Tillfälliga krislagen
Svar på skriftlig fråga 2020/21:676 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2020/21:589 av Camilla Waltersson Grönwall (M)
Regeringens ansvar och en eventuell pandemilag och fråga 2020/21:676 av Markus Wiechel (SD) Tillfälliga krislagen
Camilla Waltersson Grönwall har frågat mig om jag kan utveckla vad jag menar med mitt uttalande om att den tillfälliga lagen om tillfälliga bemyndiganden i smittskyddslagen inte var tillräckligt användbar för regeringen att använda i arbetet med att hejda smittspridningen av det virus som orsakar covid-19.
Markus Wiechel har frågat mig vilka åtgärder i kampen mot coronaviruset jag menar att riksdagen skulle ha förhindrat regeringen från att vidta, och vad det var som enligt mig saknades i den så kallade bemyndigandelagen (krislagen)?
Den pandemi som har orsakats av det nya coronaviruset är den allvarligaste samhällskrisen i Sverige i modern tid. Under våren gjorde regeringen bedömningen att den behövde utökade befogenheter för det fall det skulle vara nödvändigt att snabbt vidta ytterligare åtgärder för att bromsa smittspridningen.
Skälet till att regeringen i våras föreslog att det skulle införas tillfälliga bemyndiganden i smittskyddslagen var att göra det möjligt för regeringen att snabbt besluta om åtgärder mot pandemin, utan att först behöva gå till riksdagen med en proposition för varje enskild åtgärd. En sådan reglering i lag måste beslutas av riksdagen.
Regeringens första utkast till lagförslag kritiserades av flera riksdagspartier för att ge regeringen alltför omfattande befogenheter. För att tillmötesgå kritiken omarbetade regeringen förslaget, som i stället fick innebörden att föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av bemyndigandena skulle genom proposition i varje enskilt fall underställas riksdagens prövning. Efter förankring med riksdagspartierna valde regeringen att gå fram med propositionen om tillfälliga bemyndiganden i smittskyddslagen. I samband med riksdagsbehandlingen föreslog socialutskottet att de tillfälliga bemyndigandena endast skulle få användas om riksdagens beslut inte kunde avvaktas. Riksdagen biföll regeringens förslag i propositionen, med det tillägg som socialutskottet föreslagit.
Regeringens erfarenhet, under den tid som lagen gällde, är att i det i de allra flesta fall inte skulle ha inneburit någon tidsvinst av betydelse att använda den tillfälliga bemyndigandelagen jämfört med att besluta en sedvanlig proposition. Konstitutionsutskottet hade också uttalat att riksdagen kunde behandla en brådskande proposition på fyra dagar.
Regeringen gjorde bedömningen att om några sådana åtgärder som omfattades av den tillfälliga lagen skulle behöva vidtas, var det lämpligare att i stället genast lämna en proposition med lagförslag som riksdagen skulle kunna ta ställning till. En sådan proposition kunde innehålla förslag på åtgärder som inte omfattades av bemyndigandet, t.ex. straffsanktioner eller åligganden för kommuner och regioner. Detta skedde i juni med propositionen En ny lag om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen (prop. 2019/20:172).
Stockholm den 2 december 2020
Lena Hallengren
Skriftlig fråga 2020/21:676 av Markus Wiechel (SD) (Besvarad 2020-12-02)
Fråga 2020/21:676 Tillfälliga krislagen
av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 18 november kunde vi i TT se hur socialminister Lena Hallengren (S) beklagade sig över att riksdagen skulle ha förhindrat regeringen från att vidta nödvändiga åtgärder i kampen mot coronaviruset. Närmare bestämt handlade kritiken om den krislag som regeringen själv valde att ta initiativ till i syfte att enklare kunna agera snabbt. Socialministerns kritiska uttalanden lämnar en hel del frågetecken, just mot bakgrund av vad som faktiskt hände i våras.
Efter ett rekordsnabbt förlopp samt några mindre justeringar från Lagrådet fick regeringen sin önskade krislag från en samstämmig och välvillig riksdag. Lena Hallengren (S) var mycket nöjd med resultatet.
Vad innebar då de nya befogenheter som regeringen önskat och fått av riksdagen? Genom ett tillägg i smittskyddslagen fick regeringen befogenheter att stänga ned allt ifrån hela köpcentrum, restauranger, pubar, gym och sportanläggningar till flygplatser eller tågstationer i syfte att förhindra smittspridning. De beslut som regeringen kunde fatta skulle inte behöva något godkännande från riksdagen utan skulle gälla direkt, med en kontroll av riksdagen först i efterhand. De fick därmed en unik möjlighet att agera snabbt.
Vad som hände sedan är vi alla väl medvetna om. Regeringen var passiv. Det råder i dag inget tvivel om att den handlingsförlamning som regeringen har visat under denna pandemi inte bara inneburit ett enormt lidande med tusentals dödsoffer, utan dessutom gjort vårt land ökänt för just detta.
I stället för att ödmjukt erkänna sina misstag, alternativt ha lyssnat till oss som från början kritiserat den påstådda strategin, väljer socialministern likt sina ministerkollegor att skylla ifrån sig: Ansvaret är allas, inte bara regeringens och precis allt som gått snett skylls på vårdföretagare, kommuner, regioner, riksdagen och den svenska förvaltningsmodellen. Oavsett om det rör sig om testkapacitet, skyddsutrustning eller nationella restriktioner.
Att slå ifrån sig ansvar och skylla ifrån sig är uppenbarligen tacken för borgfreden och för att riksdagen gav regeringen precis de verktyg som den önskade (men aldrig använde). Socialminister Lena Hallengrens (S) uttalanden i TT framstår som rena påhitt.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka åtgärder i kampen mot coronaviruset menar ministern att riksdagen skulle ha förhindrat regeringen från att vidta, och vad var det som enligt ministern saknades i den så kallade bemyndigandelagen (krislagen)?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

