fråga 2025/26:338 Vandringsvägar för svagsimmande arter
av Rickard Nordin (C)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Den nationella omprövningen av vattenkraften syftar till att uppnå moderna miljövillkor samtidigt som vattenkraftens centrala roll i elsystemet värnas. Vattenkraften är avgörande för Sveriges energiförsörjning, inte minst som reglerkraft i ett alltmer väderberoende elsystem. Det är därför av stor vikt att omprövningarna genomförs med rimliga och proportionerliga krav, där miljönytta, energinytta och kostnader vägs mot varandra.
I detta arbete har det framkommit att krav på fiskvandringsvägar i vissa fall utformas med hänsyn även, och ibland enbart, för svagsimmande arter som gädda och abborre. Dessa arter är i huvudsak stationära och saknar naturligt behov av långväga vandring uppströms i vattendrag på det sätt som exempelvis lax och öring har. Att dimensionera fiskpassager för svagsimmande, icke-vandrande arter riskerar därför att leda till mycket omfattande och kostsamma åtgärder, med betydande påverkan på vattenkraftens produktion och reglerförmåga – utan att den ekologiska nyttan står i proportion till ingreppen. Det är viktigt att miljöinsatser görs där de får störst nytta, inte minst för den biologiska mångfalden där vi vet att vissa bestånd av öring och lax är hotade. Att lägga ökat fokus på dessa arter och betydligt mindre på arter som exempelvis gädda och abborre skulle göra att fler åtgärder kan göras där de gör stor nytta.
De domar som kommit väcker frågor om hur tillämpningen av regelverket sker i praktiken och om proportionalitetsprincipen i miljöbalken tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Det finns en uppenbar risk att överambitiösa och biologiskt tveksamma krav i omprövningarna leder till minskad elproduktion, försämrad reglerförmåga och ökade kostnader – vilket i förlängningen försvårar elektrifieringen och klimatomställningen.
Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
Hur säkerställer ministern och regeringen att krav inom vattenkraftens omprövningar, såsom anläggande av fiskvandringsvägar, utformas på ett proportionerligt och vetenskapligt välgrundat sätt och att hänsyn till svagsimmande, icke-vandrande arter som gädda och abborre inte leder till orimliga åtgärder med begränsad miljönytta men med stor negativ påverkan på vattenkraftens funktion i elsystemet?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.