tryggt boende för äldre
Svar på skriftlig fråga 2002/03:653 besvarad av Lars Engqvist
Händelser
- Anmäld
- 2003-03-11
- Inlämnad
- 2003-03-11
- Besvarad
- 2003-03-19
- Svar anmält
- 2003-03-19
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2002/03:653 om tryggt boende för äldre
Socialminister Lars Engqvist
Sonja Fransson har frågat mig vad jag avser att göra för att man vid bedömning av särskilt boende ska se till den äldres hela livssituation.
Av socialtjänstlagen framgår att kommunen ansvarar för att erbjuda äldre personer med behov av hjälp och stöd insatser i form av hemtjänst i ordinärt eller särskilt boende. Kommunen ska också verka för att äldre människor kan ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
När en kommun ska besluta om en person som ansöker om insatser inom äldreomsorgen ska erbjudas hjälp i någon form görs en bedömning och en sammanvägning av ett flertal olika förhållanden som rör den sökande. Bland annat sker en bedömning av den sökandes hälsotillstånd, sociala situation, boendesituation samt möjligheter att klara dagliga aktiviteter. Självklart sker också en bedömning av den sökandes konkreta hjälpbehov. Även hans eller hennes ålder vägs in i bedömningen. Ålder i sig utgör dock ingen omständighet för om en viss typ av hjälp ska erbjudas eller inte.
En viktig princip i planeringen av kommunens insatser är att äldre ska kunna bo kvar i det egna hemmet så länge de vill. Det betyder att hjälpbehovet i hög utsträckning måste kunna tillgodoses av hemtjänstens och hemsjukvårdens personal. Behovet av meningsfulla aktiviteter och social samvaro kan för dessa personer tillgodoses bland annat genom att möjlighet ges att medverka i verksamheter vid kommunens dagcentraler.
Jag bedömer att den lagstiftning som reglerar behovsbedömningen inom äldreomsorgen har en ändamålsenlig utformning. Den modell för denna bedömning som i dag tillämpas i kommunerna och som jag ovan redogjort för följer enligt min uppfattning väl intentionerna i denna lagstiftning.
Under 1990-talet har andelen personer som erhåller äldreomsorg successivt minskat. Hjälpen har alltmer kommit att riktas till dem med de allra största vårdbehoven. Denna utveckling har dock bromsats upp under senare år, bland annat tack vare de kraftigt ökade statsbidrag som anvisats till kommunerna samt insatser som genomförts inom ramen för den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken. Regeringen ser dock allvarligt på det faktum att det alltjämt finns många äldre som inte fullt ut får sina hjälpbehov tillgodosedda.
För att kunna åstadkomma en mer generös fördelning av kommunens hjälpinsatser krävs bland annat att en positiv utveckling sker av kommunernas ekonomi så att mer resurser kan avsättas till vård och omsorg. Det krävs också punktinsatser av olika slag. Jag har nyligen tagit initiativ till ett elvapunktsprogram för äldreomsorgen som omfattar aspekter av stor betydelse för att kunna åstadkomma en god vård och omsorg för äldre personer. Programmet kommer att genomföras under de närmaste åren, bland annat i samarbete med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
