Sveriges stöd till avradikaliseringen av Daishmedlemmar

Svar på skriftlig fråga 2020/21:911 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)

Svar på fråga 2020/21:911 av Håkan Svenneling (V) Sveriges stöd till avradikaliseringen av Daeshmedlemmar

Håkan Svenneling har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen bidrar till det kurdiska självstyrets arbete med avradikalisering av de män, kvinnor och barn som varit medlemmar av Daesh.

Det har snart gått två år sedan Daesh besegrades territoriellt i Syrien. Terroristorganisationen utgör inte längre samma hot mot människorna i regionen eller i världen. Det har vi den Globala koalitionen för att bekämpa Daesh, som Sverige är medlemmar i, och vår partner på marken, Syrian Democratic Force (SDF), att tacka för.

Syrien är ett sargat land och den förödelse som Daesh – men också Assad-regimen och dess allierade – har lämnat efter sig utgör alltjämt en grogrund för våldsbejakande extremism. Även om Daesh som organisation är decimerad, och territoriellt besegrad, så lever terrorsektens förvrängda och våldsförhärligande ideologi vidare, inklusive bland de Daesh-medlemmar som stannade med organisationen in i det sista och som nu hålls i förvar av den Autonoma Administrationen i Nordöstra Syrien (AANES). Propagandan pådyvlas också många av de barn och ungdomar som tvingats resa med sina föräldrar till eller fötts i det s.k. kalifatet.

Att hantera detta problemkomplex utgör en enorm utmaning och kräver insatser både på kort, medel och lång sikt. Den kanske viktigaste insats som Sverige och internationella samfundet kan och bör göra just nu är att tillgodose grundläggande mänskliga behov och bidra till någon form av normalitet i lägren. Det svenska bidraget till detta arbete ska inte underskattas. Sedan konflikten inleddes 2011 har Sverige bidragit med över 3,2 miljarder SEK i humanitärt stöd till Syrien-konflikten.

Förebyggandet av våldsbejakande extremism kräver också ett långsiktigt perspektiv. Det innebär bl.a. att vi bidrar till insatser som förmildrar de lokala omständigheter som spelar Daesh och dess rekryterare i händerna. Via regeringens regionala strategi för Syrienkrisen – om 1,8 miljarder SEK - har Sverige även bidragit till att stärka människors förmåga att hantera de svåra förhållandena i landet och bygga motståndskraft.

Naturligtvis krävs också direkta och riktade insatser. Jag har personligen talat med det civila ledarskapet i Syria Democratic Council, den multietniska paraplyorganisation som styr AANES, flera gånger. Vi har en nära kontakt och jag är väl förtrogen med deras behov och tankegångar. Det är positivt att man nu blivit tydligare med att klargöra vilka behov av insatser som finns för att stödja ungdomarna, kvinnorna, männen och barnen. Budskapet att det krävs ytterligare rehabiliteringscenter för ungdomar är något som många inom koalitionen nu tittar närmare på och som vi hoppas att många givare kommer att överväga. Statsministern har tidigare aviserat att Sverige kommer att förlänga den regional strategin för Syrienkrisen, vilket kan möjliggöra för stöd till dylika insatser.

Vi ska samtidigt ha realistiska förväntningar. Möjligheten till att sätta in riktade och effektiva insatser för att t.ex. bearbeta trauma, bidra till psykosocial rehabilitering eller främja återintegrering i samhället. är naturligtvis starkt begränsad i en så pass osäker och utsatt situation som råder i läger som Al Hol.

Som Håkan Svenneling säkert inser är detta också ett krävande och mycket farligt arbete, framförallt för de organisationer och människor som jobbar med detta i fält. Jag skulle därför vilja avstå från att i närmare detalj beskriva vilka aktörer som gör vad. Men att regeringen och jag i högsta grad är engagerade i denna fråga ska det inte råda någon tvekan om.

Stockholm den 16 december 2020

Ann Linde