Utnyttjande av barn för köp av sexuella handlingar

Svar på skriftlig fråga 2020/21:2843 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Ju2021/01918 Ju2021/01930 Ju2021/01932 Justitiedepartementet Justitie- och migrationsministern Till riksdagen

Svar på fråga 2020/21:2826 av Marléne Lund Kopparklint (M)
Köp av sexuell handling av barn, fråga 2020/21:2842 av Marléne Lund Kopparklint (M) Lagen gällande köp av sexuella handlingar av barn och fråga 2020/21:2843 av Marléne Lund Kopparklint (M) Utnyttjande av barn för köp av sexuella handlingar

Marléne Lund Kopparklint har frågat mig hur jag ser på att vidta åtgärder för att köp av sexuell handling av barn i åldern 15–17 år i lagen ska betraktas som lika allvarligt som köp av sexuell handling av barn under den sexuella myndighetsåldern. Hon har också frågat mig om jag delar bedömningen att det finns kryphål i lagen för en brottsmisstänkt, genom att denne kan uppge att hen trodde att barnet var äldre och därmed få lindrigare straff, och om jag i så fall vidtar några åtgärder. Slutligen har hon frågat mig hur jag ser på att straffen för sexualbrott mot barn genom köp av sexuella tjänster ser olika ut beroende på förövarens utsago om hur gammal hen trodde att barnet var eller huruvida barnet har påbörjat sin pubertetsutveckling, och om jag vidtar några åtgärder.

Att bekämpa sexualbrott mot barn är en angelägen och högt prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förbättra möjligheterna att bekämpa den här typen av brott och tar nya initiativ fortlöpande.

Den som utnyttjar ett barn under 15 år genom att köpa sex kan dömas för våldtäkt mot barn. Även den som köper sex av någon som har fyllt 15 år kan dömas för våldtäkt. Sedan 2018 års sexualbrottsreform kan den som köper sex av en person som inte deltar frivilligt nämligen dömas för våldtäkt respektive oaktsam våldtäkt. Bedömningen av om en målsägande har deltagit frivilligt eller inte ska grundas på situationen i dess helhet. Ett deltagande kan aldrig anses frivilligt om gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att målsäganden befinner sig i en särskilt utsatt situation eller om gärningsmannen förmår målsäganden att delta genom att allvarligt missbruka att målsäganden står i beroendeställning till gärningsmannen.

Enligt Marléne Lund Kopparklint är det problematiskt att barnets kroppsutveckling används som en del av den allmänna oaktsamhetsbedömningen. Marléne Lund Kopparklint menar också att lagstiftningen inte utgår från barnets faktiska ålder utan från vilken ålder förövaren trodde eller upplevde att barnet hade när brottet begicks.

Jag vill mot den bakgrunden betona att den 1 juli 2018 skärptes, på regeringens initiativ, regleringen i fråga om oaktsamhet hos gärningsmannen i fråga om barnets ålder. Genom en lagändring sänktes gränsen för vad som ska anses vara oaktsamt. Syftet var bl.a. att komma bort från problemet att alltför stor vikt vid oaktsamhetsbedömningen lades vid barnets kroppsutveckling. Den sänkta gränsen för oaktsamhet har också gjort det svårare för gärningsmän att skylla på att de inte kände till barnets ålder. Den nya bestämmelsen om oaktsamhet innebär att gärningsmannens ansvar avgörs utifrån en allmän oaktsamhetsbedömning. Det kan för det första handla om att gärningsmannen misstänker att barnet är under den för ett visst brott relevanta åldern men ändå genomför den aktuella gärningen. Men det är inte ett krav, utan straffansvaret omfattar också det fallet att gärningsmannen inte misstänker (alltså inte inser risken för) att barnet inte har uppnått en viss ålder, men borde ha gjort det. Det stämmer alltså helt enkelt inte som Marléne Lund Kopparklint skriver att förövarens påståenden om vad han eller hon trodde är avgörande för det straffrättsliga ansvaret.

Regeringen har under de senaste åren även vidtagit en rad andra straffrättsliga åtgärder mot sexualbrott mot barn. Exempelvis har straffskalorna skärpts för bl.a. grov våldtäkt mot barn, kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte (s.k. grooming) och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Därutöver har straffansvaret för groomingbrottet utvidgats bl.a. så att det inträder på ett tidigare stadium. Vidare har preskription för bl.a. våldtäktsbrott som begåtts mot barn avskaffats.

Men det finns anledning att överväga ytterligare åtgärder för att stärka lagstiftningen när det gäller sexualbrotten. I januari 2020 gav vi därför en särskild utredare i uppdrag att bl.a. se över bestämmelserna som rör straffansvaret för sexualbrott på distans och utnyttjande av barn för sexuell posering. Utredaren ska också göra en översyn av straffskalorna för sexualbrotten och inom ramen för den översynen föreslå förändringar i straffskalan för köp av sexuell tjänst som innebär att minimistraffet höjs från böter till fängelse. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2021.

Regeringen har vidare tillsatt en särskild utredare som ska lämna förslag till en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Strategin ska anlägga ett helhetsperspektiv och möjliggöra en samlad inriktning för arbetet med att förebygga och bekämpa våld mot barn under de kommande tio åren. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2022.

Stockholm den 19 maj 2021

Morgan Johansson