Tjänstepension vid gränspendling

Svar på skriftlig fråga 2016/17:878 besvarad av Statsrådet Per Bolund (MP)

Dnr Fi2017/00745/FPM

Finansdepartementet

Finansmarknads- och konsumentministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:878 av Lars Mejern Larsson (S) Tjänstepension vid gränspendling

Lars Mejern Larsson har frågat statsrådet Annika Strandhäll hur hon tänker komma till rätta med försäkringsbolagens skyldighet att betala ut tjänstepension till pensionärer bosatta i ett annat nordiskt land.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Lars Mejern Larsson uppger bl.a. att han informerats om att det finns svenska försäkringsbolag som inte betalat ut tjänstepension till norrmän som arbetat en tid i Sverige samt att de aktuella försäkringsbolagen ursäktat sig med att de saknat de norska pensionärernas bostadsadresser.

I svensk rätt regleras förhållandet mellan den som har rätt till tjänstepension och ett försäkringsbolag bl.a. i försäkringsavtalslagen (2005:104). Enligt försäkringsavtalslagens bestämmelser är ett försäkringsbolag som har fått underrättelse om ett försäkringsfall skyldigt att utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att reglera ett försäkringsfall. Regleringen ska ske skyndsamt och med beaktande av den ersättningsberättigades behöriga intressen. Ett försäkringsbolag kan bli skyldigt att betala dröjsmålsränta, om en betalning inte sker i tid. Av försäkringsrörelselagen (2010:2043) följer vidare att ett försäkringsbolag ska driva sin rörelse enligt god försäkringsstandard, vilket bl.a. ställer krav på företagets informationslämnande och skadereglering. Rent allmänt gäller att ett försäkringsbolag som inte uppfyller kravet på god försäkringsstandard ytterst kan bli föremål för sanktioner enligt gällande regelverk.

Enligt uppgift från Finansinspektionen är det är brukligt att ett försäkringsbolag kontaktar den pensionsberättigade per post innan utbetalningsåldern uppnås, om denne inte har ansökt om utbetalning dessförinnan. Om en pensionsberättigad inte är bosatt i Sverige och försäkringsbolaget saknar aktuella uppgifter om bostadsadress och bankkonton blir det självfallet svårare att komma i kontakt med den pensionsberättigade och att genomföra pensionsutbetalningarna. Kravet på god försäkringsstandard får dock enligt Finansinspektionen anses innebära att ett försäkringsbolag ska inleda sin utredning om en utlandsbosatt försäkringstagare i god tid i förväg. Bolagen är därmed redan enligt gällande regelverk skyldiga att försöka komma i kontakt med pensionsberättigade personer som är bosatta i Norge, senast när deras rätt till utbetalning inträder, och bör således inte kunna förhålla sig passiva.

Det är emellertid svårt att i lagstiftning ange exakt vilka krav som ska ställas på ett försäkringsbolag, eftersom omständigheterna kan skilja sig mycket åt mellan olika situationer. Hur långt utredningsskyldigheten sträcker sig i varje enskilt fall får därför hanteras i rättstillämpningen. I Finansinspektionens tillsyn har frågan om försäkringstagare med okända kontaktuppgifter främst aktualiserats vid likvidation av försäkringsbolag och understödsföreningar. Finansinspektionen uppger sig i dessa fall kräva att bolagen använder sig av alla medel som normalt står till buds, t.ex. sökningar i person-, adress- och telefonregister, kontakter med tidigare arbetsgivare, kontaktpersoner eller anhöriga.

Stockholm den 6 mars 2017 –

Per Bolund